Den här bilden kom från grannen Christian, som verkar ha fått ytterligare en gäst vid matbordet. 😛

På granngården Annelund har man numera tre egna katter, det vill säga en innekatt vid namn Lo och två ladugårdskissar som heter Etta & Vallmo. På sistone har man dock fått tillskott i form av en vilsen och hungrig gäst på gården, och det är en oblyg liten rackare ska jag säga. På bilden ovan har kissen trängt sig fram till ladugårdskissarnas matplats och intar glupskt sin måltid. Etta & Vallmo? Jodå, det bruna ”fältet” till vänster är minsann de två MYCKET gästvänliga kattdamerna och jag börjar ana att Christian & Jejje nu har blivit med ytterligare en kattvän 🙂

/ Storkelina

Efter gårdagens jobba-hemifrån-pass blidde det ett par timmars vila, men därefter bar det av till granngården Annelund för fördrinkar i form av smarriga Cosmopolitans. Fixade och klara fraktades sedermera undertecknad & Jejje ner till Uppsala (tack Christian!) och Fyrishov där Ladies Night väntade = en fantastisk trevlig kväll med gotter och fina artister som exempelvis Patrik Isaksson. STORT tack till Jejje, som tack vare sin gode vän Joakim hade ordnat det så fint för oss 😛

När föreställningen på Fyrishov var över åkte vi vidare till Uppsalas anrika nattklubb Flustret, och sist men inte minst så kom Christian och hämtade två kacklande jäntor för hemfärd 🙂 Okej, vi kacklade inte heeela vägen hem (blev lite trötta 😉 ) men ändå.

I dag har jag & Tommie varit i Våla City och handlat lite, men i detta nu är det soffläge och lördagsmys med trav, fotboll och poker. Lugnt och skönt med andra ord!

/ Storkelina – en stilla lördag

Medan Jejjes desserttallrik (den vänstra) fortfarande såg ytterst prydlig ut så såg min ut att ha använts som slaktbänk… Hm, vad har jag för bordsskick egentligen?!

Jejje ville först inte vara med på bild, men…

… några promille senare så gick det betydligt bättre.

Jejje närmast i bild, och Patrik Isaksson på den lilla scenen alldeles nära vårt bord.

Våra sex myskankor är nu cirka 5 månader gamla, och de växer så det knakar. Många har frågat vad vi ”ska ha dom till”, och svaret har alltid varit detsamma: Ankorna är och kommer att förbli sällskapsdjur. Det sistnämnda är för övrigt något de små liven verkligen tycks ha tagit fasta på, för mer sällskapliga varelser har jag sällan skådat 🙂 I lördags kväll satt jag för övrigt i ankhuset med Broder T i knäet och kliade honom under hakan, medan Jennifer nöjde sig med att ”bara” vila (eller nå’t 😉 ) i min famn. Knasigt? Jo lite, men rackar’ns mysigt!

Nedan följer ett antal dagsfärska bilder. Observera dock att personerna på bilderna – förlåt, namnen på ankorna – INTE har något med könstillhörighet att göra. Exempelvis så är lilla Christian sannolikt den enda honan…

Lilla Christian – flyger högst.

David – chokladfärgad och snacksalig.

Viktoria – modig och bestämd.

Broder T – ett charmtroll med attityd.

Dennis – coolare och coolare för varje dag.

Jennifer – en sällskaplig tuffing.

Alla ankorna på absoluta favoritplatsen.

Det finns illvilliga röster som mer eller mindre gör gällande att jag aldrig lämnar kojan där jag bor, men se ack – där har de fel 😉 Den närmaste tiden har jag ett antal utanför-hemmet-aktiviteter, nämligen:

På fredag drar granntösen Jejje med mig på vad som förmodligen är det mest kvinnliga jag någonsin upplevt, det vill säga succéföreställningen Ladies Night på Fyrishov.

På söndag drar jag & Tommie ner till Stockholmsmässan för att bevittna dansande småttingar i FunkyKidz avslutningsshow. För vår del så är det förstås systerdottern (Tommies alltså) Livia som är den stora behållningen.

