I fredags, den 14 september 2012, kom du till världen och gjorde mamma Camilla & pappa Dick omåttligt stolta.  Själv har jag ännu inte hunnit träffa dig, men jag ser verkligen fram emot vårt första möte. En klok gumma och mentor (som undertecknad!) är ju precis vad du kommer att behöva i livet 😉

/ Tant Helena

Alltid lär man sig nå’t nytt, för jag har väl aldrig sovit så bra som efter den ”kaffemara” jag berättade om i föregående inlägg. Otroligt! Fast jag tror ändå inte att jag vågar använda koffeinet som sömnmedel – har en känsla av att det kan slå fel 😉

De närmaste dagarna kommer det sannolikt att vara rätt dött på denna blogg, för jag kommer att vara strängt upptagen med diverse aktiviteter. Vilka? Det återkommer jag om så småningom 🙂

De dagar jag förvärvsarbetar hemifrån så jobbar jag mellan 10 och 14, och då klockan nu är strax efter halvtio så börjar det bli dags att trycka i gång jobbdator och telefon. Med andra ord: Ha det gott och på återhörande!

/ Storkelina – på väg mot helg

När jag slutade röka år 2003 så lade jag även av med kaffet, och det sistnämnda höll i sig fram tills för ett par år sedan när de dåvarande granntöserna Camilla & Jejje lurade mig (typ! 😉 ) åter i fördärvet. Numera dricker jag kaffe som de flesta, MEN jag brukar vara lite försiktig både vad gäller att dricka för mycket och att dricka för sent på dagen/kvällen (är ju rädd om nattsömnen liksom). I dag har jag dock misslyckats kapitalt med alla min kloka intentioner = har druckit kaffe mest hela dagen:

• Morgonkaffe med påtår
• Förmiddagskaffe med påtår
• Lunchkaffe
• Eftermiddagskaffe
• Ytterligare eftermiddagskaffe (när Jejje kom förbi med hembakt fikabröd 😛 )
• Kvällskaffe (hos några grannar)

HUR ska jag kunna somna i kväll?! Hjälp! 🙁

/ Storkelina – den ofiffiga

Ja, vad säger man? Sommaren har blivit till höst, fågelungarna är stora och de vuxna börjar flytta till sydligare breddgrader = jag har betydligt mindre att göra. Matte tycker förvissso att just det där med det minskade antalet potentiella fågeloffer är JÄTTEBRA, men mattar fattar ju å andra sidan inte så mycket. Åtminstone inte när det gäller jakt! 

Häromveckan var jag ute på nattliga äventyr, och även om jag inte tänker berätta exakt vad jag gjorde så kan jag säga så mycket som att husse & matte trodde att jag slogs med en grävling. Dom stackarna (husse & matte alltså) letade förtvivlat efter mig, men jag hade ju inte tid att visa mig just då 🙁 När jag slutligen kom hem och ”bara” var halt på vänster framtass så blev husse & matte SÅÅÅ glada. Det är nästan så att man borde skrämma upp dom lite oftare 😉

Annars rullar kattlivet på som vanligt, och jag leker fortfarande en massa med den där valpen. Emellanåt är hon riktigt skojig, men det finns också stunder när jag gör bäst i att gömma mig HÖGT upp nånstans. Eller förresten, det är inte alltid jag gömmer mig – i bland är det kul att retas lite också, det vill säga att vara synlig men oåtkomlig 🙂

/ Bus – en kisse i farten

När det är förmiddagssol gillar jag att ligga vid husknuten och jäsa.

Att ligga på en sten och spana på…

… lilla Catla är också rätt underhållande!

Om jag tröttnar på ”den lilla” så drar jag bara upp i ett träd tills…

… hon har försvunnit så att jag kan ägna mig åt annat bus.

Gårdagen spenderade jag, Tommie & Catla nere i Stockholm där vi besökte våra syskonbarn och deras föräldrar. Lustigt nog så har Tommies syster Anne och hennes familj precis köpt hus endast ett stenkast från min brorsa Åke & Co, och det är naturligtvis fiffigt värre. Åtminstone för lata besökare norrifrån 😉

I dag pysslade jag med saker i hemmet, försökte kurera kroppen samt myste med alla djuren (lånevovven Rocky inkluderad). Medan Tommie var och körde cross med Dick kom Camilla förbi på en fika, och så småningom rundade vi av (hela gänget då’ra) med mat från pizzerian och en film. Okej, jag ska vara ärlig: Det blidde även några liter Coca Cola, en massa lösgodis samt chips & dipp 😛

Svägerskan Anne var supernöjd med nya huset liksom…

… dottern Nicki & maken Dave.

