Det händer dessbättre väldigt sällan, men i torsdags kväll kände jag mig ruskigt ensam och isolerad 🙁 Trots röd dag på fredagen så slocknade Tommie redan kl 20.30 (utmattad av arbete och träning plus laddade upp inför fredagens skidåkning…), det var inte något endaste vettigt att se på tv OCH jag blev till råga på allt sugen på en massa godsaker som vi inte hade hemma. Och jo, utöver att chauffören redan hade gått och lagt sig så insåg jag rätt snart att den enda butiken inom en mils avstånd strax skulle stänga. Hua, det blidde till att festa loss på två bananer och nu hoppas jag innerligt att jag redan har avverkat årets tråkigaste kväll 😉

Medan Tommie gav sig ut i Tierps skidspår passade jag på att hänga med Wilma & Cicci på hoppträning i Pålsbo Ridhus cirka åtta kilometer härifrån. Även några timmar på lördagen tillbringades på samma sätt (för min del då, Tommie vilade) och trots tre lager kläder båda dagarna så har jag känt mig mer eller mindre djupfryst alltsedan dess. Mitt nya namn är isdrottningen 😉

Under lördagskvällen tittade Jejje förbi en sväng och i går fick Tommie med sig sin skidpartner Vickan, sambon David & dottern Evelina hem för en fika efter avverkat träningspass. Mycket trevligt och extra härligt att se lite folk efter ”den där” torsdagskvällen 🙂 🙂

Efter ett par veckors ledighet började allvaret återigen i morse, och nu är det väl i princip jobb fram till sommarsemestern som gäller. Kanske låter lite deprimerande, men faktum är att jag är full av energi och riktigt längtar efter att jobba mig fram mot våren. Känns gott!

Underbart söta B-ponnyn Athena.

Här har jag lyckats med konststycket att få en fullt normal stallhund att se enbent ut 🙂

Vackra Golden Grace & lite av Cicci.

Det har snart gått en vecka sedan år 2016 nådde sitt slut och för första gången på länge har jag lust att skriva. För jo, förra året var tveklöst mitt sämsta bloggår sedan jag började den där dagen i januari 2009 – jag beklagar det…

Annars var 2016 året då jag skaffade mig nya arbetsmässiga erfarenheter, lärde mig massor om mig själv och, inte minst, överraskade mig själv. Jag insåg bland annat hur dåligt jag mår av att ”lägga locket på”, det vill säga att känna att jag måste hålla inne med åsikter och tankar som inte är riktigt rumsrena i ett specifikt sammanhang eller på en viss plats. Att agera på det sättet klär mig föga, kan jag inte vara den jag är så blir jag liksom ingen alls. Det ska vara allt eller inget, som så ofta när det gäller mig 🙂

2016 var också det år då min & Tommies älskade lilla Catla blev mamma för första gången. Tre små valpar blidde det, nämligen Polarskäggets Härlige Hector som flyttade till Umeå, Polarskäggets Härlige Hjalmar som blev Boden-bo och sist men inte minst: Polarskäggets Härliga Holly, som blev efterlängtad Östervåla-bo <3 Vill än en gång rikta ett stort tack för ett fantastiskt fint samarbete till Ann-Britt & Nisse Strömberg (Polarskäggets Kennel), som hyrde Catla för nämnd valpkull.

När jag tänker tillbaka och summerar föregående år så stannar jag upp vid ett och annat fint minne där första mötet med Holly, unghästutställningarna med ”min” Titans Hild, travgalorna i Stockholm och Bollnäs, tjejkvällen på Gävletravet och Madness-konserten på Gröna Lund tillhörde höjdpunkterna. Som kontrast minns jag även en del tråkigheter och då främst att vi förlorade en högt älskad familjemedlem, allas vår Olle <3

Jaha, och hur avslutar jag då min första årskrönika? Jo, naturligtvis genom att blicka framåt och fundera över vad 2017 kommer att erbjuda 🙂 Förhoppningsvis kommer pållen att kvala och, så småningom, göra sin första start. En London-resa är planerad någon gång under året och en del fix på huset ska i bästa fall bli verklighet (hänger ju rackar’ns mycket på stackars Tommie 😉 ).

