Under mina fyra dagar som sjukling har Tommie kommit hem med diverse uppmuntrande gotter. Häromdagen så var det (utöver ett lass med halstabletter) ett par av mina barn- och ungdomsfavoriter, nämligen Dumleklubbor & Zoo-tablettaskar 😛 I afton var det i stället dags att äntra dryckesspåret, och detta i form av Syd Black & Orange. Just den sistnämnda har jag aldrig tidigare testat, men en sedan länge svunnen favorit var Fanta Black & Orange så även här hade bästa Tommie tänkt till 🙂 Återkommer med en recension av nämnd dryck så snart den har avsmakats och bedömts!

Annars är det fortsatt förkylt, men det känns i alla fall som att det håller på och vänder… åtminstone för MIG. Tommie har däremot precis påbörjat en sväng med rejält halsont och verkar faktiskt rätt ynklig för stunden, stackar’n 🙁

/ Storkelina – ompysslad sjukling på bättringsvägen (?)

I dag när Tommie kom från jobbet så hittade han en del oväntat i brevlådan, nämligen vitaminer och en korsordstidning. Det visade sig att söta Camilla hade varit förbi med lite lämpligt virke till undertecknad sjukling, tack snälla!

/ Storkelina – fortfarande ynklig 🙁

Som jag nämnde i går så är jag riktigt jäkla förkyld och gör just ingenting annat än sover. Så snart jag vaknar blir jag dock rejält rastlös, för jag orkar inte gå ur sängen men huvudet har rackar’ns svårt att bara vara. I alla fall tur att jag har en Bus, en Catla & en dator att dela binge med! 😉 Och att Tommie kommer hem så småningom

/ Storkelina – sjuklingen

Jaha, och så är jag då tokförkyld IGEN… 🙁 Oerhört frustrerande och på nå’t vis helt omöjligt att göra rätt, för stannar man hemma från jobbet så är man en vek svikare (mina egna ord!) och går man och jobbar trots sjukdom så är man en usel smittspridare. Just denna gång hade jag dock inget större val, för med feber så har jag varit sängliggande precis hela dagen och jag kan faktiskt inte ens minnas när det hände senast.

Just när det gäller det där med att vara smittbärare/spridare så vet jag att många ger blanka fasen i den biten, och jag kan erkänna att även jag har gjort det många gånger. Nu när min mamma är svårt sjuk har jag dock blivit brutalt medveten om hur allvarliga konsekvenser en till synes banal förkylning kan få för henne (och många, många andra), och då tänker man plötsligt om. Hur mycket det hjälper kan man naturligtvis bara sia om, för baciller och virus finns ju precis överallt MEN det känns ju bra om åtminstone mina basselusker håller sig hemma när de är som mest aggressiva.

Nu ska jag snörvla och hosta vidare, så ha det fint och på återhörande!

/ Storkelina – er rapportör från sjukstugan

Som bekant så tog ju stilige Gandhi transporten och drog med matte Camilla & gänget till Buckarby för ett par månader sedan, så numera ses vi inte särskilt ofta. Frågade därför Camilla om jag kunde få lägga in en hälsning från Gandhi här, och det fick jag förstås 🙂 För Camilla vill säga, för som synes nedan så var Gandhi inte ett dugg sugen på att posera…

Gandhi visade med hela sitt kroppsspråk att modelljobb inte var melodin för kvällen men…

… när prissamlingen fick skymta i bild så gick det genast lite bättre!

Ny inredningsdetalj? Nix, bara ett nyduschat renhållningskärl.

Att Tommie lever med en mycket märklig kvinna har han sedan länge listat ut, men just denna afton tog jag tydligen priset. Enligt min käre make så skulle ”ingen i hela världen” (utom jag då 😉 ) komma på att göra vad jag gjorde, men jag troooor faktiskt att han överdriver en smula. Jag släpade ju bara med mig den nytömda men stinkande soptunnan över tomten (inte mer än ca 50 meter), upp på verandan, in i huset och slutligen in i duschen. Iförd ett par rejäla gummistövlar tog jag sedan massor av rengöringsmedel, varmt vatten och en svamp och skurade ur den ”gröne”. Sist men inte minst så fick tunnan även några ordentliga sprut med citrondoft, och jisses så fiiiin och fräsch den blev 🙂 Vad som fick mig att ta denna svängom i duschen? Jo, att jag i morse såg en av kommunens renhållningsarbetare halvt stoppa ner huvudet i den stinkande tunnan för att få tag i den soppåse som klibbat fast i botten… 🙁 Okej, mitt rengöringsprojekt kommer inte att förändra renhållningsarbetarnas vardag MEN för mig var det i alla fall ett sätt att visa respekt för deras arbete och det är ju det minsta jag kan göra. Fast jag medger att det är avsevärt mycket enklare sommartid när trädgårdsslangen kan hjälpa till att göra jobbet.

/ Storkelina

Jaha, då var det nytt år igen och tacksamt nog så var tvåbeningarna i min närhet tillräckligt smarta för att strunta i himmelsmällarna denna gång. Okej, jag bryr mig inte JÄTTEMYCKET men det är ju såklart lugnare och skönare utan.