Lilla Livia var inte bara nöjd med huset, utan även besöket från…

… morbror Tommie var mycket uppskattat.

Min brorson Sebbe hade en grymt snygg hatt och cyklade som en kung (fast inte på den här bilden då’ra…).

Gårdagen var hemsk, men glädjande nog kom denna dag att bli avsevärt bättre. Det blidde således ett fullt arbetspass (i dag fyra timmar hemifrån) följt av tomtmys med Bus, Catla & gästande Rocky. Vi hade det riktigt härligt i solskenet!

När Tommie kom hem så hade han med sig blommor till sin ynkliga fru, och efter de senaste dagarna så var tillfället MYCKET VÄL VALT. Han berättade också att när han hade sagt till innehavaren av den hyfsat lokala blomsterhandeln att han ville ha en blomma till sin fru så hade hon frågat om det var för något speciellet tillfälle. Min underbare man hade svarat ”ja, det är fredag” och på en liten ort som denna så jag nu sannolikt en avundad kvinna

I kväll har jag & Tommie myst i soffan där vi bland annat har slafsat i oss choklad-pudding & vispgrädde, haft koll på SSK:s framfart i en träningsmatch samt spelat lite poker. Och nu är det snart dags att sussa och det ska bli SÅ skönt 🙂

I natt när jag tände lampan hittade jag Catla sovandes med hakan på husses hals = sött!

Bus var ute och hade det bra i dagens finväder.

En grankotte är hyfsat lång, men denna röksvamp var gigantisk.

Detta är en närbild av de underbart vackra rosor jag fick av finaste Tommie.

I morse mådde jag SÅ mycket bättre än i går, och glad i hågen gjorde jag mig således i ordning för att bege mig till jobbet 12 mil söderut. Dessvärre så kände jag ganska snart hur smärtan tilltog, men jag trodde att det skulle funka ändå. Ack vad jag bedrog mig – vid lunchtid var jag helt färdig = bara att åka hem och krypa ner på en värmedyna i sängen. Till råga på allt så missade jag Catlas valpkurs (Tommie åkte dock!), så denna torsdag har i sanning varit HELT värdelös. Det är inte ofta jag känner så, men just i dag måste jag faktiskt få gny och tycka lite synd om mig själv. Eller förresten: MYCKET synd om mig själv. 😉

/ Storkelina – en stackare

Medan hennes matte plågades satt Catla i Camillas knä och hade pusskalas.

… ska sluta läsa NU! På riktigt!!!

Jag brukar sällan skriva om det mest intima och privata, men i dag tänker jag göra ett undantag för jag bara måste berätta om eftermiddagens vidriga upplevelse. Om inte annat så för att jag vet hur febrilt man googlar efter information om andra som har haft liknande erfarenheter…

Kl 15.00 hade jag tid för att sätta in en kopparspiral (preventivmedel) – detta eftersom jag är trött på att proppa kroppen full med hormoner. Att detta ingrepp KAN göra ont hade jag hört (ofta värre när man aldrig har fött barn), men jag visste också att det är högst individuellt hur man känner. Och så tänkte jag: JAG som är så smärttålig, det här blir inga problem. Ack vad jag bedrog mig! Jag kan utan tvekan säga att det kom att bli den mest smärtsamma upplevelse jag någonsin har varit med om (benbrott på två ställen var ingenting). Shit vad jag skrek, jag höll faktiskt både på att tuppa av och kräkas 🙁

Nu har det strax gått sju timmar, och jag mår fortfarande jätterisigt. Visst, det kommer att gå över men hade jag vetat så kan jag lova att jag aldrig hade utsatt mig för detta. Hu, så hemskt det var…

/ Storkelina – rik på både smärta och erfarenhet

Första egna lantbruksfastigheten i Buckarby, Tärnsjö är bärgad = ni får ett STORT hus och stilige Gandhi får ett alldeles eget stall. Coolt, det är ni verkligen väl värda! 🙂

/ Storkelina