Strax ska jag till stallet för att ta in några hästar från hagen och borsta på Gandhi – därefter bär det av till den indiska restaurangen Tamarind i Tierp. Tillsammans med Tommie, Christian, Jennifer, Camilla & Dick hoppas jag få avnjuta en riktigt god måltid och kanske en eller annan öl 😛 Ha det gott!
/ Storkelina – livsnjutaren
P.S. Ja, jag SKA byta om från hästkläderna innan jag kliver in på restaurangen. D.S.
I dag har jag:
Nu gör jag:
Snart ska jag:
/ Storkelina – nöjd & glad
Morgonstund har guld i mund sägs det, men Tommie har länge stört sig på alarmsignalen på min mobil (den jag använder för väckning varje dag). Faktum är att även jag har ogillat den skarpt, men då jag inte vetat hur man byter så har den liksom fått vara… tills för någon vecka sedan vill säga. Då hade min käre make väääldigt roligt och ändrade min väckningssignal till Leeds United-låten Marching On Togheter = en låt som jag inte alls gillade 🙁 Och busen Tommie tyckte förstås att det hela var extra fiffigt just för att jag inte kunde ta bort den…
Nu har det som sagt gått ett antal dagar och jag är mycket överraskad; jag gillar plötsligt min nya morgonrutin och har till och med upptäckt hur jag då och då går och nynnar på ”min” nya sång. Det är märkligt hur det kan bli, men jag antar att jag helt enkelt har utsatts för någon form av illvillig hjärntvätt 😉
Provlyssna gärna på den fantastiska kampsången genom att klicka på länken nedan så förstår ni hur jag har det:
http://www.youtube.com/watch?v=bMvhIIBuxhg
/ Storkelina
Under eftermiddagen/kvällen fick jag den märkligaste post i brevlådan: En flaska med liniment för hästar. Det var naturligtvis Camilla som hade varit framme; detta då hon tyckte att den sträckning jag ådrog mig i lördags behövde behandlas. Jätterart av Camilla, men det kanske är dags att jag kommer ut och berättar för henne att jag faktiskt inte är någon häst… 😉
När jag ändå är inne på krämpspåret så kan jag nämna att jag sitter här med en ytterst misstänkt borreliainfektion (fästingskrälle!) 🙁 I bland är det väldigt tacksamt att ha en bror som är läkare, för det är skönt att åtminstone slippa boka tid hos doktorn – tycker liksom att jag får nog av så’nt ändå.
I morgon är det onsdag vilket betyder arbete hemifrån, extra mycket närhet till familjens härliga fyrbenta samt ett efterlängtat besök hos stilige Gandhi 🙂 Min fuxvän är alldeles nyklippt, så jag hoppas att jag inte blir alltför blyg. I mina yngre dagar så blev jag, på fullaste allvar, både blyg och smått förkrossad när min käresta (människo- varianten då) hade klippt sig. Låter det vettigt? Nja, inte helt kanske.
/ Storkelina – lite lätt vingklippt men flyger ändå
I dag diskuterade jag & kollegan Hélèné hur fantastiskt vassa vi är på språk och vilka språkpoliser vi är. En kort stund senare fick jag nedanstående, och även om den kanske inte är alldeles purfärsk (?) så är den rätt bra:
Har du svårt att skilja på substantiv, adjektiv och verb? Inga problem, nu har skolan ändrat sina undervisningsmetoder.
Substantiv är ord som du sätter ’fan’ & ’jävel’ efter: klockfan, gubbjävel, hammarjävel mm.
Adjektiv är ord som du sätter ’skit’ före: skitbra, skitsnygg, skithäftig osv.
Verb är ord som du sätter ’utav helvete’ efter: drack utav helvete, dansade utav helvete, körde utav helvete etc.
