Som så ofta har veckan fullkomligen rusat fram (lite läskigt hur fort tiden tycks gå…) och lika plötsligt som helgen kom, lika plötsligt är den snart förbi.

Fredagen tillbringades inledningsvis med jobb på hemmakontoret. Eftersom jag ”råkade” börja jobba ett par timmar för tidigt, och inte kunde sluta tidigare på eftermiddagen, bestämde jag mig för att flexa ut en timme mitt på dagen. Solskenet här utanför såg såå lockande ut, så jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att ge mig ut på en promenad (behövde tanka både luft & energi efter taskig nattsömn) 🙂 Catla & Holly, som brukar studsa runt av lycka så fort jag ens närmar mig hallen och de prassliga överdragsbyxorna, var dock inte alls med på noterna. De hade förstås stenkoll på att jag jobbade, att klockan var ”fel” och att jag inte betedde mig riktigt som vanligt. Rätt fantastiskt hur djuren läser av våra beteenden och agerar därefter! Promenaden? Blåste bedrövligt mycket och var inte det minsta skön.

Fredagskvällen spenderades i Tv- och pokersoffan och det känns både tråkigt och väldigt sorgligt att inte längre köra fredagsmyset på Tierps Ryttarklubb. Efter ett par år med hästbrist och en del turbulens på ridskolan tappade jag dock, till sist, sugen. Att hälsan inte heller riktigt varit med mig underlättade mitt beslut om att det inte skulle bli någon fortsättning, men jäklar vilken separationsångest jag har haft och som jag grät när jag äntligen fattade beslutet. Har alltid identifierat mig som ”ridtjej”, även under mitt 25-åriga riduppehåll, men nu är det nog bara att inse att den tiden är förbi. Jag blir ju varken yngre eller modigare, så chansen att det blir ännu en omstart är väl närmast obefintlig…

Gårdagen inleddes med att Tommie fick lappa ihop staketet. En stolpe låg platt på marken, liksom ett par sektioner av staketet, och det stod helt klart att något av våra vilda djur hade forcerat det. Trist, men vi har alltid haft problem med att naturens olika små & stora gynnare tar sig in och därmed vandaliserar stängslet.

Efter hemmafix fortsatte lördagen med en liten turné i Våla. Ugnsformar från julafton letade sig tillbaka till Kerstin varpå det blev hämtning och utdelning av sen julklapp till Sebbe. Därefter? Jo, vi var bortbjudna på middag (händer ju inte alltför ofta i dessa tider) 🙂 🙂 Hos Cicci, Mats, Wilma & Edwin (Emil var på vift) i Rävsvad bjöds vi på helt fantastisk oxfilé (köpt från granngården Annelund) med potatisgratäng 😛 Det blev även en hel del snack och skratt innan kvällen grusades av en utryckning för att plocka upp en kille som voltat med bilen. Det hade gått bra, men för säkerhets skull körde ”vi” honom till Tierps Akutmottagning för kontroll. Positivt i kråksången var att jag, som missade norrskenet i fredags, fick min beskärda del av fenomenet under bilturen.

Idag? Sovmorgon, promenad, hockey på Tv:n och snart en mysstund i badrummet (bastu, tända ljus & soft musik). Så nice att köra lite hemma-Spa och riktigt ta hand om mig själv 🙂

Denna torsdag har varit alldeles underbar med cirka sju plusgrader OCH välbehövligt solsken 🙂 Nästan så att man fick lite vårkänslor! Och jo, jag erkänner att jag nu börjar längta efter värme och barmark precis lika mycket som jag för bara ett par månader sedan längtade efter snö och minusgrader.

