Ja, vad säger man? Sommaren har blivit till höst, fågelungarna är stora och de vuxna börjar flytta till sydligare breddgrader = jag har betydligt mindre att göra. Matte tycker förvissso att just det där med det minskade antalet potentiella fågeloffer är JÄTTEBRA, men mattar fattar ju å andra sidan inte så mycket. Åtminstone inte när det gäller jakt! 

Häromveckan var jag ute på nattliga äventyr, och även om jag inte tänker berätta exakt vad jag gjorde så kan jag säga så mycket som att husse & matte trodde att jag slogs med en grävling. Dom stackarna (husse & matte alltså) letade förtvivlat efter mig, men jag hade ju inte tid att visa mig just då 🙁 När jag slutligen kom hem och ”bara” var halt på vänster framtass så blev husse & matte SÅÅÅ glada. Det är nästan så att man borde skrämma upp dom lite oftare 😉

Annars rullar kattlivet på som vanligt, och jag leker fortfarande en massa med den där valpen. Emellanåt är hon riktigt skojig, men det finns också stunder när jag gör bäst i att gömma mig HÖGT upp nånstans. Eller förresten, det är inte alltid jag gömmer mig – i bland är det kul att retas lite också, det vill säga att vara synlig men oåtkomlig 🙂

/ Bus – en kisse i farten

När det är förmiddagssol gillar jag att ligga vid husknuten och jäsa.

Att ligga på en sten och spana på…

… lilla Catla är också rätt underhållande!

Om jag tröttnar på ”den lilla” så drar jag bara upp i ett träd tills…

… hon har försvunnit så att jag kan ägna mig åt annat bus.

Gårdagen spenderade jag, Tommie & Catla nere i Stockholm där vi besökte våra syskonbarn och deras föräldrar. Lustigt nog så har Tommies syster Anne och hennes familj precis köpt hus endast ett stenkast från min brorsa Åke & Co, och det är naturligtvis fiffigt värre. Åtminstone för lata besökare norrifrån 😉

I dag pysslade jag med saker i hemmet, försökte kurera kroppen samt myste med alla djuren (lånevovven Rocky inkluderad). Medan Tommie var och körde cross med Dick kom Camilla förbi på en fika, och så småningom rundade vi av (hela gänget då’ra) med mat från pizzerian och en film. Okej, jag ska vara ärlig: Det blidde även några liter Coca Cola, en massa lösgodis samt chips & dipp 😛

Svägerskan Anne var supernöjd med nya huset liksom…

… dottern Nicki & maken Dave.

Lilla Livia var inte bara nöjd med huset, utan även besöket från…

… morbror Tommie var mycket uppskattat.

Min brorson Sebbe hade en grymt snygg hatt och cyklade som en kung (fast inte på den här bilden då’ra…).

Gårdagen var hemsk, men glädjande nog kom denna dag att bli avsevärt bättre. Det blidde således ett fullt arbetspass (i dag fyra timmar hemifrån) följt av tomtmys med Bus, Catla & gästande Rocky. Vi hade det riktigt härligt i solskenet!

När Tommie kom hem så hade han med sig blommor till sin ynkliga fru, och efter de senaste dagarna så var tillfället MYCKET VÄL VALT. Han berättade också att när han hade sagt till innehavaren av den hyfsat lokala blomsterhandeln att han ville ha en blomma till sin fru så hade hon frågat om det var för något speciellet tillfälle. Min underbare man hade svarat ”ja, det är fredag” och på en liten ort som denna så jag nu sannolikt en avundad kvinna

I kväll har jag & Tommie myst i soffan där vi bland annat har slafsat i oss choklad-pudding & vispgrädde, haft koll på SSK:s framfart i en träningsmatch samt spelat lite poker. Och nu är det snart dags att sussa och det ska bli SÅ skönt 🙂

I natt när jag tände lampan hittade jag Catla sovandes med hakan på husses hals = sött!

Bus var ute och hade det bra i dagens finväder.

En grankotte är hyfsat lång, men denna röksvamp var gigantisk.

Detta är en närbild av de underbart vackra rosor jag fick av finaste Tommie.

I morse mådde jag SÅ mycket bättre än i går, och glad i hågen gjorde jag mig således i ordning för att bege mig till jobbet 12 mil söderut. Dessvärre så kände jag ganska snart hur smärtan tilltog, men jag trodde att det skulle funka ändå. Ack vad jag bedrog mig – vid lunchtid var jag helt färdig = bara att åka hem och krypa ner på en värmedyna i sängen. Till råga på allt så missade jag Catlas valpkurs (Tommie åkte dock!), så denna torsdag har i sanning varit HELT värdelös. Det är inte ofta jag känner så, men just i dag måste jag faktiskt få gny och tycka lite synd om mig själv. Eller förresten: MYCKET synd om mig själv. 😉

/ Storkelina – en stackare

Medan hennes matte plågades satt Catla i Camillas knä och hade pusskalas.

… ska sluta läsa NU! På riktigt!!!

