Helgen avlöpte finfint, det vill säga maten smakade och gästerna skötte sig utom- ordentligt väl. Det enda lilla missödet var när vi skulle målvaktsträna (fotboll) den 8-årige Sebbe, vars stygge far fick in en rejäl felträff med vänsterfoten = prickade Sebbes ansikte med ett praktskott. Inte så kul 🙁

I dag pratade jag för tredje gången med en bostonterrieruppfödare, som för ett antal veckor sedan parade en av sina tikar. Det verkar (peppar, peppar…) som att parningen lyckades, det vill säga att tiken är dräktig och det är bara SÅ spännande. Till helgen blir det alltså till att åka upp till Skellefteå för att träffa uppfödare, tik och ett gäng andra fyrbenta sötnosar 🙂

Under dagens telefonsamtal med ovannämnd uppfödare var jag förstås mån om att göra ett gott intryck, men det var inte så lätt med mitt sällskap. Nej, det var varken Bus eller Rocky som var ”boven” i dramat utan den skrålande granntösen. Jejje, som var en aning stelfrusen, hade kommit för att värma sig och passade då på att jobba lite vid vårt köksbord. Medan jag ringde mitt viktiga samtal hade hon musik i öronen, och det hon trodde var ett lågmält nynnande var i själva verket en tämligen högljudd liten konsert. Mycket charmigt! Fast jag blev förstås tvungen att förklara för ”min” uppfödare vad det var som försiggick i bakgrunden 😉

Eftermiddagens ”lunch” bestod av Jejjes medhavda delikatesser, nämligen rökt fläskfilé med vitlökskryddad potatissallad 😛 Jag säger bara en sak: Köttboden i Östervåla går inte av för hackor!

/ Storkelina – spänd av förväntan

Två små sötingar vilar ut efter ett ansträngande uteliv.

Gårdagen var lugn och städad med jobb hemifrån, en kvällsfika med Jejje, Tommie, Bus & Rocky (de sistnämnda hoppade över kaffet) och sänggång i skaplig tid. I kväll lär det dock blir desto mera livat för brorsan, Jenny & Sebbe dyker snart upp för att leverera en bil samt sedermera käka middag och övernatta. Det är ju en himla tur att jag & Tommie, som tillsammans har ett körtkort, snart har tre bilar. Fast å andra sidan, vad vore livet utan ett 7-sitsigt tillskott?! En liten ”turnébuss” är ju precis vad vår STORA (eller inte…) familj behöver 😉

Alldelels nyss satt lånevovven Rocky och kikade ut genom fönstret för att strax därefter storma ut genom hundluckan och rusa mot staketet. Tilltaget drog naturligtvis till sig min uppmärksamhet, jag ville ju se vad Rocky hade fått span på. Och jodå, utanför tomten och på andra sidan vägen kom det en vit kisse som visade sig vara min lilla Bus. Jag, som är en hyfsat överbeskyddande matte, blev mycket nöjd med att Rocky skvallrade på rymlingen (som i mitt tycke borde kunna nöja sig med 6.000 kvm tomt). Fy på sig Busan! Mina nerver och mitt kontrollbehov klarar ju egentligen inte av en utekatt…

Nu ska jag bege mig mot köket och förbereda lite inför kvällen, så ha det gott 🙂

/ Storkelina

Jag har tidigare berättat om den lilla ekorren, som brukar parkera sig i en hink på verandan för att glufsa i sig solrosfrön. Tommie lyckades fånga den lilla gynnaren på bild, och även om fotona är oskarpa (tagna genom fönstret) så tycker jag att de är lite roliga. Håll till godo! 🙂

Jodå, visst är det rätt hink! Fröna syns genom det transparenta locket.

Efter en stunds kämpande med locket är det dags att ta sig ner...

... för en stunds njutning i fröparadiset 😛

Direkt från hagen gick Gandhi på tur för leta efter fräscha, gröna strån 😛 De var tyvärr inte så många...

Den senaste veckan har jag haft rejäla problem med mina stackars höftleder, och i dag har det varit fullkomligt bedrövligt 🙁 Lyckades ändå ta mig till Gandhi efter jobbet, men det ska sägas att det var knappt. Usch, denna onsdag är INTE min dag!

/ Storkelina – på dekis

P.S. Camilla >> Du behöver inte vara orolig, för det var ingen som såg när jag smög runt med din oborstade lilla lortgris 😉 Och jag lovar: Han blev ren så småningom. D.S.