Några livsavgörande planer har jag inte, utan jag hoppas mest på att få fortsätta njuta av en tämligen fantastisk vardag. Diverse höjdpunkter till trots så är det ju ändå den vanliga vardagen som är själva livet! Jo just det: Jag kommer förstås att fantisera vidare om ett trädäck med bubbelkopp – med vår nya brunn går det ju inte längre att skylla på vattenbrist. Tänk att få sitta utomhus, i varmt vatten, och dricka ett glas bubbel samtidigt som man tittar på stjärnorna (det är förstås vinter och alldeles stjärnklart). Det vill jag göra! 🙂 🙂

Jaha, det är väl bara att konstatera: Som bloggare är jag numera värdelös och uppdateringarna blir alltmer sällsynta 🙁 Fortsätter dock iallafall, för även om det blir ytterst sporadiskt så gillar jag att kunna gå tillbaka och kolla ungefär när i tiden diverse saker har hänt. Så, here I go again 🙂

Sedan sist har jag haft några riktigt skapliga ridpass, vilket känns ruskigt skönt. Efter den ofrivilliga avsittningen med efterföljande hjärnskakning kändes ridningen rätt hopplös. Kände inte att jag utvecklades, utan tvärtom att jag tagit flera steg tillbaka men NU så! Känns såå gott 🙂 🙂

Under helgen som nyss passerade blev det inte många knop gjorda. Var fruktansvärt trött, men en spontan middagsgäst i form av Jejje och ett besök hos grannarna borta i Rävsvad blev det i alla fall. Vackert så!

Annars har jag & Tommie hunnit med en trevlig (och god! :-P) middag hos Christian & Jejje, bastat som galningar (jag fem och Tommie tre gånger bara senaste veckan) och en massa annat smått och gott. Själv var jag även på ett intressant seminarium hos Google och så har jag hunnit med att följa med Rävsvads-Wilma & hennes Grace på hoppträning. Och jo, lite glögg har också inmundigats 🙂 Nu ska jag snart sussa sött, men ha det gott!

Jaha, då var det återigen sådär extremt länge sedan jag var här och skrev 🙁 Vet egentligen inte varför, det har bara blivit så. Hursomhelst, sedan sist har det hänt en hel del – både bra och dåliga saker. Något riktigt tråkigt är att vi i fredags förlorade en djupt älskad släkting, Olle <3 Olle var min morfars bror, och ända sedan barnsben gjorde han & frun Britta ett enormt intryck på mig. De var alltid självskrivna gäster på min barndoms födelsedagar och det för att de var så underbart varmhjärtade och roliga. Nu har Olle till sist återförenats med sin Britta och trots sorgen så tänker jag främst på hur lyckosam jag varit som har fått ha dessa fina människor i mitt liv. Vila i frid  <3

Att skriva om något helt annat känns på ett sätt lite märkligt, men samtidigt är det ju så livet ser ut: Man blandar det goda med det onda. Och jag har verkligen haft en hel del trevligt sedan sist! I mitten av oktober bjöds det exempelvis på en härlig bras- och spelkväll hos grannarna Christian & Jejje, och kort därefter blidde det tjejkväll på Gävletravet för min del. Sällskapet i övrigt bestod av Mickis, Tina, Cicci, Guttis, Elisabet & Susanne och vi hade det toppen 🙂

Har även hunnit med en riktigt lyckad konferens på Wenngarn i Sigtuna samt haft besök av middagsgästerna Billy & Mickis. Sist men absolut inte minst har jag ägnat mig åt sedvanlig ridning på lördagarna, promenerat miltals (nä, inte i ett svep 😉 ) med Catla & Holly, försökt lära Bus att man inte drar in möss från hundgården nattetid och: Välkomnat en ny familjemedlem, nämligen en liten skäggagam (läs ödla). Det var min månad det 🙂 🙂

Mysbrasa på granngården Annelund.

Tjejkväll med 80-talstema.

Nya familjemedlemmen.

Promenad den 30 oktober och…

… promenad nio dagar senare.

I söndags var det åter dags för unghästutställning för vår pärla Titans Hild, denna gång i form av landsfinal på Bergsåker (Sundsvall). Det blev således en massa pyssel i stallet både fredag och lördag, då jag & Jejje gjorde allt för att Hild skulle bli så tjusig som möjligt. Och jo, vi tränade henne även på ljudet av en skumpaflaska som öppnas 😛 Hursomhelst, tidig uppstigning på söndag morgon och sedan avfärd norrut med Hild, Jejje & Mickis. Sedan? Efter körprov och visning för hand i ringen förstod vi att vi hade kunnat stanna hemma… Vår prinsessa skötte sig förvisso perfekt och var vacker som en dag, men domarna gjorde överhuvudtaget ingen exteriörbedömning (gick på den i ”kvalet”) utan fokuserade på att hästarna skulle trava fort i körprovet. Normalt sett handlar körprov om att bedöma hästens aktion/förmåga till vägvinnande trav, men i det här fallet var det alltså annorlunda. Riktigt surt när man har en storvuxen unghäst som behöver tid på sig innan det är dags för några tempon att prata om 🙁 Hade vi känt till förutsättningarna hade vi inte åkt några 60 mil!

