I lördags kväll blev det världens godaste burgare (sanslöst bra! 😛 ) på Gästis i Våla, men därefter har det inte varit särskilt muntert. På grund av den rysligaste hosta jag någonsin upplevt så har jag nu spenderat två nätter sittande, och sömnen har därmed varit närmast obefintlig. Feber har jag också, men eftersom det var jobba-hemifrån-dag i dag och så även i morgon så kämpar jag på med dator & telefon. Har redan haft på tok för mycket sjukfrånvaro av andra anledningar, så jag kan bara inte vara hemma. Eller f’låt, vara hemma utan att jobba menar jag ju 😉

Under söndagskvällen testade jag & Tommie nå’t nytt: Vi köpte bil osedd och via telefon. En rätt häftig och lite lätt galen känsla, men det var faktiskt inte fullt så knasigt som det låter. Det rör sig om en av min arbetsgivares så kallade förmånsbilar (tidigare tjänstebil), och vi får den till ett riktigt bra pris. Hursomhelst, familjen utökas nu med en vit Volvo V70 II 2,4D Momentum av 2010 års modell och det känns alldeles utmärkt 🙂

Förutsatt att jag lyckas bli skapligt frisk så har jag en hel del trevligt att se fram emot i veckan. På onsdag blir det julbordslunch med avdelningen (inklusive ”nygamla” Gunilla & Inger, kul!) på Wärdshuset Lasse Maja i Barkarby, och på torsdag så är vi ett gäng från jobbet som ska gå på Bishops Arms i Sumpan. Bäst av allt? Jo, att Tommie lägligt nog ska hämta hem nya bilen från Solvalla (bara ett stenkast ifrån ”min” pub) och att jag därmed får skjuts alla 12 milen hem. Tjoho!

Nä, nu ska jag hosta vidare och kolla hur lille Ömer har det i sitt nystädade terrarium. Ha det!

/ Storkelina

Florstunna tomatskivor skurna med nyslipad kniv.

I torsdags åt jag lunch på en av Solvallas restauranger (Kongressen), och då det dagen innan varit tävlingar så kom detta att bli en riktig högvinst. Tillsammans med kollegorna Caisa, Gunilla & Therese hade jag förmånen att avnjuta ett  julbord till priset 69 kr (!) – samma julbord som föregående kväll hade serverats till en kostnad av 495 kr. Gott var det, trevligt sällskap hade jag och så bara äääälskar jag ju att göra små fynd & kap 😛 Härligt!

Gårdagen bjöd på några timmars arbete (hemifrån), en liten eftermiddagslur och sedermera en kär återförening med långfärdsskidorna. Det sistnämnda var inte särskilt allvarligt menat (hade inte stått på ett par skidor på 25 år…), utan jag skulle bara testa lite ute på tomten. Åhej va det gick! Från huset och till den ena grinden, till vedboden och sedan upp mot den andra grinden, till huset igen och ner mot vedboden… eller inte 🙁 Naturligtvis så vurpade jag = föll pladask på ändan när farten ökades i den branta backen vid huset.  Aj aj aj, vad ont det gjorde i rumpa och rygg! Och vad jobbigt det var att höra kommentarer som att den BRANTA BACKEN är en knappt märkbar lutning i marknivån – stackars, stackars mig 😉

I dag har jag haft fortsatt ont i halsen och hostat och därmed bara tagit det lugnt. Till min stora glädje så var i alla fall Tommie iväg och hämtade de knivar som vi lämnat in på Köttboden för slipning. Fyra knivar var det som kom tillbaka som nya, det vill säga verkligt sylvassa! Det kommer  åter att bli ett sant nöje att använda dem i matlagningen, men det gäller också att se upp för annars kan man nog bli ett eller annat finger fattigare. Hursomhelst, det var helt klart värt att betala 30 kr per kniv för detta undergörande slipningsarbete 🙂

/ Storkelina

Catla blev mycket nöjd när hon såg Wilma = sedvanligt pusskalas utbröt.

