Nedan följer en liten bildresumé som inkluderar några av de verkligt omvälvande händelserna från det gångna året – håll till godo 😉 Fortsätt läsa →

Jag hoppas förstås att alla jag känner samlade högvis med vuxenpoäng och därmed var riktigt skötsamma i går =  mår härligt bra i dag 😉 Själv lyckades jag sådär med den saken – är således måttligt alert för närvarande… Hade hursomhelst en utomordentligt trevlig nyårsafton, vilken utöver de fantastiska gästerna förgylldes av färsk, svensk hängmörad oxfilé från Östervåla Kött och Närodlat; bättre kan det nog inte bli 😛

En liten bildspecial från det nyss avslutade året kommer så snart jag har fått ordning på kamera och bildöverföring, till dess: Ha det gottigottgott!

/ Storkelina

Onsdagen ägnades åt att städa ur lägenheten i Sumpan och jag känner mig nu som en urvriden disktrasa 🙁 JÄTTETACK dock till hjälten Dick, som inte bara körde mig fram och tillbaka mellan obygd och civilisation – han hjälpte till med städningen också. Dicks insats var ovärderlig och både jag & Tommie är förstås oändligt tacksamma 🙂

/ Storkelina – utflyttad och klar

Före detta grannen Dick  funderade nyligen över hur mycket vatten det kan finnas i en myrstack, och även om jag aldrig tidigare har reflekterat över frågan så började jag förstås undra. Nu har jag läst på en hel del om stackmyrornas hem och kan konstatera att hela uppbyggnaden tycks gå ut just på att hålla stacken torr, det vill säga att hålla vattnet borta. Sorry Dick, men om du är badsugen får du nog söka dig någon annanstans än till myrornas hem – några oceaner verkar inte stå att finna i myrstackarna 🙁

Precis som Dick så trodde nog även jag att stackarna binds samman av naturens vanligaste vätska, nämligen vatten. Så är dock inte fallet. I stället är det, utöver barr och små pinnar, barrträdskåda som ”klistrar” i hop det hela. Att alldeles undvika väta från regn och snö i stackarna är naturligtvis omöjligt, men det löser myrorna genom att öppna små ventilationshål som reglerar såväl temperatur som fuktnivå. Ju äldre och större en stack är, desto svårare blir det att upprätthålla en torr miljö och det krävs än mer jobb för att samla barrträdskåda till stacken…

Värt att veta om den röda skogsmyran (även kallad stackmyra):

• En drottnings längd ligger på mellan 9 och 11 mm medan en arbetsmyras kropps- längd varierar mellan 4,5 och 9 mm.
• Den kan bitas med hjälp av sina kraftiga käkar och har man otur så sprutar den dessutom myrsyra (från bakkroppen!) i såret.
• Den finns i stora delar av Europa och österut bort till Sibirien.
• Det kan finnas flera drottningar i samma bo.
• När en drottning inte accepteras av sin hemstack eller annan stack med artfränder kan hon ta över ett slavmyrebo genom att döda dess drottning.
• En honmyra kan i bland bli så gammal som 15 år.

/ Storkelina – småkrypsforskaren

Njuter av livet på landet, väntar gäster i form av svärfar & hans Anne, vaktar den engelska springer spanieln Otter och trivs alldeles utmärkt med det mesta. I fall att någon undrade alltså 😉

Juldagskramar / Storkelina

P.S. Icke att förglömma: jag vilar ögonen på världens bästa Tommie oxå! D.S.

… i efterskott 🙂 Som en eller annan kanske har märkt så har bloggen haft flyttledigt ett par dagar. Nu är jag, Tommie & Teo dock på plats och huset börjar äntligen likna just ett hus = mycket trevligt. Någon julmat har vi inte sett skymten av (förutom en bit julskinka hos grannarna), men det gör faktiskt ingenting. Låtsas man inte om julen så saknar man den liksom inte – inte ett dugg faktiskt.

Hursomhelst så önskar jag förstås alla ”riktiga” julfirare en riktigt god fortsättning på helgen och ett gott slut på år 2010.

/ Storkelina – hedningen

Det börjar kännas en aning uttjatat, men i dag är ännu en sådan dag när jag är fullkomligt utmattad 🙁 Mycket på jobbet och mycket med flytten är en urusel kombination… Återkommer förstås med glada tillrop en annan dag, men till dess: lev väl!

/ Storkelina – för dagen en ynklig en

När man som jag (och Tommie förstås!) har världens coolaste bostonterrier, nämligen 12½-åringen Teo, så bara måste man dela med sig av lite bilder emellanåt. Gott folk, här kommer han:

Framben till vänster och bakben till höger, jo det funkar.

Aah, så här kan jag ligga i timmar...

... men ööh, ville'ru nåt eller?!

I antal dagar räknat har helgen förstås inte varit längre än vanligt, men den har känts ovanligt lång. Kanske beror det på att jag har hunnit med så vansinnigt mycket – både roliga saker och mer mödosamma sådana.

Fredagskvällen ägnades åt mat & dryck på Bishops Arms i Sumpan; man kan säga att det var lite av en final innan flytten. Under kvällen umgicks jag således med bekanta av allehanda slag, nämligen: Tommie (honom känner jag ju rätt bra 😉 ),vännen Stolle, kollegorna Annica, Eve, Helene (vet inte hur alla accenttecken ska placeras…), Janne, Karin, Nettan & Owe samt sist men inte minst Sören (Karins Big Love) och den för mig nya Git. Även några av Tommies före detta kollegor från Solna Scen & Möbeluthyrning (Kjelle, Martin & Thomas) dök upp och förgyllde kvällen, som var mycket trevlig 🙂

I går pysslade jag & Tommie med en hel del flyttstädning och packning innan det bar av till Ians 20-årsfirande i Spånga. Daves fantastiska lasagne och en god sallad följdes av kaffe och sedan blev det hyfsat tidig hemgång. Det var hursomhelst supertrevligt och såväl Ian som Annes & Daves gemensamma barn – Livia & Nikki – är alldeles, alldeles underbara.

I dag har det packats, packats, städats och städats lite till = jag & Tommie är fullkomligt utmattade. Jag har för övrigt svårt att förstå att vi, som är så ruskigt duktiga på att slänga prylar, kan har så mycket grejer. En garageloppis i de djupa skogarna i Östervåla kanske kan vara något när våren kommer?!

/ Storkelina – trött, nöjd & glad