I Storbritannien är det något ljushuvud som har kommit med förslaget att man på laglig väg ska kunna sälja sina organ – detta med anledning av den akuta organbrist som råder. Okej, jag kan faktiskt förstå tanken och i något fall kanske den till och med kan vara god MEN: Rent etiskt anser jag all organhandel vara förkastlig och detta oavsett om den sker på den svarta marknaden eller genom statens försorg. En organdonation medför alltid en viss risk och beslutet bör fattas på helt andra grunder än att man ex.vis har hamnat i ekonomiskt trångmål eller behöver finansiera ett missbruk.

/ Storkelina – en av många med rätt att tycka

Under kvällen har jag haft händerna fulla – av vad framgår av bilden ovan. Stackars Tommie? Han fick liksom inte plats…

/ Storkelina – matte & äkta maka

I onsdags flyttade Bus in med mig, Tommie & Teo och ingenting är sig mera likt. Det är lite som att gå på bio – man sitter och tittar, fascineras, förundras och tittar lite till på denna lilla varelse som har två lägen: Att sova sött eller att röja runt för allt vad hon är värd 🙂 Jag kan i alla fall glatt konstatera att vår senaste familjemedlem äter & dricker bra, gör allt av ”intresse” i kattlådan och fungerar utmärkt med vår älskade Teo. Några bilder följer nedan, någon som är förvånad?! 😉

Matte krävde invägning för att kunna hålla koll på tillväxten.

I en hundfri "koja" kan Bus äta i lugn och ro och får dessutom ha maten ifred.

På rottingstolen kan man vässa klorna...

... eller bara hålla koll på omgivningarna.

Att välja mellan en skär låtsasmus, datorsladden eller mattfransarna var inte lätt.

I torsdags när jag kom hem från jobb och ”extraknäck” som hästvakt var jag rysligt trött men piggades ändå upp av att Tommie, mamma, Teo & Bus fanns på plats och väntade på mig.  Det blidde en enkel måltid i form av varma smörgåsar och lite småprat innan det var dags för skapligt tidig sänggång.

Under fredagseftermiddagen åkte jag, Tommie & mamma in till Östervåla för att handla lite. Resten av dagen/kvällen spenderade vi på hemmaplan med solsken och god mat 🙂 Vi fick också oväntat besök i form av de rara ynglingarna Emil & Wilma, som kom för att ta upp beställningar av superfina WWF-produkter.

I går åkte jag, mamma & Camilla till Solrosen, det vill säga vår trevliga café- och secondhand-butik i Våla. Där blev det både lite shopping och intag av kaffe/te samt smarriga räkmackor 😛 Att det sistnämnda skedde utomhus (mamma är rökare) i hällande ösregn spelade ingen större roll – vi hade ju ett parasoll som åtminstone höll små delar av våra arma kroppar torra 😉 Under kvällen utökades nämnd trio med Tommie & Dick och tillsammans grillade vi, tjattrade en massa och spelade sällskapsspel.

När mamma plockade vinbär sällskapades hon hela tiden av en belåten Teo.

Wilma gillade lilla Bus...

... liksom Emil, som motvilligt ställde upp på bild.

Lånevovven Rocky blev en smula blyg när han granskades av Bus.

I går trodde jag att lilla Bus var borta för gott och var jätteledsen – i dag flyttade Bus in hos mig, Tommie & Teo och jag är JÄTTEGLAD 🙂

Tommies famn utsågs genast till det nya hemmets tryggaste plats...

... och Tommies spännande kryckor kunde man både smaka på och klänga i.

Framåt kvällen skulle det lekas lite, och en penna dög lika bra som nå't annat.

Dagens hemresa från jobbet tog ganska exakt 3 timmar – jag åkte kommunalt hela vägen mellan Hästsportens Hus (vid Solvalla) och Tierp… Tröstar mig dock med att resan till jobbet gick desto smidigare = bil hela vägen (jättetack till mina helt fantastiska chaufförer!) 🙂

Efter jobbet blev det, vilket framgår av föregående inlägg, en tur till stallet* och Gandhi. Hästmys är alltid trevligt, men det var ändå riktigt skönt att komma hem när jag var klar. Och bäst av allt: Tommie var avsevärt bättre i fotleden, det vill säga smärtan har avtagit rejält.

Innan det var dags för ett avsnitt av TV3:s Hell’s Kitchen tog jag en tur till Annelund för att besöka min lilla Bus. Besvikelsen var total när ingen misse stod att finna; letade i ungefär en timme innan jag gav upp för en stund. För ett tag sedan återvände jag & Tommie (stapplandes) för att genomsöka hela gården men dessvärre utan resultat 🙁 Nu är jag riktigt ledsen och orolig….

/ Storkelina

* med stallet avses framöver Gandhis palats hos Cicci, Mats, Wilma, Emil & Edwin i Rävsvad.

Söt Gandhi (tyvärr med kapade öron 🙁 ) en alldeles vanlig men ovanlig tisdagskväll.

 I dag har Gandhi:

• Gått i hagen hela dagen

• Blivit ryktad & smord med salva mot elaka flugbett

• Käkat god mat och en massa hö

• Smaskat på äpplen & morötter

• Blivit kliad, klappad, kramad och pussad

• Fått en varm hälsning från matte Camilla

Allt är således precis som det ska! 🙂

/ Storkelina – förstaskötaren (ivrigt påhejad av assistenten Wilma)

I dag hann stackars Tommies arbetsdag inte mycket mer än börja innan den var över. Ett feltramp då han skulle hoppa ner från lastbilens baklyft ledde till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och sedermera diagnosen ”ligamentruptur vä fotled” vilket på ren svenska betyder ett avslitet ledband på vänstra fossingen 🙁 Usch, jag har aldrig sett en i övrigt fullt frisk människa ha så ont…

/ Storkelina – den medkännande hustrun

Den här veckan kommer jag att vara hästvakt och det är naturligtvis stilige Gandhi som är föremålet för min uppmärksamhet. Kommer löpande att lägga in lite bilder och avlägga statusrapporter och det är inte för att jag tror att det har något enormt allmänintresse. Nix, anledningen är förstås att jag vill hålla Gandhis matte Camilla hyfsat lugn i alla fall. Helt lugn lär hon dock inte bli, det ligger liksom inte i hennes natur… 😉

Efter en vild (hm...) tur med Storkelina på ryggen dracks det vatten...

... och sedan smaskades det betfor och hö 😛

När det hade ryktats och kletats med salvor och liniment bjöd Wilma på morot...

... och till sist väntade Gandhi på att nattäcket skulle komma på plats.