Hääärlig bild från gårdagens promenad med granntiken Smula. De vita fälten kring vänster öga (ser ut som andar eller nå’t)  är… dräggel. Myyys! 😉

I morse var det uppstigning kl 03.40, avfärd från hemmet kl 04.40 och ankomst till jobbet kl 05.50 (tack för skjutsen, snälla Daniel!). Efter 3-4 koppar kaffe och några timmars jobb så blidde det sedermera lunch på Texas Longhorn med kollegorna Annica, Caisa & Gunilla. Mäktigt men supergott 😛

Eftermiddagen bjöd på ytterligare arbete innan jag, heeelt slut, ”stämplade ut” kl 16.15. Därefter blev det 45 minuters rast innan jag, till sist och mycket välkommet, fick lift med kollegan Per till Storvreta där Tommie väntade sedan 2½ timmar eller så (min tålmodige och fine man!). Vägen till Storvreta var för övrigt inte alldeles odramatisk, och det var antagligen tur att jag inte såg utan bara hörde det hela. Vad jag hörde var skrikande däck och en kraftig smäll – vad chauffören Per såg var den röda Passat som i stället för att köra in i oss väjde och drog rätt in i mitträcket. Det hade kunnat sluta riktigt tokigt det där 🙁

Nu är jag hemma med finaste familjen, har fått mat i magen, väntar in TV-fotbollen OCH ser fram emot en stillsam morgondag hemma på byn. Att jobba hemifrån i sällskap av alla djuren, toppat med lite grannhundsumgänge, framstår som rena semestern jämfört med denna lååånga dag.

/ Storkelina

P.S. Smula ber mig att framföra att hon för det mesta inte alls springer runt med dräggelsträngar, för hennes matte är faktiskt jätteduktig på att hålla efter dem. D.S.

Supersöta Alicia & allra finaste Tommie (i dag utan skägg!).

Att leva i kollektiv är definitivt inget jag har eftersträvat, och för mycket umgänge (hur mycket det nu är…) är något som närmast ger mig stora skälvan MEN: Den gångna helgen har jag nog slagit personligt rekord i att umgås. I fredags kväll blev det landskampsfotboll (på TV:n då!), och stugan gästades av Christian & Jejje. Gryta, dryck & grannarnas medhavda skinka, korvar & ostar slukades och det gick ingen som helst nöd på oss 😛

I går kom fina familjen Daniel, Maria & Alicia på fika, och med sig hade de ett gäng smarriga munkar. En massa tjatter, kaffe & ett evigt kikande på sötaste prinsessan Alicia hamnade på schemat 🙂

Lördagskvällen vigdes åt hemlagade, grillade hamburgare – än en gång i sällskap av våra kära grannar. Mat intogs och lite kortspel hanns med innan det blev skapligt tidig sänggång. Eller nja förresten, i sanningens namn så körde jag & Tommie lite soffmys med nätpoker också.

I dag har det varit en vilodag för undertecknad medan Tommie bland annat har varit i väg och åkt skridskor. Christian & Jejje bjöd sedermera på middag (nej, vi har faktiskt inte gemensamt hushåll! 😉 ), och nu är det härligt soffläge hemma i stugan. God kväll på er!

/ Storkelina

Så här vädjande ser den kastrerade (!) grannkillen Rocky ut när han VILL men inte får rida på löptiken Catla.

Nymockat hos ankorna, ödlan Ömer har fått nyrivna morötter & smörgåskrasse (ekologiskt såklart!), nyss inkommen och klappad Bus ligger och jäser på torktumlaren, Catla är nöjd efter godissök, lånevovvarna Rocky & Smula är rastade och hämtade, huset är städat, en brasa brinner i kaminen, en smarrig gryta står klar att ätas upp och själv förefaller jag nu vara NÄSTAN lika förträfflig som alla andra bloggare och facebook-användare 😉 Visst ÄR jag duktig?!

/ Storkelina – den förträffliga

P.S. Nästa gång har jag antagligen börjat gymma och går på nå’n schysst diet också! Eller inte… D.S.

Just denna våffla blev frasig värre, men god.

