Skrev häromdagen om ulliga grisar och lovade at ta reda på mera om dessa. Behövde inte kämpa så hårt, kollegan Stuart var snabb att skicka denna länk http://www.pigparadise.com/curly.html  Den är väl värd att kika på 🙂 Kan kort nämna att grisrasen heter Lincolnshire Curly Coat och har varit utdöd sedan början av 1970-talet. Efter hårt och långvarigt avelsarbete har Pig Paradise Farm, som hållit på med grisuppfödning sedan 1975, nu lyckats återetablera rasen i Storbritannien.

Och jo, fladdermöss och vissa fåglar äter myror (se gårdagens inlägg). Nu vet vi det!

Jag är en stor djurvän och tillhör det fåtal som rycker ut även för att rädda insekter som håller på att drunkna etc. Det är med bestörtning jag nu har insett att jag lever ihop med en massmördare 🙁 Först gav han sig på myrorna på landet med anti-myrmedel; resultatet blev förstås förödande… Sedan hem från landet med lastbil = STOR vindruta = ett otal oskyldiga men ack så döda insekter. Jag hade föredragit om naturen haft sin gång och alla dessa insekter blivit fågel- eller fladdermusmat i stället. Hm, äter fåglar/fladdermöss myror förresten? Jag får kolla upp det och återkomma i ärendet 😉

Jordgubbslandet är rensat och jag väntar...

Hemma igen efter några sköna dagar på landet och konstaterar dystert att första lediga (dvs icke inbokade) helg inte infaller förrän i början av juli 🙁 Förvisso ska jag/vi göra en hel del trevliga saker såsom att gå på spelning med Peter Murphy’s Carver Combo, närvara vid lilla Tildes dop i Norrköping, gå på STC:s årsmiddag (Tommie har jour, annars hade den fått stryka på foten), gå på Annes & Daves bröllop i Flysta etc, men… ändå lite trist att missa så mycket av den vackraste tiden på landet. Vi får helt enkelt försöka minimera skadan genom att pula in en eller annan semesterdag/vecka under maj – juni.

Veckans Storky gav för första gången pengar tillbaka, tyvärr bara småskrammel. Var i alla fall lite ”halvrätt” ute – i ett av de missade loppen var ”min” storskräll Laritz Supergoal 3:a. Jag jobbar vidare ett tag till med den ständigt nedläggningshotade Storky Girl…

Årets upplaga av Expedition Robinson är lite som årets hockey-VM, dvs tämligen färglöst så här långt. Jag har hittills inte hittat någon att tycka riktigt illa om, vilket annars brukar vara lite av charmen med att titta på dokusåpor. Nä, det var onekligen bättre förr 🙁

Maj månad tog sin början i går, men inget demonstrationståg för min del (sorry mormor). I stället grillad oxfilé, som tyvärr inte var den möraste jag stött på. Vad besviken jag blev – halva poängen med oxfilé är ju att man ska slippa nöta på tänderna när man äter 🙁

I dag har Tommie fått hjälp av Stolle  att påbörja inhägnandet av vår ”extratomt”. 22 meter av totala 180 är nu avverkade = strålande. Särskilt med tanke på att Stolle inte är den smidigaste killen i världen (se Elwiras bildserie nedan…). Så går det när 08-orna kommer till landet 😉

Stolle förbereder hopp över staketet

Stolle på väg över

Stolle landar 🙂

V75 Örebro lördagen den 2 maj

Avd 1:      4, 5, 6

Avd 2:      2, 11, 12

Avd 3:      3 Scarlets Aino

Avd 4:      10 Macho Gossip

Avd 5:      3, 6

Avd 6:      3, 4

Avd 7:      4, 6, 10, 15    

144 rader = 72 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Valborgsmässoafton är en årlig högtid, som firas den 30 april eller 1 maj i ett antal nordeuropeiska länder. Traditionen att människor samlas för att bränna bål grundar sig på den Heliga Valborgs kult. Valborg (ursprungligen Walpurgis) var en engelsk prinsessa, som levde mellan år 710 och 779 e.Kr.  Ungefär 100 år efter hennes död helgonförklarades Valborg och en kult utvecklades till hennes minne. I denna hade bland annat häxtro och motverkandet av onda andar stor betydelse, och valborgseldarna tändes just för att ge skydd mot häxorna.

