Sedan jag skrev senast har jag så gott som uteslutande ägnat mig åt att vara förkyld. Förra veckan var jag i princip sängliggande (sov oändligt mycket!) och, tyvärr, var jag därmed tvungen att hoppa över ridningen i lördags 🙁

I söndags var jag & Tommie i alla fall över till brorsan med familj – bara tio minuter hemifrån och jag ville ju såå gärna träffa mamma, som var på besök. Vädret tillät dessutom utomhusfika, så jag behövde inte utsätta någon annan för mitt virus från helvetet.

I går var jag till vårdcentralen och tog lite prover   (tack för skjutsen, Dr Storck!) och i dag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Kommer att vara hemma resten av veckan också, för nu jäklar ska jag bli ordentligt frisk 🙂 Har fasen åldrats MINST tio år av de senaste månadernas förkylningar 🙁 🙁 Eller jag kanske bara ska lyssna på läkaren, som helt ogenerat sade ”du får tänka på att du börjar närma dig 50”?! Ungefär som att vi fortfarande lever på 1800-talet då 50 var en hög ålder (år 1800 blev medelsvenskan 32 år, år 1900 blev hon 52 år). Nä, jag anpassar mig mer än gärna till 2000-talet 🙂 🙂

Tina, Danne, lille Loke, mamma, Åke, Jenny, Tommie, Matte & Sebbe intog årets första utomhusfika.

”Åldringen” ville inte vara med på bild, men det ville Holly <3

Tur att man kan shoppa via nätet! Handkräm, beauty serum & ögonkräm levererades med ilfart från England.

Ridning i går med markarbete på fina angloaraben Pride och därefter en tur till granngården Annelund för att hämta upp Rocky. Rätt kul faktiskt, för när jag & Rocky började traska iväg hemåt så började gårdens getter härja som aldrig förr. De bräkte och sprang längs stängslet som att jag var i full färd med att stjäla deras hundvän! Hehe, fast getternas matte misstänkte att de var mer intresserade av mat (från mig då 😉 ) än att skydda gården från tjuvar och banditer.

Efter dusch och sedvanlig vilostund var det dags att börja förbereda middagen, nämligen grillade högrevsburgare att avnjuta tillsammans med gäster. Under kvällen kom jag dock att känna mig som VÄRLDENS SÄMSTA värdinna. Utöver att Tommie, Mickis & Billy bjöds på förkrympta burgare   (drog ihop sig som aldrig förr…) så gjorde jag århundradets tankevurpa: Insisterade på att hamburgarna skulle ta slut utan en tanke på stackars (gravida) Jejje, som utlovats mat men aviserat att hon skulle komma senare. Den stackar’n fick i stället dippa pommes i guacamole 🙁

I dag? Underbart med 18,9 plusgrader 🙂 🙂 Ha det gott!

Jag ligger underst och sedan är det Bus, Catla, Holly & Rocky. Coola djur!

Mickis, Billy & Rocky.

Mickis ordnade mina nya naglar i en blekrosa vårfärg.

Pappa Daniel & tre dygn gamla Loke <3

Tisdagen den 21 mars tittade du, Loke, äntligen ut i stora världen. Såå efterlängtad av mamma Tina, pappa Daniel & storasyster Alicia och så välkommen i din stora familj 🙂

Stort lycka till på livets spännande stigar, lille vän!

/ Tant Storck – pappas bonusfaster

Efter några veka sjukdagar är jag åter i skaplig form och helgen blev finfin 🙂 Medan Tommie & Åke var till Kumla och shoppade (grabbar… 😉 ) liftade jag till stallet med ridkompisen Ann. Därefter blidde det dusch, en vända huvudvärk och lite sömn innan matlagningen tog vid. Helstekt kotlettrad, potatisgratäng, gräddsås & gelé stod på menyn och utöver mig & Tommie så avnjöts middagen av Åke, Jenny, Sebbe & Matte. Trevligt! 🙂

I går var Tommie iväg till skjutbanan och då passade jag på att njuta av finvädret genom att spåra med Catla. Alltid lika kul, för Catla älskar det verkligen och nöjd hund = glad matte. För Hollys del blev det inget spår, för hon är fortfarande nybörjare och då behövs det två människor (en att spåra upp och en som släpper hund). Skillnaden med Catla är att jag själv kan trampa upp ett spår, gå hem, låta spåret ligga till sig och någon timme senare ge mig ut med hund, sele och spårlina (Catla spårar alltså mig  fastän jag är med). Krångligt? I realiteten inte!