Det händer inte så ofta, men i eftermiddags fick jag värsta våffelsuget vilket sedermera resulterade i en hel hög med nygräddade våfflor = mumsigt! 😛 Som middag betraktat är det väl egentligen inte nå’n höjdare, men nu blev det så…

Som så många andra så gillar jag att skriva, men jag uppskattar också att läsa andras ord – framför allt när de är välskrivna. Det sistnämnda är ju allt annat än självklart, så därför bara MÅSTE jag ta mig friheten att höja några av mina ytterst välskrivande medmänniskor till skyarna:

1. Min kära syster Kerstin formulerar varje litet mail på ett helt fantastiskt sätt (blygsam som hon är så förstår hon antagligen inte alls vad jag menar! 😉 ).

2. Vännen Stefan, eller allas vår Stolle, som skriver på ett oerhört underhållande och vältaligt vis. Man skrattar nästan jämt, på riktigt 🙂

3. Kollegan Janne, som både uttrycker sig väl och har en oslagbart skön humor. Tjoho!

För formens skull så är det väl bäst att nämna att jag inte menar att dissa alla andra, men ovannämnd trio var de som liksom ploppade upp direkt när jag började fundera.

Nu ska jag ha det lugnt och skönt en stund, sedan blir som vanligt på måndagar = tiiiidig sängång. Ha det fint!

/ Storkelina

Efter ha legat i sjuksängen så mår jag nu riktigt skapligt, och helgen blev således oväntat bra 🙂 I går kväll blev jag & Tommie dessutom utbjudna på god mat & dryck = sötaste grannarna Christian & Jejje ville visa sin tacksamhet för att vi ställer upp och hjälper till så mycket. Hm, jag tycker ju i sanningens namn att vi i allra högsta grad hjälper varandra MEN jag konstaterar ändå en sak: Det är fantastiskt trevligt med människor som uppskattar det man gör för dem! Det är ju dessvärre inte alldeles ovanligt att folk så att säga ”glömmer” den hjälp de får samtidigt som de är väääldigt kvicka med att påpeka hur mycket de har hjälpt till, ställt upp för och gett till andra… Summa summarum så hade vi i alla fall en oerhört trevlig kväll, och en slurk Irish Coffee var ytterst välgörande för halsen. 😛

I dag var Tommie, Rävsvads-Emil & Annelunds-Jejje i Tierps ishall och åkte skridskor, och då passade jag själv på att ta en liten skogspromenad med Catla. Skönt på alla sätt och vis, och så hittade vi dessutom säsongens första finsvamp i form av en ynka gul kantarell och en trattis. Inte mycket att skryta med, så alla svamphatare kommer tryggt att kunna äta vidare i undertecknads lustfyllda (?) kök 😉

Utöver ovvanämnda aktiviteter så har det bytts vatten i ankornas damm, kelats med alla djuren, eldats sköna brasor i kaminen och annat trivsamt som hör lantlivet till. Härligt!

Vid sidan av tomtens gigantiska gran så ser vår lilla koja närmast ut som en tändsticksask.

Vackra färger från dagens skogstur – jag ääälskar naturen.

Våra sex myskankor är utomordentligt sällskapliga och kommer alltid springande när man visar sig.

Närstudie av kaxiga ankan Viktoria med suddig kompis i bakgrunden.

Halsont, ledvärk, feber och därmed inte så alert 🙁 Om någon undrade alltså 😉

/ Storkelina – inte på gång

Denna söndag har bjudit på rått väder med småregn, men trots det så har jag haft en riktigt bra dag. Bland annat så var jag & granntösen Jejje över till Cicci och hästarna í Rävsvad – Jejje hade ett mått av hästabstinens som behövde stillas 😉 Det sistnämnda skedde genom uppsittning på finfina arab-lusitanokorsningen Anemon, en 6-årig dam med glimten i ögat. Hur det gick? Jodå, summa summarum så såg det riktigt fint ut och Anemon var inte sen att förstå sig på Jejjes westerninspirerade ridstil. Nix, jag menar då inte att de var ute på indianjakt utan tänker mer på de härligt lååånga tyglarna 🙂

Efter stall- och hästliv så bar det av hemåt (i snålblåst på fyrhjuling och utan mössa 🙁 ), och under kvällen har det sedan blivit pizza + Solsidan + mys med Tommie & de fyrbenta. Det har med andra ord inte gått någon som helst nöd på mig, MEN dessvärre så har jag nu känningar i lilla halsen…

/ Storkelina – direkt från skogen

Innan det var dags för borstning & ”påklädning” så smaskade Anemon i sig en massa hö.

