Många lever säkert i tron att vår svenska flaggas färger är symboler för solen och havet, men jag vet förstås bättre 😉 Jodå, för idag när jag var ute och promenerade så stod det plötsligt glasklart hur historien måste ha sett ut:

En gång för länge, länge sedan var det en svensk botaniker som stod och väntade in årets första blommor. Tanken med det hela var att vår undersköna natur skulle få säga sitt, och med sina alldeles speciella färger symbolisera den svenska fanan. Och jodå: Plupp så dök den första blomman upp – en gul tussilago – och plopp så kom så småningom även årets andra blomma, nämligen blåsippan. Såå bara måste det ju ha varit! Känns på nå’t vis så mycket mera unikt än att vår flagga skulle symbolisera sol & hav, som ju trots allt finns över heeela jordklotet.

Om vi nu bortser från flagghistorien så vill jag säga att jag närmast högaktar dessa små blommor, som år efter år sprider glädje och hopp om varmare tider. Åtminstone för mig!

/ Storkelina – filosofen

P.S. Jag reserverar mig för lokala skillnader i vårt avlånga rike, men misstänker ju att botanikern liksom jag var upplänning 🙂 D.S.

Den första naturliga vårblomman hittade jag för ett antal veckor sedan, medan…

… nummer två lät vänta på sig: Blåsippan.

Tinas raka, ett av mina favoritmotiv under ALLA årets månader.

Jag som en gång i tiden var såå traditionsbunden har firat påsk utan att ens vara i närheten av vare sig påskris eller ägg – så det kan bli liksom! 😉 Bra har jag, Tommie & djuren hursomhelst haft det och det är ju huvudsaken 🙂 I fredags kom mamma & brorsan Åke förbi på en snabbvisit, och i lördags svängde vi i vår tur förbi Åke, mamma, Sebbe & Jenny för fika och allmänt umgänge. Och jodå, tack vare pedagogen Sebbe så lyckades jag för första gången i mitt liv få iväg en pil med pilbåge. Pilbågsskytte blidde plötsligt rackarn’s kul!

Söndagen bjöd för Tommies del på en kort tur i Annelunds cross-spår, där även Danne testade sin nya ”maskin”. Själv nöjde jag mig med en promenad med Catla, men fick tillsammans med nämnd duo och ytterligare en uppsättning grabbar i alla fall delta i det viktiga (?) snacket efteråt 🙂 Under kvällen bjöds det sedermera på middag à la Tommie, och trots att det är tämligen sällan min käre make står vid spisen så blev det som ALLTID jättegott 😛

Idag har jag mest bara pluggat, men fick åtminstone några timmars välbehövlig paus när jag var med Cicci, Wilma & ponnyn Athena på hoppträning för Cia Tenggren. Superkul att se hur mycket Wilma har utvecklats, och så blev jag som vanligt rejält ridsugen när jag såg både häst och ett finfint ridhus. Härligt!

/ Storkelina

”Instruktören” Sebbe, som lärde sin gamla faster att skjuta pilbåge.

Fina Bus har koll på alla mössen.

Athena & Cicci.

Wilma har precis suttit upp.

Fina ridhuset i Upplanda.

Att vi har besök av Catlas moster Bessie, det vill säga Catlas bästa hundkompis, betyder på intet sätt att Bus blir övergiven. Nix, Catla har tid och energi för båda och leker då och då på bästa kattvis med sin ständiga följeslagare 🙂 Såå sött att se när Catla på sitt klumpiga och tafatta sätt viftar med tassarna, och hur bedårande snäll och söt Bus är mot sin ”lilla” lärjunge. Oj, som jag älskar de där två!

Bus, ska vi leka?

Kolla bara vad du har lärt mig! Är du inte stolt?!

Grannen Christian, nyblivne crossägaren Danne (utan cross då), ryssen & Tommie snackar ihop sig.

