Denna till synes oansenliga virkeshög kommer att göra underverk för verandan.

I fredags kväll kom Bus in med en liten svart prick i pälsen = en fästing som snabbt förpassades till kaminens hetta. Eftersom det blev ganska tydligt att de fruktade spindelsdjuren (kallas i Finland även skogsbässar) nu gjort årsdebut genomsökte jag min kisse noga och hittade även en rackare som bitit sig fast. Usch på den!

Annars har helgen varit lugn och till och med lite halvtråkig. Det sistnämnda eftersom hela lördagen ägnades åt deklaration och ekonomisk ”aktivitet” och det är saker som roar mig föga… Jag var inte ens utanför dörren 🙁 I dag har det hursomhelst varit bättre och jag & Tommie tog en tur till Uppsala där trallvirke inhandlades. Det är den 19 kvm stora verandan som ska få sig en rejäl ansiktslyftning, och det glädjer mig mycket att de knottriga stenplattorna SNART (eller hur Tommie?! 😉 ) är ett minne blott.

En av planerna inför helgen var att plocka fram kameran för att ta en massa fina bilder på Bus och annat spännande. Tyvärr blidde det ingenting av med detta, men det innebär å andra sidan att jag har det roliga framför mig. Här gäller det att tänka positivt! 🙂

/ Storkelina

Wilma & Gandhi.

Under mina senaste arbetspass har jag blivit på tok för stillasittande, och det är något som uppskattas föga av min arma lekamen. Därav var det en hyfsat skraltig version av undertecknad som traskade i väg till Gandhi i eftermiddags = något ridpass modell ansträngande var aldrig aktuellt. Hursomhelst, lite sjukgymnastik (skritt på lång tygel och med dinglande ben) trodde jag att jag skulle greja, men icke 🙁 Att sitta grensle över hästryggen visade sig i dag vara ännu värre än att gå till fots, så det var bara att snabbt studsa av min mycket förvånade fuxvän. Inget ont som inte har nå’t gott med sig dock för i stället fick 9-åriga Wilma chansen att riktigt ”sitta in sig” på Gandhi. Både häst och ryttare skötte sig utmärkt! 🙂

Har just smaskat i mig en god tomatsoppa och delikata toasts med smör, pressad vitlök & prästost. Så enkelt, så gott och det påminner mig SÅ mycket om forna semesterluncher i turkiska Alanya. Det är förresten rätt fantastiskt hur stor inverkan dofter, smaker och ljud har på en – de fungerar nästan som en tidsmaskin. Eller nå’t 😉

Nu är klockan onsdagsmycket och jag funderar så smått på en kopp te och den sköööna sängen. Ha det gott!

/ Storkelina

Tommie är åter i arbete efter sin ”ryggkrasch” (diskbråck…), men medan han var sjukskriven så gjorde han faktiskt en del nytta. Exempelvis så knäppte han bilderna nedan, och jag – som ääälskar ekorrar – blir förstås glad bara av att titta på dem 🙂

Trädgårdens ekorre modell gråbrun har kommit på besök.

När "korren" har gjort en bedömning av läget (ingen kisse i sikte 😉 ) sätter han/hon sig lugnt till rätta och...

... käkar solrosfrön ur fågelmataren 😛

Jag har länge funderat på att ordna en trevlig ute/grillplats i den del av trädgården där solen håller sig framme allra längst, men då jag (vi) har haft svårt att bestämma om de fristående utemöblerna ska placeras på ett trädäck eller på bar backe så har projektet så här långt stannat vid planeringsstadiet. Alldeles nyss gjorde jag dock ett tvärt kast i typisk Storkelina-stil = har fastnat för tanken på ett fast möblemang (åtminstone bordet). Skissen nedan är gjord av Ernst Kirchsteiger, och jag gillar den skarpt. Nu återstår bara att se vad Tommie säger 🙂

Ernst Kirchsteigers utekök är byggt i vädertåligt lärkträ och lecablock.

