Något oväntat men glädjande nog så kom Tommie hem redan i går – mycket trött och med en hel arsenal av smärtstillande och antibiotika. Det var hursomhelst SÅ skönt att ha honom på plats igen, och varken jag & eller Catla vek en tum från hans sida 🙂 Nattsömnen blev det dock lite sisådär med, för dels var jag rädd att göra illa Tommie och dessutom så vaknade han och skrek (lite lagom högt alltså) eller kved av smärta. Tufft att behöva se/höra den man älskar må på det viset 🙁

Eftersom Tommie kom hem redan i går, och inte i dag som väntat, så hade jag planerat att jobba i Stockholm efter morgonens undersökning hos reumatologen. Så blidde dock inte fallet, för efter doktorns grundliga undersökning var jag ordentligt mör. Jag förstår inte varför det alltid ska bli så?! Det är som att man, bara genom att trycka på några få ömma punkter, sätter i gång en kedjereaktion av smärta. Fast vid närmare eftertanke: Jag tror att jag struntar i att diskutera smärta. Just nu så känns det mera som min käre makes gren…

Dagens varma tack till:

• Grannarna Jejje & Christian, de jourhavande killarna från Räddningstjänsten Sala-Heby, Benjamin & Sonja från Tierps Ambulansstation samt sjuksköterskan Daniel & övrig personal på Akademiska Sjukhusets ortopedakut. Ni var alla sååå underbara i samband medTommies olyckshändelse.
• Christian för skjutsen till mitt eget läkarbesök i Uppsala i morse.
• Cicci för hämtning i Våla efter nämnt läkarbesök samt fika och pratstund i hemmet.
• Jejje, Christian, Cicci & Mats för erbjudanden om hjälp med allehanda praktiska ting såsom skjuts, handling, hundvakteri etc. Ni är ovärderliga!!!

/ Storkelina – som bekant boende i obygden utan körkort (mindre fiffigt i dessa dagar)

Catla har i det närmaste punktmarkerat sin saknade husse, och…

… inte minst så håller hon koll på hans sargade ben.

I dag fyller du 2 år, älskade lilla Bus. Du är den finaste, vänaste, goaste & tålmodigaste kisse jag har träffat och vi är SÅ glada att du finns hos oss och förgyller våran tillvaro.

/ Husse & matte

På Akademiska sjukhuset i Uppsala har min älskade Tommie fått ett fantastiskt omhändertagande.

Gårdagen var dessvärre dramatisk värre. Under pågående vedhuggning så fick Tommie träff på en stor kvist varpå yxan ändrade riktning och satte sig (med full kraft…) i smalbenet. Rejält chockad så ringde jag efter ambulans, och samtidigt som jag pratade med larmcentralen så hade jag sinnesnärvaro nog att ringa grannen från en annan lur. Jejje, som nu har avverkat två år på sin sjuksköterskeutbildning, hörde mitt pågående samtal och det tog sedan inte mer än en minut innan hon & Christian var på plats. För att stoppa blodflödet så lade Jejje ett tryckförband, och det dröjde därefter inte länge innan både räddningstjänst (från Östervåla) och ambulans (från Tierp) hade anlänt.

Efter ett par timmar på Akademiska sjukhuset i Uppsala stod det sedermera klart att Tommie, utöver det 15 cm långa och djupa köttsåret, hade en fraktur på fibula. I klartext så betyder detta att han hade huggit av sig vadbenet (!), och det krävdes senare också en operation för att säkerställa att inga senor eller muskler var skadade och behövde sys ihop. Jisses, vilken pärs det har varit och fortfarande är 🙁