Tommie har återigen köpt en cross, men premiärturen slutade dessvärre med en smärre flygtur och ett styre i magen 🙁 Ingen fara med Tommie (tappade mest luften), men jag är rackarn’s glad att jag tittade bort precis när det hände – mina nerver är liksom inte riktigt gjorda för så’nt där… Hursomhelst, efter crossåkande följde korvgrillning & en och annan öl = en mycket trevlig kväll 🙂

Idag har jag mest ägnat mig åt välbehövlig sömn (!) och studier, men det har även blivit en hundpromenad och en del soffmys. Jag konstaterar också, precis som varje söndag sedan vi för 4½ år sedan blev permanentboende lantisar, hur underbart skönt det är att slippa åka ”hem” till stan. Jisses vilken söndagsångest vi brukade ha, för vi ville ju verkligen inget hellre än få stanna HÄR.

/ Storkelina – söndagsnöjd

Igår lyckades Tommie få en bristning i ryggen (på arbetstid), och kunde därmed inte fullfölja arbetsdagen. Efter ett besök hos kiropraktorn Tom Söderholm så blev han dock som ny, så idag var det bara att jobba på igen. Fantastiskt trevligt att kunna få sådan bra hjälp, och dessutom kul att Tommie från födseln tycks vara ett riktigt fysfenomen 🙂 Under gårdagens kiropraktorbesök så fick han höra att han hade en ”väldigt bra rygg och mjuka leder” (kiropraktorn trodde att det var ett resultat av träning & stretchning, men jag vet ju bättre 😉 ), och under sommarens fingeroperation (i vaket och ”stressat” tillstånd) så hade han en puls på 50 slag/minut. Härligt, tänk bara hur det skulle bli om ett badmintonpass knappt en gång i veckan skulle utökas med ytterligare träning!

En av de saker jag älskar mest med att bo som vi gör är det rika djurlivet, och då menar jag i detta fall det utöver hund, katt, ankor & ödla. Rovfåglarna nästan smeker hustaket, småfåglarna gör sig ständigt påminda, tranorna kommer varje år i stora massor, tofsviporna & morkullorna piggar upp, rådjuren står titt som tätt och betar på åkern strax utanför, rävar, harar & grävlingar syns då och då, någon enstaka älg smyger förbi OCH hästarna svischar förbi såväl under sadel som framför vagn. Numera kallar jag till och med en del av vägen här ute för Tinas raka, och det efter Tina Erlandsson som tillsammans med sin pappa Stefan alltsomoftast kör förbi med toppfina travhästar. Kul!

/ Storkelina

Tinas raka känns oändligt lång när man promenerar, men när det kommer till att köra häst är den finfin.

Dessa rådjur stod och betade länge och väl för…

… någon vecka sedan.

Ibland är det närmast skrämmande hur fort tiden tycks gå, för alldeles nyss var det helg och imorgon är det fredag och därmed dags igen. Skönt? Javisst, men jag tillhör ju dem som även älskar vardagen som inte är det minsta grå 🙂 Och framför allt så är det ju faktiskt tiden mellan helger och semestrar som utgör större delen av livet, och därmed är mycket värdefull. Fy på sig tiden, spring inte från mig sådär! 🙁

Under eftermiddagens promenad med Catla så passerade jag Tussilagoland, det vill säga dikeskanten strax bortom granngården Annelund. Det slog mig då att det egentligen är rätt fascinerande hur mycket en liten och rätt oansenlig blomma kan glädja en år efter år, men jag gissar att det helt enkelt beror på att den är ett av våra mest lysande vårtecken?! Blev i alla fall så lycklig över att se detta blomsterhav (allt är ju relativt 😉 ) att jag skuttade fram mest hela promenaden. Härligt!

En annan sak som gör mig närmast fånigt glad är att blicka ut över de kringliggande åkrarna och inse att jag faktiskt bor här. Så fjärran från Stockholm och dess förorter, och så långt ifrån asfalt och avgaser. Jag är fullt medveten om att det som är min dröm är mångas mardröm, men för mig är det såklart viktigast att just jag trivs. Åh, vad jag är tacksam över allt gott jag har förmånen att uppleva och såå glad jag är över att ha vett att verkligen uppskatta det också. Tänka sig att jag blev så gammal och vis till sist 😉

Nu ska jag snart ta plats vid sidan av min lilla flock, som redan har krupit till kojs så natti natti på er!

