Hittills inga köldrekord hemma i Hindersbo, men kallt ändå för en liten bostonterrier… 🙁

Helt oavsett vilken tid på året det är så pratar vi svenskar väääldigt ofta om vädret och alltsomoftast så upplever vi det vara kallare/varmare/regnigare/blåsigare än vad som är brukligt för årstiden. Just denna vinter så är snackisen – så här långt – att den första snön kom sent MEN i stora massor. Vilka ”unika” väderföreteelser vi har att vänta de kommande månaderna återstår att se, så till dess får vi hålla till god med lite väderhistoria:

• Den lägsta temperatur som någonsin uppmätts var på den ryska forskningsstationen Vostok II på Antarktis. Där sjönk temperaturen den 21 juli 1983 ner till -89.2 °C. Annars har Vostok ett betydligt mildare klimat med en medeltemperatur på behagliga -57 °C 😉
• Det svenska köldrekordet på -52.6 °C noterades i Vuoggatjålme i Lappland den 4 februari 1966 och det största uppmätta snödjupet på 327 cm (hit räknas inte drivbildningar med mera) uppmättes i Kopparåsen i närheten av Riksgränsen i Lappland i slutet av februari 1926.
• Sedan den 13 september 1922 så har  Al’Aziziyah i Libyen med sina 57.7 °C världs- rekordet för högst uppmätta temperatur. Det svenska värmerekordet ligger på mer beskedliga 38 °C, och denna temperatur noterades i Målilla den 9 juli 1947.
• I Indiska Oceanen fick den franska ön La Réunion under ett enda dygn ta emot 1870 mm regn (nästan 2 meter!). Detta hände den 16 mars 1952.

/ Storkelina – en väderguru i er tjänst

I går kväll när Tommie kom hem från jobb & gym så hade han med sig en amaryllis i den vackraste näverkruka. Min fina amaryllis kommer så småningom att få vita blommor, och som av en slump så är just denna växt min absoluta julfavorit. Tilltaget var alltså MYCKET uppskattat 🙂

/ Storkelina – lilla frun

Jaaaa, är det inte det ena så är det det andra 🙁 Efter nästan en veckas frånvaro så vaknade jag i morse och kände mig mentalt redo att återgå till jobbet, men av mina planer blidde det intet. Väl uppstigen ur sängen så upptäckte jag att jag hade rent bedrövliga ryggsmärtor vid sittande och stående ställning, och även om det funkade riktigt skapligt att gå så hjälpte det föga rent arbetsmässigt. Bara att ringa till chefen och gny en smula samt konstatera att i morgon blir det a) jobb i Stockholm eller b) läkarbesök (måste ha intyg från och med i morgon). Hoppas förstås på att göra en klassisk Helena = ryggsmärtorna försvinner lika plöstligt som de uppkom, men helt oavsett vilket så finns det ju som bekant värre problem än att ha ”lite” ont…

I hopp om att få ordning på fysiken så har jag, i den mån jag har kunnat, gjort diverse ryggövningar och tagit en liten promenad med Catla. Det sistnämnda var dock lättare sagt än gjort, för på  den väg som plogades så sent som i går kväll låg det nu drivor med svårforcerad snö och gjorde livet surt för en vingklippt pippi och hennes fyrbenta (en av dem, Bus var smart nog att stanna hemma).

Nu ska jag mysa med värmedyna och spikmatta ett tag, så ha det gott och ta det lugnt i snöyran!

/ Storkelina – en som bloggar i horisontalläge 😉

Som jag tidigare har berättat så är jag minst sagt låg för dagen, och jag har inte jobbat sedan i onsdags. Sjuk? Nej, inte fysiskt men på det mentala planet har jag åkt rätt ner i backen och behöver några dagar för själslig rekreation och återhämtning.

Helgen spenderade jag & Tommie hos brorsan där även mamma var på plats och utöver det så har jag andats, gråtit, vilat och ägnat timmar åt att beundra den vansinnigt vackra naturen. Det känns som att jag är på rätt väg, och jag räknar med att jobba framåt onsdag/torsdag MEN till dess så ska jag bara tänka på mig och de mina och ingenting annat. Eller förresten, jag ska naturligtvis även passa på att njuta av de 21 minusgraderna…

Ett gäng vinterbilder följer:

En grönfink i färd med att landa och en talgoxe som smaskar i sig solrosfrön.

Vinterbild från tomten där vår fina, specialbeställda/handgjorda grind skymtar.

En soligare del av tomten.

”Stora” vägen precis utanför tomten och…

… vacker utsikt med Annelunds lada i fjärran.

Rubriken beskriver det känslomässiga läge som infinner sig när man får besked om en älskad anhörigs svåra sjukdom, och nattsvart är vad jag upplever just nu. Min älskade mamma är sjuk, och även om jag ska göra allt för att hålla hoppet och modet vid liv så måste jag först få landa i allt det här. Jag kommer att göra det, men jag är inte där än…

/ En dotter

Tjenamoss, alla go’a kattvänner! Som vanligt så var det alldeles för länge sedan sist, och jag kan inte ens skylla på att jag har varit strängt upptagen. Näää, den här årstiden blir det faktiskt inte många kattknop gjorda… Visst, jag kilar ut nå’n gång per dag för att bära hem mitt dagliga byte (i bland ger jag det till valpen) men mycket mer än så blir det inte. En av korgstolarna (i rummet där mina människor tittar på sin fyrkantiga bildmaskin) är favorit-platsen, och där ligger jag nästan jämt 🙂 Fast just i kväll har jag hittat en fin papperspåse där min ena människa har stoppat några mjuka saker att gosa med och DEN kojan går inte av för hackor! Dessutom så verkar inte den lättlurade lilla valpen fatta var jag är nå’nstans, så jag får till och med vara i fred  😉

/ Bus – för dagen på sparlåga

Påsen som står lutad mot väggen är hur myyyyysig som helst.