/ Storkelina – besviken men fortfarande STOLT

Har haft en helt underbar söndag, som inleddes med att jag lade och sedermera gick ett spår med Catla. Efter spårarbete och fikapaus blidde det även en hundpromenad och sedan över till Danne & Tina för premiärtur bakom shettisen Madde. Såå himla kul att köra den lilla, som hade finfin framåtbjudning och pinnade på i en härlig fart. Supermysigt! 🙂

Medan jag var ute och roade mig med allehanda djur fixade Tommie med vår nya hall (entrén är äntligen flyttad från köket!) och skruvade upp stänger i nya klädkammaren (före detta toa & dusch). Ska bli så underbart skönt att få plats för alla de kläder, som på grund av platsbrist har förvarats i gäststugan. Det har liksom inte blivit av att använda dem när de varit så svårtillgängliga (allt är ju som bekant relativt 😉 )…

Nu ska jag ladda för morgondagens förvärvsarbete hemma i skogen 🙂 Vad det innebär?! Jo, så fort tv:ns fjärrkontroll är ledig ska jag lyxa till det med lite härliga såpor. Favorit för dagen är den turkiska serien Förväxlingen.

Hundtur, tur med shettis & fina Titans Hild.

Hall & klädkammare. Ny dörrmatta är på ingång!

Jaha, bara att konstatera att bloggandet sker väldigt sporadiskt numera… Funderar emellanåt på att lägga ner, men vet samtidigt hur fiffigt det kan vara att kunna kolla bakåt i tiden för att friska upp minnet en smula 😉 Så jo, jag fortsätter av rent egoistiska skäl 🙂

Efterslängarna efter hjärnskakningen jag drog på mig för fem veckor sedan blir tacksamt nog mindre och mindre. Blir fortfarande stundtals rejält yr, tappar tråden oftare än vanligt och har en del huvudvärk men det kan jag ta. Kallas enligt brorsan Åke för post commotio syndrom och kan tydligen sitta i en längre tid. Men, viktigast av allt: Jag har ridit sedan jag flög av och till och med hoppat. Känns gott!

Förra helgen lagades det indiskt här hemma, men jag saknade tyvärr det klassiska naanbrödet 🙁 Fanns inte att köpa hemma på byn, och hann (eller ville 😉 ) inte baka något. Hursomhelst, Annelunds-värstingarna Christian & Jejje var på plats och vi hade en toppentrevlig kväll (Jejje var i och för sig tvungen att åka och jobba, men ändå). Och jo, det blev förstås sänggång i sådär härligt omogen tid (tidig morgon) 🙂

I fredags åkte jag & Tommie ner till Vallentuna och hälsade på Jonas, Ngozi & lille Stens nytillskott: Åtta veckor gamle Dexter <3 Därefter blidde det en tur till mamma inne i stan (dumpade packning) och sedan konsert på Gröna Lund. Såå fantastiskt att se det brittiska bandet Madness även fantastiskt roligt att återse ”mina” grabbar från förr 🙂 Lärde känna trion Jerry, Lasse & Thomas 1987 och även om det är sällan vi ses så är det alltid lika kul när det händer! Vi var nio personer som avslutade kvällen på puben The Flying Horse innan jag & Tommie slutligen härbärgerades hemma hos mamsen. Tommie fick låna soffan, själv sov jag på en minimal skinnfäll och en pläd (hade glömt att ta med madrass…).

Har tyvärr inte tagit en massa fina bilder, men ett par symboliska bjuder jag iallafall på:

Lilla jag som liten. Det var pappa som tog bilden, och nu står den på första parkett hemma hos mamma <3

Underbar konsert – fick till och med mig att dansa (!).

Den 27 augusti tog jag en smärre flygtur från hästryggen, och efter ungefär ett dygn insåg jag att jag inte alls mådde bra (alltså inte bara mörbultad) 🙁 Det blidde således ett besök på vårdcentralen, som remitterade mig vidare till akuten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter en lååång måndagskväll, med Tommie vid min sida, stod det klart att jag åkt på en rejäl hjärnskakning och sträckningar i nacke och ländrygg. Även stackars svanskotan hade fått sig en ordentlig omgång.

