I går jobbade jag på hemmakontoret, som eldades upp till en mycket behaglig temperatur på 27.6 grader 😛 Var så rackar’ns frusen och eftersom jag inte gärna kunde plocka med mig datorn in i bastun så blev det som det blev. Hehe, det kan nog inte bli för hett om man frågar mig – det brukar vara Tommie som sätter stopp för mina brasor 😉

I dag blidde det jobb i Stockholm och därmed en trevlig dag med en massa fina kollegor 🙂 Och jo, som så ofta hade jag också turen att få lift nästan hela vägen hem med högsta hönset (sorry, tuppen ska det förstås vara! 😉 ). Guld värt förstås!!

Efter jobbet tog jag mig en ytterst välförtjänt tupplur och det enbart för att orka vara uppe länge i kväll. Haha, på det sättet är jag ruskigt barnslig! Jag har jättesvårt att lägga mig tidigt när jag har sovmorgon efterföljande dag. Nä, precis som under barn/ungdomen så ska jag vara uppe sent bara för att jag KAN. Lär väl kanske gå över med stigande ålder, men jag tvivlar… Ha det gott!

/ Storkelina 

Nu när det har gått drygt ett år sedan tillbyggnaden av huset stod klar börjar planerna på fortsättningen så smått att ta form. Det är en hel del jag & Tommie vill fixa, vissa saker av mer nödvändig karaktär och en del ”lyx”. Nu finns allt på papper, snart ska det shoppas och grejas också! 

Den gamla ytterdörren (med ingång i köket…) ska bytas till en altandörr, kaminen ska bytas ut, en luftvärmepump ska installeras (för att sprida värme så att jag kan elda mera 😉 ), taket på gamla delen av huset ska läggas om osv. Och så till den mer lyxiga biten, som jag lär få vänta en stund på, nämligen ett trädäck med bubbelpool. Hm, hur i helsike ska jag ha tålamod att vänta tills allt är klart? Att vänta är inte alls min grej… Å andra sidan så är det ju rätt trevligt att ha saker att se fram emot och drömma om också. Klurigt läge! 🙂 🙂

Vi är fortfarade ruskigt nöjda med det ”nya” badrummet…

… liksom med det harmoniska sovrummet.

På köket, som flyttades/byggdes om redan 2011, återstår fortfarande en del fix ex.vis nya ytskikt (väggarna) samt en helt ny panelvägg vid matbordet.

Häromdagen berättade jag om en ytterst vardaglig situation för några bekanta, varpå en av dessa utbrast ”vad snäll Tommie är!”. Sanningen är att jag tämligen ofta får höra just det, att Tommie är så snäll. Och jo, det är han verkligen. Snäll och väldigt omtänksam! <3

Eftersom jag nu är som jag är (en filosof av rang 😉 ) så föll det sig förstås naturligt för mig att spåna vidare på ämnet, som jag själv väljer att benämna vilken-tur-jag-har-som-träffat-en-sån-snäll-man, OCH: Det var då jag kom på det! Kanske att det har liiite grann att göra med att jag själv visar Tommie väldigt mycket omtanke och är ganska så snäll?! Jag vill ju gärna tro det iallafall 🙂 🙂

Hursomhelst, livet är inte så enkelt och rättvist att snäll fru per automatik betyder snäll man (och vice versa) men i den bästa av världar finns det definitivt en ömsesidighet i hur man bemöter varandra. I just det här avseendet lever jag helt klart i den överlägset bästa världen, och jag har också vett att vara djupt tacksam över det. Lev väl!

/ Snälla frun (?)

”An abnormal reaction to an abnormal situation is normal behaviour”, sade psykiatern Viktor Frankl. Rätt intressant, eftersom vi människor gång efter annan förväntas eller uppmanas att bete oss ”normalt” i de mest onormala situationer.

Ovanstående gäller både i stort och smått, det vill säga både efter verkliga trauman och i betydligt mer vardagliga situationer. Ett exempel (nej, inte självupplevt 😉 ) på det sistnämnda är när någon säger ”bete dig nu preciiis som vanligt, låtsas inte om att jag berättade att Helga hatar dig över allt annat”. Rätt trivialt kan tyckas, men livet kryllar ju av liknande grejer och HUR lätt är det?!

