En sak är alldeles säker: Mitt liv på landet skiljer sig totalt från alla de år jag bodde hyfsat centralt i den kungliga huvudstaden. Och det sociala livet blomstrar som aldrig förr, för hur skulle en miljonstad som Stockholm kunna mäta sig med en liten ort som Östervåla med ca 1.600 invånare?! 😉 Hur coolt som helst!

Som en symbol för ovanstående så måste jag berätta om eftermiddagens underbara händelse. Rävsvads-Wilma och hennes kompis Emma kom förbi, och efter en stund frågade Wilma om jag ville ha fika. ”Hm, hur tänker du då?” frågade jag. ”Ja, vill du ha kaffe och kakor eller bullar eller nå’t?” frågade Wilma. ”Men vännen, jag har ju inga bullar eller kakor” sade jag skamset (på landet SKA man ha fikabröd att plocka fram). ”Men då bakar vi”, sade Wilma och vips så stod två 10-åringar i mitt kök och bakade åt MIG. En supergod kladdkaka blev det, och den avnjöts senare under kvällen tillsammans med lättvispad grädde och en kopp kaffe vid sidan. Wilma & Emma? De var tyvärr tvungna att ge sig av hemåt innan kakan ens var klar, det är ju så att man skäms 🙁 Hursomhelst, JÄTTETACK till ”mina” mästerbagerskor 🙂

Emma & Wilma (närmast i bild) intog köket och fixade…

… den här superfina kladdkakan 😛

I dag utökades familjen med nytillskottet Ömer, det vill säga den arabiska dabbagam som i går vann våra hjärtan hos Herpers Choise i Uppsala. Jag konstaterar nöjt att Ömer verkar ha funnit sig väl tillrätta, och aptiten är det definitivt inget fel på. Härligt! 🙂

Nyanlände Ömer ser över omgivningarna och har här hittat vattnet.

Men hallå, Ömer! Du är ju ett ökenlevande djur, och så’na badar väl inte?!

Mot smörgåsbordet som består av kruksallad, storbladig persilja & smörgåskrasse (allt ekologiskt förstås!) 😛

En joggingtur i sanden är bra för vadmusklerna.

Häromdagen skrev jag om, och publicerade en bild på, en ödla av arten egyptisk dabbagam (Uromastyx aegypticus) MEN någon sådan har jag/vi inte skaffat. Nix, den nya familjemedlemmen är i stället en arabisk dabbagam (Uromastyx ornata) och han/hon kommer att flytta in i stugan någon gång under nästa vecka 🙂 Under överinseende av kontrollanterna Catla & Bus håller jag & Tommie således på med diverse förberedelser, och den mest grundläggande är förstås att iordningställa det nyinköpta terrariet. Några bilder följer nedan, och flera lär komma när lillödlan har kommit på plats!

/ Storkelina – snart med ödlekompis 😉

Ett terrarium måste naturligtvis inredas, och just här håller Tommie på att installera värmemattan.

Sand och ökenväxter ska förstås på plats innan…

… vår lilla sötnos (här ca 1 månad gammal och 1 dm lång) kommer hem. Fotot är taget i butiken, dvs hos Herpers Choise i Uppsala.

I går efter jobbet tittade Jejje förbi, och med sig hade hon både pizza och kakor som gick åt i en rasande fart. Gott var det hursomhelst, och utöver att smaska i oss onyttigheter och slurpa i oss kaffe så hann vi faktiskt med en massa intressant snack också. Jodå, vi avhandlade allehanda viktigheter och en av dem var kostens inverkan på våra fyrbenta.

När Jejje var avklarad (typ 😉 ) så tog jag & Catla en promenad bort till Gandhi och gänget i Rävsvad. Även Camilla & lilla Vera kom dit, så här blidde det alltså ytterligare en massa intensivt men trevligt umgänge 🙂 Kvällen blev sedan av det extremt stillsamma slaget = jag, Tommie & våra mysdjur huserade i soffan med ett varsitt glas cola (jag & Tommie) och ett stycke TV att titta på (samtliga). Skönt!

I dag hade jag ett enda mål i sikte, och det var att få en klipptid. Jag & Tommie åkte således till Tierp där det finns ett antal frisörer, men dessvärre ingen som hade tid att klippa mig 🙁 Efter det totalt oengagerade bemötande jag fick av flera av frisörerna kommer jag för övrigt ALDRIG att klippa mig på en salong i Tierp. Nix, Våla eller Uppsala får det bli! Just denna gång löste jag dock mitt hårdilemma på annat sätt = ”gamla” hederliga Camilla var fantastisk nog att avbryta sina flyttbestyr för att sätta saxen i mig (eller nå’t). Tack!!!

/ Storkelina – från en soffa någonstans i världen

P.S. De konstnärliga bilderna ovan togs efter Camillas ingrepp i mitt hår, och det syns faktiskt att jag denna gång blev av med några välbehövliga centimeter. D.S.