/ Trött äkta maka

Någon som upplever att Camilla (stilige Gandhis matte) inte figurerar här i samma utsträckning som förr? Jodå, det är helt riktigt MEN det beror inte på att vi på något vis är osams eller plötsligt tycker extremt illa om varandra. Nix, verkligheten är så enkel som att a) jag är lika körkortslös, orörlig och hemmasittande som vanligt samt b) Camilla är föräldraledig (jobbar alltså inte längre nästgårds…) och hade dessutom oskicket att ta med sig Gandhi när hon skaffade eget stall i Buckarby ett par mil härifrån. Lägg därtill att hon är småbarnsförälder så är saken glasklar = Camilla har liiite annat att pyssla med än att köra i skytteltrafik till Hindersbo. Ja ja, jag vet att det låter jättekonstigt men det är faktiskt sant 😉 Och det var därmed desto roligare i går när både Camilla & Vera svängde förbi för lite gemensamma eftermiddagsaktiviteter 🙂

I dag har jag ägnat mig åt att jobba i Stockholm, kollat på ett travlopp med Jejje (en av regionens aktiva körde storlopp på Åby i Göteborg) samt i största allmänhet haft en bra dag. Sist men inte minst så har jag, liksom alla andra dagar, pratat med min underbara mamma och det är alltid lika skönt. Jag gör verkligen allt jag kan för att suga åt mig av hennes enorma klokskap som bara blir större och större ju tuffare prövningar tillvaron har att erbjuda. Beundransvärt!

/ Storkelina – vännen & dottern

Catla håller koll på Vera medan…

… Vera nöjer sig med att hålla sitt grässtrå rätt i munnen. 😛

I dag har vi gratulerat vår lilla prinsessa Catla som fyller 1 år. Jisses vad fort tiden har gått, det känns ju som om det var alldeles nyss som hon var en liiiiten valp som tuggade på allt hon kom över (inklusive mina byxben…) 😉

Det är snart 10 år sedan jag gav upp mitt liv som storrökare, men då jag bytte cigarretterna mot snus så var jag fortfarande slav under nikotinet. I går så firade jag dock 1-årsdag även som nikotinfri, och DET kändes riktigt stort. Heeelt underbart att inte längre vara beroende av några för kroppen främmande substanser 🙂

Nu ska jag strax gå och sussa sött, för jag är verkligen rackarn’s trött, men i morgon återkommer jag med några av alla de reflexioner jag gjort under mina mååånga timmar som pendlare. Det kan vara minst sagt intressant att nyttja kollektiva färdmedel…

/ Storkelina

I fredags åkte jag, Tommie & Catla till Eskilstuna för att tillsammans med ett STORT antal hundentusiaster avnjuta en italiensk buffé på Vilsta Sporthotell. Det var både gott och trevligt men det var också tydligt att alla var fokuserade på morgondagen, det vill säga Boston Show 2013. Jodå, ett hundratal vovvar av rasen bostonterrier skulle ställas ut och alla ville ju naturligtvis vara utvilade och på hugget inför detta. Undertecknad? Mest rackar’ns nervös, men det visade sig vara helt i onödan då Catla skördade framgång och blev 3:e bästa juniortik. Jättekul! 🙂

Vi kom hem i går kväll och var heeelt slutkörda = tidig sänggång. I morse var vi något piggare, men det var faktiskt marginellt 🙁 Jag har dessutom en himlans massa värk i kroppen men trots det så åkte vi en sväng till Vendel för att kolla på Christian, Dick & Rulle med flera som körde en Endurotävling (typ motorcykel på terrängbana). Vi blev dock inte alls långvariga, för när regnet kom så var vi alltför bekväma för att hänga kvar. I stället?! Hem till sängen för en lång och skööön tupplur!

I husses knä i väntan på att äntra utställningsringen.

Catla fick träffa sin pappa Eagle (till höger) för allra första gången.

I utställningsringen var vi många, så även där blev det en del väntan.

Här är vi nöjda och belåtna då vi fått veta att Catla blev 3:e bästa juniortik.

I nya halsbandet (1-årspresent i förskott från uppfödaren) på Endurotävling i Vendel.