Jag, som gärna pratar om saker och luftar mina åsikter, går ju närmast i bitar när jag måste strutta runt och vara toknormal vid de mest märkliga tillfällen. Ja, jag kan förvisso vara ypperligt bra på att bevara en hemlighet – eller ha kännedom om känsliga uppgifter som inte får spridas – men det är ju såå jobbigt att bara få resonera med sig själv eller möjligen en annan part (den ”skvallrande”). Haha, egentligen är det lite märkligt att det överhuvudet går för jag är ju inte direkt känd för min talang när det gäller att dölja vad jag tycker/tänker/känner 😉 🙂 

/ Måndagstänkaren

Efter arbetsveckans slut hade jag & Tommie en finfin fredagskväll tillsammans med Jejje & Christian. Våra härliga grannar hade den ypperligt goda smaken att komma hit med, och dessutom tillreda, middagen. Mera så’nt! 🙂 🙂

I går morse blidde det sedvanlig ridlektion i Tierp, vilket var extra välkommet efter påskuppehållet. För första gången sedan i augusti, då jag grejade min hjärnskakning, satt jag på fine Cassie och det var en mycket trevlig upplevelse. Kändes fint att han fick förstå att jag inte hatar honom efter vår lilla incident, som ju på intet sätt var hans fel 😉 <3

Lördagskvällen blev väldigt lugn och städad, så i morse var till och med sovglada jag uppe med tuppen. Hade en del planer på saker som skulle göras, men efter att ha plockat fram penséer och andra trädgårdsprylar råkade jag sätta mig i en solstol. Ändade upp djupt försjunken i allehanda tankar = penséerna får vänta ett tag till på att komma ner i jorden. Så det kan bli liksom!

Just nu känns det som att jag ska rulla ur soffan, för söndagsmiddagen slank ner i en ryslig fart. Storkelinas stroganoff med ris, brynta champinjoner & sallad stod på menyn. Gott! 😛 Nu? Jäsa vidare en stund och kanske lufsa iväg på en promenad i solskenet 🙂 Och jo, en vända i bastun blir det nog också innan kvällen är slut. Ha det gott!

Christian & Jejje under fredagens köksbestyr.

Cassie, med nyplastad hov, fick ta det lugnt i sjukdagen och spana in brudarna lite på avstånd.

Söndag 🙂 När jag ”vaknade upp” ur min tankesmedja satt Catla vid min sida <3

Jag har stor förståelse för att människor, som själva genomlevt stora svårigheter, hamnar snett. Att de aldrig har fått den där moraliska kompassen som ska leda dem rätt. Förr använde jag den förståelsen, tillsammans med en rejäl dos medkänsla, till att ursäkta de mest klandervärda beteenden. Den tiden är förbi.

Jag kan fortfarande förstå, och jag hyser normalt sett fortfarande stort medlidande med människor som haft (har) det väldigt svårt MEN: När det kommer till hur vårt rättssamhälle ska utformas anser jag inte att vi kan ta hänsyn till om någon har genomlidit svåra trauman (ex.vis i ett krigshärjat område) eller haft en svår uppväxt (med sexuella övergrepp, missbruk etc). Oerhört tragiskt för de utsatta, ja, men det viktigaste måste ändå vara att skydda andra medborgare från våld och allehanda övergrepp.

Polisen måste få utökade resurser och, viktigast av allt, vi måste ha en lagstiftning som medger av vi lagför och sedan dömer kriminella individer på ett adekvat sätt. Det sistnämnda gäller, sorgligt nog, inte minst våra yngsta gärningsmän – här finns ett skriande behov av förändring både vad gäller straffsatser och möjligheterna till internering. 

Avslutningsvis så har jag blivit en ivrig förespråkare av den modell som förekommer i många amerikanska delstater, nämligen Three Strikes Law. Den sistnämnda innebär att man vid tredje grova brottet ofrånkomligen döms till mellan 25 år och livstids fängelse. Det blir med andra ord inte längre möjligt att råna, mörda, misshandla, våldta osv i all oändlighet…

/ Lördagstyckaren

Efter den där ödesdigra dagen då min älskade far omkom i en drunkningsolycka, vid den egna bryggan, var vårt ställe i skärgården inte längre någon vacker plats för mig. Det gjorde plötsligt alltför ont att vistas där och jag valde därmed att lämna vårt högt älskade Gisslingö bakom mig.

I dag har jag tittat på en massa gamla foton, många helt underbara sådana, och låtit tårarna trilla längs kinderna. Jag behöver göra så ibland, för det som hände pappa för snart 13 år sedan var då på tok för tungt att bearbeta. I stället portioneras känslorna ut då och då – jag har helt enkelt varit tvungen att hantera det så.