Efter jobb, en välgörande promenad och sedvanlig tupplur (jo, jag är mig lik! 😉 ) blidde det en vända vid spisen. Kvällens middag bestod av köttfärslimpa (recept finns HÄR), potatismos, gräddsås, brysselkål & svart vinbärsgelé och det var riktigt jäkla gott 😛 Hade faktiskt inte gjort köttfärslimpa på ett par decennier, så det blev dessutom rätt tydligt hur min matlagning har förbättrats 🙂 🙂 Bara en så’n sak som att tillsätta lite soja i köttfärssmeten, vilket fick själva ”limpan” att se betydligt mer aptitlig ut än de där gråa som ofta serveras.

Kvällen tillbringades i Tv-soffan (MasterChef Australia förstås) med tröttmössorna Tommie & Catla <3 Bus & Holly var för övrigt ännu tröttare och spenderade istället aftonen i sängen. Tillhör inte vanligheterna att inte hela flocken samlas när det kvällas!

Nu? Tommie har krupit till kojs och jag är chef över fjärrkontrollen = dags för några avsnitt av säsongens ”såpa” (för närvarande Chicago Med). Ha det gott!

#köttfärslimpa #lköttfärslimpamedbaconochtorkadeörter

Jag har ju redan flaggat för att det ska dyka upp nya recept här (har i brist på umgänge & aktiviteter haft MASSOR av tid att fördjupa mig i matlagning under pandemin…), men arbetet med att sortera bilder och strukturera upp är långt mer tidskrävande än vad jag hade kunnat ana. Alltså, jag tänker inte stressa utan det får bli löpande uppdateringar och ta den tid det tar. Det är hursomhelst himla kul att hålla på med detta och jäklar vad skönt det ska bli att ha alla mina favoriter samlade på ett och samma ställe 🙂

Som ni vet har jag den reumatiska sjukdomen psoriasisartrit och den 17 november 2021 var det dags för första injektionen av mitt nya läkemedel Imraldi (verksam substans adalimumab). Jag hade i någon mening sett fram emot att äntligen få sätta in läkemedlet och det trots att min uttalade nålskräck gjorde att känslorna var minst sagt blandade. Hursomhelst, jag tryckte i mig dosen och väntade otåligt på effekt (många säger sig uppleva positiv effekt redan efter ett dygn, medan min reumatolog menade att det nog skulle dröja minst en vecka). Och jag väljer att dela detta, eftersom jag vet hur desperat man börjar googla när man undrar om det är fler än en själv som har likartade biverkningar/symptom/upplevelser.

Ett dygn efter injektion (2021-11-18): Distinkta smärtor i höger hälsena (inget nytt om än mer uttalat), huggande smärtor i båda höftlederna samt ryggslutet. Funderade på om jag var på väg in i ett skov och VERKLIGEN skulle få se hur positiv effekt medicinen kunde ha 🙂

Två dygn efter injektion (2021-11-19): Svaghetskänsla/obalans i benen. Smärta i ryggen och höger axel. Började föra lite dagbok, eftersom jag redan i detta skedde undrade om nytillkomna symptom kunde vara läkemedelsbiverkningar.

Tre dygn efter injektion (2021-11-20): Helt okej utöver plötslig, huggande men övergående smärta i höger pekfinger (de två yttersta lederna). Trött.

Fyra dygn efter injektion (2021-11-21): Uttalad svaghetskänsla/obalans i underbenen. Molande buksmärta, ”dålig i magen” och illamående. Domningar höger arm. Tryckkänsla över bröstet, känsla av att behöva gäspa/andas oftare för att få tillräckligt med syre. Extrem trötthet, sängliggande. Svårt med nattsömnen, vaknade på grund av obehaget i buken.

Fem dygn efter injektion (2021-11-22): Extrem trötthet. Magen i obalans (typ magkatarr).Värk i ryggslutet (inte min ”gamla vanliga”). Svaghetskänsla/obalans i underbenen (var tvungen att hålla i mig i saker för att gå inomhus, fick sitta ner i duschen i en veckas tid). Huvudvärk. Fortsatt olustkänsla i bröstkorgen med ömhet över revben och bröstben.