Så nu är det skitenkelt för ungjävlarna att lära sig utav helvete 🙂
Jag ska inte skryta alltför mycket och hävda att jag är språkbegåvad (fast det är jag faktiskt 😉 ), men jag kan i alla fall säga att jag är väldigt road av språk – inte minst svenskan. Något som fascinerar mig, och i bland rentav stör mig, är hur människor använder ordet chans på de mest märkliga sätt. Ett exempel: ”Chansen att han dör av sin cancer är 12 procent”. När man pratar om något negativt som skulle kunna inträffa så ska man inte prata om chansen utan risken. Det är däremot helt korrekt att säga till exempel ”chansen att han överlever är dessvärre inte så stor”. I det sistnämnda fallet pratar man fortfarande om något positivt, det vill säga chansen till överlevnad. Att chansen sedan är liten är en helt annan sak än ”ordmissbruket” i det första exemplet…
/ Storkelina – språkpolisen
Varm nyponsoppa, vaniljglass & smarriga mandelbiskvier.
I går hade jag en liten incident med en hästdam (alltså INTE Gandhi) som dansade runt på bakbenen med mig hängandes som en vante i grimskaftet… Till att börja med: När en häst beter sig på det viset så ska man, för sin egen säkerhets skull, släppa den. Jag gjorde inte så, men klarade mig lyckligtvis undan med ömmande finger, armbågsled och rygg. Camilla tyckte hursomhelst att jag behövde tröstas (jag var förstås inte sen att hålla med! 😉 ) så i dag kom hon förbi med barndomsklassikern nyponsoppa, vaniljglass & mandelbiskvier = mums 😛 Om vi bara hade låtit bli att äta upp precis allt hade det varit ännu bättre…
Förutom att umgås med Camilla har jag bland annat ägnat dagen åt att plocka svamp. Det blev inga enorma mängder, men jag fick i alla fall ihop en skaplig hög som så småningom ska bli till en hääärlig trattkantarellsoppa. Under eftermiddagen fick jag även hem en efterlängtad Tommie, som spenderat det mesta av helgen med att vara på kurs i Uppsala. Nu är han dock infångad och i säkert förvar och det är MYCKET TREVLIGT.
Ha det gott så länge, kram på er!
/ Storkelina
I går kväll var det dags för den allsvenska säsongspremiären i ishockey, och för SSK:s del innebar det bortamöte (nästan hemma för undertecknad) mot Almtuna i Gränby Ishall. Tillsammans med Tommie & Dick såg jag matchen på plats och det hela slutade väl, det vill säga med SSK-seger 🙂 Det var dock inte förrän i den tredje perioden som SSK behagade trampa i gång ordentligt – de första två perioderna var närmast sövande…
Gamla Beckomberga sjukhus är numera ombyggt till bostäder.
Kvaliteten på den svenska psykiatriska vården granskas för närvarande på Afton- bladets nätupplaga och detta får mig ofrånkomligen att färdas 5-10 år tillbaka i tiden. Jag drar mig till minnes hur hård kritik de borgerliga partierna – tillsammans med större delen av Sveriges befolkning – riktade mot att Socialdemokraterna i princip hade skrotat psykvården. Mentalsjukhusen var nerlagda och människor som hade svårt att ta vara på sig själva hade lämnats åt sitt öde. Det sistnämnda aktualiserades inte minst då dåvarande utrikesministern Anna Lindh mördades 2003… Sossarnas misstag ansågs ligga till grund för ytterligare ett par graverande händelser – jag tänker då ex.vis på den psykiskt sjuke man som angrep flera personer med ett järnrör i Åkeshov och den 50-åring som, genom en vansinnesfärd i Gamla Stan, dödade två personer och skadade ytterligare 15.
Den fråga jag nu ställer mig är: Vad har de regerande allianspartierna gjort för att råda bot på Socialdemokraternas avinstitutionalisering? Vad har regeringen gjort för att skydda det svenska folket från dem som, enligt de allra flesta, bör vara inspärrade? Vad har regeringen gjort för att hjälpa alla dem som saknar förmågan att rå sig själva? Det finns skäl att ställa sig dessa frågor, för det är dessvärre ett faktum att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin fortsätter att minska. Och rent krasst är det nog så att vi måste vänta in nästa vansinnesdåd innan den tidigare psykiatrireformens kritiker vaknar till liv igen 🙁
/ Storkelina – den samhällskritiska