I dag hade bygden besök av prinsessorna Livia & Nicki, det vill säga Tommies högst charmerande systerdöttrar. Tillsammans med mamma Anne, pappa Dave & mormor Mona dök de upp någon gång mitt på dagen och hann sedan med MASSOR innan det var dags för hemfärd = tittade på Annelunds höns och fick varsitt nyvärpt ägg, provsatt traktorn, åkte fyrhjuling med morbror Tommie, red på Rävsvads fina shettis Ronja, klappade fåret Isabella, busade på tomten och käkade middag. I detta nu är både jag & Tommie två vansinnigt trötta själar, men ett som är alldeles säkert är att gästerna förgyllde våran dag 🙂 Ett varmt tack till våra underbara grannar (i bägge riktningarna!) för att ni hjälpte oss att ge Livia & Nicki några riktigt minnesvärda upplevelser!

Efter att våra besökare hade gett sig av, men innan det var dags att inta en välbehövlig soffjäsarposition, så hängde jag med Jejje och tittade på det fina kallblodsfölet som jag tidigare har berättat om. Den unga damen e. Järvsöfaks u. Roldi har nu hunnit bli knappa tre veckor och är förstås oerhört söt. Jisses, vill ha!!! Fast jag misstänker ju att Tommie skulle misstycka om jag tar hem henne och låter henne sussa i sängen med oss andra… 😉

Bakre raden: Storkelina (förutom hönsen då). Främre raden fr.vä: Nicki, Catla & Livia. Bilden är tagen framför Annelunds fina hönsgård!

Livia sitter på Rävsvads fina shettis Ronja, och Cicci håller i.

Här flyger man fram i trav! Kolla in fåret som tassar med i bakgrunden – hon hänger med på ALLT.

Här sitter Nicki i gudfar Tommies knä, och det är…

… SÅ roligt!

På Annelund har man döpt alla sina hönor efter skådespelerskor som Greta Garbo & Ingrid Bergman… utom hönan Tommie då. I dag fick hennes fjäderfria namne några av hennes ägg. 😛

Jejje, den stolta modern Roldi hennes fiiinfina stoföl som går under…

… arbetsnamnet Aprilsol.

I lördags var jag uppe i ottan (allt är förstås relativt) för att åka till Tierp. Cicci & Wilma plockade upp mig vid åttatiden, och sedan åkte vi tillsammans för att kika på stilige Gandhi som skulle tävlas av ”nya” vapendragaren Johanna. Hur det gick? Jodå, två jättefina rundor avverkades och ägarinnan Camilla kunde vara riktigt stolt över sina adepter.

Efter hopptävlingar så blidde det vila, men sedan var det dags för mig & Tommie att avnjuta en alldeles underbar middag hemma hos Rävsvads-gänget. Ciccis potatisgratäng var delikat, och såväl tillhörande kött som Mats hemlagade bearnaisesås smakade superbt! 😛 Härligt med karlar som börjar Fortsätt läsa →

Jag har gått på trav och spelat på hästar så länge jag kan minnas, och jag har även hunnit med såväl att äga travhäst som att jobba inom sporten. Ridit har jag också gjort i en herrans massa år, MEN som jag tidigare har nämnt: Som kusk är jag minst sagt orutinerad. Jag körde ett jippolopp med ponny på Solvalla för 20 år sedan, men det var i princip det hela så gissa om det var pirrigt i förra veckan då det var dags att för ”travskola”!? Den sistnämnda var i privat/ideell regi hos en-kilometer-bort-grannen Tina Erlandsson (lärling hos pappa Stefan), och det var verkligen jättekul. Att sitta i vagnen var superhäftigt, men dessvärre så var ju min veka kropp mindre förtjust 🙁 Kvällen/natten/dagen efter värkte det nå’t rent grönjävligt, och så kan man naturligtvis inte ha det. Åtminstone inte alltför ofta…

Några bilder följer nedan, men av förklarliga skäl så lyckades jag inte knäppa någon där det är JAG som sitter i vagnen. Kanske lika bra det dock, för jag fick sannolikt inga stilpoäng 😉

Ett 2-årigt sto agerade modell när Tina instruerade Jejje (till vänster) & mig i konsten att ”klä på” en travhäst och strax därpå…

… så var det våran tur att sela på 3-åriga Valet Girl. Och jodå, det gick faktiskt! 🙂

Jejje & Valet Girl har tagit rygg på Tina för att leta sig ner mot banan.

Färdigkört och tillbaka till hagen.