Häromdagen trodde jag & Tommie att vi hade blivit fullständigt knasiga – vi hörde nämligen Bus skälla (!) som en hund. Först tittade vi bara frågande på varandra, men rätt snart insåg vi att det var ett faktum: Bus hade  gett ifrån sig ett kort, grovt och mycket tydligt skall. Jag ska erkänna att jag till en början hade lite svårt att ta till mig det hela, men sedan kom jag ihåg den video som kollegan Gunilla visade mig för ett bra tag sedan. Jodå, visst finns det skällande katter och en av dem kan du se genom att klicka på länken nedan 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=aP3gzee1cps

/ Storkelina – utskälld matte

Jämställdhet är bra! Jag tänker på vad som för mig (och många andra!) är självklara saker, exempelvis att män & kvinnor är lika mycket värda och därmed ska ha samma rättigheter/skyldigheter. Att det sistnämnda inbegriper företeelser som lika lön för lika arbete osv osv behöver jag väl inte ens säga!? Kampen för jämställdhet mellan könen har pågått och pågår sedan länge i Sverige, och jag tror att det på förekommen anledning (löneskillnaderna är fortfarande stora…) är jätteviktigt. Från en önskan om ett jämställt samhälle till somliga feministers strävan efter ett könlöst samhälle är dock steget enormt, och det steget är jag inte beredd att ta. Om det hade varit meningen att vi skulle vara en massa ”hen” (i stället för han/hon) så är det min absoluta övertygelse att han där uppe och/eller naturen hade stöpt människan i samma könsform som snigeln: Tvåkönad. Tänk bara, världen hade då bestått av en massa mänskliga hermafroditer med en rent fruktansvärd fortplantningspotential… 😉 Nä, hade det varit meningen så hade naturen helt säkert grejat det där och jag måste därför även fortsättningsvis a) tro att det finns nå’n poäng med att vi är skapta olika samt b) emotsätta mig ett könlöst samhälle.

/ Storkelina – söndagsfilosofen

Denna till synes oansenliga virkeshög kommer att göra underverk för verandan.

I fredags kväll kom Bus in med en liten svart prick i pälsen = en fästing som snabbt förpassades till kaminens hetta. Eftersom det blev ganska tydligt att de fruktade spindelsdjuren (kallas i Finland även skogsbässar) nu gjort årsdebut genomsökte jag min kisse noga och hittade även en rackare som bitit sig fast. Usch på den!

Annars har helgen varit lugn och till och med lite halvtråkig. Det sistnämnda eftersom hela lördagen ägnades åt deklaration och ekonomisk ”aktivitet” och det är saker som roar mig föga… Jag var inte ens utanför dörren 🙁 I dag har det hursomhelst varit bättre och jag & Tommie tog en tur till Uppsala där trallvirke inhandlades. Det är den 19 kvm stora verandan som ska få sig en rejäl ansiktslyftning, och det glädjer mig mycket att de knottriga stenplattorna SNART (eller hur Tommie?! 😉 ) är ett minne blott.

En av planerna inför helgen var att plocka fram kameran för att ta en massa fina bilder på Bus och annat spännande. Tyvärr blidde det ingenting av med detta, men det innebär å andra sidan att jag har det roliga framför mig. Här gäller det att tänka positivt! 🙂

/ Storkelina

Wilma & Gandhi.

Under mina senaste arbetspass har jag blivit på tok för stillasittande, och det är något som uppskattas föga av min arma lekamen. Därav var det en hyfsat skraltig version av undertecknad som traskade i väg till Gandhi i eftermiddags = något ridpass modell ansträngande var aldrig aktuellt. Hursomhelst, lite sjukgymnastik (skritt på lång tygel och med dinglande ben) trodde jag att jag skulle greja, men icke 🙁 Att sitta grensle över hästryggen visade sig i dag vara ännu värre än att gå till fots, så det var bara att snabbt studsa av min mycket förvånade fuxvän. Inget ont som inte har nå’t gott med sig dock för i stället fick 9-åriga Wilma chansen att riktigt ”sitta in sig” på Gandhi. Både häst och ryttare skötte sig utmärkt! 🙂

Har just smaskat i mig en god tomatsoppa och delikata toasts med smör, pressad vitlök & prästost. Så enkelt, så gott och det påminner mig SÅ mycket om forna semesterluncher i turkiska Alanya. Det är förresten rätt fantastiskt hur stor inverkan dofter, smaker och ljud har på en – de fungerar nästan som en tidsmaskin. Eller nå’t 😉

Nu är klockan onsdagsmycket och jag funderar så smått på en kopp te och den sköööna sängen. Ha det gott!

/ Storkelina

Tommie är åter i arbete efter sin ”ryggkrasch” (diskbråck…), men medan han var sjukskriven så gjorde han faktiskt en del nytta. Exempelvis så knäppte han bilderna nedan, och jag – som ääälskar ekorrar – blir förstås glad bara av att titta på dem 🙂

Trädgårdens ekorre modell gråbrun har kommit på besök.

När "korren" har gjort en bedömning av läget (ingen kisse i sikte 😉 ) sätter han/hon sig lugnt till rätta och...

... käkar solrosfrön ur fågelmataren 😛

Jag har länge funderat på att ordna en trevlig ute/grillplats i den del av trädgården där solen håller sig framme allra längst, men då jag (vi) har haft svårt att bestämma om de fristående utemöblerna ska placeras på ett trädäck eller på bar backe så har projektet så här långt stannat vid planeringsstadiet. Alldeles nyss gjorde jag dock ett tvärt kast i typisk Storkelina-stil = har fastnat för tanken på ett fast möblemang (åtminstone bordet). Skissen nedan är gjord av Ernst Kirchsteiger, och jag gillar den skarpt. Nu återstår bara att se vad Tommie säger 🙂

Ernst Kirchsteigers utekök är byggt i vädertåligt lärkträ och lecablock.