Fredagen den 29 november är det dags för repris, om än med lite manfall, på den superlyckade vistelsen på Stockholm International Horse Show för ett par år sedan. Den här gången så är det jag, Cicci & Wilma som ska ha skoj 🙂 Och hoppas att ingen släcker en apa…

/ Storkelina – i bland aktiv till tusen

Hääärlig bild från gårdagens promenad med granntiken Smula. De vita fälten kring vänster öga (ser ut som andar eller nå’t)  är… dräggel. Myyys! 😉

I morse var det uppstigning kl 03.40, avfärd från hemmet kl 04.40 och ankomst till jobbet kl 05.50 (tack för skjutsen, snälla Daniel!). Efter 3-4 koppar kaffe och några timmars jobb så blidde det sedermera lunch på Texas Longhorn med kollegorna Annica, Caisa & Gunilla. Mäktigt men supergott 😛

Eftermiddagen bjöd på ytterligare arbete innan jag, heeelt slut, ”stämplade ut” kl 16.15. Därefter blev det 45 minuters rast innan jag, till sist och mycket välkommet, fick lift med kollegan Per till Storvreta där Tommie väntade sedan 2½ timmar eller så (min tålmodige och fine man!). Vägen till Storvreta var för övrigt inte alldeles odramatisk, och det var antagligen tur att jag inte såg utan bara hörde det hela. Vad jag hörde var skrikande däck och en kraftig smäll – vad chauffören Per såg var den röda Passat som i stället för att köra in i oss väjde och drog rätt in i mitträcket. Det hade kunnat sluta riktigt tokigt det där 🙁

Nu är jag hemma med finaste familjen, har fått mat i magen, väntar in TV-fotbollen OCH ser fram emot en stillsam morgondag hemma på byn. Att jobba hemifrån i sällskap av alla djuren, toppat med lite grannhundsumgänge, framstår som rena semestern jämfört med denna lååånga dag.

/ Storkelina

P.S. Smula ber mig att framföra att hon för det mesta inte alls springer runt med dräggelsträngar, för hennes matte är faktiskt jätteduktig på att hålla efter dem. D.S.

Supersöta Alicia & allra finaste Tommie (i dag utan skägg!).

Att leva i kollektiv är definitivt inget jag har eftersträvat, och för mycket umgänge (hur mycket det nu är…) är något som närmast ger mig stora skälvan MEN: Den gångna helgen har jag nog slagit personligt rekord i att umgås. I fredags kväll blev det landskampsfotboll (på TV:n då!), och stugan gästades av Christian & Jejje. Gryta, dryck & grannarnas medhavda skinka, korvar & ostar slukades och det gick ingen som helst nöd på oss 😛

I går kom fina familjen Daniel, Maria & Alicia på fika, och med sig hade de ett gäng smarriga munkar. En massa tjatter, kaffe & ett evigt kikande på sötaste prinsessan Alicia hamnade på schemat 🙂

Lördagskvällen vigdes åt hemlagade, grillade hamburgare – än en gång i sällskap av våra kära grannar. Mat intogs och lite kortspel hanns med innan det blev skapligt tidig sänggång. Eller nja förresten, i sanningens namn så körde jag & Tommie lite soffmys med nätpoker också.

I dag har det varit en vilodag för undertecknad medan Tommie bland annat har varit i väg och åkt skridskor. Christian & Jejje bjöd sedermera på middag (nej, vi har faktiskt inte gemensamt hushåll! 😉 ), och nu är det härligt soffläge hemma i stugan. God kväll på er!

/ Storkelina

Så här vädjande ser den kastrerade (!) grannkillen Rocky ut när han VILL men inte får rida på löptiken Catla.