Min korgstol kan vara bästa utkiksplatsen, men framför allt så….

… är den skön att koppla av i. Min sköna pläd saknas dock på bilden 🙁

Årets adventsljusstake sedd snett uppifrån.

När jag var liten så fullkomligen älskade jag allt som hörde julen till och mitt motto när det gällde julpynt var ”ju mer desto bättre”. Det sistnämnda höll i sig i en herrans massa år, men så plötsligt en dag så tog det bara stopp och jag blev närmast allergisk mot all vad tomtar och pynt hette 🙁 Nu? Ja, efter några år med närmast totalt ointresse för såväl advents- som julfirande så är jag kraftigt på gång igen. Årets adventsljusarrangemang har stått klart (dock ej framme!) i veckor, och såväl elstake som stjärna har plockats fram och provtänts. Plötsligt så ser jag fram emot julen igen, och det känns faktiskt JÄTTEBRA 🙂

I går kväll var det fullt ös här på byn = en helikopter som nästan strök hustaket innan den flög vidare och landade strax bortom/vid sidan av granngården Annelund. Helikoptern lyfte sedan, tog ytterligare en sväng över området, gick åter ner men försvann därefter ut i tomma intet. Vad som faktiskt försiggick har vi ännu inte lyckats lista ut, och detta trots att granntösen Jejje ringde polisen för att höra sig för. Kunde ju vara intressant att veta om det var en förrymd brottsling man sökte efter tänkte vi…

I dag har vi mest bara tagit det lugnt, men jag har i alla fall hunnit med att fixa i ordning lite i gäststugan (måste ju vara fiiiint inför mammas ankomst till jul) och dessutom så blev det en tur i spårskogen med Catla (och Tommie ). Härligt!

/ Storkelina – i pyntartagen

I går efter jobbet var jag, Tommie & Christian (Jejje var tyvärr upptagen på annat håll) på middag hemma hos Dick, Camilla & lilla Vera. Tillsammans så slukade vi kycklinggryta med ris & smarrigt, hembakt bröd och det hela avslutades sedermera med kaffe. Alltsammans var mycket gott och dessutom så fick vi oss ett antal goda skratt (lätt hänt bland ett gäng övertrötta själar 😉 ). En jättetrevlig kväll! 🙂

I dag har jag jobbat hemifrån, snabbrastat grannvovvarna Rocky & Smula (passade samtidigt på att ensamträna Catla som alltså fick stanna hemma), gosat med och pussat en massa på Bus samt sist men inte minst: Sett en SSK-match på TV. Det sistnämnda har inte hänt sedan laget åkte ur elitserien i april 2011 och det är SÅ skönt att ha rätt TV-kanaler igen. Trist dock att SSK skulle åka på däng just denna afton… 🙁

Nu ska jag strax krypa till kojs och ladda batterierna inför morgondagen, så ha det gott så länge!

Grannhunden Rocky har ett härligt löpsteg och formligen sprudlar av energi och glädje när han får springa fritt hemma på gården.

Bus ligger ofta under kaminen och det verkar så varmt, MEN det är det tydligen inte.

I skenet av en ficklampa plåtades Catla under kvällens promenad.

Catla poserade snällt mot den för ändamålet riggade bakgrunden.

På den nytagna bilden ovan ser ni vår fina lilla Catla, nu drygt 6 månader gammal. I går skickade jag just detta foto till såväl Catlas uppfödare som till ägaren av Catlas pappa OCH de tycker båda att hon är en mycket god representant för rasen. SÅ kul och jag blir så stolt, för även om jag & Tommie tycker att hon är finaste vovven i världen så är det ju kul om det är flera som tycker likadant 🙂

I måndags eftermiddag så liftade jag med Cicci & Wilma till Camilla och hästarna i Buckarby. Där blidde det fika, en massa tjatter och högtflygande planer på bak- och pysselkvällar. Jag ser verkligen fram emot de sistnämnda, så nu gäller det bara att få ändorna ur vagnen också 😉

I går kväll läste jag i en tidning om en massa kryddor och deras påstådda positiva hälsoeffekter, och detta medförde i sin tur att jag i dag intog en drink med följande ingredienser: En gnutta vatten, ingefära, kanel, chilipulver, timjan, vitlök & gurkmeja. Om det smakade bra?! Verkligen inte, men det slank ner ändå… 🙁

Nu ska jag soffmysa och ladda inför morgondagens arbete i huvudstaden så ha det gott!

/ Storkelina – den välkryddade

I dag kom du, Gustavs efterlängtade lillebror, till världen. Än en gång har mamma Erica & pappa Patrik alltså blivit omåttligt stolta föräldrar, och själv så kan jag än en gång se fram emot att få träffa en liten Hellberg. Fantastiskt roligt!

/ Tant Helena