I dag fick en av Tierps Ryttarklubbs gamla trotjänare vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Fina, fina 24-åringen Cadde – en underbar häst, som var såå full i bus när jag red honom bara för några veckor sedan <3 Nu slipper han i alla fall ha ont mer, han fick gå med värdigheten i behåll. Men tänk, fastän jag visste vad som var på gång så har tårarna runnit i massor nu när det blev ett faktum. Inte lätt att ha så mycket känslor som jag har…

Tommie & Åke i en allvarsam diskussion. Eller nå’t! 😉

Tommie & Sebbe körde lite boxning (Xbox). Rosorna från Tommie bara för att jag är jag <3

Duktiga spårhunden Catla.

Holly med kär pipleksak – man kan ju inte sova heeela tiden.

I går satt jag på jobbet i Stockholm, med jacka på, och frös så att jag skakade. I dag låg jag i sängen, frös nå’t rent kopiöst MEN jobbade trots allt (var typ tvungen). Vet inte riktigt vad som är knas för ena stunden snorar/hostar jag och känner mig dunderförkyld, och nästa är det bara frossan som härjar. Något skit i kroppen lär jag ju iallafall ha 🙁 Positivt: Alla fyrbenta som bara ääälskar när matte är sängliggande och myser med resten av flocken <3 Ha det!

Här är Wilma Ö bara delvis uppblåst men ändå långt ifrån sitt vanliga, söta jag…

I dag fick jag & Tommie för första gången se vår ödla riktigt arg och hotfull. Hon blåste upp kroppen till sin dubbla bredd, spände ut skägget till en ruskig krage, gapade och visade tänderna… Och jo, när jag stoppade in handen så gjorde hon allt detta samtidigt som hon hoppade emot mig och gjorde ett utfall (ja, jag blev rädd)! Efter att ha läst på en del så insåg vi iallafall att vår lilla vän inte helt plötsligt har blivit aggressiv, utan att hon sannolikt var upprörd och lite stressad av att husse hade möblerat om en smula i samband med storstädning av terrariet. Hursomhelst, Wilma är åter nöjd och glad och det ät det viktiga 🙂

Under kvällen fick vi besök, först av Jejje och sedermera även av hennes Christian. Helt oplanerat, men mycket trevligt 🙂 Som alltid! Nu? Lite sömn vore fint, åtminstone inom de närmsta timmarna 🙂 😉 Ha det gott!

Fina Ante (egentligen Jantar). Foto: Gunnel Hedberg.

Efter en tung arbetsvecka (mycket huvudvärk och halvtaskigt humör) kom så äntligen helgen, och den var förstås mer än välkommen. I morse blev det, precis som vanligt, ridning i Tierp och det liksom förra gången på Ante. Ett riktigt bra ridpass där jag var nöjd både med mig själv och hästen, som var superduperduktig <3 Så himla skön känsla! 🙂

Väl hemma från ridningen blidde det dusch OCH veckans överlägset bästa tupplur. Älskar att gå upp tidigt på lördagar och sedan få den där lyxiga och välbehövliga vilostunden mitt på dagen 🙂 🙂 Jag är nämligen inte smart nog att lägga mig tidigt på fredagskvällarna – inte min grej liksom 😉

Under kvällen har jag & Tommie ätit en god middag och sedan festade vi, för första gången på lääänge, till det med varsin Irish Coffee 😛 Inte tokigt alls! Nu? Jo, fan går på torra land och jag ligger redan till sängs. Hm, börjar åldern ta ut sin rätt?! Nä, det kan jag ALDRIG tro 😉 🙂