Bilden ovan är på något vis väldigt symbolisk för den skärgård, och det vatten, som tog pappa ifrån oss. Bländande vackert, men också ett mörker som jag helt sonika vände ryggen. Visst, jag har även en massa fina minnen därifrån men jag låter dem förbli just det. Minnen… 

/ Pappas dotter 

Den på förhand oplanerade påskhelgen med kanske-gäster-på-lördagen (Mickis & Billy) har såhär långt varit ypperligt trevlig 🙂

Eftersom både påskharen & påskkocken hade missat vår adress åkte jag & Tommie iväg för att käka på långfredagen. Maten var, tyvärr, rent bedrövlig så vi fullkomligen kastade i oss den (mycket romantiskt, not! 😉 ) och skippade kaffe på maten. I stället vände vi hemåt men passade då på att bjuda in oss själva på fika hos Mats, Emil & Edwin i Rävsvad (Cicci & Wilma var ute på vift). Mycket trevligt, inte minst för att man alltid känner sig sååå välkommen hos familjen Lindquist-Pettersson <3

Våra ytterst eventuella lördagsgäster behövde vila ut efter Billys galna långfredag med 100 000 inkört (ännu en V75-seger med Gärdsjö Aragon) och: Frieri!! Och jo, det är Mickis som blir den lyckliga <3 <3 <3 I stället blev det supersmarrig silltårta och grillat hos Danne & Tina, som vi först varit tvungna att tacka nej till. Jättegott, ett finfint sällskap på runt 20 personer och med en uppiggande (hm…) Irish Coffee  som final 😛

I dag bar det av ner till Södertälje för den helt avgörande matchen mellan SSK och Visby-Roma. Och ja, efter en underbart skön SSK-seger står det nu klart att det blir allsvenskt spel även nästa säsong. Härligt! 🙂 🙂

Hos Danne, Tina, Alicia & Loke äter man alltsomoftast i det härliga uterummet.

Loke, snart fyra veckor ”gammal”.

Titans Hild & hagkompisen, tillika miljonärskan, Fashion Diva.

Kärt återseende av Scaniarinken, där jag under 13 års tid såg alla A-lagets seriematcher.

Äggröra med rökt skinka & chili – mycket gott!

Efter en finfin arbetsvecka blev det så dags för påskledighet och det känns ju inte alls fel 🙂 Som så många gånger förr så firar jag & Tommie helt kravlöst och okonventionellt där det enda traditionella inslaget, så här långt, är ägg. Hur de serverades? I form av äggröra med rökt skinka & chili 😛 Och jo, när jag väcktes i morse så väntade både äggröra, färdiga smörgåsar och kaffe på mig. Såå sött gjort av Tommie <3

Resten av helgen är härligt oplanerad och har därmed utrymme för allt och inget – precis som jag vill ha det. Älskar nämligen friheten att kunna vara tokspontan och flexibel, även om det sedan slutar med att jag/vi inte gör ett dyft. Bara vetskapen om att jag är fri att göra vad jag vill (förutsatt att djuren har tillsyn eller kan följa med!) är liksom själva grundpelaren 🙂 🙂

Slutligen, Glad Påsk alla glada!

/ Påskkärringen i Hindersbo

För första gången på länge så känner jag mig heeelt frisk 🙂 Misstänker att det är förklaringen till att jag under gårdagens ridpass (dressyr på angloaraben Pride) slapp flåsa som ett tröskverk i varje galopp. Skönt!

De senaste dagarna har jag hunnit med typ allt och inget. När jag & Tommie åkte över till grannen Cicci för att överlämna en blomma och en liten gåva på hennes 40-årsdag så blev vi, helt oplanerat, kvar och fick avnjuta såväl smörgåstårta som fika (vi och närmaste familjen liksom 😉 ). Och jo, även om vi egentligen inte ville tränga oss på sådär så var det toppentrevligt 🙂 🙂

Har även skjutit en ynka serie (fem skott) pistol, legat i en grop (lä där 😉 ) och njutit av vårvädret, ätit en massa gott samt haft fikabesök av Jejje. Hehe, vet inte vad det är för särskilt just i år men det enda (nästan då) jag & Jejje har pratat om i månader är att bada. I simhallen, i Trollsjön och i en kommande pool på Annelund. Bada, bada, BADA alltså 😛 

Loppan, Rut, Embla, Wilma & Grace i en av Rävsvads-hagarna.

Blir lika fascinerad varje år över att de små blomstackarna tar sig upp bland ogräset.

Tommie fick än en gång ett shopping-uppdrag: Välj dom som är ”mest Helena”. Han lyckades finfint!

Bild från när jag klättrat upp från min vindstilla grop 😉