Jag brukar sällan skriva om det mest intima och privata, men i dag tänker jag göra ett undantag för jag bara måste berätta om eftermiddagens vidriga upplevelse. Om inte annat så för att jag vet hur febrilt man googlar efter information om andra som har haft liknande erfarenheter…

Kl 15.00 hade jag tid för att sätta in en kopparspiral (preventivmedel) – detta eftersom jag är trött på att proppa kroppen full med hormoner. Att detta ingrepp KAN göra ont hade jag hört (ofta värre när man aldrig har fött barn), men jag visste också att det är högst individuellt hur man känner. Och så tänkte jag: JAG som är så smärttålig, det här blir inga problem. Ack vad jag bedrog mig! Jag kan utan tvekan säga att det kom att bli den mest smärtsamma upplevelse jag någonsin har varit med om (benbrott på två ställen var ingenting). Shit vad jag skrek, jag höll faktiskt både på att tuppa av och kräkas 🙁

Nu har det strax gått sju timmar, och jag mår fortfarande jätterisigt. Visst, det kommer att gå över men hade jag vetat så kan jag lova att jag aldrig hade utsatt mig för detta. Hu, så hemskt det var…

/ Storkelina – rik på både smärta och erfarenhet

Första egna lantbruksfastigheten i Buckarby, Tärnsjö är bärgad = ni får ett STORT hus och stilige Gandhi får ett alldeles eget stall. Coolt, det är ni verkligen väl värda! 🙂

/ Storkelina

Natten till i dag var inte den mest harmoniska jag har upplevt, snarare tvärtom. Tommie & Catla hade lagt sig i skaplig tid, men Bus var fortfarande ute och jag låg i soffan och slötittade på TV. Plötsligt hörde jag ett jäkla liv utanför och min första tanke var att det var Bus som var illa ute. Jag slängde alltså på mig ett par gummistövlar, slet åt mig en ficklampa och for ut med en jä*la fart. Efter att ha rusat över tomten, ut genom en av grindarna och upp i skogen (jag uppfattade att det var därifrån djurlätena kom) hände det: Jag krockade med en grävling! Jo, bokstavligt talat. Förmodligen hade jag bländat honom/henne med ficklampan, för efter att ha a) hotat grävlis med mitt gigantiska tillhygge (ficklampan) och b) gett ifrån mig ett avgrundsvrål så stormade stackar’n rätt in i en sten. 🙁 Det var då jag fick tid att uppfatta att även Tommie hade vaknat av all uppståndelse och hade kommit efter mig (eller grävlis då 😉 ) med ett baseballträ (!).

Trots att det är sällsynt att grävlingar och katter hamnar i slagsmål så var jag nu helt övertygad om att det var Bus som hade hamnat i blåsväder. Jag & Tommie letade, letade och letade men utan att se röken av någon kisse. Tårarna rann i allt snabbare takt nerför mina kinder – efter förlusten av Teo i vintras kände jag att jag skulle gå under om det hänt min fina Bus-katt något. Jag var verkligen helt utom mig av förtvivlan…

Efter ytterligare någon timme kom Busan hem, och hon var inte nämnvärt sargad = tycktes inte alls ha slagits med nå’n grävling. I dag upptäckte jag dock att hon haltar, så hon har fått stanna inomhus och ta det lugnt och DET känns tryggt! Jisses vad jag älskar denna kisse

Lilla Bus vilar ut…

… i Teos gamla myskorg.

I går åkte jag, Tommie & Catla till en camping i Hofors för att träffa Catlas uppfödare som var i krokarna för hundutställning i dagarna tre.  Tillsammans med jubilaren Ann-Britt, hennes Nisse och sex andra grillade vi, smaskade i oss tårta och snackade. Jättegott och supertrevligt! 🙂 

I dag har det mest bara varit lugnt och skönt. Tommie har kluvit lite ved, Bus har legat och myst i en av Teos gamla hundkorgar (så sött…) och jag & Catla har ”fångat” några kantareller 😛 Utöver det har det dock enbart varit soffmys = perfekt uppladdning inför kommande arbetsvecka. Jo, semestern är faktiskt slut 🙁

Liten Catla med matte på en flytbrygga i Hofors.

Catlas deluppfödare Nisse & Tommie i samspråk.

Hört talas om kantarellhundar? Catla anser sig numera vara utbildad 😉

Häromdagen så berättade jag om den pågående upprustningen av köksbordet. Huruvida det är klart eller om även bordets underrede ska byta skepnad är icke fastställt, MEN den nya ”bordsskivan” är i alla fall på plats (se bilder nedan). Jag trivs redan alldeles utmärkt med resultatet, så nu återstår bara att lista ut vilka stolar som passar till. Hm, kan det månne bli de befintliga som får sig ett ansiktslyft?! Jag känner mig ju faktiskt en smula kreativ för dagen 🙂

Annars är det inte mycket nytt att rapportera, utan livet går sin underbart gilla gång = Bus jagar vidare, Tommie jobbar med en miljon små projekt, Catla har varit på valpkurs och undertecknad planerar för framtida stordåd. Precis i detta nu är jag dock i stånd att krypa till kojs, för semestern närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att vända tillbaka dygnet. Alltså: Ha det fint och på återhörande!

Det nygamla bordet får lite olika utseende beroende på…

… hur ljuset faller.

Detta underbart vackra fat inhandlades av min morfar i forna Sovjetunionen under 80-talet.