Sitter här med en ilsket värkande kropp och en ny vända halsont på ingång, så läget är minst sagt sådär. Fast den som känner till situationen med min älskade mammas ohälsa inser förstås att nämnda krämpor är de minsta av mina problem…
/ Storkelina – dottern
I dag var det äntligen dags för det läkarbesök jag väntat så länge på. Mitt syfte med besöket var att få remiss till en reumatolog i mitt ”nya” hemlandsting, och lyckligtvis så var jag och min gode doktor rörande överens = remiss skickad. Sååå skönt även om jag precis i detta nu mår skräp och fastän jag måste i väg på förberedande provtagningar (hatar nålar… 🙁 ).
Tidigare under dagen slukade jag en halvt bortglömd men smarrig rätt, nämligen Storkelinas lax- och avocadosallad (se sidan Mat & så’nt). Den sistnämnda är en riktig Omega 3-bomb (ska ju vara bra sägs det!) och personligen så tycker jag att den är både fräsch och god. Härligt, särskilt eftersom det är ett egenkomponerat recept 😛
Under kvällen blev SSK klara för kvalserien, och även om de kanske inte har så mycket att hämta så måste det ju betraktas som en stor framgång. I alla fall om man beaktar att laget en bra bit in på sägongen var parkerade i det allsvenska bottenträsket. Jättekul att det vände och det dessutom med besked 🙂
/ Storkelina – den vingklippta
I dag har jag jobbat hemifrån, men jag ska erkänna att jag faktiskt ”rymde” från arbetet en liten stund. Jodå, för någon gång vid lunchtid så såg jag en bil som hade stannat precis utanför tomten och eftersom jag inte kände igen den så kände jag mig nödgad att kolla upp det hela (bor på landet vet ni 😉 ). När jag rest mig upp för att titta lite närmare så blev jag mycket förvånad, för utanför bilen såg jag en karl ståendes på alla fyra (!). Naturligtvis så var jag tvungen att gå ut och se efter så att det inte hade hänt nå’t, och då fick jag förklaringen: Man har nyligen sett lodjur på ”våran” lilla väg, och mannen tyckte sig nu ha sett färska och fina spår. Jag troooor att han blev en aning besviken när jag förklarade att det inte alls var något lodjur som tassat förbi utan ”bara” Christians & Jejjes sankt bernhardshund Smula.
Efter jobbet fick jag finfrämmande, och det var Camilla & lilla Vera. Camilla gled ganska snart i väg på jobb medan Vera stannade kvar hos undertecknad = första sejouren på tu man hand. Mycket trevligt, men inte särskilt jobbigt för av 3½ timmar så var behändiga Vera endast vaken i en halvtimme…
/ Storkelina – barnvakten
Camilla hade med sig detta fina paket som enligt uppgift var från stilige Gandhi. Innehållet? Teer från Dalarna. 😛
Överlevnadskit: Lilla skötväskan med blöjor, nappflaska & napp.
Catla har precis upptäckt att barnvagnen INTE är tom.
Så här busig och vild såg Vera ut efter blöjbyte. 🙂
Tommie är djupt koncentrerad på datorn medan Vera är mer fokuserad på fotografen.
I morse kl 03.30 ringde väckarklockan och en timme senare hade jag, Tommie, Catla & gästande Bessie packat in oss i bilen för avfärd mot Färsta Ridhus i Sundsvall. Och nej, även om färdmålets namn antyder annat så var det inte några hästrelaterade aktiviteter som stod på agendan. Nix, här var det hundar av alla de slag som stod i fokus och Catla visade än en gång upp sig med stor framgång. För Catlas del så var det dock ingen tvekan om vad som var dagens egentliga höjdpunkt, för det var ju förstås att återse kullbrorsan Harry 🙂
På vägen hem stannade vi i Delsbo där det blev en trevlig fikastund hos Tommies underbara farmor, och därefter var det ett gäng rejält trötta själar som fortsatte färden hem till en ivrigt väntande Bus. Den sistnämnda verkade för övrigt vilja försäkra sig om att inte missa även nästa utställning, för hon såg genast till att packa ner sig i ”utställningsväskan”. Sött!
