Hermelin i vinterskrud (bilden är från www.wikipedia.se).

I morse satt söta Bus lugnt och städat och kikade ut genom köksfönstret. Det visade sig dock vara lugnet före stormen, för inom loppet av en sekund hade hon kastat sig ner från fönsterbrädan och forcerat hund/kattluckan. Jag, som var rädd att hon hade fått syn på ”min” ekorre (brukar smaska solrosfrön på verandan) kastade mig förstås ut efter den lilla. Och vad fick jag då se? Jodå, fredliga (hm…) Bus var i full färd med att knipa vad jag trodde var en vit mus/råtta MEN som efter lite efterforskningar visade sig vara en hermelin. Tack vare min ankomst fick jakten ett hastigt slut och hermelinen överlevde, men Bus var mycket missnöjd med sin matte och det visade hon med all tänkbar tydlighet 🙁 Jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle förlåta mig, men nu verkar mitt snedsteg trots allt vara glömt. Skönt! 🙂

Slutligen: Tack Gunilla för ditt engagemang i jakten på sanningen om den vita inkräktaren. Ditt stöd betydde massor i en ack så svååår mattestund 😉

/ Storkelina – jaktmarodören

Barfota-Dick & Tommie möttes i flera tuffa hockeyfajter.

Den helg som nyss passerade var fylld med aktiviteter. Jag smygstartade redan i fredags eftermiddag med att åka till Uppsala för att shoppa med Camilla. Ointresserad som jag är av kläder och shopping (bara kul om man är pank) så trodde jag till en början att jag i vanlig ordning skulle komma hem tomhänt, men icke då. När vi kom till Hööks Hästsport blev det nytt ljud i skällan = ridbyxor, jacka, överdragsbyxor, strumpor & kängor inhandlades. SÅ kul att få känna den där shoppingglädjen som jag så sällan upplever 🙂

Väl hemma i stugan blev det middag med Tommie, Camilla & Dick (den sistnämnda fiskades upp på irrvägar i Uppsala 😉 ). Det mest intressanta med den mat som förtärdes var att allt hade inhandlats på IKEA (visste inte ens att de säljer mat!). Det var hursomhelst lite av en kul grej och resulterade i ugnsstekt lax med rösti & pepparrotssås samt äppelkaka med vaniljsås till dessert. Coolt!

Under lördagen blev det mat på Bamiyan Restaurang & Sportbar i Tierp följt av TV-spel och diverse rusdrycker hemma hos Camilla & Dick. Mycket sent omsider var Camilla, som INTE hade intagit några alkoholhaltiga drycker, en ängel och körde hem mig & Tommie till en ivrigt väntande Bus. En mycket trevlig kväll/natt/morgon!

Efter en rejäl sovmorgon bar det i söndags av till stallet och en ridlektion för Camilla. Gandhi var som alltid duktig och tålmodig, men jag får väl erkänna att jag har haft bättre dagar…

/ Storkelina

Jag har aldrig varit vidare förtjust i tatueringar, men när jag träffade Tommie var det inte mycket att göra – han hade liksom redan ett gäng 😉 Hittills har jag dock varit mycket tacksam över att det inte har blivit några flera under åren, men som bekant så finns det ju inga ”regler” utan undantag. När Tommie för ett par månader sedan bestämde sig för att utöka sin bildserie tyckte jag inte bara att det var okej, utan jag blev därtill glad. Glad och väldigt, väldigt rörd! Förklaringen ser ni nedan:

Tommies högra hand har nu förskönats med...

... av vår älskade Teo.

Emellanåt hör jag vilda diskussioner där människor upprörs över socialister och vänsterfolk som har mycket pengar och/eller bosätter sig i attraktiva områden; man upplever att en socialistisk/kommunistisk livåskådning bör vara jämställt med att vilja ge bort alla sina tillgångar till de mindre bemedlade. Någonstans kan jag absolut förstå hur dylika tankegångar kan uppstå, men jag måste ändå säga att de känns både mossiga och rätt tramsiga. Att göra ett politiskt ställningstagande handlar, åtminstone i Sverige, mest om a) vilken människosyn man har samt b) hur man anser att skattepengarna ska dras in och sedermera fördelas.

Jag, som har en socialistisk grundsyn, tackar absolut inte nej till en god ekonomi MEN jag tackar heller inte nej till att betala mera skatt när betalningsförmågan är god. Att tro eller tycka att alla socialister ska vara fattiga och ge bort allt de äger är ungefär lika befängt som att tro att allt ”högerfolk” ägnar sig åt att samla pengar på hög (för eget bruk då) och säger nej till allt vad gäller empati, bistånd och välgörenhet. Nej, det är helt enkelt dags att begrava de gamla stereotypa bilder som lever kvar sedan andra världskriget och hippierörelsen. Nu är det år 2012 och alldeles oavsett enskilda individers privata tillgångar så är det – på det nationella planet – fördelningspolitiken som separerar vänster från höger.