Sex dygn efter injektion (2021-11-23): Uttalad trötthet. Dålig nattsömn med ihållande ryggsmärta. Huvudvärk. Fortsatt svag i underbenen, känsla av att underlaget var ostadigt. Fortsatt känsla av att bröstkorgen blivit ”för trång”.

Sju dygn efter injektion (2021-11-24): Trötthets/svaghetskänsla. Stickande smärtor i brösten (typ tusen nålar). Fortsatt svag i underbenen, känsla av att underlaget var ostadigt/böljande. Huvudvärk. Kort episod av skärande smärta i höger lillfinger plus huggande smärta i höger höft. Molande värk i ryggslutet. Värk/smärta i övre ryggen och över skuldror samt höger arm. Smärta som jag inte känner igen sedan tidigare. Har telefonkontakt med min reumatolog, som inte tror att något av mina symptom kan var biverkningar av insatt läkemedel (det finns ett antal ”case reports” (fallstudier) som säger annorlunda, min läkarbroders efterforskningar likaså). Reumatologen vill att jag tar ett Covid-test och jag får tid för detta måndag 29/11).

Tolv dygn efter injektion (2021-11-29):Testar positivt för Covid-19 och blir extremt förvånad sett till symptomen. Inga som helst förkylningssymptom uppträder, men tidigare nämnda symptom blir kvar.

9 december: Fortsatta smärtor i överkroppen, magen mår inte bra och det dyker upp blod på ställen där man absolut inte vill se det (mer detaljerad än så tänker jag inte vara, använd fantasin…). På inrådan av Åke (läkarbrodern) kontaktar jag vårdcentralen i Östervåla. Får tjafsa med en sköterska där några dagar innan hon ger mig en läkartid (rekommenderade först bara Omeprazol, suck).

13 december: Fick träffa en läkare, som diskuterade och visade bilder på bajs i 30 minuter (han tog sig iallafall tid och jag var oerhört tacksam att jag hade ett munskydd att gömma mig bakom). När jag reste mig upp för att gå frågade han till sist om jag ville att han skulle ”känna på buken”. Eeeh, ja! En resistens palperades, jag fick ett par recept (kom hem med en hel papperskasse från Apoteket) och sedan var det tack och adjö. Eller förresten, den gode doktorn nämnde faktiskt att det är omöjligt att säga om min samlade symptombild är biverkningar av Imraldin, efterhängsna Covid-symptom eller något annat. Det faktum att Imraldin är immunhämmande gör förstås att mitt immunförsvar har gått i botten och det är ju ogynnsamt vad än mina problem beror på.

Idag: Status vad gäller mystiska muskelsmärtor (eller om det är bindväven?!) är oförändrad liksom status för buken. Håller på och samlar kraft för ytterligare en dust med Östervåla Vårdcentral, som tyvärr blivit rent katastrofal vad gäller bristen på läkartider. Jag är tyvärr inte den enda som har drabbats och det är förstås olyckligt att människor går runt och lider helt i onödan. Det jag fått klart för mig är hursomhelst att jag lär få klara mig bäst jag kan och det börjar känns väldigt tungt 🙁 🙁 Men jodå, gröten är god och probiotika och andra små piller slinker ner…

Fortsättning följer – förhoppningsvis en positiv sådan!

#psoriasisartit #imraldi #adalimumab #covid-19 #svaghetskänsla #obalans #dyspepsi #magkatarr #gastrointestinalblödning #smärta

Har haft en riktigt lugn och skön söndag 🙂 Jag & Tommie åkte iväg och fikade hos Åke, Jenny & Sebbe (passade även på att få mitt brännsår kollat av Dr Storck, är rätt fult 🙁 ), men därefter blev det inte mycket gjort. Till Tommies stora glädje bemödade jag mig iallafall med att slänga ihop en av hans absoluta favoriträtter, så ikväll blev det indiskt på menyn 😛

Pandemin fortsatte, men värmen kom och utomhusumgänget piggade upp tillvaron 🙂

Pandemin fortsatte (man hade ännu inte fattat hur långvarig den skulle komma att bli…) och i princip all form av umgänge ägde rum utomhus. Många härliga stunder, men somliga (typ Åke 😉 ) var mer frusna än andra.

