Under dagens lååånga hemfärd (hade SÅ ont i ryggen) från jobbet snappade jag upp några ord ur en medpassagerares högljudda mobilsamtal: ”Allt det som är positivt i livet, det tar man ju bara för givet”. Jag säger bara ack och ve – stackars desillusionerade människa… Den som inte har vett/förmåga att värdesätta och verkligen uppskatta det positiva i tillvaron blir förmodligen aldrig någon lycklig individ 🙁

/ Storkelina – från tankesmedjan

P.S. Ja ja, jag vet att det är fult att tjuvlyssna men i bland är det närmast omöjligt att låta bli. D.S.

Stolle, hallå?! Jag saknar din röst i den oerhört viktiga stövelfrågan (se tidigare inlägg) 😉

/ Storkelina

Storkelina à la tiiidigt 70-tal.

I bloggen brukar jag emellanåt fördjupa mig i lite mer världsomfattande händelser än de som sker i min egen lilla sfär. På sistone har dock världen med alla dess katastrofer tett sig alltför dyster. Att engagera mig i Khadaffis framfart eller ödeläggande tsunamis och jordbävningar i Japan har varit mer än vad jag har orkat med, och jag väljer att avskärma mig ytterligare ett tag.

Som kontrast till alla de tråkigheter som medierna ständigt rapporterar om väljer jag i stället att fokusera på allt som är bra, och det är mycket ska jag säga. Jag har sedan länge känt mig genuint tillfreds med livet, men att tillvaron skulle nå ytterligare en dimension hade inte ens jag vågat drömma om. Överraskande eller inte, nu är det i alla fall ett faktum: Flytten till ”skogen” har gjort mycket gott och tillvaron är mer fantastisk än jag någonsin kunnat föreställa mig 🙂

När jag som väldigt ung fantiserade om framtiden och vägen till lycka så kretsade tankarna kring bländande skönhet, karriär, kändisskap, ofantlig rikedom och den STORA kärleken. Jag kan nu  konstatera att min väg genom livet saknar klassiska önske- ingredienser såsom exempelvis barn och karriär. Inte heller äger jag berömmelse eller slående skönhet, MEN jag har Tommie och jag trivs outgrundligt med mig själv = oslagbart! 

Som kuriosa ska jag vara generös nog att bjuda på några av mina barn/ungdomsdrömmar. För den listige går det rätt kvickt att dra slutsatsen att mina hemliga drömmar aldrig infriades… 😉

1. Jag fantiserade om att bli Miss Universum.
2. Jag skulle vara ihop med alla manliga kändisar (samtidigt…) i hela världen.
3. Jag skulle gifta mig med ett NHL-proffs.
4. Jag skulle gifta mig med en prins.
5. Jag skulle bli pilot.

/ Storkelina – år 2011 en alldeles vanlig 41-åring

Ett par gummistövlar kan numera vara nästan hur coola som helst.

När jag växte upp var gummistöveln en praktisk fotbeklädnad där tillverkarna lade föga vikt vid design. Tiderna har dock förändrats och sedan ett antal år kan man hitta gummistövlar i alla möjliga och omöjliga utföranden – att bära ett par schyssta gummistövlar är helt enkelt trendigt. Inledningsvis tyckte jag mest att detta var trams, men sedan tänkte jag faktiskt om: Även om det i mitt tycke är mycket viktigare att vara ändamålsenligt klädd än att vara snyggt klädd så är det ju inget som hindrar att man är både och. Den vilda jakten på de perfekta gummistövlarna = de som har mitt namn skrivet i pannan (eller nå’t…) har därmed börjat 🙂

Dagen har till största delen spenderats ute på tomten med Camilla & Teo; detta medan Tommie, Dick & Christian var på annat håll och ägnade sig åt skogs- huggaraktiviteter. Så småningom ändade vi allihopa upp hemma i stugan, dit även Jejje anslöt så snart hon kände doften av pizza 😉

I morgon startar Jody May i Gävletravets 7:e lopp och detta blir tredje starten efter halsproblem och efterföljande operation. Som vanligt kommer jag att krama tummarna hårt, hårt även om det tyvärr inte blir på plats som jag hade hoppats…

/ Storkelina – strax framför Solsidan

Har precis kommit in efter att ha tillbringat några härliga timmar i det strålande solskenet ute på tomten 🙂 Nu laddar jag vidare inför en dust med kvalseriehockeyn – denna gång hemmamatch mot Rögle – och har förstås förhoppningar om ännu en skön seger. Vis av erfarenhet vet jag dock att det är lååångt i från någon självklarhet…

Till kvällen har jag planer på att dra i gång grillsäsongen, men om jag känner mig själv (och Tommie!) rätt så är risken stor att det slutar med grillpannan i stället. En god middag hoppas jag under alla omständigheter på, och det borde  i alla fall inte vara någon omöjlighet 😛

I övrigt är allt som det ska vara här ”uppe”, det vill säga livskvalitet när den är som bäst. Ha det gott alla så hörs vi!