I Sverige är det inte många som firar Heliga Valborg. Vårt firande har traditioner som sträcker sig tillbaka till en tid långt före kristendomen och de går i stället ut på att bränna det gamla för att ge plats för det nya. Det var när Sverige kristnades på 1000-talet som kyrkan gjorde om de då rådande högtiderna till kristna varianter. Trots det har Heliga Valborg aldrig fått något riktigt genomslag i Sverige. Nix, vi kör på i urgamla hjulspår som de hedningar vi är 😉

Källa: Wikipedia

Sommaren 1998 fick jag & Tommie vad vi tyckte var en briljant idé – vi skulle cykla till Hudiksvall för att besöka släktingar. Det ska sägas att det här var innan Tommie hade körkort, annars hade vi förmodligen tagit bilen i stället… Förutsättningarna var egentligen inte optimala; jag hade inte cyklat på 15 år, var allmänt otränad, hade (och har) ett snedställt ben som inte trivdes med cykling samt var (och är) rädd för trafiken. Inga som helst problem i sikte när vi smidde våra planer dock, en varsin ryggsäck och en varsin cykel var allt vi behövde. Verkligheten blev tyvärr inte fullt så okomplicerad som vi föreställt oss:

• Vi fick cykla på småvägar (många extramil blev det…) för att undvika trafiken på de större vägarna. Positivt på ett sätt; vi fick ju se världsmetropoler som Skuttunge (där fanns en nedlagd ICA-butik), Harbo och Söderfors…
• Jag orkade inte med tyngden av min lilla rygsäck, även uppförsbackarna blev för tunga. Lösning: Tommie fick skjuta på min cykel i alla uppförsbackar och släpa på båda ryggsäckarna…
• Jag orkade stundtals inte cykla överhuvudtaget = jag lade mig på marken, grinade och meddelade att jag inte tänkte cykla en meter till. Minns att jag valde ut en fin sovplats intill en gigantisk myrstack…
• På kvällen kom vi till Östervåla, käkade en varsin pizza och tog in på ”Gästis”. Underbart tills jag klädde av mig och såg att ändan såg ut som en blåröd och svullen vattenmelon. Och insåg att denna ända skulle cykla vidare nästa dag…

Dag 2 var hemsk 🙁 Efter en tur på drygt 6 mil kom vi till Gävle, gav upp tanken på Hudiksvall och tog in på hotell. Där stannade vi tills Tommies mamma kom och hämtade oss och cyklarna med bil ett par dagar senare. Vi åkte faktiskt till Hudiksvall också, även om färdsättet inte var alldeles planenligt.

Är än i dag oerhört imponerad över Tommies enorma tålamod under färden till Gävle. Det är ett under att han stod ut med mig och ett ännu större under att han inte en enda gång visade något tecken på irritation. Han måste verkligen ha gillat mig 🙂

Har nu deklarerat, både för egen del och för Tommie & hans firma. Känns grymt skönt att ha det bakom mig när helgen kommer 🙂 Ska nu belöna mig med en såpa av medioker kvalitet och sedan en tur på min spikmatta (Shakti-mattan, se inlägg den 23 mars). Jag har inte berättat så mycket om spikmattan, men jag måste säga att den är en STOR tillgång för mitt välmående. Jag vet inte om jag blir friskare & lyckligare (går det?) som utlovat, men jag får i alla fall stunder av riktigt skön avslappning vilket är guld värt. Rekommenderas!

Tidigare i dag talade jag med en god vän och fick höra att han drabbats av svår sjukdom. Jag blev förstås ledsen och orolig även om jag innerst inne tror att allt ska ordna sig till det bästa. Jag är inte sådär väldigt religiös, men min vän finns nu i mina böner (som jag trots allt ber) och förstås i mina tankar. Ta hand om dig!

För den som vill se något mycket annorlunda och tämligen coolt rekommenderas följande länk: http://www.expressen.se/husdjur/1.1550422/ba-ba-vita-gris (tack för tipset Stuart). Jag måste medge att jag först var övertygad om att bilden i artikeln var manipulerad, men icke. Tyvärr framgår det inte vad grisrasen heter, men jag ska göra allt som står i min makt för att få veta mera om detta märkliga djur. Är ytterst nyfiken på om denna ulliga grisvariant accepteras fullt ut i umgänget med andra grisar eller om grisar, likt många människor, är rädda för olikheter. Jag återkommer med ytterligare information så snart jag luskat fram den för jag förstår ju att alla väntar med stor spänning 😉