Annars då? Nja, jag får väl erkänna att det inte händer särskilt mycket… Går ut en stund emellanåt, och så leker jag i min nya bustunnel och det är riktigt lattjo 🙂 Jag kan liksom använda den som skyttegrav = skydda mig mot/gömma mig för valpen och sedan ATTACKERA helt utan förvarning! Mina tvåbeningar håller på att skratta ihjäl sig, men lilla Catla springer mest och gömmer sig med svansen mellan benen. Fast he he, hon har ju förresten ingen! Svans alltså 😉

/ Bus – en kisse med klös

Hm, om jag smyger upp…

… på den här fina…

… stenen så kan jag slå mig ner en stund för att…

… tvätta mig och…

… värma tassarna.

Liten glasögonorm som skrämde slag på somliga…

I går hade grannarna Christian & Jejje varit nere i Uppsala, och väl hemma kom frågan om de kunde komma över en sväng. Jodå, det gick så bra så och visst kunde Christian smyga iväg och nyttja badrummets facilititer också – inga problem. Lite senare när jag skulle krypa till kojs var det dock inte frid och fröjd längre, för när jag lyfte på täcket och tittade till en extra gång så såg jag en orm (!). Gallskrikandes rusade jag ut ur sovrummet och ropade på Tommie som bara flinade och besvarade mitt påstående om ormen med ”säkert, jättekul hörru”. Någon ormrädd (Camilla!?) som kan lista ut hur panikslagen jag blev när jag inte blev trodd?! Jag kan lova att det kändes som en evighet innan jag hade lugnat ner mig tillräckligt för att lyckas ”svära över Fantomens grav”* på att jag talade sanning och därmed få iväg maken till sovrummet för ormsanering… Tommie? Han skrattade gott och kom viftandes med den plastorm som Christian (fyyyyyy på sig!!!) hade lagt vid huvudkudden i min sänghalva 🙁 Om jag tog mig tid att fundera över att det är mitt i vintern och att sannolikheten för att det ska ligga en orm i sängen därmed är försvinnande liten?! NEEEEJ!

* Fantomen var min älskade lilla kanin som levde åren 1978-1984, och de som känner mig väl vet att när jag svär över hans grav så är det allvar.

/ Storkelina – med förfärliga grannar (fast såhär i efterhand var det kul 😉 )

Det händer i sanning inte särskilt ofta att jag slår mig för bröstet och tycker att jag är JÄTTEBRA på nå’t. Exempelvis så gick jag igenom grundskolan med det då högsta betyget 5 i så gott som samtliga teoretiska ämnen (det fanns faktiskt inget teoretiskt ämne som jag inte åtminstone någon termin hade 5:a i) utan att någonsin vara nöjd eller stolt. Det är därför lite lustigt att jag såväl i går som i förrgår var närmast löjligt belåten med mina prestationer nämligen a) att jag i går steg upp 2 minuter innan klockan skulle ringa i stället för att vänta in signalen och trycka snooze ett par gånger samt b) att jag i förrgår lade ett 163-poängsord i ordspelet WordFeud. Hm, det är inte utan att det känns lite sjukt hur man (läs undertecknad) värderar sina prestationer emellanåt… 😉

/ Storkelina – ordälskaren

I går var det dags för det sent påkomna (men ändå lyckade!) nyårsfirandet = jag, Tommie, Camilla, Dick, Vera, Christian, Jejje, Jonas & Ngozi ägnade kvällen åt att äta, dricka och prata i MASSOR. Efter att grannarna bjudit på välkomstdrink i form av medhavda Cosmopolitans så intog vi följande enkla men skapligt goda meny:

Bruschetta med tomat, basilika & parmesanost

Helstekt fläskfilé, hasselbackspotatis, rosépepparsås & sallad

Hemlagad citronglass med hallon, blåbär & lättvispad grädde

Vid tolvslaget skålade vi i Moët Chandon (tack Jonas & Ngozi!), och innan det var dags för sänggång vid 4.30-tiden så hann vi även med att gnaga på lite ostar och kex. Mycket trevligt! 🙂

Slutligen vill jag rikta det varmaste tack till alla fina gäster för de fantastiska värd/värdinnegåvorna. Här blidde det både skumpa & Jack Daniel’s Tennessee Honey (Jonas & Ngozi), vackert ljus med fat & en flaska Bollinger (Camilla & Dick) samt en pava rött & Jack Daniel’s Winter Jack (Christian & Jejje).

Camilla och den lilla elefanten hade äran att presentera…

… Jejjes vackra nyårsdukning à la 2012.

Bilderna gör inte dukningen någon riktig rättvisa, men det var SÅ fint!

Här har vi hela nyårsligan (minus fotografen då) och…

… här har Jonas & Jejje hamnat i fokus.

Camilla och lilla Vera, som firade sitt allra första årsskifte (Vera då 😉 ).

Tommie & Ngozi…

…  och Christian som var mitt inne i en djup diskussion om träning.

Ngozi & Jonas firade sin tredje gemensamma nyårsafton i Hindersbo.