Såväl i går som i morse vaknade jag upp med en hysteriskt värkande nacke = en blixtrande och ihållande huvudvärk kom som ett brev på posten. Det är så himla trist, för nästan varje gång jag känner mig riktigt skaplig i ryggen så ”klättrar” smärtan vidare till något annat fiffigt (eller ofiffigt…) ställe 🙁

Med ett par värktabletter i kroppen lyckades jag i alla fall ta mig igenom en ridlektion under eftermiddagen/kvällen. Dirigerad av en sträng (och förkyld!) Camilla fick jag & Gandhi oss en rejäl genomkörare – åtminstone jag. Riktigt kul var det att rida passage, något som jag trots mina många ungdomsår på hästryggen aldrig hade testat. Supercoolt! 🙂

Efter att ha kollat på Maria Wern-filmen Svart Fjäril sitter jag och min lilla familj nu i soffan och laddar upp för sänggång och en härlig (?) arbetsmåndag. Hur det går för Tommie och hans havererade fot i morgon återstår dock att se – det är möjligt att det fortfarande är för tidigt att gå tillbaka till vad som faktiskt är ett fysiskt krävande jobb. Det hade varit en sak om han bara behövde köra bil, men det krävs ju en hel del annat också.

Ha det gott och natti natti!

/ Storkelina – glad & lycklig

I går kom vännerna Elin & Thomas på efterlängtat besök och grannarna Jennifer & Christian fick äntligen bevis på att jag & Tommie hade vänner (utöver Stolle då) även innan vi flyttade hit 😉 Kvällen bjöd på mat, dryck, pladder och diverse spel = jättemysigt 🙂 Den här gången ska det INTE dröja 1½ år innan vi ses nästa gång!

Under kvällen har det blivit en hel del soffmys, men innan dess hann jag med att rida stilige Gandhi. Stackars Camilla är sjuk, och då hennes stränge sambo hade belagt henne med ridförbud fick jag den äran att stå för motionen (Gandhis alltså). Superkul, men ack vilken dålig kondis jag har fått på gamla dar… 🙁

Det går fortsatt utmärkt med Bus & Teo. När jag & Tommie kom tillbaka från stallet låg de tillsammans nerbäddade vid huvudkuddarna i vår säng – sockersött  

Söta Elin & Thomas...

... och dito (?) Christian & Tommie.

Fyra glada pokerhajar...

... och två go'a fyrbenta.

Gandhi bär upp ett stycke Storkelina.

Denna färggranna rackare huserar för dagen på vår veranda.

För att uttrycka det milt så är Tommie inte vidare förtjust i spindlar. När han tidigare i dag stötte på gynnaren på bilden ovan lyckades han dock samla sig tillräckligt för att, med kamerans hjälp, föreviga mötet. Den gröna bladspindeln (Micrommata virescens) tillhör familjen jättekrabbspindlar och är den enda i Sverige förekommande arten ur denna familj. Till skillnad mot de flesta andra spindlar så använder den inte nät för att fånga sina byten – den springer i kapp dem… Bäst att passa sig således 😉

/ Storkelina – det tilltänkta bytet?!

Jättesquash flankerad av lilla Bus.

Helt nyligen blev jag kallad för ett ”energiknippe med gröna fingrar”, men när det gäller det sistnämnda så har jag helt klart mött mina övermän. Min kollega Kristina & hennes Björn odlar squash/zucchini och som synes på bilden ovan så går det alldeles utmärkt! Då jag hade lyckan att föräras med denna gigantiska grönsak så blir det nu till att göra Storkelinas Spenat- & Squashgratäng (receptet kommer inom kort att läggas upp på sidan Mat & så’nt) 😛

/ Storkelina – grönsaksfantasten

I Storbritannien är det något ljushuvud som har kommit med förslaget att man på laglig väg ska kunna sälja sina organ – detta med anledning av den akuta organbrist som råder. Okej, jag kan faktiskt förstå tanken och i något fall kanske den till och med kan vara god MEN: Rent etiskt anser jag all organhandel vara förkastlig och detta oavsett om den sker på den svarta marknaden eller genom statens försorg. En organdonation medför alltid en viss risk och beslutet bör fattas på helt andra grunder än att man ex.vis har hamnat i ekonomiskt trångmål eller behöver finansiera ett missbruk.

/ Storkelina – en av många med rätt att tycka

Under kvällen har jag haft händerna fulla – av vad framgår av bilden ovan. Stackars Tommie? Han fick liksom inte plats…

/ Storkelina – matte & äkta maka

I onsdags flyttade Bus in med mig, Tommie & Teo och ingenting är sig mera likt. Det är lite som att gå på bio – man sitter och tittar, fascineras, förundras och tittar lite till på denna lilla varelse som har två lägen: Att sova sött eller att röja runt för allt vad hon är värd 🙂 Jag kan i alla fall glatt konstatera att vår senaste familjemedlem äter & dricker bra, gör allt av ”intresse” i kattlådan och fungerar utmärkt med vår älskade Teo. Några bilder följer nedan, någon som är förvånad?! 😉

Matte krävde invägning för att kunna hålla koll på tillväxten.

I en hundfri "koja" kan Bus äta i lugn och ro och får dessutom ha maten ifred.

På rottingstolen kan man vässa klorna...

... eller bara hålla koll på omgivningarna.

Att välja mellan en skär låtsasmus, datorsladden eller mattfransarna var inte lätt.

I torsdags när jag kom hem från jobb och ”extraknäck” som hästvakt var jag rysligt trött men piggades ändå upp av att Tommie, mamma, Teo & Bus fanns på plats och väntade på mig.  Det blidde en enkel måltid i form av varma smörgåsar och lite småprat innan det var dags för skapligt tidig sänggång.

Under fredagseftermiddagen åkte jag, Tommie & mamma in till Östervåla för att handla lite. Resten av dagen/kvällen spenderade vi på hemmaplan med solsken och god mat 🙂 Vi fick också oväntat besök i form av de rara ynglingarna Emil & Wilma, som kom för att ta upp beställningar av superfina WWF-produkter.

I går åkte jag, mamma & Camilla till Solrosen, det vill säga vår trevliga café- och secondhand-butik i Våla. Där blev det både lite shopping och intag av kaffe/te samt smarriga räkmackor 😛 Att det sistnämnda skedde utomhus (mamma är rökare) i hällande ösregn spelade ingen större roll – vi hade ju ett parasoll som åtminstone höll små delar av våra arma kroppar torra 😉 Under kvällen utökades nämnd trio med Tommie & Dick och tillsammans grillade vi, tjattrade en massa och spelade sällskapsspel.

När mamma plockade vinbär sällskapades hon hela tiden av en belåten Teo.

Wilma gillade lilla Bus...

... liksom Emil, som motvilligt ställde upp på bild.

Lånevovven Rocky blev en smula blyg när han granskades av Bus.