I dag har jag jobbat hemifrån, men sällskap saknades sannerligen inte för Tommie, Bus & Rocky fanns alla på plats och förgyllde min tillvaro. Härligt! 🙂

Efter jobbet tog jag en liten eftermiddagslur – batterierna behövde laddas innan det var dags för nästa arbetspass = lektion på Gandhi, för Camilla och i regnet. Att rida för instruktör är oerhört nyttigt, men ack så jobbigt. Man får ju inte vara i fred en enda sekund… Jättekul var det hursomhelst, och helt klart välbehövligt. Tack Camilla & Gandhi!

När jag kom hem hade Tommie ordnat middagen, som i dag bestod av korvstroganoff med ris. Det var fantastiskt gott, och jag kan nästan lova att JAG aldrig mera kommer att laga nämnd rätt. Efter Tommies bländande version av stroganoff kommer jag näppeligen att kunna nöja mig med mindre/sämre. Det var ju bara SÅ mumsigt 😛

/ Storkelina – mätt och belåten

Nätta Bus ser ut att vara en bamsekatta...

Efter jobbet liftade jag hemåt med Christian, men innan vi landade hemma i Våla blidde det kaffestopp hos mamsen (Christians alltså!) i Upplands Väsby = mycket trevligt 🙂 Det ”råkade” även bli till att kasta i sig mat från McDonald’s, men det var ett mindre lyckat tilltag som resulterade i magknip hela vägen hem 🙁

Väl hemma möttes jag av Tommie & Bus, som hade spenderat dagen tillsammans. Ett litet bildminne från deras samkväm presenteras ovan i form av Busan i en ytterst festlig pose. Min/vår kisse är i sanning långt ifrån tjock, så om hon ser lite rundlagd ut på fotot så beror det enbart på att kameran som bekant lägger på ett par kilon. Eller nå’t 😉

I morgon har jag sovmorgon, men jag är så rysligt trött att det alldeles strax blir blir natti natti. Med andra ord: Färdigskrivet för i kväll!

/ Storkelina

Lilla bustjejen Ronja...

... och yrvädret Athena.

2 x vackra och välkamouflerade...

... Anemon.

2 x stiliga fullblodet...

... Vesslan (eg.Cawarra).

Foton: Åke Storck

Nu är det åter dags för mig att känna mig som en riktig friskus, åtminstone om jag jämför med stackars Tommie… Min käre make skulle vara snäll och hjälpa grannarna med ett tungt lyft, och vips så hade ryggen kraschat totalt = läkarbesök, smärtstillande och sjukskrivning. Trist! Framför allt för Tommie, som behövde en hel timme för att ens ta sig ur sängen i morse

/ Storkelina – äkta maka & påkläderska

I dag ringde ägaren till den tidigare dräktiga bostonterriertiken vi fått kontakt med, men valpningen hade dessvärre inte alls gått såsom man hade önskat. Endast en liten tikvalp, som uppfödaren själv ska behålla, överlevde… Värst är det naturligtvis för uppfödaren, men självfallet så drabbades ju även jag & Tommie av en stor besvikelse. Livet är bra styggt emellanåt 🙁

Helgen har varit lugn, stillsam och mycket trevlig. I fredags eftermiddag kom Åke & Sebbe på besök, och efter en massa mat och diverse aktiviteter blev det sänggång i riktigt skaplig tid – en åttaårings energi tar hårt på en gammal fasters krafter 😉

Under lördagen blidde det först besök hos Gandhi, men sedan åkte vi vidare till Månkarbos strutsfarm. Just denna gång hade vi turen att få se strutsarna på väldigt nära håll och det var förstås kul. Med tanke på att vi hade barn med i sällskapet var det dock en smula pinsamt när en strutskille visade allt vad han hade (hjälp!) och allt vad han kunde när det gällde blommor och bin. Hm, det var faktiskt nästan mer än barnförbjudet, för även en livserfaren kvinna som undertecknad blev smått chockad…

I dag har jag varit på husvisning med Camilla & Dick, men något köp lär det inte bli. Det är hursomhelst alltid kul att kolla, och förr eller senare så säger det väl klick. För egen del så är det ju sedan länge ”klickat & klart” och DET är skönt! 🙂

Några bilder från helgens bravader följer, och då det var brorsan som höll i kameran så fastnade även jag på bild:

Sebbe & Åke poserade villigt.

När den skeptiska Bus väl insåg att Sebbe är en snäll och trevlig kille blev det massor av lek.

Gandhi knallade i väg när täcket skulle plockas av...