/ Storkelina – SÅ trött (fast på ett skönt vis)
Catla (närmast i bild) och kullbrodern Harry hade inte träffats sedan de skildes åt den 14 juli 2012.
Tommie med Catla & hennes moster Bessie (närmast i bild) på väg till farmor i Delsbo.
En trött Catla poserar med dagens prisskörd.
Häromdagen så nämnde jag att jag skulle på en föreläsning med David Loid & Morgan Alling, och det rörde sig närmare bestämt om ”Är det bara jag som tycker att alla andra är jobbiga?”. Tillsammans med kollegorna Anette & Annica så tillbringade jag tre timmar i Oscarsteaterns fina lokaler på Kungsgatan i Stockholm, och det var oerhört inspirerande att lyssna på såväl Loid som Alling. Denna lysande tillställning, som hade bokats genom www.laraforlivet.se , är bara att rekommendera! 🙂
Ur programmet:
/ Storkelina – nöjd, glad & minst lite småjobbig 😉
Normalt sett så jobbar jag i Stockholm på tisdagar, men så icke denna vecka. Nix, då jag i morgon eftermiddag ska på en föreläsning med Morgan Alling & David Loid i den kungliga hufvudstaden så skiftade jag dagar = körde ett jobba-hemifrån-pass i dag i stället. Det sistnämnda visade sig vara en riktig lyckträff då jag i och med detta lyckades pricka in lämplig umgängestid med den numera strängt upptagna (eller nå’t! 😉 ) småbarns-mamman och hemmansägaren Camilla. Det blidde således ett par trevliga timmar med Camilla, lilla Vera, sex sockrade munkar & en skvätt kaffe samt avslutningsvis en härlig promenad. Då vägen hade drivit igen med snö (gick ej att forcera trots terränggående barnvagn…) så blev den sistnämnda förvisso inte så lång som man hade önskat, men ändå 🙂
Munkarna var rackar’ns goda! 😛
Lilla Vera har nu hunnit bli dryga fem månader och stora tjejen.
Camilla, Vera (i vagnen då), Bessie & Catla.
Lille Ömer tyckte att termometern var fiiin och blev mycket besviken när den försvann igen. 😉
I dag var det dags för storstädning av Ömers terrarium, och det enda som lämnades kvar var Ömer själv och hans lilla keramikgrotta. Efter att ha sköljt all inredning i varmt vatten var det till sist dags att stoppa tillbaka ”det hela”, och för att förvissa mig om att solplatsen (den stora träbiten) åter hade hamnat på rätt ställe så lade jag dit en termo-meter för kontrollmätning. Ömer tyckte tydligen att den till synes STORA termometern var ett mycket trevligt nytillskott, för han klättrade på den om och om igen. Sött! 🙂
/ Storkelina – ödlematten
I fredags var det dags att fira ett nollande födelsedagsbarn, nämligen granntösen Jejje som i och med sin 30-årsdag blev stora damen. Efter att ha intagit en skvätt skumpa och inlett paketöppningen på Annelund så åkte jag, Tommie, Jejje, Christian & Steffie sedermera ner till Uppsala. Där mötte ytterligare ett gäng på elva personer upp för att spendera kvällen på ”lantisarnas” favoritpub O’Connors och det blev en superlyckad kväll med god mat, gott att dricka och massor av skratt och bus 🙂 Avslutningsvis så blidde det taxi hem för Östervåla-gänget och sedan marsch i säng (vid 4.30-tiden…).
Bilderna nedan har jag fått från spridda fotografer/telefoninnehavare. Tackar således Jejje, Christian, Steffie, Katharina & Anna för detta!
/ Storkelina
Tommie presenterar: Jejje, 30-åringen!
En glad trio i form av Jejje, undertecknad & Steffie.
Mörkt och suddigt men ändå! Från vänster har vi Anna,Jejje, Tommie, Steffie & undertecknad.
Undertecknad maka med äkta maken.
Nej nej, jag sov inte utan försökte bara se lite intressant ut i Jejjes hatt. Om jag lyckades?! Nja…
Jag är egentligen den första att skriva under på att djur & alkohol inte går ihop, MEN den här bilden på Busans nya favoritkrypin är ju bara för söt. 🙂
/ Storkelina – Busans matte
