Som utlovat så kommer här lite information om Lilla Läderloppet – en tävling i tre grenar som så småningom kommer att gå av stapeln i Hindersbo.

Bakgrund:

I närbelägna Tärnsjö anordnar man årligen Läderloppet, det vill säga en tvåmannalags- tävling i grenarna cykling, löpning och kanot. Min grundtanke var (av någon märklig anledning…) att Dick, som tidigare tävlade i BMX på landslagsnivå, skulle anmäla sig. Och jodå, han kunde tänka sig att ställa upp – iklädd endast mankini – om även Tommie hakade på. Ett litet aber dock: Läderloppet hade redan tagit emot maximalt antal anmälningar 🙁

Vad göra?

Jo, om alternativen är ingen tävling eller att arrangera en egen tävling så blir valet självfallet det sistnämnda. Förutsättningarna är ännu inte spikade, men på schemat står i alla fall löpning och cykling på lämpliga distanser. Den tredje grenen kommer antagligen att förbli hemlig och därmed stört omöjlig att tjuvträna på 😉

Deltagare

Om du är sugen på en härlig humortävling i goda vänners lag, mat & dryck samt efterföljande sömn på ett knöligt liggunderlag i ett myggfyllt tält: Sätt igång och träna! Jag återkommer naturligtvis med detaljer kring anmälningsförfarandet; det är bara Dick & Stolle som inte behöver fundera kring det – de är nämligen tvångsanmälda 🙂

Blåsippor som gör sitt bästa för att tränga sig fram mellan torkade grässtrån och annat.

Att få se de första vårblommorna titta fram, det är lycka det. Lite synd bara att jag inte fattade det när jag var yngre…

/ Storkelina – numera en tämligen förståndig dam

Kom hem sent och är dundertrött… Återkommer dock i morgon, då jag bland annat kommer att berätta om planerna på att arrangera (inte genomföra!) Lilla Läderloppet (heja mankini-Dick! 😉 ).

Ha det gott så länge!

/ Storkelina – blivande tävlingsarrangör

Sebbe är tandlös och pigg medan Tommie verkar vara nära utmattningsstadiet.

I lördags kom brorsan Åke & min brorson Sebbe och hälsade på för första gången sedan jag & Tommie permanentade vårt tillstånd som lantisar. Helgen ägnades således åt allehanda spel, ett stycke grillmiddag (säsongsdebut!) och diverse mer eller mindre intelligenta diskussioner. Vi hade det hursomhelst supermysigt och det var ett MYCKET uppskattat besök 🙂 Dessutom så blir jag ju så sjukt stolt över ”min” lille Sebbe – han är en rackar’ns klipsk liten kille, och jag gissar att han brås på fastern i skogen 😉

Kvalserien i ishockey lever vidare – detta såg SSK till genom gårdagens bortaseger mot Rögle. För att rädda kvar laget i elitserien krävs det förvisso stordåd även i kommande matcher, men ingenting är omöjligt. Med SSK vet man liksom aldrig; en serie riktiga dyngmatcher kan faktiskt följas av rent briljant spel. Tror på det? Nä, tyvärr inte men hoppet är som bekant det sista som överger en…

/ Storkelina – från en skog nära (?) dig

Sitter här och längtar som mest efter riktig vår & sommar när Tommie tittar ut genom fönstret, pekar och utbrister: Kolla, myggor! Jodå, ett antal övervintrande rackare har vaknat och håller som bäst på att planera inför produktionen av vårens/sommarens miljonkullar – usch 🙁 När man trånar efter sol och värme så ska man inte glömma att den mer eller mindre insektsfria vintern har sina fördelar den med…

/ Storkelina – än så länge utan myggbett

Denna bild är inte från i går utan första segern, men ändå.

Har då och då berättat om min kollegas sköna travare Jody May, men det då det sällan har gått särskilt bra när jag har skrivit så lät jag bli att plita ner något före gårdagens lopp på Solvalla. Resultatet? Jo, självklart blev det seger och en tid med halsproblem, operation och otur i loppen fick äntligen krönas med något alldeles fantastiskt 🙂 Jättekul och STORT GRATTIS till Gunilla, Christer och resten av gänget kring Maysan!

/ Storkelina – tumkramande supporter

Efter att ha läst en artikel på Aftonbladets hemsida surfade jag vidare till Daily Mails dito – detta för att läsa om fingrarnas betydelse för hur våra liv gestaltar sig. Det är förhållandet mellan ringfinger och pekfinger (framförallt på höger hand) som har visat sig ha betydelse för vilka egenskaper, förmågor och sjukdomar vi utvecklar under vår tid på jorden. Fingrarna ska mätas på ett visst sätt (klicka på länken nedan för att se hur), och om mätresultatet visar på längre ringfinger än pekfinger så är man en testosteronstinn och därmed maskulin rackare; motsatt förhållande innebär naturligt nog att man i stället är en feminin varelse. Det visade sig att undertecknad är den manhaftiga typen men det var i och för sig ingen större överraskning?! 😉

Det är forskaren John Manning som har dragit ovanstående slutsatser; detta efter att man inom sjukvården hade upptäckt tydliga samband mellan fingerutformning och vissa sjukdomar.

Vill du veta mera, klicka nedan:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-523269/Hands-How-fingers-reveal-.html

/ Storkelina – den maskulina sorten

Jejje hugger glatt in på pizzasalladen.

Efter dagens arbetspass bar det av till Våla (det är så vi ”locals” kallar vårt kära Östervåla) där jag & Jejje invigde pizzerians uteservering för säsongen. Uteservering är väl kanske att ta i förresten – den består av ett (1) bord, som vi dessutom fick släpa fram själva. Fantastiskt mysigt och skönt var det hursomhelst, och pizzorna smakade utmärkt 😛 En kall öl hade möjligen kunnat förhöja premiärkänslan ytterligare, men några vin- och spriträttigheter finns inte på Vålas enda mathak… Men vad spelar väl det för roll?! Vi upplever ju lyckan att få bo på landet 🙂

SSK spelar just nu hemma mot Örebro HK = den mardröm som kallas kvalserien fortsätter. Trots att övriga resultat gick SSK:s väg i måndags, och det därmed inte såg fullt så mörkt ut som jag först befarat, så håller man återigen på att stänga alla dörrar och möjligheter bakom sig. Underläge just nu och paniken är åter ett faktum 🙁

Här kommer skogens mulle, tjolahopp tjolahej… ja, förmodligen har du hört talas om Skogsmulle!? Om inte så kan jag berätta att Skogsmulles skapare hette Gösta Frohm och att det genom Friluftsfrämjandets barnverksamhet anordnas så kallade mulleskolor, det vill säga sammankomster där barn i förskoleåldern får lära sig de vanligaste djur- och växtarterna. Sedan slutet av 50-talet har över 2 miljoner barn, i kombination med sång och lek, på detta sätt fått stifta närmare bekantskap med vår svenska natur. Bra? Absolut. Hedervärt? Definitivt! För min del var det bara ett litet aber: Jag var livrädd för Skogsmulle (i mitt fall en utklädd och till synes läskig kvinna…) och hörde aldrig ett dyft av vad denne sade 🙁 Och det kan väl aldrig ha varit meningen att en kavat liten tös som undertecknad skulle bli skraj? Helt klart något att tänka på för alla skogsmullar där ute! 😉

/ Storkelina – efter 35 år äntligen rehabiliterad från mulleskräcken

Ett stycke nästintill 13-årig bostonterrier, lille  Teo, har vårkänslor men håller ändå tungan rätt i mun. Eller?! 😉

/ Storkelina – stolt matte