I dag ringde ägaren till den tidigare dräktiga bostonterriertiken vi fått kontakt med, men valpningen hade dessvärre inte alls gått såsom man hade önskat. Endast en liten tikvalp, som uppfödaren själv ska behålla, överlevde… Värst är det naturligtvis för uppfödaren, men självfallet så drabbades ju även jag & Tommie av en stor besvikelse. Livet är bra styggt emellanåt 🙁

Helgen har varit lugn, stillsam och mycket trevlig. I fredags eftermiddag kom Åke & Sebbe på besök, och efter en massa mat och diverse aktiviteter blev det sänggång i riktigt skaplig tid – en åttaårings energi tar hårt på en gammal fasters krafter 😉

Under lördagen blidde det först besök hos Gandhi, men sedan åkte vi vidare till Månkarbos strutsfarm. Just denna gång hade vi turen att få se strutsarna på väldigt nära håll och det var förstås kul. Med tanke på att vi hade barn med i sällskapet var det dock en smula pinsamt när en strutskille visade allt vad han hade (hjälp!) och allt vad han kunde när det gällde blommor och bin. Hm, det var faktiskt nästan mer än barnförbjudet, för även en livserfaren kvinna som undertecknad blev smått chockad…

I dag har jag varit på husvisning med Camilla & Dick, men något köp lär det inte bli. Det är hursomhelst alltid kul att kolla, och förr eller senare så säger det väl klick. För egen del så är det ju sedan länge ”klickat & klart” och DET är skönt! 🙂

Några bilder från helgens bravader följer, och då det var brorsan som höll i kameran så fastnade även jag på bild:

Sebbe & Åke poserade villigt.

När den skeptiska Bus väl insåg att Sebbe är en snäll och trevlig kille blev det massor av lek.

Gandhi knallade i väg när täcket skulle plockas av...

Gandhi njöt av sol & mys.

En viss Storkelina pratade med Rävsvadsborna Sally (den fyrbenta) & Wilma.

RävsvadsTigern njöt intill hästhagen.

Struts på språng...

... och struts på hugget.

Tommie, Sebbe & faster Helena efter strutstitten.

Efter ännu en dag med intensiv värk (jag är SÅ trött på det sistnämnda ordet!) är jag nu hiskligt trött. Räknar dock med att ha samlat nya, friska krafter till i morgon och vem vet? Ordet värk kanske inte ens halkar in i morgondagens inlägg 😉 Kram och natti natti!

/ Storkelina

När matte har sagt att man inte får vara på sängbordet kan man ju alltid prova att smyga sig dit bakvägen.

I dag jobbade jag hemifrån, men det var inget vidare eftersom jag hade en vidrig huvudvärk de sista timmarna. Huvudvärken, som i mitt fall beror på nackproblematik, återkommer med jämna mellanrum och är då fullständigt förlamande. Shit, den får mig verkligen att känna mig som en zombie i både kropp och själ 🙁

Annars går jag mest och väntar på att ägaren till den dräktiga bostonterriertiken Cheer ska ringa. Tiken ska valpa när som helst, och jag vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra. Och så hoppas jag ju förstås att det ska bli en liten till mig & Tommie också!

Nu ska jag försöka locka in Bus, som har varit ute en bra stund – åtminstone med hennes mått mätt. Kan inte slappna av och gå och lägga mig innan jag vet vart jag har den lilla, och just att gå till sängs är något jag ska göra tiiidigt i kväll. Smärtlindring i olika former (liniment, spikmatta osv osv) hägrar och dessutom har jag ju en rykande het Allers att mysa med. Tommie? Jodå Marianne och alla andra oroliga, han ansluter så småningom 😉

/ Storkelina

Under en lektion i hemkunskap (1984…) tillagade vi risrätten Jambalaya, och just detta har faktiskt kommit att bli mitt enda positiva minne från nämnt skolämne. Jag tyckte att det var SUPERGOTT, men har av någon outgrundlig anledning ändå aldrig ätit det igen. I går blev det dock ändring på det – detta då jag hade hittat ett recept som jag tror påminner rätt mycket om det vi använde i plugget. Ris kokades in i buljong och rördes sedermera ihop med stekt lök, vitlök & paprika, grillad kyckling, rökt skinka, räkor, tomatpuré, cayennepeppar och lite andra kryddor. Resultatet? Nja, inte riktigt som jag kom ihåg det men om jag får fila på det lite så blir det säkert utmärkt 😛 Dessutom så är det alltid kul att uppdatera mathållningen med lite nya (eller nygamla) rätter! Eller alltid kanske förresten är fel att säga, för varken jag eller Tommie blev särskilt imponerade när jag testade recepten på Madames Saffransfisk (det lät ju så gott) och de ökända senapspanerade strömmingsflundrorna. Hm, det kan faktiskt vara så enkelt att jag är värdelös på just fisk 🙁

/ Storkelina – den matglada

Gummistövel dekorerad med USA:s nationalras: Bostonterriern.