Påsken inleds som bekant med skärtorsdagen, och för min del blev det en dag fylld med arbete. Inledde med att bidra till försörjningen genom att jobba (förvärvssorten då’ra) några timmar, men sedan blev det hushållsbestyr för hela slanten. Jag bakade kavring & frallor, gjorde en chokladtårta, gjorde potatisgratänger, kokade ägg och avslutningsvis rullade jag och stekte 120 köttbullar. Sedan? Då var jag SÅÅ trött att jag somnade ovaggad…

På långfredagen kom mamma, mormor, Åke, Jenny, Sebbe, Danne, Matte & Jennifer på besök för att inta en sen lunch/tidig middag. Vi åt så det stod härliga till, och för somliga av oss var det även en och annan nubbe som slank ner. Efter riktigt trevlig samvaro åkte halva skaran hem medan Åke, Danne & Sebbe stannade kvar över natten. Kul! 🙂

Påskafton blev en ganska stillsam dag, åtminstone efter att gästerna hade åkt hem 😉 Under eftermiddagen var jag hos Gandhi, och tillsammans gav vi oss ut på en uppfriskande promenad – båda till fots. Mycket mer orkade jag inte med, men det var riktigt skönt att umgås med stilige G en stund. Han ställer liksom inte så mycket krav på att man ska vara alert och trevlig, och det är något som uppskattas när man har agerat värdinna ett tag.

Under påskdagen var det dags för nya besökare, och denna gång var det svärmor, Tommies syster Anne, Dave samt småttingarna Livia & Nicki som gjorde oss äran. Tillsammans käkade vi lasagne, gick på skattjakt (påskägg på tomten), hinkade i oss kaffe och sist men inte minst: Traktorn på granngården fick provsittas av de små = ett mycket uppskattat inslag. När nämnd skara hade åkt hem så var jag & Tommie fullkomligt utmattade (på ett bra sätt förstås!), men jag samlade ändå kraft att pallra mig i väg till Gandhi för en liten mysstund.

Annandag påsk, det vill säga i dag, agerar jag, Tommie & Bus soffpotatisar som aldrig förr. Kanske inte så konstruktivt, men ack så välbehövligt!

Sebbe var het på bollen medan...

... pappa Åke såg betydligt mera avslappnad ut liksom...

... Tommie och...

... Danne.

Busungarna Nicki & Livia ställde mer än gärna upp på bild.

Tommie med systerdottern Livia i knäet.

Här kommer en liten påskhälsning med två alldeles bedårande                                       små påskkärringar: Tommies systerdöttrar Livia & Nicki.

Ha det fint och ät inte för många ägg 😉

/ Storkelina – påskvarianten

Hermelin i vinterskrud (bilden är från www.wikipedia.se).

I morse satt söta Bus lugnt och städat och kikade ut genom köksfönstret. Det visade sig dock vara lugnet före stormen, för inom loppet av en sekund hade hon kastat sig ner från fönsterbrädan och forcerat hund/kattluckan. Jag, som var rädd att hon hade fått syn på ”min” ekorre (brukar smaska solrosfrön på verandan) kastade mig förstås ut efter den lilla. Och vad fick jag då se? Jodå, fredliga (hm…) Bus var i full färd med att knipa vad jag trodde var en vit mus/råtta MEN som efter lite efterforskningar visade sig vara en hermelin. Tack vare min ankomst fick jakten ett hastigt slut och hermelinen överlevde, men Bus var mycket missnöjd med sin matte och det visade hon med all tänkbar tydlighet 🙁 Jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle förlåta mig, men nu verkar mitt snedsteg trots allt vara glömt. Skönt! 🙂

Slutligen: Tack Gunilla för ditt engagemang i jakten på sanningen om den vita inkräktaren. Ditt stöd betydde massor i en ack så svååår mattestund 😉

/ Storkelina – jaktmarodören

Barfota-Dick & Tommie möttes i flera tuffa hockeyfajter.