Denna onsdag inledde jag med drygt fyra och en halv timmars förvärvsarbete, men det var vad jag gjorde efteråt som var det verkliga jobbet. Jag överraskade nämligen mig själv med att ha energi över till en sisådär sex timmar städning 🙂 Underbart skönt att fixa allt det där man gör allt annat än dagligen, men nu jäklar är frysen avfrostad + all smutstvätt ren + badrumsskåpet urtorkat + speglar & fläktkåpa putsade + skinnsoffan återfettad + golven torkade osv. Fy fasen vilken hjältinna jag är! 😉 Och jo, jag passade även på att elda lite skräp medan hundarna sprang av sig – eld (i lagom mängd) är ju så himla rogivande.

Annars ligger jag här och suktar efter allehanda maträtter och jag trooor att grillade högrevsburgare står högst på önskelistan. Är dock sugen på smörgåstårta och fläskfilégryta också, men jag skippar nog att göra alla rätterna samtidigt. Hm, varför tänker jag nästan alltid på mat när jag kryper ner i bingen?! Märkligt…

Catla & Holly njöt av gårdagens soliga väder.

Gårdagens jobba-hemifrån-pass följdes av ett par underbara timmar ute i solen, och jag var hur nöjd som helst med tillvaron 🙂 Det dröjde dessvärre inte många timmar förrän vällusten byttes not huvudvärk, som dessutom följde med under natten och hela dagen i dag. Såå surt och i stället för att känna mig på topp har jag känt mig ruskigt låg… Det var därmed ett riktigt bra drag att skjuta på det medarbetarsamtal jag skulle haft med chefen (hon ska ju inte behöva drabbas av mitt usla humör 😉 ) och åka hem tidigt från jobbet. 

Huvudvärken vill inte släppa taget, men det känns i alla fall gott att bara kunna luta mig tillbaka och göra precis ingenting. Och kanske, kanske att jag till och med samlat tillräckligt med kraft för att orka se några såpor efter att Tommie har nattats 😉 🙂 Ha det gott!

Att sakna en person, ett djur, en arbetsplats, en tidsperiod i livet eller en tillhörighet är väldigt konkret och på så vis lättbegripligt. Det finns någon form av förlust som liksom går att ta på. Att sakna en känsla är något helt annat, åtminstone för mig. Känslor är, till skillnad från individer/materiella ting/platser, väldigt abstrakta. Man har aldrig kunnat röra vid dem och det finns inte heller några fotografier att plocka fram för att minnas – känslor kan ju som bekant inte avbildas.

En känsla jag saknar enormt är den totala euforin jag upplevde när Södertälje Sportklubb (SSK) vann en viktig match, gjorde ett avgörande mål eller någon form av bragd. Jag saknar till och med att känna sorgen och smärtan när det gick käpprätt åt helvete… Allt handlade nämligen om ett överväldigande engagemang och en brinnande passion för något – i det här fallet SSK.

Att vara en passionerad människa är många gånger jobbigt, men jisses så underbart det är när euforin kickar in <3 Summa summarum: Jag känner en djup saknad av den känsla jag en gång hade för SSK 🙁 Passionen började svalna redan när jag & Tommie köpte vårt älskade Hindersbo och lagets alla motgångar de senaste åren satte sedan den definitiva spiken i kistan. Det blev helt enkelt för jobbigt att känna så starkt…

För den som aldrig har älskat, verkligen älskat, ett idrottslag kanske resonemanget ovan blir väääldigt abstrakt. Det jag menar går dock även att översätta till andra företeelser såsom att sakna känslan av nyförälskelse (ni vet när man bara inte KAN hålla fingrarna i styr 😉 ) eller känslan av spänning första gången man satt på en häst/hoppade fallskärm/flög luftballong etcetera. Hur underbart det än må vara att leva tillsammans med sin partner, eller att fortsätta rida/hoppa fallskärm/flyga luftballong, så får man aldrig tillbaka just den där första känslan. Den där känslan som man kanske önskar att man fick återuppleva 🙂 🙂 Flummigt? Haha, antagligen! 😉 🙂 Ha en fortsatt trevlig söndag!

/ Söndagsfilosofen