Känner att jag i denna blogg ofta klagar på folk och gnäller i största allmänhet. Förvisso är det lättare att skriva om det som engagerar = ofta det som stör mig, men jag är ju egentligen en positiv person. Alltså, här kommer ett superpositivt inlägg 🙂

Bara måste få uttrycka hur mycket jag uppskattar livet och alla underbara individer i min närhet: Tommie, familjen, vännerna, kollegorna och lilla hunden Teo. Så många och så mycket som varje dag ger mig anledning att glädjas, tack!

Puss & kram från en lyckligt lottad Storkelina

Helgens hockey såg jag intet av, konstaterade bara besviket att LHC slog Skellefteå. De andra kvartsfinalserierna är jag för tillfället rätt ointresserad av, SSK deltar ju som bekant inte…

Veckans Storky en smärre katastrof som vanligt, men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge (?). Nya friska tag nästa vecka!

Melodifestivalens Andra Chansen gick av stapeln i går – blev mycket förvånad över slutresultatet. Var 100% säker på att Lili & Susie + ”pilotgänget” skulle gå till finalen i Globen, i stället blidde det Caroline af Ugglas och Sarah Dawn Finer. De två sistnämnda hade förvisso, enligt mitt tycke, de kvalitativt bättre låtarna. Tror dock inte att de har skuggan av en chans i Moskva. Är faktiskt tämligen övertygad om att man gjorde fel när man läste upp resultaten och liksom vände på steken…

Efter några sköna helger på landet var det åter jour-dags för Tommie och vi har således tillbringat helgen i stan. För min del en trevlig after work i fredags, lyckades även träffa några ”gamla” vänner (hemvändare från Thailand).

Intressant på krogen numera: fick höra att jag hade ”plastbröst” (no way, men damen tog sig för säkerhets skull friheten att känna efter också…) och fick frågan om hur mycket botox och annat jag pulat in i ansiktet. En smärre chock för lilla Storkelina; alla som känner mig vet att a) jag är stolt och nöjd över att vara silikon/botox/restylane-fri och b) jag aldrig skulle sätta kniven någonstans i min kropp frivilligt. Någon föreslog att det var smickrande i fall  folk tror att man är gjord av plast och silikon, kanske det. Ändå lite trist att bli ”misstrodd” när man försöker åldras naturligt och med värdighet. Tror jag ska trycka en ny upplaga T-shirts med texten ”Stolt, silikon- och botoxfri” 😉

Slötittade häromdagen på TV3:s ”Lyxfällan”. Denna gång var det rikemansdottern Anna som skulle få hjälp att ordna upp sin ekonomi. Unga damen Anna hade en helt okej lön, men klarade sig inte på den utan levde på pappans pengar = problematiken. Alla förstår ju att hon var i stort behov av hjälp, not. Ett fruktansvärt hån mot de människor, som verkligen är skuldsatta upp över öronen, och saknar pengar att betala sina skulder med. Ett exempel är en barnfamilj, som var med i programmet för några veckor sedan. Familjen bodde i en hyresrätt, saknade tillgångar men hade trots det skulder på 700.000 kr. De hade verkligen satt sig i skiten = stora problem. Att man har sig själv att skylla är en sak, men man (läs jag) kunde ändå känna med och för denna familj. Men lilla Anna, hon tyckte att det var förfärligt att behöva dra ner på sina & pappans utgifter och ”bara” lägga 3.000 kr i månaden på skönhet. Suck, snacka om I-landsproblem…

SM-slutspelet i hockey inleddes i går, och personligen är jag fullt nöjd: LHC torskade borta mot Skellefteå AIK. I TV-rutan fick man dessutom se en skymt av en välbekant T-shirt med texten ”Jag hatar också LHC” = dubbel glädje. Denna kreation såldes bland SSK-supporters för ett antal år sedan, men hur i hela fridens namn har den hittat ända till Skellefteå? Hursomhelst så gillar jag tröjan, och av någon konstig anledning vet jag exakt vilket typsnitt som användes då den trycktes 😉

Någon som tycker att jag är en smula omogen i min relation till LHC? Bakgrunden till mina olustkänslor är det oerhört oproffsiga och otrevliga bemötande jag & Tommie fick under ett antal bortamatcher mot LHC i början av 2000-talet. Vi blev behandlade som boskap, vilket var fruktansvärt störande. Till saken hör att vi kom till arenan i bil, spik nyktra och allt annat än stökiga. Hyfs och folkvett hade de dessvärre inte hört talas om i staden Linköping… Alltså, jag är inte långsint MEN… jag glömmer inte!

V75 Mantorp lördagen den 7 mars

Avd 1:      1, 3, 10

Avd 2:      1, 2, 12

Avd 3:      4

Avd 4:      2, 4, 6

Avd 5:      7

Avd 6:      1, 9

Avd 7:      3, 4

108 rader = 54 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Skrev för en tid sedan att man ska ta vara på alla livets dagar och inte bara leva för nästa helg, nästa semester etc. Har nu spunnit vidare på detta och funderat över vilken relation människor har till sina jobb. Tycker mig se alltför många som ständigt gör avkall på det de helst vill göra till förmån för sina arbeten. Ett jobb kan vara roligt/stimulerande/utvecklande osv, men framförallt är det en försörjningskälla och knappast meningen med livet. Att invänta framtiden och pensionsåldern för att förverkliga sina drömmar är mer än vanskligt; det enda vi kan vara helt säkra på är att vi lever här och nu. Så gnag lite på bandet till ditt jobb (om du känner dig träffad) och ägna dig lite mer åt det som verkligen betyder något för dig.

Storkelina – Livsstilspolisen

För mycket länge sedan, någon gång i tonåren, gjorde jag och en kompis något så idiotiskt att jag inte tänker redogöra för några detaljer. Kan bara konstatera att om Tusse Batong hade dykt upp den där natten i Akalla så hade jag garanterat blivit gripen för förargelseväckande beteende… Förmodligen hade jag väl dessutom försökt snacka mig ur situationen, i vanlig ordning förvärrat den, och fått minst en livstidsdom 🙂

Är urusel på att följa Melodifestivalens alla deltävlingar, eftersom jag oftast inbillar mig att jag har bättre saker för mig. Är dock en nyfiken själ och har nu lyssnat igenom de bidrag som gått till finalen i Globen samt vidare till andra chansen. Hu, jag blir alldeles mörkrädd! Det finns ju inte ett enda bidrag som håller någon högre klass, eller rättare sagt, inte ett enda bidrag som kan göra sig gällande i Eurovision Song Contest (hm, undrar om jag kommer att få äta upp detta påstående?). Jag har aldrig varit något fan av systrarna Päiväränta, men de känns som giganter i detta mediokra sällskap. Väl mycket 80-tal över låten, men den kan nog räcka långt ändå… i Sverige. BWO’s låt var fin, men för seg för moderna européer utanför Sveriges gränser. Vem vet, kanske rent av småtöntiga HEAT vinner i Globen? Nä, nu ska jag vara snäll: jag är övertygad om att alla har gjort så gott de kan, synd bara att de inte kan lite bättre…

Bara måste lägga upp en bild på veckans badpojke, bostonterriern Teo, som poserar så fint. Hans husse & matte tycker att han är vackrast i världen och dessutom har en oemotståndlig charm 🙂 Strikt censur kommer att bedrivas vad gäller kommentarer av annan uppfattning…

/Storkelina