Med lite tur försvinner symptomen efter en hjärnskakning på blott några dagar, men riktigt så kul skulle jag inte ha det. Huvudvärken, den påtagliga tröttheten och yrseln hängde i, likaså mina ”studsande ögon” (kallas visst nystagmus). Nu mår jag såå mycket bättre och har börjat jobba så smått OCH jag har även lärt mig massor i ämnet hjärnskakning. Mycket intressant, men jag hoppar gärna över ytterligare erfarenheter 😉

Annars rullar det på som vanligt här hemma med såväl Tommie som våra underbara djur. Lilla Holly växer så det knakar och av Catlas valpning syns knappt ett spår (utom Holly förstås). Bus då? Hon släpar hem det ena bytet efter det andra (”valpmat”) och i förrgår serverade hon för första gången en bedårande söt liten hermelin… Konstigt nog var varken Catla eller Holly det minsta intresserad – de tycks föredra möss.

I söndags deltog vår fina pålle i en unghästutställning på Rommetravet i Borlänge. Precis som förra året visades hon av delägaren Mickis och även denna gång blev hon bäst i sin klass. Alltså: Titans Hild blev bästa sto och gick därmed vidare till landsfinalen i Sundsvall den 9 oktober 🙂 Inte nog med det! Med tränaren Stefan Erlandsson i sulkyn grejade hon i går även idealtiden i det så kallade premieloppet (för 2-åringar) och drog därmed in 20 000 kronor till oss glada ägare. Underbara häst <3

/ Storkelina

Något desorienterad och än så länge glad efter att ha fladdrat ner från hästryggen.

Catla & Holly älskar att ligga tätt intill husse.

Bus (och lite Holly) myser i sängen med matte.

Mickis & Hild på utställning.

Tina, Hild & Stefan (på väg upp i sulkyn) strax före premieloppet.

Den vissnande naturen är på sitt vis väldigt vacker.

Många tycks förfäras över att hösten ”redan” är här. Men nja, även om vädret stundtals är höstlikt så har ju faktiskt inte naturen gjort höst riktigt än. Vissnande blommor ja, men löven är fortfarande gröna. Och själv förfäras jag för övrigt inte det minsta för jag gillar mörkret med tända ljus, värme från kaminen och puttrande höstgrytor. Såå himla mysigt!

När jag var yngre förespråkade jag kriminalvård och rehabilitering för samhällets ”olycksfåglar”. Jag förkastade det amerikanska samhället där 15-åringar sattes i tuffa fängelsemiljöer och jag trodde på andra, mjukare lösningar. Den rådande samhällsutvecklingen gör dock att jag totalt har ändrat uppfattning. Jag närmast struntar i hur synd det må ha varit om dem som begår kriminella handlingar och det enda jag är intresserad av är att vanligt folk skyddas från dessa människor. Lagstiftningen måste ändras radikalt så att våldsverkare, sexualbrottslingar och vandaler – inte minst mycket unga sådana – kan hållas borta från (någorlunda) hederligt folk. Polisen och rättsinstanserna saknar de rätta verktygen och vi (läs politikerna) måste se till att de får tillgång till dem. Nu!

Så, med ovanstående sagt ska jag försöka sluta tänka på tråkigheter och ha en fin dag. Hoppas att du får detsamma 🙂

/ Storkelina

Jaha, då är semestern över för denna gång… Smygstartade lite med jobb hemifrån i fredags plus i går, och i morse var det så dags för en tur till huvudstaden. Visst kändes det lite motigt när klockan ringde vid 04.15, men samtidigt kändes det riktigt gott att träffa ett gäng av kollegorna när jag väl kommit på plats 🙂

Utöver jobb så har dagen/kvällen ägnats åt att ”fira” Tommies födelsedag. Själva firandet är i och för sig inte så lätt, för min käre make är inte mycket  för just den biten. Några presenter (bland annat från världens goaste Fanny), massor av gratulationer och lite oväntat besök (fina grannarna Christian & Jejje) satte dock piff på tillvaron så det är en riktigt nöjd födelsedagsfirare som nu har krupit till kojs 🙂 <3

I lördags var jag & Tommie nere i Uppsala och åt en sjukt god hummerpasta 😛 Restaurangen hette Aaltos och sällskap var David & Vickan. Middagen toppades med biljard och vi hade en supertrevlig kväll!

Annars så är det som alltid våra djur som är i fokus och jag kan konstatera att även kissen Bus nu har intagit den ”nya” hundgården (bild kommer, Gunilla 😉 ). På lördag drar höstterminens ridning i gång och jag längtar som ett barn på julafton. Och jo, trots att jag de senaste veckorna har lidit av en påtaglig trötthet så är livet rätt fantastiskt. Jag känner mig alltsomoftast väldigt priviligierad och det är värt att tänka på de gånger när det känns lite tungt.

Kram!

/ Storkelina

Biljard på Interpool i Uppsala.

Världens finaste Catla efter 400 meters spårarbete.