/ Storkelina

Alicia hittade finaste lekstugan i Buckarby, men kompisen Vera låg tyvärr och sov…

De senaste dagarna har bjudit på såväl nytta (studier & byggplanering) som nöje (massor av umgänge), men också en härlig dos av lugn och ro. I fredags kom min fina bonusbrorson Danne & hans lilla Alicia och hämtade upp mig, varpå det bar av till Östervåla City för glass i solskenet. När det var färdigsmaskat på glassarna blidde det sedermera ett spontanbesök i Buckarby, där Dick & hästarna tog emot medan fröken Vera sussade sött. Och jo, jag fick mig en rejäl mysstund med ”min” gamle vapendragare: Stilige halvblodsvalacken Gandhi 🙂

Lördagen inleddes med diverse nyttigheter, men sedan tog jag & Tommie en liten nöjestur på fyrhjulingen. Vi hamnade borta i Rävsvad där det förvisso inte var många själar hemma, men Tommie fick sig i alla fall en pratstund med Mats och jag fick träffa unge herr Edvin och pratade en stund med gästande Camilla. Väl hemma igen var det dags för säsongspremiär vid grillen och jag, Tommie & Christian slukade ett gäng kotletter och en massa potatisgratäng 😛 Så småningom kom även Jejje, som hade jobbat, och pilkastningen övergick till sällskapsspel. På alla sätt och vis en toppendag/kväll!

Idag fick vi besök av mitt nyss uppflyttade kusin barn Kim, som hade med sig hunden Flisan = långpromenad med hundar och en massa tjatter om hästar och annat spännande. Supermysigt, och med tanke på att jag inte har några egna barn så ”har” jag väääldigt många barn i diverse åldrar… 😉 Härligt, och MYCKET uppskattat!

Söndagskvällen ägnade jag & Tommie åt just ingenting, men en jäsa-och-mysa-i-soffan-kväll var å andra sidan preciiis vad vi behövde. Nu? Sova, sova och sova lite till 🙂

/ Storkelina – nöjd och belåten

P.S. Häromdagen var det en tjej som kommenterade att jag verkar leva ett så harmoniskt liv, och det gör jag verkligen. Jag känner mig på såå många sätt lyckligt lottad, men det fick mig ändå att tänka på att livet inte alltid har varit så enkelt. Vägen till harmoni och välbefinnande har varit lång, och jag har långt ifrån varit förskonad från svårigheter. Och jo, även  i nutid så upplever jag svåra saker (min mammas sjukdom är en…). Så länge jag har en stabil grund att stå på (mitt inre), och så länge jag omgärdas av stöd och kärlek (framförallt från Tommie), så är dock harmonisk och lycklig min ”grundform”. Men som sagt, det betyder absolut inte att jag aldrig möter livets baksidor – bara att jag numera har bästa möjliga förutsättningar att tackla dem. D.S.

När folk pratar om busväder så menar de oftast regn och rusk, men hemma hos oss har ordet fått en helt ny innebörd. Jodå, Busväder är finväder med strålande sol och sparsamt med blåst = kissen Bus njuter i fulla drag 🙂 Jag verkligen älskar att se henne så nöjd!

Bilden togs i motljus, så Bus syns inte så bra, men här står hon i alla fall och myser vid tomtens lilla ”sjö”.

Här är det skuggan av en gren som kommer in och ”förstör”, men man kan ändå ana en liten livsnjutare.

På väg hem mot vår röda ”stuga”, som efter tillbyggnaden får anses vara uppgraderad till hus.

Idag har det varit strålande sol och, till skillnad från igår, ingen blåst = ännu en dag på utomhuskontoret 🙂 När det var dags för rast så traskade jag & Catla över en av åkrarna, som dessutom råkar vara en omväg till granngården Annelund, där vi som av en slump hamnade och drack kaffe (jag då 😉 ) tillsammans med Jejje. Det var verkligen supermysigt att sitta ute och fantisera om prunkande rabatter och så’nt, så nu är det bara de gröna fingrarna som saknas… Hm, undrar var man kan köpa så’na?!

/ Storkelina