Kramar Storkelina

Min underbara brorson Sebbe 7 år befinner sig för närvarande med farmor Cissi och mamma Jenny hos faster Kerstin & hennes Mats i Eslöv (någon som hängde med på det där?!). Rörande nog så ringer han ändå sin faster i skogen (det är jag det!) med jämna mellanrum och det värmer verkligen ett gammalt Storck-hjärta. Och så är jag oerhört imponerad över a) att en 7-åring lärt sig ett mobilnummer utantill efter blott en uppläsning samt b) att det var just mitt nummer som blev det första 🙂

Under kvällen spelade SSK sin andra match i årets kvalserie, och den slutade glädjande nog med en kassaskåpssäker bortaseger mot Mora IK. Det är långt kvar innan nästa års elitseriekontrakt är säkrat, men dagens drabbning var i alla fall en bit på vägen.

I morgon blir det åter till att jobba hemifrån = gott om tid att studera såväl fåglar som ekorrar under sena eftermiddagen. Tråkigt nog så varslar väderleksrapporterna om mera snö, men en gnutta sol kanske man kan få trots allt? Hoppas, hoppas…

/ Storkelina – fastern i skogen

Tulpaner - bara för att de är så vackra.

Gårdagen var  HEMSK (tack gode gud för att jag hade Tommie att komma hem till!), men dessbättre så känns allt mycket bättre i dag. Trots ett halvjobbigt läkarbesök under eftermiddagen så har jag kunnat glädjas åt att min underbara familj, mina fantastiska vänner och mina fina arbetskamrater har visat en sådan omtanke. Oerhört skönt och jag tackar å det ödmjukaste!

Annars rullar det mesta på som vanligt = jag älskar min tillvaro och jag älskar livet 🙂 I förrgår invigde jag & Camilla verandan för säsongen, och i dag körde jag & Jejje en liten uppföljare. Det är grymt skönt att bo ”på marken” och jag kommer aldrig, aldrig att flytta upp i luften igen. Åtminstone inte förrän jag hamnar på hemmet, och det ska väl förhoppningsvis dröja ett tag 😉

/ Storkelina – still going strong

När Jejje tidigare under dagen frågade vad jag gjorde i går så kom jag inte på en pryl, men nu har minnet vaknat till liv. Faktum är att gårdagen bjöd på mitt livs största naturupplevelse! Efter att tålmodigt ha suttit nedanför fågelmataren i ett par timmar (benen var typ djupfrysta och bortdomnade, ryggen och höfterna ska vi inte tala om…) var det inte bara de bevingade varelserna som blev modigare. Nej då, för plötsligt kom en liten ekorre farande och satte sig framför mina fötter (benen var i detta läge fullt utsträckta)  för att käka solrosfrön. Superhäftigt, men tyvärr tyckte lille Teo att det var dags att titta ut precis när det begav sig = min vän ekorren tog till flykten. En sak är i alla fall säker: Undertecknad kommer att ta plats vid fågelmataren ofta framöver. Och vem vet, kanske slutar det med att jag har en tam ekorre? 🙂

/ Storkelina – kvinnan som talar med gnagare

Ca 10.00: Väckning med te på sängen, sedan (fortfarande i sängen…) ungefär 1½ timmes telefonsamtal med mamma, Åke, Jenny, Sebbe & Danne.

Ca 11.30: Först en dusch och sedan kaffe med Jejje (Christian & Rocky ville inte ha) ute på tomten. När kaffestunden var över och grannarna hade gått hem till sitt ägnade jag några timmar åt att röja undan kartongupplaget (kvar efter flytten) från verandan samt städa ur en förrådsbod; detta medan Tommie sågade ved i massor.

Ca 14.30-18:30: Ett par timmars vila (än en gång sängläge), prat i telefonen med söta Sanne och vilda Camilla, en dusch, pizza & cola samt slutspelshockey.

Ca 18.30-23.00: Mera cola, godisskålen fram och hela första säsongen av Solsidan avverkades.

Ca 23.15: Hopp i säng igen, härligt 🙂 Några timmars planering och funderingar kring köksrenovering och badrumstillbyggnad följde…

/ Storkelina – den utvilade varianten