Så här fin var Anemon efter att ha spunnit loss (eller nå’t) med Jejje.

Tommie har varit risig (förkyld), så det har varit ovanligt lugnt och skönt här hemma 😉 Utöver lugnet så har jag fnulat på en ny hemsida (får eventuellt ett uppdrag som webmaster), fikat hos Cicci & gänget i Rävsvad, hämtat halm till ankorna (även det från Rävsvad), gjort fint i ankhuset, gosat med djuren och haft det bra i största allmänhet 🙂 Snart blir det räkmackor, och med lite tur blir det en snutt över till jouränkan Jejje också 😛 Ha det gott, alla!

/ Storkelina – inget helgon

Lyktorna är tända vid vår änglabostons Teos grav, tillika minnesplats för min älskade pappa.

Vårt fina ankhus lyser upp i höstmörkret.

Nu utsedd till årets outfit. 😉

Om man kikar runt bland våra sociala medier så är det inte sällan man möts av bilder som rubriceras  ”Dagens outfit”. Oftast handlar det om unga tjejer som stoltserar genom att visa upp sig i sina allra tjusigaste kläder, och nästan lika ofta är de utrustade med plutande läppar och ungdomlig skönhet. Jag? Ingen ungdomlig skönhet här inte, och definitivt inte dagens outfit. Nix, här snackar vi snarare årets outfit = fleecejacka, tåliga/vindtäta byxor och de obligatoriska gummistövlarna. Snyggt? Jag vet inte det jag, men det är i alla fall rackar’ns praktiskt OCH jag trivs 🙂

/ Storkelina – ett stycke landsbygdsboende

De senaste dagarna har varit fullspäckade med aktiviteter. I fredags kom Åke, Jenny, Sebbe, Jenny & vovven Sampson på besök men i stället för det tilltänkta besöket på Vålas anrika gästgiveri (visade sig vara stängt 🙁 ) så blidde det pizza hemma hos Danne, Maria & Alicia. Även Christian & Jejje var med, och vi hade en utomordentligt trevlig kväll. Med andra ord: Att gästis var stängt gjorde i slutändan inte så mycket 🙂

Tidigt i lördags morse lämnade jag & Tommie våra älskade djur här hemma (brorsan & Co var också här) och rullade ner till huvudstaden. För min del blev det sedan till att spendera dagen på universitetet, där jag skrev mitt allra första högskoleprov. Det blev med andra ord en ordentligt slitsam dag vid skolbänken, men trots att det var 25 år sedan sist så gick det riktigt bra. Faktiskt långt över förväntan*, vilket gav mig en rejäl självförtroende-boost. Härligt!

Medan jag var och skrev prov så hade Tommie checkat in på Grand Hotel, där natten skulle spenderas. Hotellvistelsen var Tommies fantastiskt lyckade 40-årspresent från vännerna Jonas & Ngozi, vilka vi sedermera sammanstrålade med på Akkurat Restaurang & Bar. En härlig kväll med god mat och fint sällskap 😛

Nu är vi åter hemma i stugan njuter av att ha haft en alldeles underbar helg. Tack bästa Jonas & Ngozi, och stort tack även till våra snälla ank/hund/katt/ödlevakter!

* Så här i efterhand så har jag förstått att typ alla utom jag själv har heeelt övertygade om att jag skulle greja provet på bästa sätt. Skumt hur det kan vara 😉

/ Storkelina – sååå nöjd med livet

Pizzamys hemma hos Daniel, Maria & Alicia.

Pizzaätarna Jejje & Christian förevigades med blixt.

Tommie håller på och kollar faciliteterna i…

… det alldeles underbart behagliga hotellrummet.