Någon gång för flera månader sedan så flaggade jag för att jag skulle ta upp ämnet ”modernt föräldraskap”, men som så ofta förr så föll mina goda intentioner helt i glömska. Hursomhelst, jag påmindes om mina tankebanor härom kvällen när läste jag Camilla von Otters härliga ledare i senaste numret av Vi i villa. Camilla von Otter (i dag förälder men själv fostrad på 70-talet) skriver bland annat att det fanns någonting förlåtande och avslappnat med livet på 70-talet där det var okej att dölja skavanker med lite brun lackfärg eller en presenning. Hon skriver vidare att det borde jag ta efter 2013, och jag förstår SÅ väl vad hon menar! Nej, jag är inte förälder MEN a) jag har varit barn b) jag har/har haft egna föräldrar c) jag har sett andra barn och föräldrar samt d) jag har sett hur tiderna har förändrats…

Jaha, vart vill jag då komma med detta?! Jo, med risk för att reta upp en eller annan medmänniska så vill jag kort och koncist beskriva den avgörande skillnaden mellan föräldraskap förr (före 80-talet) och nu enligt följande:

Förr var det barnen som var tvungna att anpassa sig efter de vuxnas liv. Nu är det de vuxna (föräldrarna och till dem hörande släktingar, kollegor & vänner) som anpassar sig efter Fortsätt läsa →

Efter dagens jobba-hemifrån-pass satt jag i soffan och kopplade av när jag till min stora förvåning fick se min flygande katt i ögonvrån. Eller nja, Bus flög ju faktiskt inte utan klättrade upp för den stege som stod lutad mot husväggen.Jodå, upp på taket skulle hon men när jag kilade ut för att kalla ner henne så var hon som upplsukad av jorden (efter att jag hunnit knäppa en bild då). Tänkte att hon hade hoppat ner utan att jag hade sett det, men när jag sedan hörde ENORMA möss klampa omkring på vinden så blev jag en smula misstänksam. Och mycket riktigt, det var inga JÄTTEMÖSS utan bara Bus som hade hittat en väg in till de alldeles normalstora mössen. Gissa en som var lycklig, och gissa en som var mindre nöjd…

I morse när jag klev upp, det vill säga strax före kl 08.30, så var huset bara ”halvvarmt” (22 grader är ju inte så mycket för en frusen själ 😉 ) och det trots att Tommie hade varit uppe och eldat innan han stack till jobbet. Först fann jag det hela lite märkligt, men när jag sedan pratade med den eldande maken så förstod jag bättre. När han steg upp sisådär 4½ timmar före undertecknad så hade vi 19 minusgrader ute, och DET är faktiskt rätt kallt.

Dagens kuriosa: I Nordpolen råder midnattssol från 21 mars till 23 september. Därefter följer en 32 timmar lång solnedgång, som i sin tur övergår i polarnatten. Den sist-nämnda inleds med en skymning som varar i 6 veckor, sedan följer 3 månaders totalt mörker och till sist kommer en 6 veckor lång gryning. Sedan? Då går solen upp igen och soluppgången är, precis som solnedgången, hela 32 timmar lång.

/ Storkelina

Stegen som stod lutad mot väggen var ett utmärkt hjälpmedel när…

… Bus hade bestämt sig för en takvisit.

Hålet med stort H, det vill säga ingången till den musrika vinden.

Efter avslutad jakt bestämde sig en nöjd BusKatt för att åter titta fram.

Hej alla,

Nu var det sådär ruskigt länge sedan igen, men som ni säkert förstår så är jag ju en mycket upptagen huskatt. Våren närmar sig med stormsteg och då är det såååå skönt att ligga ute och spana efter möss, fåglar, ekorrar och annat mumsigt. Jo, jag gör det även fast matte inte gillar det! 😉

Annars är det mesta som vanligt, MEN jag har nyligen påbörjat en ny karriär. Jodå, nu är man i filmbranschen också och ett första smakprov får du genom att klicka på den lila länken nedan:

TunnelBus

/ Bus – en kisse i farten

Catla med kompisarna Smula (måste komma från en JÄTTELIMPA!) & Rocky.

Denna härligt, soliga söndag har nästan uteslutande spenderats utomhus. Medan Tommie & granngossen Christian jobbade i skogen precis intill tomtgränsen så passade jag på att varva glada tillrop med att umgås med ett gäng fyrbenta. Catla och kompisarna Smula & Rocky var mestadels synliga medan kissen Bus mest låg i nå’n gömma och spanade efter möss. Mysigt hade vi det hursomhelst och mååånga koppar kaffe blev det! 😛

Efter uteliv så blidde det först till att knalla in i köket och laga pasta med ädelostsås & knaperstekt bacon, men därefter tog både jag & Tommie oss en välförtjänt eftermiddagslur. Finns det nå’n skönare trötthet än den som infinner sig efter MASSOR av frisk luft?! Jag tror inte det.

Nu är det snart dags att krypa till kojs för att samla krafter inför kommande arbetsvecka, men ha det gott så länge! 🙂

/ Storkelina – friskusen

Redan i går körde Vera sitt eget lilla genrep inför årets Melodifestival. Foto: Camilla ”melodifestivals-freaket” Lindahl.

