Vacker miljö från Kakelspecialisten

Min mamma har en äldre lägenhet, som egentligen är jättefin, inne i stan (i detta fall Stockholm). Tyvärr är underhållet kraftigt eftersatt; faktum är att lägenheten var ”förstörd” av föregående hyresgäst (ett fritidshem) redan när mamma flyttade in i början av 90-talet. De vackra plankgolven var (och är…) täckta med fula plastmattor, köket utstrålar praktiskt 80-tal och barnomsorg och väggarna är klädda med trist väv. Badrummet? Nää, inte heller kul 🙁 Mamma har dessutom haft oskicket att röka inomhus (fy på sig!) och det har ju inte precis gjort saken bättre.

Än så länge har min stackars mamma ingen aning om vad som väntar henne, men nu jäklar ska det bli ändring. Själv håller jag som bäst på med färgval, design av nytt kök & badrum osv = skitkul. Jag gillar faktiskt hela konceptet, det vill säga jag gör det roliga (planerar), någon annan betalar (mamma) och några andra utför jobbet (hantverkarna). Precis i min smak 😉

För dagen har jag faktiskt ytterligare ett självpåtaget uppdrag – att hitta den perfekta lägenheten till vännen Stolle. Är inte helt övertygad om att han behöver eller ens vill ha min hjälp, men han slipper inte undan 🙂

/ Storkelina – frivilliga boendekonsulten

Det är rätt fascinerande hur ett och samma ord kan ha helt olika innebörd för olika individer. I går snackade jag med en kille, som jag känner sedan många år, och sade något om ”vår relation”. För mig är en relation något man har till allt och alla man relaterar till på något sätt; för personen jag pratade med lät det som att jag minst antydde att vi hade ett sexuellt förhållande (han sade förvisso inte det, men det kändes så…). Efter en smärre sågning kände jag mig hyfsat missförstådd, men hann dessvärre aldrig förklara mig 🙁 Med tanke på att vi talade helt skilda språk var det i och för sig kanske lika bra det – jag har tyvärr en ruskig förmåga att bara krångla till saker ännu mera när jag försöker rätta till dem.

Värdshuset Ulla Winbladh i sommarskrud

Julbordet med familjen är nu bokat – det blir på Värdshuset Ulla Winbladh på Djurgården. Valet var ganska enkelt; Ulla Winbladh är nämligen ett av få (och riktigt bra) ställen i Stockholm som serverar sitt julbord nästan in i det sista = till och med den 23 december. Fick dessutom ett mycket trevligt bemötande i samband med bokningen och så’nt piggar ju alltid upp.

SSK gjorde i går en helt okej bortamatch mot serieledarna HV71. Det blev förvisso förlust (4-2 till HV71) men ingen överkörning och det var vackert så. Passar förresten på att komma med ett hett tips till alla SSK:are: vänd tabellen uppochner och njut 😉

Tommies jobb medför ytterligare en helg hemma i stan, suck… Nu är det dock inte långt kvar på hans Sanktanturné = bättre tider stundar. Jisses vad man längtar till stugan, tomten, kaminen, lugnet och känslan där uppe i Hindersbo. Trots att vi bara har haft vårt paradis i drygt ett år har jag redan svårt att fatta vad vi brukade göra förr. Det känns faktiskt himla torftigt med avgaser när man har ett annat och bättre alternativ 🙁

Eventuellt blir det en ”macka” på Bishops Arms med kollegan Annica i kväll; regnar det alltför mycket kryper vi ner i varsin soffa och ugglar i stället.  Det är i vilket fall helt underbart att det är fredag och två lediga dagar 🙂

Läste på www.aftonbladet.se om afroamerikanen och radioprataren Tom Joyner. År 1913 dömdes två av hans släktingar, trots sitt nekande, till mord på en 73-årig vit man – krigsveteranen John Lewis. Redan då det begav sig blev de hårda domarna, vilka baserades på ytterst bristfälliga bevis, mycket uppmärksammade. En protestlista undertecknades av 120 personer; bland dem bl a juryns ordförande och stadens sheriff. Guvernören Richard Manning var dock obeveklig och domarna verkställdes genom elektriska stolen…

Nu, nästan 100 år efter att domarna föll och dödsstraffen verkställdes, har de dömda ”mördarna” benådats postumt. Detta då benådningsnämnden, efter att ha granskat fallet, ansett att det saknats giltiga skäl (kanske en så’n petitess som bevis?!) att avrätta männen. Man menade till och med att dödsdomarna var ett justitiemord. Det är säkert skönt för de efterlevande att deras förfäder blivit rentvådda och att familjen fått någon form av upprättelse, men det är ändå en jäkligt klen tröst. Och de stackare som avrättades lär inte plötsligt resa sig upp och applådera direkt… Nä, så länge oskyldiga människor döms till döden och avrättas (vilket fortfarande sker 🙁 ) kommer i alla fall jag att vara emot dödsstraff. Det är jag nog oavsett förresten; tycker nämligen att de som drabbas allra hårdast av avrättningarna är de efterlevande och de är ju i allmänhet helt oskyldiga.