Nu har de kommit, höstens första minusgrader är i Våla… Kallt? Jo. Friskt? Absolut!Hemskt? Inte alls, för nu kan man tända ljus och brassa på i kaminen med riktigt gott samvete 🙂

Apropå att elda: I går fick jag oväntat besök, och det tillhör inte vanligheterna här hemma i skogen. Jodå, det var en karl från företaget Hald & Tesch Brand AB som tyckte att jag/vi skulle köpa en brandsläckare till en kostnad av runt 4.000 kr (inklusive moms). Om jag ska vara uppriktig så reagerade jag inte själv på det orimliga priset, men grannarna på Annelund hade redan tidigare fått besök av denne ”brandkarl” och dessutom så hade de hört varningarna på radio = köp inte svindyra brandsläckare av dörrknackande hemförsäljare, för genom ditt försäkringsbolag kan du sannolikt köpa motsvarande släckare (i exemplet ovan 6 kg pulver) för ganska precis en tiondel av nämnt ockerpris. Vilken rackar’ns tur att jag inte bara shoppade loss utan först ville diskutera saken med Tommie, för OM man nu nödvändigtvis ska kasta pengar i sjön så finns det ju faktiskt roligare saker att kasta dem på 😉

/ Storkelina

Jaa, vad säger man?! Torsdag och fredag i förra veckan var jag tokförkyld, i lördags kände jag mig nästan frisk, i söndags kväll var jag jätterisig, i går var jag heeelt säker på att jag skulle kunna jobba i dag och i morse var jag tvärsänkt efter en hostig natt = inget jobb 🙁 Nu? Nja, det är väl bäst att inget säga, för då kanske det rentav blir till att jobba i morgon 😉

Allmänt kraftlös som jag är för dagen så duger jag inte mycket till, men lite nätsurfande har jag i alla fall orkat med. På Svenska Kennelklubbens hemsida har jag hittat en massa fint, och då jag är närmast barnsligt förtjust i deras svart/grönrutiga profilprodukter så lär det bli en del shopping framöver. Hääärligt! 🙂

Tjusiga bajspåsar från Svenska Kennelklubbens webshop.

Det är inte bara rutiga hundbajspåsar som lockar, utan här finns även andra planer. För många år sedan pratade jag & Tommie om att skaffa ödlor, och den tanken har åter väckts till liv. Förra gången det begav sig så var det skäggagamer som var på tapeten, men nu är jag mera sugen på ödlor av arten dabbagamer. De sistnämnda lever uteslutande på vegetarisk kost, och det skulle förstås passa mig utmärkt! Att mata husdjuren med levande syrsor och djupfrysta möss är liksom inte riktigt min grej…

Egyptisk dabbagam (bilden är från Wikipedia).

Efter att ha gått med lite lätt halsont i över en veckas tid så var det i torsdags dags för lite mer rejäla tag (i halsen då 😉 ) och därmed parkering i sjuksängen. Kände mig dock betydligt piggare redan under fredagskvällen, och i går var jag så pigg att jag orkade vara social MEN det var tydligen för tidigt. Jodå, i eftermiddags började det återigen gå trögt att andas och svalget känns bedrövligt grötigt så nu känner jag mig med andra ord inte alls så kurant längre 🙁

I torsdags morse var det fullt ös i stugan och detta trots att jag själv var allt annat än alert. Finkissen Bus hade tagit in en skogsmus som hon var givmild nog att stoppa i munnen på lilla Catla, och den sistnämnda ville förstås inte släppa i från sig sitt fiiina byte. Nix, efter att ha hittat ”ekipaget” under soffbordet så forcerades hund/kattluckan och därefter följde den vildaste dans ute på tomten. Catla sprang runt med sin mus (tacksamt nog redan en ”änglamus”…), ruskade den, bollade med den, jagade Bus med den, lät sig jagas av Bus osv osv. Det kändes faktiskt som en hel evighet innan jag lyckades kalla in min vilda valp och plocka bort det stackars offret. Precis vad jag var sugen på med feberfrossa och bankande skalle… eller inte!

I detta nu sitter jag i soffan och fantiserar om glass (skulle ju vara SÅ skönt för halsen). Är således i valet och kvalet mellan a) att skicka i väg maken till en affär eller b) att göra egen glass. Hm, undrar vilket som är enklast?! För MIG 🙂

/ Storkelina – den ynkliga

Tvättfesten fortsätter, men det gör dessvärre även det hals- och ryggonda 🙁 Rent fysiskt är jag således inte alls på topp, MEN själen mår finfint och det är ju det viktigaste. 🙂 Eller nja, det sistnämnda gick faktiskt över en smula alldeles nyss när programmet Efterlyst visade en videoupptagning av ett mord. Tänk att det finns så vidriga människor! Jag är INTE alls stolt över att vara människa…

/ Storkelina

Utöver förvärvsarbete och lite hundträning så har dagen/kvällen ägnats åt min nya hobby: Att tvätta! Jisses vad roligt det blev med nya tvättmaskinen och torktumlaren = allt blir rent och torrt på ett kick. Härligt 🙂

Annars känner jag mig lite smått krasslig 🙁 Har sedan någon gång förra veckan vaknat med dagligt men övergående halsont, men just i dag räckte det tydligen inte med det morgononda utan blev en kvällsattack också. Så onödigt…

Nu ska jag strax samla i hop min lilla flock och krypa till kojs. och DET ska bli skönt. Natti natti!

/ Storkelina

Oavsett om det är två- eller fyrbenta barnbarn som behöver vaktas så kommer du ångandes så snart man behöver din hjälp. Det är aldrig något gnäll eller knorrande, och du får en aldrig att känna att det är det minsta betungande för dig att ställa upp. Tack snälla älskade mamma, din hjälp är SÅ värdefull 🙂

/ Din dotter – ivrigt påhejad av Catla