Gandhi njöt av sol & mys.

En viss Storkelina pratade med Rävsvadsborna Sally (den fyrbenta) & Wilma.

RävsvadsTigern njöt intill hästhagen.

Struts på språng...

... och struts på hugget.

Tommie, Sebbe & faster Helena efter strutstitten.

Efter ännu en dag med intensiv värk (jag är SÅ trött på det sistnämnda ordet!) är jag nu hiskligt trött. Räknar dock med att ha samlat nya, friska krafter till i morgon och vem vet? Ordet värk kanske inte ens halkar in i morgondagens inlägg 😉 Kram och natti natti!

/ Storkelina

När matte har sagt att man inte får vara på sängbordet kan man ju alltid prova att smyga sig dit bakvägen.

I dag jobbade jag hemifrån, men det var inget vidare eftersom jag hade en vidrig huvudvärk de sista timmarna. Huvudvärken, som i mitt fall beror på nackproblematik, återkommer med jämna mellanrum och är då fullständigt förlamande. Shit, den får mig verkligen att känna mig som en zombie i både kropp och själ 🙁

Annars går jag mest och väntar på att ägaren till den dräktiga bostonterriertiken Cheer ska ringa. Tiken ska valpa när som helst, och jag vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra. Och så hoppas jag ju förstås att det ska bli en liten till mig & Tommie också!

Nu ska jag försöka locka in Bus, som har varit ute en bra stund – åtminstone med hennes mått mätt. Kan inte slappna av och gå och lägga mig innan jag vet vart jag har den lilla, och just att gå till sängs är något jag ska göra tiiidigt i kväll. Smärtlindring i olika former (liniment, spikmatta osv osv) hägrar och dessutom har jag ju en rykande het Allers att mysa med. Tommie? Jodå Marianne och alla andra oroliga, han ansluter så småningom 😉

/ Storkelina

Under en lektion i hemkunskap (1984…) tillagade vi risrätten Jambalaya, och just detta har faktiskt kommit att bli mitt enda positiva minne från nämnt skolämne. Jag tyckte att det var SUPERGOTT, men har av någon outgrundlig anledning ändå aldrig ätit det igen. I går blev det dock ändring på det – detta då jag hade hittat ett recept som jag tror påminner rätt mycket om det vi använde i plugget. Ris kokades in i buljong och rördes sedermera ihop med stekt lök, vitlök & paprika, grillad kyckling, rökt skinka, räkor, tomatpuré, cayennepeppar och lite andra kryddor. Resultatet? Nja, inte riktigt som jag kom ihåg det men om jag får fila på det lite så blir det säkert utmärkt 😛 Dessutom så är det alltid kul att uppdatera mathållningen med lite nya (eller nygamla) rätter! Eller alltid kanske förresten är fel att säga, för varken jag eller Tommie blev särskilt imponerade när jag testade recepten på Madames Saffransfisk (det lät ju så gott) och de ökända senapspanerade strömmingsflundrorna. Hm, det kan faktiskt vara så enkelt att jag är värdelös på just fisk 🙁

/ Storkelina – den matglada

Gummistövel dekorerad med USA:s nationalras: Bostonterriern.

Med tanke på att jag ständigt går runt i trasiga gummistövlar så kan man tro att jag a) är väldigt fattig eller b) struntar fullkomligt i hur jag ser ut. Verkligheten är emellertid en helt annan, det vill säga att jag förbrukar nämnda fotbeklädnader i en rasande takt men framförallt att jag aldrig hittar några som duger.  Sanningen är nämligen att jag snarast lider av en gummistövels-fetisch (eller nå’t). Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att söka efter de perfekta stövlarna (hållbara OCH vackra), men hittills utan att finna mina drömmars stövel 🙁

Hursomhelst, efter att för hundrade gången ha dammsugit det europeiska utbudet av ”rain boots” så gav jag mig in på den amerikanska marknaden. Tänkte då att det inte skulle förvåna mig om de knasiga och materialistiska jänkarna (nejdå, inga fördomar här inte…) hade stövlar med min favoritras bostonterriern på. Och jodå, mycket riktigt så hittade jag omedelbums just en sådan stövel 🙂 Dessvärre så var den högklackad och inte alls lämpad för undertecknads tänkta användningsområden, men det är nästan så att jag måste köpa ett par bara för sakens skull liksom. Börjar faktiskt bli lite sugen på att bli samlare av gummistövlar, för det vore ju heeelt normalt och precis i min stil 😉

/ Storkelina – gummikvinnan