Med tanke på att jag ständigt går runt i trasiga gummistövlar så kan man tro att jag a) är väldigt fattig eller b) struntar fullkomligt i hur jag ser ut. Verkligheten är emellertid en helt annan, det vill säga att jag förbrukar nämnda fotbeklädnader i en rasande takt men framförallt att jag aldrig hittar några som duger.  Sanningen är nämligen att jag snarast lider av en gummistövels-fetisch (eller nå’t). Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att söka efter de perfekta stövlarna (hållbara OCH vackra), men hittills utan att finna mina drömmars stövel 🙁

Hursomhelst, efter att för hundrade gången ha dammsugit det europeiska utbudet av ”rain boots” så gav jag mig in på den amerikanska marknaden. Tänkte då att det inte skulle förvåna mig om de knasiga och materialistiska jänkarna (nejdå, inga fördomar här inte…) hade stövlar med min favoritras bostonterriern på. Och jodå, mycket riktigt så hittade jag omedelbums just en sådan stövel 🙂 Dessvärre så var den högklackad och inte alls lämpad för undertecknads tänkta användningsområden, men det är nästan så att jag måste köpa ett par bara för sakens skull liksom. Börjar faktiskt bli lite sugen på att bli samlare av gummistövlar, för det vore ju heeelt normalt och precis i min stil 😉

/ Storkelina – gummikvinnan

Är nyss hemkommen från stallet där jag i dag möttes av en riktig lortgris: VårGandhi. Efter en närmare titt på hästtäcket var jag hursomhelst glad att han inte hade gått spritt språngande naken i hagen, för om så varit fallet hade jag nog fått stå och borsta lera natten lång… En sak är i alla fall säker, nämligen att min tidigare så sprudlande energi nu är ett minne blott. Det tar på krafterna att ”städa” häst! 😉

Skitig Gandhi hade ett...

... ännu skitigare täcke 🙁

Smarriga bollar gjordes efter ett recept på www.kokaihop.se

Fredagskvällen höll på att avlöpa i sann renlevnadsstil med vatten i glasen (nä, ingen cola här inte!) och allt. Det finns ju dock gränser för hur präktig man kan vara, så vid 22-tiden ställde jag mig och gjorde något jag inte har gjort på närmare 30 år: Chokladbollar = mums! Nödvändiga ingredienser hade inhandlats redan för ett par veckor sedan då jag inspirerades efter att ha bjudits på nämnda delikatesser hos chokladbollsälskaren Cicci. Jäklar, jag hade verkligen glömt hur farligt gott det är 😛

I morse hade jag & Tommie ”fullt hus” innan jag ens hade klivit ur sängen (det sistnämnda var i och för sig rätt sent). Det började med att en utelåst stackare från Tierp behövde ha ”vår” extranyckel för att få tillgång till sitt eget hem, och sedan ramlade det in en rackare som ville slippa åka förbi bankomaten. Vilken tur att man får känna sig lite behövd i bland 😉

I eftermiddag ska jag till Gandhi, som vill ha kärlek i massor medan ordinarie matte är på kurs. Vad det blir därefter vet jag icke, men jag har massor av spring i benen och känner för att göra något riktigt skojigt. Vad? Ja, just den lilla detaljen har jag inte listat ut ännu…

/ Storkelina – lördagslat

Slutspelshockeyn är i full gång och även kvalseriehockeyn pågår som bäst, men det där riktiga suget i hockeytarmen vägrar att infinna sig på undertecknad. Sanningen är att det har saknats hela säsongen, och JA: Jag är helt enkelt less. SSK:s pendlande mellan serierna var länge av högsta prioritet, men till sist orkade jag inte längre 🙁 Hoppas, hoppas att jag så småningom börjar lääängta efter hockey igen – jag saknar liksom det där brinnande engagemanget…

Att läsk är mindre nyttigt har jag egentligen alltid vetat, men när jag alldeles nyss blev påmind om att en läsk innehåller motsvarande 13 (!) sockerbitar så blev jag nästan lite skraj. Hm, måste nog ta och göra något åt mitt Coca Cola-missbruk igen. Jag var faktiskt i det närmaste ”ren” under ett antal år,  men nu dricker jag åter på tok för mycket sockerslask. Bättring på mig! 😉

Efter en lång dag i Stockholm är jag dödstrött, men jag tröstar mig med att helgen är nära. Som vanligt ska sägas, för det känns som om det vore lördag-söndag mest hela tiden. Det sistnämnda är i och för sig rätt trevligt, men det är också lite skrämmande när tiden rusar fram alltför fort. Det är nämligen så rackarn’s kul att FINNAS TILL!

/ Storkelina

Här var det bloggtorka, men en liten hälsning kan jag i alla fall sträcka mig till: Hej!

/ Storkelina