Min vän Camilla är en inbiten melodifestivalsfantast, och det ser i nuläget inte bättre ut (sorry!) än att dottern Vera går i mamsens fotspår. Jodå, redan i går så satt hon och diggade till Melodifestivalens CD-skiva 2013 OCH hon dristade sig till och med till att tippa finalens utgång: Enligt Veras glädjetjut (tolkade av mamma Camilla då’ra) så skulle Robin Stjernberg vinna med låten You, och hon fick så rätt så rätt. Den lilla är alltså inte bara inbiten, hon är kunnig också! Vojne vojne… 😉

/ Storkelina

I dag hade jag & Tommie egentligen tänkt åka ner till Stockholm för att hälsa på min mamma, men efter lite överläggningar (med mamsen då 🙂 ) så enades vi om att jag i stället skulle ägna just denna lördag åt intensiv klänningsjakt. Sagt och gjort OCH dessbättre så lyckades jag dessutom med uppdraget = en hyfsat klassisk modell av märket Esprit ringades in (se nedan). Ett litet kors i taket för att den inte är lila 😉

Efter shoppingen i Uppsala så åkte jag, Tommie & Catla raka vägen hem till Cicci med resten i Rävsvad och där blev det både fika och en faslig massa tjatter. Så småningom tog jag, Catla, Cicci, Edvin, Mats samt hundarna Sally & Fenja en promenad till Annelund medan Tommie körde det ”lata spåret” och körde hem bilen. På Annelund blidde det sedermera visning av det fina hönshuset samt sist men inte minst en utomhusfika med nybakt kaka 😛 Allt detta medan stackars Christian låg nerbäddad i sviterna efter sin magsjuka 🙁

Jennifer sitter på lastpallen medan Mats & Cicci står med Edvin, som sitter i vagnen och har det gott.

Kvällen har jag, Tommie och alla våra findjur spenderat i hemmets lugna vrå där det har spisats chips med dipp och druckits Stockmos’ Äppledryck SMULTRON Ciderkaraktär (nya favoritläsken!). Lugnt, städat och sådär på-landet-mysigt!

/ Storkelina

I eftermiddags när jag satt hemma och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, och det var naturligtvis inget konstigt med det. Hon blev dock borta ovanligt länge, så till sist var jag tvungen att öppna dörren för att kalla in henne. När ingen hund kom så gick jag bort till ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten då), och DÄR låg den lilla. Catla hade parkerat sig i Teos gamla hundkorg (som sedermera lånades av Catla och gnagdes sönder…) vilken stod i en ensam men ack så inbjudande solfläck. Skööönt tyckte Catla, som inte verkade bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂

Annars går livet sin gilla gång, och precis i detta nu så är det fredagsmys med TV-hockey som gäller (förutom bloggen då 😉 ). Man måste ju liksom ha koll på vilka som ändar upp i kvalserien med SSK och övriga ”klaringar”!

Avslutningsvis så kommer en stilla undran: Wilma, var är lillebrors alldeles underbara kolablandning?! 😛 Jag lääängtar ju!

/ Storkelina – nyäten, go & gla’

För ett par månader sedan aviserade jag att det här skulle skrivas om modernt föräldraskap, men detta föll sedan i glömska. Efter att ha läst Camilla von Otters härliga ledare i senaste numret av Vi i villa blev jag dock åter inspirerad, så nu jäklar har det skrivits 🙂 Jag väntar dock lite till med att publicera, för det här ämnet är i mitt tycke både så viktigt och intressant att jag vill fila ordentligt på texten. Som självutnämnd expert på livets stora och svåra frågor vill jag liksom inte riskera att reta upp alltför många alltför mycket 😉

Annars rullar livet på ungefär som vanligt och årets klänningsjakt (ska på bröllop i slutet av månaden) är i full gång. Jag skriver årets jakt, för det börjar kännas som ett återkommande tema med vigsel och jag-har-ingenting-att-ha-på-mig-problematiken. Tänk om folk hade den goda smaken att gifta sig samma årstid, samma tid på dagen OCH med samma klädkod på inbjudan – då kunde man ju ha samma klänning mer än en gång tänker jag.

I morgon blir det jobb i huvudstaden, och det innebär att det strax är tid för undertecknad att krypa till kojs. Alltså: Ha det fint!

/ Storkelina

Detta sängbord gör sig utmärkt i vårt trånga sovrum, och så är det himla praktiskt när man dammsuger.

Våren närmar sig med stormsteg, men jag har ändå inte riktigt tålamod att vänta in ljuset. Nix, i stället ljusar jag upp inredningen och mycket av det som tidigare gått i svartbrunt blir nu till vitt 🙂 Det enda problemet är att jag nästan aldrig hittar nå’t jag gillar ute i handeln = det blir till att ”skapa” på egen hand, åtminstone delvis. Tidigare har jag (med god hjälp av Tommie!) gjort om det gamla matbordet samt snidat ihop vägghängda sängbord till det lilla sovrummet, och nu är det ett nytt soffbord som står på tur. Själva stommen kommer att utgöras av ett nyinhandlat, vitt bord från IKEA men bordsskivan kommer inte att vara sig lik nå’t längre tag. Resultatet?! Det redovisas förstås så småningom!

/ Storkelina – den kreativa

I dag har jag;

• tjattrat i omgångar med bästa mamsen och min dito storasyster
• varit i Uppsala och snabbshoppat
• skrattat en himla massa åt och med min underbare man
• gosat med Bus & Catla (Ömer ville inte…)
• hostat och snörvlat
• njutit av vårvädret

Nu ska jag:

Sova! Natti natti 🙂

/ Storkelina – en trött en