Nymockat hos ankorna, ödlan Ömer har fått nyrivna morötter & smörgåskrasse (ekologiskt såklart!), nyss inkommen och klappad Bus ligger och jäser på torktumlaren, Catla är nöjd efter godissök, lånevovvarna Rocky & Smula är rastade och hämtade, huset är städat, en brasa brinner i kaminen, en smarrig gryta står klar att ätas upp och själv förefaller jag nu vara NÄSTAN lika förträfflig som alla andra bloggare och facebook-användare 😉 Visst ÄR jag duktig?!

/ Storkelina – den förträffliga

P.S. Nästa gång har jag antagligen börjat gymma och går på nå’n schysst diet också! Eller inte… D.S.

Just denna våffla blev frasig värre, men god.

Det händer inte så ofta, men i eftermiddags fick jag värsta våffelsuget vilket sedermera resulterade i en hel hög med nygräddade våfflor = mumsigt! 😛 Som middag betraktat är det väl egentligen inte nå’n höjdare, men nu blev det så…

Som så många andra så gillar jag att skriva, men jag uppskattar också att läsa andras ord – framför allt när de är välskrivna. Det sistnämnda är ju allt annat än självklart, så därför bara MÅSTE jag ta mig friheten att höja några av mina ytterst välskrivande medmänniskor till skyarna:

1. Min kära syster Kerstin formulerar varje litet mail på ett helt fantastiskt sätt (blygsam som hon är så förstår hon antagligen inte alls vad jag menar! 😉 ).

2. Vännen Stefan, eller allas vår Stolle, som skriver på ett oerhört underhållande och vältaligt vis. Man skrattar nästan jämt, på riktigt 🙂

3. Kollegan Janne, som både uttrycker sig väl och har en oslagbart skön humor. Tjoho!

För formens skull så är det väl bäst att nämna att jag inte menar att dissa alla andra, men ovannämnd trio var de som liksom ploppade upp direkt när jag började fundera.

Nu ska jag ha det lugnt och skönt en stund, sedan blir som vanligt på måndagar = tiiiidig sängång. Ha det fint!

/ Storkelina

Efter ha legat i sjuksängen så mår jag nu riktigt skapligt, och helgen blev således oväntat bra 🙂 I går kväll blev jag & Tommie dessutom utbjudna på god mat & dryck = sötaste grannarna Christian & Jejje ville visa sin tacksamhet för att vi ställer upp och hjälper till så mycket. Hm, jag tycker ju i sanningens namn att vi i allra högsta grad hjälper varandra MEN jag konstaterar ändå en sak: Det är fantastiskt trevligt med människor som uppskattar det man gör för dem! Det är ju dessvärre inte alldeles ovanligt att folk så att säga ”glömmer” den hjälp de får samtidigt som de är väääldigt kvicka med att påpeka hur mycket de har hjälpt till, ställt upp för och gett till andra… Summa summarum så hade vi i alla fall en oerhört trevlig kväll, och en slurk Irish Coffee var ytterst välgörande för halsen. 😛

I dag var Tommie, Rävsvads-Emil & Annelunds-Jejje i Tierps ishall och åkte skridskor, och då passade jag själv på att ta en liten skogspromenad med Catla. Skönt på alla sätt och vis, och så hittade vi dessutom säsongens första finsvamp i form av en ynka gul kantarell och en trattis. Inte mycket att skryta med, så alla svamphatare kommer tryggt att kunna äta vidare i undertecknads lustfyllda (?) kök 😉

Utöver ovvanämnda aktiviteter så har det bytts vatten i ankornas damm, kelats med alla djuren, eldats sköna brasor i kaminen och annat trivsamt som hör lantlivet till. Härligt!

Vid sidan av tomtens gigantiska gran så ser vår lilla koja närmast ut som en tändsticksask.

Vackra färger från dagens skogstur – jag ääälskar naturen.

Våra sex myskankor är utomordentligt sällskapliga och kommer alltid springande när man visar sig.

Närstudie av kaxiga ankan Viktoria med suddig kompis i bakgrunden.

Halsont, ledvärk, feber och därmed inte så alert 🙁 Om någon undrade alltså 😉

/ Storkelina – inte på gång