I dag diskuterade jag & kollegan Hélèné hur fantastiskt vassa vi är på språk och vilka språkpoliser vi är. En kort stund senare fick jag nedanstående, och även om den kanske inte är alldeles purfärsk (?) så är den rätt bra:

Har du svårt att skilja på substantiv, adjektiv och verb? Inga problem, nu har skolan ändrat sina undervisningsmetoder.
Substantiv är ord som du sätter ’fan’ & ’jävel’ efter: klockfan, gubbjävel, hammarjävel mm.
Adjektiv är ord som du sätter ’skit’ före: skitbra, skitsnygg, skithäftig osv.
Verb är ord som du sätter ’utav helvete’ efter: drack utav helvete, dansade utav helvete, körde utav helvete etc.
Så nu är det skitenkelt för ungjävlarna att lära sig utav helvete 🙂

Jag finns och jag mår utmärkt men det här blir ändå allt för i kväll.  Tjingeling!

/ Storkelina

Jag ska inte skryta alltför mycket och hävda att jag är språkbegåvad (fast det är jag faktiskt 😉 ), men jag kan i alla fall säga att jag är väldigt road av språk – inte minst svenskan. Något som fascinerar mig, och i bland rentav stör mig, är hur människor använder ordet chans på de mest märkliga sätt. Ett exempel: ”Chansen att han dör av sin cancer är 12 procent”. När man pratar om något negativt som skulle kunna inträffa så ska man inte prata om chansen utan risken. Det är däremot helt korrekt att säga till exempel ”chansen att han överlever är dessvärre inte så stor”. I det sistnämnda fallet pratar man fortfarande om något positivt, det vill säga chansen till överlevnad. Att chansen sedan är liten är en helt annan sak än ”ordmissbruket” i det första exemplet…

/ Storkelina – språkpolisen

Varm nyponsoppa, vaniljglass & smarriga mandelbiskvier.

I går hade jag en liten incident med en hästdam (alltså INTE Gandhi) som dansade runt på bakbenen med mig hängandes som en vante i grimskaftet… Till att börja med: När en häst beter sig på det viset så ska man, för sin egen säkerhets skull, släppa den. Jag gjorde inte så, men klarade mig lyckligtvis undan med ömmande finger, armbågsled och rygg. Camilla tyckte hursomhelst att jag behövde tröstas (jag var förstås inte sen att hålla med! 😉 ) så i dag kom hon förbi med barndomsklassikern nyponsoppa, vaniljglass & mandelbiskvier = mums 😛 Om vi bara hade låtit bli att äta upp precis allt hade det varit ännu bättre…

Förutom att umgås med Camilla har jag bland annat ägnat dagen åt att plocka svamp. Det blev inga enorma mängder, men jag fick i alla fall ihop en skaplig hög som så småningom ska bli till en hääärlig trattkantarellsoppa. Under eftermiddagen fick jag även hem en efterlängtad Tommie, som spenderat det mesta av helgen med att vara på kurs i Uppsala. Nu är han dock infångad och i säkert förvar och det är MYCKET TREVLIGT.

Ha det gott så länge, kram på er!

/ Storkelina

Gamla Beckomberga sjukhus är numera ombyggt till bostäder.

Kvaliteten på den svenska psykiatriska vården granskas för närvarande på Afton- bladets nätupplaga och detta får mig ofrånkomligen att färdas 5-10 år tillbaka i tiden. Jag drar mig till minnes hur hård kritik de borgerliga partierna – tillsammans med större delen av Sveriges befolkning – riktade mot att Socialdemokraterna i princip hade skrotat psykvården. Mentalsjukhusen var nerlagda och människor som hade svårt att ta vara på sig själva hade lämnats åt sitt öde. Det sistnämnda aktualiserades inte minst då dåvarande utrikesministern Anna Lindh mördades 2003… Sossarnas misstag ansågs ligga till grund för ytterligare ett par graverande händelser –  jag tänker då ex.vis på den psykiskt sjuke man som angrep flera personer med ett järnrör i Åkeshov och den 50-åring som, genom en vansinnesfärd i Gamla Stan, dödade två personer och skadade ytterligare 15.

Den fråga jag nu ställer mig är: Vad har de regerande allianspartierna gjort för att råda bot på Socialdemokraternas avinstitutionalisering? Vad har regeringen gjort för att skydda det svenska folket från dem som, enligt de allra flesta, bör vara inspärrade? Vad har regeringen gjort för att hjälpa alla dem som saknar förmågan att rå sig själva? Det finns skäl att ställa sig dessa frågor, för det är dessvärre ett faktum att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin fortsätter att minska. Och rent krasst är det nog så att vi måste vänta in nästa vansinnesdåd innan den tidigare psykiatrireformens kritiker vaknar till liv igen 🙁

/ Storkelina – den samhällskritiska

Jag har aldrig ens varit i närheten av att ha egen häst, men nu har jag ”fått” en onsdagshäst. På onsdagar jobbar Gandhis matte Camilla från tidig morgon till sena kvällen, och då är Gandhi MIN (inga protester nu, Camilla!) 🙂 Just i dag hade Camilla förvisso ett rejält glapp mellan sina två jobb = jag fick mig en rejäl genomkörare i form av en välbehövlig ridlektion, men i normalfallet kommer jag  att få klara mig på egen hand och det är SÅ mysigt. Tänk att jag får ha det så här bra med världens bästa Tommie och alla underbara djur – det är nästan så att det känns overkligt.

/ Storkelina – livsnjutaren

Bus ligger och spanar...

... för att så småningom slå till.

Sedan spanar hon lite till och...

... ytterligare lite till.

Efter hårt arbete kommer vila...

... eller?!

Att vrida benen i alla möjliga och omöjliga vinklar är alltför svårt att motstå 🙂

Fina bilder: Åke Storck

På Kanal5 sänder man under hösten realityserien Kaos i Båstad, och på uppmaning av Tommie var jag tvungen att kika lite. Nä, inte för att underhållas eller imponeras utan för att få skratta. Jisses, efter att ha sett diverse märkliga individer med snart 40-åriga Anna (se länken nedan) i spetsen så blir jag om möjligt ännu lyckligare. Varför? Jo, jag riktigt gläds åt a) att få åldras med botox- och silikonfri värdighet samt b) att jag helt uppenbart besitter en icke ringa intelligens. Det hade helt klart kunnat vara värre…

http://www.kanal5play.se/klipp/play/klipp-anna

/ Storkelina – lite äldre, lite klokare

I dag var det dags för Tommies andra ridpass, och jag måste säga att jag är imponerad. Inte bara för att han överhuvudtaget sitter på en häst, utan för att han gör det så BRA. Jag har sett en och annan vuxen nybörjare på hästryggen, och de allra flesta brukar se ruskigt malplacerade ut. Tommie? Han ser nästan sjukt hemtam ut i sadeln, kul 🙂

Det var inte bara Tommie & Gandhi som tränade på ridbanan; även betydligt mer rutinerade Wilma på sin Ronja fanns på plats. Vad de gjorde? Ja, mesta tiden gick väl åt till att visa Tommie hur man galopperar = lilla Ronja fick sig en rejäl genomkörare. Gandhi fick också jobba riktigt hårt (han såg ut som en gud!) till sist, men då var det med stränga Camilla i sadeln…

Bildbevisen från dagens övningar är tagna med en halvtaskig mobilkamera, men håll till godo:

Tommie skrittade fram själv på Gandhi...

... som såg riktigt nöjd ut.

Wilma & Ronja poserade villigt mellan galopperna.