Ytterligare en resumé med några minnesbilder från februari-mars 2020 🙂

Nu var det ju helt klart ett tag sedan, men bara måste ju dokumenteras 🙂 50-årsfirandet blev av den annorlunda sorten och skälen till det var flera. Larmen om rådande pandemi började dugga tätt, men framförallt fyllde jag under en väldigt sorgtyngd tid 🙁 Min kollega Annica hade nyligen gått bort och brorsans familj hade precis fått ta bort sin älskade hund Sampson <3 <3 Lusten att fira var således i det närmaste obefintlig, men jag fick ändå de bästa halvsekeldagarna jag hade kunnat få.

Kvällen innan jag faktiskt fyllde spenderades vid en brasa med Tommie, mamma, resten av familjen och min fina vän Mickis (som dessutom hade äran att hjälpa Tommie att fixa brasvirke). Vi var totalt 14 personer som intog en tvårätters i form av kycklinggyros och ćevapčići med tillbehör i pitabröd följt av gamla klassikern Gino med vaniljglass. Maten hölls varm på grillen, som för kvällen laddats med vedträn, och även om det var spartanskt så var det underbart mysigt. Och gott! 😛 Tur med vädret hade vi också (vill minnas att det var någon eller ett par plusgrader), så med eldens värme och en eller annan pläd gick det ingen nöd på sällskapet.

Min ”riktiga” födelsedag spenderades med världens bästa Rävsvads-gäng, som kom förbi och smaskade hemsnidade smörgåstårtor. Så trevligt och så lagom <3 Och jo, ett gäng blombud drällde in också!

Blev så småningom även firad på jobbet och skämdes närmast över att få så fina blommor och presenter. Kände mig verkligen uppskattad och DET är skönt 🙂 🙂

#alternativtfirande #pandemifiranden

För snart två år sedan förlorade vi min älskade vän & kollega Annica <3. Annica var, utöver såå mycket annat, en av mina mest trogna bloggläsare och ja – jag tappade helt enkelt sugen. Fullständigt…

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att NU ska jag börja skriva igen, och göra en resumé över ”förlorad” tid (mest för min egen skull!), men icke. Förrän nu! 🙂 Inspirationen kommer från alla möjliga håll, men inte minst mitt stora intresse för matlagning. Bloggen är ett perfekt ställe att lagra recept och bilder och i sanningens namn så är tid något jag haft i överflöd alltsedan rådande pandemi tog sin början, så varför inte nyttja lite här?! Alltså: Jag börjar lite smått med en liten nutidsresumé från jul & nyår och följer sedan upp med text och bild från de gångna två åren. Vore himla synd att få ett glapp med tanke på hur länge denna blogg har funnits! 😉 Och som sagt, receptbanken kommer framöver att uppdateras med en massa smått och gott så att ni som efterfrågar recept lätt kan komma åt dem 🙂 😛

Julen 2021 firades på hemmaplan med Tommie, mamma, syrran Kerstin, brorsan Åke, svägerskan Jenny & brorsonen Sebbe. Vi hade det fantastiskt lugnt och avslappnat och juldesserten (min första!) blev dessutom riktigt lyckad. Såå mysigt att få samla alla sina närmaste, till skillnad från julen 2020 <3

På nyårsafton var vi bjudna till min (bonus)brorson Danne & Tina. Fick fantastiskt god mat, spelade spel och hade det allmänt trivsamt tills grannarna började smälla raketer som aldrig förr. Gårdens unghästar blev skräckslagna, vi tvåbenta fick leta häst (fick även hjälp av fantastiska Rävsvads-Wilma) och finalen blev på så sätt lite snöplig. På det stora hela var det iallafall jättemysigt! 🙂