I dag har jag:

• Jobbat hemifrån (tyvärr i sällskap av besvärande hosta och ett tilltagande halsont modell värre 🙁 ).
• Haft besök av bästa Rävsvads-Wilma.
• Kalasat på våfflor med grädde & hallonsylt 😛
• Kollat på vinterfåglarna som smaskade i sig solrosfrön, talgbollar (inte hela då 😉 ) och jordnötter utanför fönstret.
• Gosat med Bus & Catla samt studerat den nyömsade ödlan Ömer.

Nu ska jag mysa i soffan med finaste Tommie OCH försöka få ordning på halsskrället. Med andra ord: Ha det gott! 🙂

/ Storkelina

Den indiska kokkonstens kryddor i varma toner kan verkligen liva upp i vintermörkret.

De senaste dagarna har bjudit på såväl umgänge som vila, och i korta drag så har det gått till enligt följande:

Fredagseftermiddagen tillbringades i Rävsvad där jag & Camilla var och fikade med Cicci och unge herr Edvin. Vi fick bland annat avnjuta barnens smarriga lussebullar & pepparkakor, så det enda som saknades var faktiskt Wilma = den som bjöd dit mig/oss. Dagens ungdom, vojne vojne 😉

Fredag kväll: Soffmys och tidig sänggång 🙂

Under lördagen var det dags för en riktig högtidsstund framför TV:n, och det i form av allsvensk hockey med SSK på isen (slutade dessvärre med förlust 🙁 ). De två sista perioderna sågs även av Christian & Jejje, som sedermera spontanbjöds på middag. Inga märkvärdigheter, men en förrätt var redan inplanerad (för att jag & maken var sugna helt enkelt :-P) så för första gången på länge så slukade vi Storkelinas heta Kräftröra på Toast (se sidan Mat & så’nt). Mycket trevligt!

Söndagen var lugn och skön, och även om jag inte åkte så plockade jag i alla fram långfärdsskidor & stavar. En bra start kan jag tycka, för jag har faktiskt inte stått på ett par skidor sedan gymnasietiden och DET var ju minst sagt ett tag sedan…

I dag har jag jobbat hemifrån, och utöver lite matlagning (inget kulinariskt som indiskt utan vanlig, hederlig spaghetti & köttfärssås) så har det inte gjorts många knop. Skönt!

/ Storkelina – en vanlig måndag

Hittills inga köldrekord hemma i Hindersbo, men kallt ändå för en liten bostonterrier… 🙁

Helt oavsett vilken tid på året det är så pratar vi svenskar väääldigt ofta om vädret och alltsomoftast så upplever vi det vara kallare/varmare/regnigare/blåsigare än vad som är brukligt för årstiden. Just denna vinter så är snackisen – så här långt – att den första snön kom sent MEN i stora massor. Vilka ”unika” väderföreteelser vi har att vänta de kommande månaderna återstår att se, så till dess får vi hålla till god med lite väderhistoria:

• Den lägsta temperatur som någonsin uppmätts var på den ryska forskningsstationen Vostok II på Antarktis. Där sjönk temperaturen den 21 juli 1983 ner till -89.2 °C. Annars har Vostok ett betydligt mildare klimat med en medeltemperatur på behagliga -57 °C 😉
• Det svenska köldrekordet på -52.6 °C noterades i Vuoggatjålme i Lappland den 4 februari 1966 och det största uppmätta snödjupet på 327 cm (hit räknas inte drivbildningar med mera) uppmättes i Kopparåsen i närheten av Riksgränsen i Lappland i slutet av februari 1926.
• Sedan den 13 september 1922 så har  Al’Aziziyah i Libyen med sina 57.7 °C världs- rekordet för högst uppmätta temperatur. Det svenska värmerekordet ligger på mer beskedliga 38 °C, och denna temperatur noterades i Målilla den 9 juli 1947.
• I Indiska Oceanen fick den franska ön La Réunion under ett enda dygn ta emot 1870 mm regn (nästan 2 meter!). Detta hände den 16 mars 1952.

