I söndags kväll slutade vår internetuppkoppling att fungera, och vad gällde telefonin så funkade den endast glimtvis. Problematiken kvarstod så sent som i morse (tisdag), och jag kan lova att det var hyfsat frustrerande! Särskilt med tanke på a) att hela gårdagens jobba-hemifrån-pass gick om intet (kunde ju inte koppla upp mig mot arbetsgivaren…) samt b) att Telenors kundtjänst inte hade någon som helst information att komma med. Nix, i sanningens namn var man direkt ohjälpsamma och gjorde därmed riktigt usel reklam för sig själva 🙁

Som synes så är Telenors nät nu åter fit for fight, men dessvärre så är JAG i stället rackar’ns trött och ber således att få återkomma. Ha det bäst så länge 🙂

/ Storkelina

Jaha, då var det dags! Efter en lååång och kall vinter har allt det vita äntligen försvunnit så att det är skönt att vara ute igen. Matte blir förstås smått hysterisk och oroar sig massor när jag inte dyker upp så fort hon ropar, men det kan jag faktiskt inte ta nå’n hänsyn till. Nää, för det är ju som husse säger: Jag måste få vara katt! 🙂

Nå’t som är lite märkligt är att jag, trots att jag snart har levt och bott här i två jordsnurr, ständigt upptäcker nya saker och platser. Jag började med att  bara vara inuti den stora röda trälådan där jag bor, sedan hittade jag en väg in under lådan och nu har jag kommit på att man kan vara ovanpå också. Hur fiffigt som helst, för ytorna blir ju genast tre gånger så stora när man nyttjar ALLA våningsplanen.

Nu börjar det mörkna ute och valpen ska tvättas, men ha det gott och mjau på er!

/ Bus – en kisse med vårkänslor

När husse samlade i hop gammalt skrot för att köra till tippen så hjälpte jag till och höll ordning på grejerna.

Även ytorna i och på det lilla växthuset ska förstås utnyttjas…

… maximalt!

Fast än så länge har jag inte hittat nå’n väg in UNDER detta skrangliga bygge. 🙁

Helgen med dess fantastiska väder har varit heeelt underbar 🙂 För närvarande har vi dessutom tomt med sjöutsikt (sanslöst mycket vatten här nu…), så vad mer kan man begära?! Hursomhelst, de senaste dagarna har bjudit på den första ”riktiga” grillningen (ej korv eller hamburgare då), årspremiär med Catla i spårskogen, besök hos ett dygnsgammalt föl på granngården Kattelbo samt en eller annan svalkande öl i den häääärliga vårsolen. Jag säger då det, så’na här dagar ÄR verkligen livet!

Ett antal bilder följer nedan, och jag looovar: Jag känner faktiskt människor också även om de sällan fastnar på bild 😉

/ Storkelina – vårvarianten

Vad som vanligtvis är en åker precis utanför tomten har nu blivit till en sjö. 🙁

Grannen Tina var ute och körde en finfin liten 2-åring, men blev tvungen att vända hem när hon mötte vattenmassorna på vägen bortom gården Annelund.

Catla & Rocky njöt av solen medan sankt bernhardstiken Smula tyckte att det var för varmt (!) och gick och lade sig i skuggan.

Natten till i går fick fina kallblodsstoet Roldi ett litet föl e.Järvsöfaks.

Hm, kan det bli mycket charmigare än…

… så här?!

Så här belåten såg Catla ut efter lyckat spårningsuppdrag.

Då och då så får man höra att man är/beter sig på ett eller annat sätt, och det är väl vanligtvis okej. När jag riktigt funderade över det så kom jag dock på några beskrivande ord som jag absolut INTE vill identifiera mig med eller kallas för. Vilka ord jag syftar på? Ja, det ser du självfallet nedan!

Klämkäck – hjälp, kan man framställas mycket töntigare än så?!

Snusförnuftig – egentligen kanske inte så dumt att vara men det låter ju för trist!

Putslustig – hu så hemskt det låter 🙁

Hedersknyffel – ett rackarn’s fult och torftigt ord.

Hur jag kom att tänka på ovanstående? Jaaa, det kan man ju verkligen undra.. 😉

/ Storkelina

Ser ni nå’t konstigt med den här bilden?! Jo, helt rätt! Snön ÄR borta OCH solen skiner. 🙂

I går var en dålig dag (risig i både rygg och kista 🙁 ), men i dag är åtminstone den sistnämnda kurerad och DET känns dunderskönt. Att den sista snön dessutom håller på att töa bort från tomten och att solen har varit på besök även i afton gör ju inte heller ont precis.

Annars lever livet som vanligt här på byn, och både jag & Tommie trivs fortsatt finfint med att ha bytt storstadsliv mot lantliv. Det är egentligen rätt fantastiskt hur man förändras i takt med att åren går, för den här livsstilen hade ju i sanning varit otänkbar bara för nå’t decennium sedan.

I morgon är det torsdag, och det betyder uppstigning i ottan samt tiiiidig sänggång i kväll. Hört den förut? Ja, säkert. Och rätt många av er vet också att det INTE betyder att jag somnar i ett nafs. Nix, här blir det sannolikt till att hålla liv i alla mina iPhone-kontakter och det tar tid det 😉 Natti natti!

