Häromdagen så nämnde jag att jag skulle på en föreläsning med David Loid & Morgan Alling, och det rörde sig närmare bestämt om ”Är det bara jag som tycker att alla andra är jobbiga?”. Tillsammans med kollegorna Anette & Annica så tillbringade jag tre timmar i Oscarsteaterns fina lokaler på Kungsgatan i Stockholm, och det var oerhört inspirerande att lyssna på såväl Loid som Alling. Denna lysande tillställning, som hade bokats genom www.laraforlivet.se , är bara att rekommendera! 🙂

Ur programmet:

• Vad gör en människa besvärlig?
• Är det personen eller situationen det är fel på?
• Vem har ansvaret för relationerna på jobbet?
• Att hantera sig själv och andra
• Nycklar för att lösa upp situationerna

/ Storkelina – nöjd, glad & minst lite småjobbig 😉

Normalt sett så jobbar jag i Stockholm på tisdagar, men så icke denna vecka. Nix, då jag i morgon eftermiddag ska på en föreläsning med Morgan Alling & David Loid i den kungliga hufvudstaden så skiftade jag dagar = körde ett jobba-hemifrån-pass i dag i stället. Det sistnämnda visade sig vara en riktig lyckträff då jag i och med detta lyckades pricka in lämplig umgängestid med den numera strängt upptagna (eller nå’t! 😉 ) småbarns-mamman och hemmansägaren Camilla. Det blidde således ett par trevliga timmar med Camilla, lilla Vera, sex sockrade munkar & en skvätt kaffe samt avslutningsvis en härlig promenad. Då vägen hade drivit igen med snö (gick ej att forcera trots terränggående barnvagn…) så blev den sistnämnda förvisso inte så lång som man hade önskat, men ändå 🙂

Munkarna var rackar’ns goda! 😛

Lilla Vera har nu hunnit bli dryga fem månader och stora tjejen.

Camilla, Vera (i vagnen då), Bessie & Catla.

Lille Ömer tyckte att termometern var fiiin och blev mycket besviken när den försvann igen. 😉

I dag var det dags för storstädning av Ömers terrarium, och det enda som lämnades kvar var Ömer själv och hans lilla keramikgrotta. Efter att ha sköljt all inredning i varmt vatten var det till sist dags att stoppa tillbaka ”det hela”, och för att förvissa mig om att solplatsen (den stora träbiten) åter hade hamnat på rätt ställe så lade jag dit en termo-meter för kontrollmätning. Ömer tyckte tydligen att den till synes STORA termometern var ett mycket trevligt nytillskott, för han klättrade på den om och om igen. Sött! 🙂

/ Storkelina – ödlematten

I fredags var det dags att fira ett nollande födelsedagsbarn, nämligen granntösen Jejje som i och med sin 30-årsdag blev stora damen. Efter att ha intagit en skvätt skumpa och inlett paketöppningen på Annelund så åkte jag, Tommie, Jejje, Christian & Steffie sedermera ner till Uppsala. Där mötte ytterligare ett gäng på elva personer upp för att spendera kvällen på ”lantisarnas” favoritpub O’Connors och det blev en superlyckad kväll med god mat, gott att dricka och massor av skratt och bus 🙂 Avslutningsvis så blidde det taxi hem för Östervåla-gänget och sedan marsch i säng (vid 4.30-tiden…).

Bilderna nedan har jag fått från spridda fotografer/telefoninnehavare. Tackar således Jejje, Christian, Steffie, Katharina & Anna för detta!

/ Storkelina

Tommie presenterar: Jejje, 30-åringen!

En glad trio i form av Jejje, undertecknad & Steffie.

Mörkt och suddigt men ändå! Från vänster har vi Anna,Jejje, Tommie, Steffie & undertecknad.

Undertecknad maka med äkta maken.