/ Storkelina – en väderguru i er tjänst

I går kväll när Tommie kom hem från jobb & gym så hade han med sig en amaryllis i den vackraste näverkruka. Min fina amaryllis kommer så småningom att få vita blommor, och som av en slump så är just denna växt min absoluta julfavorit. Tilltaget var alltså MYCKET uppskattat 🙂

/ Storkelina – lilla frun

Jaaaa, är det inte det ena så är det det andra 🙁 Efter nästan en veckas frånvaro så vaknade jag i morse och kände mig mentalt redo att återgå till jobbet, men av mina planer blidde det intet. Väl uppstigen ur sängen så upptäckte jag att jag hade rent bedrövliga ryggsmärtor vid sittande och stående ställning, och även om det funkade riktigt skapligt att gå så hjälpte det föga rent arbetsmässigt. Bara att ringa till chefen och gny en smula samt konstatera att i morgon blir det a) jobb i Stockholm eller b) läkarbesök (måste ha intyg från och med i morgon). Hoppas förstås på att göra en klassisk Helena = ryggsmärtorna försvinner lika plöstligt som de uppkom, men helt oavsett vilket så finns det ju som bekant värre problem än att ha ”lite” ont…

I hopp om att få ordning på fysiken så har jag, i den mån jag har kunnat, gjort diverse ryggövningar och tagit en liten promenad med Catla. Det sistnämnda var dock lättare sagt än gjort, för på  den väg som plogades så sent som i går kväll låg det nu drivor med svårforcerad snö och gjorde livet surt för en vingklippt pippi och hennes fyrbenta (en av dem, Bus var smart nog att stanna hemma).

Nu ska jag mysa med värmedyna och spikmatta ett tag, så ha det gott och ta det lugnt i snöyran!

/ Storkelina – en som bloggar i horisontalläge 😉

Som jag tidigare har berättat så är jag minst sagt låg för dagen, och jag har inte jobbat sedan i onsdags. Sjuk? Nej, inte fysiskt men på det mentala planet har jag åkt rätt ner i backen och behöver några dagar för själslig rekreation och återhämtning.

Helgen spenderade jag & Tommie hos brorsan där även mamma var på plats och utöver det så har jag andats, gråtit, vilat och ägnat timmar åt att beundra den vansinnigt vackra naturen. Det känns som att jag är på rätt väg, och jag räknar med att jobba framåt onsdag/torsdag MEN till dess så ska jag bara tänka på mig och de mina och ingenting annat. Eller förresten, jag ska naturligtvis även passa på att njuta av de 21 minusgraderna…

Ett gäng vinterbilder följer:

En grönfink i färd med att landa och en talgoxe som smaskar i sig solrosfrön.

Vinterbild från tomten där vår fina, specialbeställda/handgjorda grind skymtar.

En soligare del av tomten.

”Stora” vägen precis utanför tomten och…

… vacker utsikt med Annelunds lada i fjärran.

Rubriken beskriver det känslomässiga läge som infinner sig när man får besked om en älskad anhörigs svåra sjukdom, och nattsvart är vad jag upplever just nu. Min älskade mamma är sjuk, och även om jag ska göra allt för att hålla hoppet och modet vid liv så måste jag först få landa i allt det här. Jag kommer att göra det, men jag är inte där än…

/ En dotter

Tjenamoss, alla go’a kattvänner! Som vanligt så var det alldeles för länge sedan sist, och jag kan inte ens skylla på att jag har varit strängt upptagen. Näää, den här årstiden blir det faktiskt inte många kattknop gjorda… Visst, jag kilar ut nå’n gång per dag för att bära hem mitt dagliga byte (i bland ger jag det till valpen) men mycket mer än så blir det inte. En av korgstolarna (i rummet där mina människor tittar på sin fyrkantiga bildmaskin) är favorit-platsen, och där ligger jag nästan jämt 🙂 Fast just i kväll har jag hittat en fin papperspåse där min ena människa har stoppat några mjuka saker att gosa med och DEN kojan går inte av för hackor! Dessutom så verkar inte den lättlurade lilla valpen fatta var jag är nå’nstans, så jag får till och med vara i fred  😉

/ Bus – för dagen på sparlåga

Påsen som står lutad mot väggen är hur myyyyysig som helst.

Min korgstol kan vara bästa utkiksplatsen, men framför allt så….

… är den skön att koppla av i. Min sköna pläd saknas dock på bilden 🙁