Summa summarum:

1) Att vara socialist innebär inte att man måste göra sig av med allt man äger, det handlar om att säga ja till ett skattetryck som säkrar välfärden. Om det kan vara till någon tröst så kan jag dessutom lova att höga skatter ”drabbar” en rik socialist precis lika hårt som en rik icke-socialist 😉

2) Man kan och får vara fattig och gilla högern (vanligare och vanligare…), man kan och får vara rik och gilla vänstern. Konstigt? Lite kanske, men det är ju också en del av charmen med demokratin och mänskligheten 🙂

/ Storkelina – en av mååånga med rätt att tycka

I dag har jag jobbat hemifrån, men sällskap saknades sannerligen inte för Tommie, Bus & Rocky fanns alla på plats och förgyllde min tillvaro. Härligt! 🙂

Efter jobbet tog jag en liten eftermiddagslur – batterierna behövde laddas innan det var dags för nästa arbetspass = lektion på Gandhi, för Camilla och i regnet. Att rida för instruktör är oerhört nyttigt, men ack så jobbigt. Man får ju inte vara i fred en enda sekund… Jättekul var det hursomhelst, och helt klart välbehövligt. Tack Camilla & Gandhi!

När jag kom hem hade Tommie ordnat middagen, som i dag bestod av korvstroganoff med ris. Det var fantastiskt gott, och jag kan nästan lova att JAG aldrig mera kommer att laga nämnd rätt. Efter Tommies bländande version av stroganoff kommer jag näppeligen att kunna nöja mig med mindre/sämre. Det var ju bara SÅ mumsigt 😛

/ Storkelina – mätt och belåten

Nätta Bus ser ut att vara en bamsekatta...

Efter jobbet liftade jag hemåt med Christian, men innan vi landade hemma i Våla blidde det kaffestopp hos mamsen (Christians alltså!) i Upplands Väsby = mycket trevligt 🙂 Det ”råkade” även bli till att kasta i sig mat från McDonald’s, men det var ett mindre lyckat tilltag som resulterade i magknip hela vägen hem 🙁

Väl hemma möttes jag av Tommie & Bus, som hade spenderat dagen tillsammans. Ett litet bildminne från deras samkväm presenteras ovan i form av Busan i en ytterst festlig pose. Min/vår kisse är i sanning långt ifrån tjock, så om hon ser lite rundlagd ut på fotot så beror det enbart på att kameran som bekant lägger på ett par kilon. Eller nå’t 😉

I morgon har jag sovmorgon, men jag är så rysligt trött att det alldeles strax blir blir natti natti. Med andra ord: Färdigskrivet för i kväll!

/ Storkelina

Lilla bustjejen Ronja...

... och yrvädret Athena.

2 x vackra och välkamouflerade...

... Anemon.

2 x stiliga fullblodet...

... Vesslan (eg.Cawarra).

Foton: Åke Storck

Nu är det åter dags för mig att känna mig som en riktig friskus, åtminstone om jag jämför med stackars Tommie… Min käre make skulle vara snäll och hjälpa grannarna med ett tungt lyft, och vips så hade ryggen kraschat totalt = läkarbesök, smärtstillande och sjukskrivning. Trist! Framför allt för Tommie, som behövde en hel timme för att ens ta sig ur sängen i morse

/ Storkelina – äkta maka & påkläderska

I dag ringde ägaren till den tidigare dräktiga bostonterriertiken vi fått kontakt med, men valpningen hade dessvärre inte alls gått såsom man hade önskat. Endast en liten tikvalp, som uppfödaren själv ska behålla, överlevde… Värst är det naturligtvis för uppfödaren, men självfallet så drabbades ju även jag & Tommie av en stor besvikelse. Livet är bra styggt emellanåt 🙁

Helgen har varit lugn, stillsam och mycket trevlig. I fredags eftermiddag kom Åke & Sebbe på besök, och efter en massa mat och diverse aktiviteter blev det sänggång i riktigt skaplig tid – en åttaårings energi tar hårt på en gammal fasters krafter 😉

Under lördagen blidde det först besök hos Gandhi, men sedan åkte vi vidare till Månkarbos strutsfarm. Just denna gång hade vi turen att få se strutsarna på väldigt nära håll och det var förstås kul. Med tanke på att vi hade barn med i sällskapet var det dock en smula pinsamt när en strutskille visade allt vad han hade (hjälp!) och allt vad han kunde när det gällde blommor och bin. Hm, det var faktiskt nästan mer än barnförbjudet, för även en livserfaren kvinna som undertecknad blev smått chockad…

I dag har jag varit på husvisning med Camilla & Dick, men något köp lär det inte bli. Det är hursomhelst alltid kul att kolla, och förr eller senare så säger det väl klick. För egen del så är det ju sedan länge ”klickat & klart” och DET är skönt! 🙂

Några bilder från helgens bravader följer, och då det var brorsan som höll i kameran så fastnade även jag på bild:

Sebbe & Åke poserade villigt.

När den skeptiska Bus väl insåg att Sebbe är en snäll och trevlig kille blev det massor av lek.

Gandhi knallade i väg när täcket skulle plockas av...

Gandhi njöt av sol & mys.

En viss Storkelina pratade med Rävsvadsborna Sally (den fyrbenta) & Wilma.

RävsvadsTigern njöt intill hästhagen.

Struts på språng...

... och struts på hugget.

Tommie, Sebbe & faster Helena efter strutstitten.