/ Storkelina – humanisten

Depend har prisvärda nagellack

Att skönheten kommer inifrån har de flesta fått inpräntat sedan barnsben, men trots det tjänar företag världen över multum på människor som vill använda yttre ”hjälpmedel” såsom en viss typ av kläder, kosmetika etc. Vi lägger ner massor av pengar på skönhet; det finns t o m folk som skuldsätter sig (= helt sjukt…) för att kunna köpa märkeskläder, dyra krämer och annat som de egentligen inte har råd med. Budgetvaror tycks för vissa inte vara något alternativ, och jag har faktiskt oerhört svårt att förstå varför. Dels verkar det i mitt tycke naturligt att ”rätta munnen efter matsäcken”, men icke att förglömma: det finns massor av bra/snygga budgetalternativ.

Det var/är en tjej på mitt jobb som fick mig att fundera över detta; hon är alltid snyggt klädd och ser superfräsch ut. Faktum är att jag var helt säker på att hon handlade för dyra pengar, men icke då. Denna fantastiska tjej lyckas med konststycket att vara en snygg, icke högavlönad ensamstående mamma. Och nix, hennes släkt är inte multimiljonärer – damen i fråga har ”bara” väldigt god smak och lyckas plocka fram godbitarna ur det vi alla ser (och kanske missar?) i postorderkataloger m.m. Jag är djupt imponerad (och lite avundsjuk 😉 ) över hennes talang!

Med anledning av gårdagens inlägg om Hollywoodfruarna skickade min vän Jonas följande länk http://www.youtube.com/watch?v=LrBeBYQTSfo 

En grym parodi på Fru Anka och gänget – titta och njut (om du inte är ett stort fan av damerna vill säga…) 🙂

För ett tag sedan var jag en aning sträng mot ”snackisen” Anna Anka; detta utan att ha sett ett enda avsnitt av serien Svenska Hollywoodfruar. Faktum är att jag med enbart lösryckta kommentarer, vilka publicerats i diverse tidningar, som grund dömde ut henne rakt av (fy på mig). Eftersom jag vill och försöker vara en rättvis person fick jag en smula dåligt samvete – kollade därför på Hollywoodfruarna i går kväll. Vill inte påstå att jag plötsligt älskar Fru Anka eller delar hennes värderingar, men visst har hon en viss charm/glimten i ögat emellanåt. Skulle dock inte vilja vara anställd hos henne; ordet empati verkar inte existera i hennes vokabulär. Stackars den trädgårdsmästare som varit illvillig (?) nog att förstöra hennes gräsmatta = den hade fått bruna fläckar. 40.000 dollar skulle hon ha för ”kalaset”… Den mannen lär få jobba gratis ett bra tag för att arbeta av sin skuld 🙁

När det gäller de andra fruarna, dvs Agnes-Nicole Winter och Maria Montazami, så framstår de som avsevärt mer sympatiska. Om de är så smarta låter jag dock vara osagt… Tyckte hursomhelst lite synd om Fru Montazami, som fram till alldeles nyligen varit tvungen att be sin make om lov för att köpa ex.vis en inredningsdetalj. För de flesta av oss är det rätt självklart att man själv bestämmer över sina inköp och endast diskutererar större utgifter med en eventuell partner. Att tjäna sina egna pengar är inte så tokigt ändå; det hade tydligen Montazami också kommit på = hon hade skaffat ett deltidsjobb (grattis, grattis) 🙂

/ Sundbybergsfrun

Jag tillhör dem som är klart positivt inställd till Barack Obama som amerikansk president, men… Hur i helsike kunde den norska Nobelkommittén förära honom med Nobels Fredspris 2009?! Obamas strävan efter internationell diplomati och samarbete mellan människor uppges utgöra den huvudsakliga grunden för utnämningen, men kommittén har även fäst stor vikt vid hans ambitioner om och arbete för en kärnvapenfri värld. Ambitioner och drömmar i all ära, men vad är det han faktiskt har uträttat? Det känns lite som att dela ut pokalen innan loppet har körts; märkligt…

Så gott som dagligen blir man genom massmedierna överöst med reklam och heta tips om hur man blir vackrast, ”yngst” och smalast. Sådant intresserar mig normalt sett inte – mest för att jag inte tror på reklamen. Till syvende och sist handlar det om att ”lura” pengar av missnöjda kvinnor (och män) i den ständiga jakten på perfektionism.

Nu har jag i alla fall gett vika för yttre påverkan i form av en TV–dokumentär. I denna fastställde hudläkare att en viss kräm är ”en av få icke receptbelagda hudvårds- produkter som faktiskt minimerar fina linjer, stora porer och rynkor” (dvs typiska ålderstecken). Läkarna beskrev till och med resultatet som ”häpnadsväckande”. Detta lät lite halvseriöst tänkte jag och bestämde mig för att testa ”mirakelkrämen från England” (ja, den har omnämnts så): Boots No7 Protect & Perfect Intense Beauty Serum. Redan efter ett par dagars användning var jag så vansinnigt nöjd med mina 30 ml à 345 kr att ”beroendet” var ett faktum.

Kollegan Stuart (”mirakelmannen”), nyss hemkommen från England, har just levererat 3 nya flaskor till priset 440 kr (mycket prisvärt). Få saker gör mig så nöjd som att göra en riktigt bra affär, men jag kan ärligt säga att krämen är värd sitt svenska ordinarie pris också – så härlig är den 🙂 Tack för hjälpen Stuart och kom ihåg att jag är först i raden när köerna börjar ringla sig utanför din dörr inför nästa resa; det lär väl bli så när mitt skönhetsserum har börjat verka ordentligt 😉