Den helg som nyss passerade var fylld med aktiviteter. Jag smygstartade redan i fredags eftermiddag med att åka till Uppsala för att shoppa med Camilla. Ointresserad som jag är av kläder och shopping (bara kul om man är pank) så trodde jag till en början att jag i vanlig ordning skulle komma hem tomhänt, men icke då. När vi kom till Hööks Hästsport blev det nytt ljud i skällan = ridbyxor, jacka, överdragsbyxor, strumpor & kängor inhandlades. SÅ kul att få känna den där shoppingglädjen som jag så sällan upplever 🙂

Väl hemma i stugan blev det middag med Tommie, Camilla & Dick (den sistnämnda fiskades upp på irrvägar i Uppsala 😉 ). Det mest intressanta med den mat som förtärdes var att allt hade inhandlats på IKEA (visste inte ens att de säljer mat!). Det var hursomhelst lite av en kul grej och resulterade i ugnsstekt lax med rösti & pepparrotssås samt äppelkaka med vaniljsås till dessert. Coolt!

Under lördagen blev det mat på Bamiyan Restaurang & Sportbar i Tierp följt av TV-spel och diverse rusdrycker hemma hos Camilla & Dick. Mycket sent omsider var Camilla, som INTE hade intagit några alkoholhaltiga drycker, en ängel och körde hem mig & Tommie till en ivrigt väntande Bus. En mycket trevlig kväll/natt/morgon!

Efter en rejäl sovmorgon bar det i söndags av till stallet och en ridlektion för Camilla. Gandhi var som alltid duktig och tålmodig, men jag får väl erkänna att jag har haft bättre dagar…

/ Storkelina

Jag har aldrig varit vidare förtjust i tatueringar, men när jag träffade Tommie var det inte mycket att göra – han hade liksom redan ett gäng 😉 Hittills har jag dock varit mycket tacksam över att det inte har blivit några flera under åren, men som bekant så finns det ju inga ”regler” utan undantag. När Tommie för ett par månader sedan bestämde sig för att utöka sin bildserie tyckte jag inte bara att det var okej, utan jag blev därtill glad. Glad och väldigt, väldigt rörd! Förklaringen ser ni nedan:

Tommies högra hand har nu förskönats med...

... av vår älskade Teo.

Emellanåt hör jag vilda diskussioner där människor upprörs över socialister och vänsterfolk som har mycket pengar och/eller bosätter sig i attraktiva områden; man upplever att en socialistisk/kommunistisk livåskådning bör vara jämställt med att vilja ge bort alla sina tillgångar till de mindre bemedlade. Någonstans kan jag absolut förstå hur dylika tankegångar kan uppstå, men jag måste ändå säga att de känns både mossiga och rätt tramsiga. Att göra ett politiskt ställningstagande handlar, åtminstone i Sverige, mest om a) vilken människosyn man har samt b) hur man anser att skattepengarna ska dras in och sedermera fördelas.

Jag, som har en socialistisk grundsyn, tackar absolut inte nej till en god ekonomi MEN jag tackar heller inte nej till att betala mera skatt när betalningsförmågan är god. Att tro eller tycka att alla socialister ska vara fattiga och ge bort allt de äger är ungefär lika befängt som att tro att allt ”högerfolk” ägnar sig åt att samla pengar på hög (för eget bruk då) och säger nej till allt vad gäller empati, bistånd och välgörenhet. Nej, det är helt enkelt dags att begrava de gamla stereotypa bilder som lever kvar sedan andra världskriget och hippierörelsen. Nu är det år 2012 och alldeles oavsett enskilda individers privata tillgångar så är det – på det nationella planet – fördelningspolitiken som separerar vänster från höger.

Summa summarum:

1) Att vara socialist innebär inte att man måste göra sig av med allt man äger, det handlar om att säga ja till ett skattetryck som säkrar välfärden. Om det kan vara till någon tröst så kan jag dessutom lova att höga skatter ”drabbar” en rik socialist precis lika hårt som en rik icke-socialist 😉

2) Man kan och får vara fattig och gilla högern (vanligare och vanligare…), man kan och får vara rik och gilla vänstern. Konstigt? Lite kanske, men det är ju också en del av charmen med demokratin och mänskligheten 🙂

/ Storkelina – en av mååånga med rätt att tycka