Nej nej, jag sov inte utan försökte bara se lite intressant ut i Jejjes hatt. Om jag lyckades?! Nja…

Jag är egentligen den första att skriva under på att djur & alkohol inte går ihop, MEN den här bilden på Busans nya favoritkrypin är ju bara för söt. 🙂

/ Storkelina – Busans matte

I kväll kl 19.16 kom du, en 46 cm lång och 2.710 gram tung liten tjej, till världen och förgyllde tillvaron för mamma Maria & pappa Daniel. Att du är efterlängtad är ett som är alldeles säkert, och vi är så många som väntar på att få se dig. Välkommen till din STORA familj, fina lilla tös!

/ Tant (He)Lena

Catla till vänster och Bessie till höger gillade också att gå på promenad.

Efter dagens jobba-hemifrån-pass tog jag, Catla & hennes moster Bessie en uppfriskande promenad i det undersköna vinterlandskapet. En i alla bemärkelser härlig tur toppades sedermera med ett par koppar te och en hembakt semla hos Cicci & gänget i Rävsvad =  undertecknad hade en finfin eftermiddag 🙂

Under kvällen har jag & Tommie smaskat i oss räkmackor och kikat på ett par avsnitt av Farmen (nä, det räcker faktiskt inte med att kolla på grannarna 😉 ), och nu är det strax dags att krypa till kojs. Alltså: Ha det gott så länge!

/ Storkelina – livsnjutaren

Som många av er vet så har jag sedan många år problem med värkande rygg och leder (felställning i höger ben efter olycka och två operationer, sekundär skolios & belastnings- skador samt psoriasisartropati (reumatisk ledsjukdom)). För det mesta så funkar det riktigt skapligt – den kroniska värk som alltid finns där reflekterar jag inte längre över, utan det är när det blir avsevärt sämre som jag gnäller och gnyr. Och gnällt och gnytt är dessvärre nå’t jag gjort mycket på slutet, så mycket att jag kände att det var läge för ett läkarbesök och kanse en remiss till en reumatolog i mitt ”nya” hemlandsting. Hur det har gått? Jodå, jag blev erbjuden en tid hos min husläkare en månad framåt i tiden (räknat från telefonsamtalet). Efter lite gråt och tandagnisslan blidde en månad sedermera till tre veckor och jag fick höra a) att det är viktigt att jag träffar den läkare som känner mig sedan tidigare samt b) att läkaren behöver ”klämma och känna” för att kunna skriva en remiss. Just det sistnämnda känns hur märkligt som helst, för om tre veckor kan det skov jag för närvarande befinner mig i vara över = läkaren kan klämma bäst hon vill utan att hitta nå’t utöver det vanliga. Det är så himla ironiskt att det enda sättet att få komma till doktorn snabbare är att stanna hemma från jobbet i mer än en vecka så att det krävs läkarintyg (kan då få en akuttid) samtidigt som det enda jag vill är att slippa mera sjukfrånvaro. Så värdelöst! 🙁

/ Storkelina – missnöjd patient

Att mata och studera fåglar är något som verkligen förgyller min tillvaro, och faktum är att det har kommit att bli lika självklart att gå ut och fylla på fågelmatarna som att utfodra hemmets tamdjur (inklusive Tommie 😉 ). I dag har jag även tagit mig tid att knäppa en och annan bild på mina bevingade vänner och, icke att förglömma, vår gästande ekorre 🙂 Varsågoda!

Hindersbos fågelmatning.

Ett gäng domherregossar kom på besök liksom…

… Kurre Kotte som käkade nötter.

Par i domherrar.

Talgoxe, domherre & en liten blåmes.

Pilfink, domherrar & blåmes.

Domherrar igen.

Sedan i går så funkar det utmärkt att få nys om Storkelina-bloggens uppdateringar via Twitter. Snacka om att somliga börjar anpassa sig till det moderna samhället!

/ Storkelina – starkt på gång

P.S. Den uppmärksamme noterar även att det nu finns ”dela-knappar” (Facebook, Twitter, e-post, skriv ut) i slutet av varje inlägg. D.S.