/ Storkelina – snart med en lur i en binge långt i från (?) dig

P.S. Dagens kuriosa: Antalet kända musarter i världen uppgår till 39. I fall att någon undrade alltså! D.S.

Catla har fått lugnande och sover gott medan veterinär Per Eksell sanerar munhålan.

I eftermiddags blev det ytterligare ett veterinärbesök för Catla. Då andedräkten inte hade blivit det minsta bättre (snarare värre…) sedan förra besöket så befarade jag att hals-infektionen fortfarande var i full gång. Det sistnämnda visade sig emellertid vara fel, för halsmandlarna var inte alls så svullna och halsen var inte längre nämnvärt röd. Nix, efter det att fröken Catla fått sig en dos med lugnande och kunde undersökas riktigt ordentligt så visade det sig däremot finnas diverse småskräp i munhålan. Trots tandborstning och ung ålder så hittades såväl beläggningar och lite tandsten som diverse slask mellan några av tänderna samt i en djup tandköttsficka. Alltid lär man sig nå’t nytt! Jag var nämligen hyfsat säker på att något dylikt inte kunde drabba en så’n ung vovve. Nu blir det alltså till att borsta ÄNNU mera och framför allt: Att hålla rent på de olycksdrabbade ställen som veterinären pekade ut.

Annars är läget skapligt om man bortser från att även jag tycks ha fått en släng av Catlas åkommor. Har tydliga känningar i halsen och snorar av och till, MEN jag blir inte ett dugg förvånad om jag helt sonika sover bort det hela. Det är ju faktiskt inte alldeles sällan som det funkar på det viset 🙂

/ Storkelina

I går var jag & Jejje på en av granngårdarna och kikade på en massa fina travhästar (undertecknad ämnar ju testa sina driving skills på fyrbensdrivet 😉 ). Besöket bjöd även på en låååång och trevlig pratstund samt ett gäng koppar kaffe & fikabröd med blivande läromästaren Tina & hennes Jonny. Supertrevligt!

I dag har jag & Tommie grejat med veden, det vill säga maken har huggit och vi har hjälpts åt att stapla. En sak är i alla fall alldeles säker och det är att vi kommer att ha gott om ved även nästa år, vääääldigt gott om ved. Jag vet inte riktigt varför, men Tommie verkar vara livrädd att veden ska ta slut så det blir bara mer och mer för varje år. Skönt att ha förvisso, men vi lär ju snart få bygga ut vedboden om det fortsätter så här…

Putsning av kisse pågår!

Catla & Bus har ett rackar’ns fint samarbete. Tidigare under dagen kom Catla, trots sin halsinfektion, galopperande över tomten med en död skogsmus i munnen (sannolikt tagen av daga av en viss Bus). Efter lite lirkande lyckades Tommie plocka åt sig musen och hiva den över staketet, och det borde ju ha varit vackert så. Någon timme senare så hittade dock Tommie vår listiga Bus OCH en förrymd Catla sittande på fel sida av staketet. Jodå, Bus visste ju precis var det fanns ett kryphål och var förstås inte sämre än att hon visade vår 11-månadersyngling så att hon kunde ge sig ut och söka upp det utkastade musbytet. Vilka djur vi har – heeeelt underbara! 🙂

/ Storkelina – ,matte & maka

Catla är fortsatt krasslig, och helgens inplanerade utställning i Avesta ställs därmed in. Trist på sätt och vis, men samtidigt så känns det oerhört skönt att få tillbringa helgen hemma i stugan. Är skapligt sliten så det känns minst sagt välbehövligt!

I eftermiddags så pratade jag för första gången på lääänge med en kär ”gammal” släkting, nämligen en kusins fru vid namn Sesse. Det var verkligen jättekul att höras av, men jag blev också än en gång påmind om hur märkligt det blev med släkten efter pappas bortgång och försäljningen av stugan på skärgårds/släktön Gisslingö. Numera har jag enbart kontakt med en trio ingifta (delvis också frånskilda) damer vilka INTE längre har något ägarintresse i nämnd ö. Mina släktingar ”by blood”, det vill säga de som finns kvar på ön, har jag noll kontakt med (bortsett från kusinbarnet Sanne som har varit ett klart lysande undantag). Är man inte där så finns man tydligen inte (blev väldigt uppenbart när pappa dog…), och den mentaliteten saknar jag föga. Det är SÅ mycket trevligare att lägga energin på människor som gillar en för den man är, och jag vet också att min älskade pappa hade varit den första att skriva under på det.

Nu ska jag snart koppla av med nå’n icke så intelligenskrävande såpa och gosa lite med djuren (maken har redan krypit till kojs ;-)), så ha det fint och på återhörande 🙂

/ Storkelina – en alldeles vanlig torsdag

Normalt sett så jobbar jag i Stockholm på tisdagar, men icke i dag. Nix, i stället blidde det arbete från hemmakontoret och sedermera veterinärbesök med lilla Catla som visade sig ha halsfluss. Stackars krake, det måste vara SÅ värdelöst att inte kunna berätta hur man mår…

Annars har dagen och kvällen varit lugn, och nu är det snart dags att krypa till kojs. Eftersom jag missade dagens huvudstadsbesök så blir det till att ge sig dit i morgon = tiiidig uppstigning 🙁 Natti natti!

/ Storkelina