Under den gångna säsongen åkte SSK ur hockeyns finrum, och nästa år är det således allsvenskan som väntar. Som om inte detta i sig vore trist nog så håller laget dessutom på att urholkas fullständigt. Endast en spelare från årets upplaga samt några juniorer har skrivit på kontrakt inför nästa säsong och till och med Mr SSK himself, Robert Carlsson, har efter 17 säsonger i Södertäljes stolthet skrivit på för en annan klubb: Malmö IF.

Att Robban Carlsson, som så länge har hyllats för sin trofasthet, väljer att skriva på för en annan förening nu när SSK har mist sin plats i elitserien är föga konstigt. Det som däremot svider ordentligt är att han går till en annan allsvensk klubb. Det gick j*vligt bra att bidra till att dra SSK i fördärvet, men när det ska spelas uppåt igen så gör han det för en konkurrerande klubb = riktigt surt 🙁 Jo, jag vet att MIF nu är fullpumpade med sköna miljoner och att de kan erbjuda en helt annan ekonomi så på det mänskliga planet har jag viss förståelse för Robbans beslut. På det känslomässiga och moraliska planet är det dock en helt annan sak – det stinker…

/ Storkelina – besviken supporter

”Värmen över för den här gången. Men den kommer tillbaka.” (från www.aftonbladet.se)

Storkelinas kommentar: No shit?! Sommaren har inte ens börjat, så det torde inte vara någon jätteskräll (eller stor nyhet) att värmen kommer tillbaka…

Arbetsveckan nere i Stockholm är redan över och helgen närmar sig med stormsteg = riktigt skönt. Efter gårdagens gråtattacker och dagens spänningshuvudvärk känns ett par lediga dagar mer än välkomna. Och att inte ha minsta lilla inplanerat ter sig som en enorm befrielse!

Häromdagen var Dick & Camilla på spontanvisit (jag ”kidnappade” Dick på Upptåget) och det var riktigt välgörande: Fick håret klippt och en lååång, hääärlig massage 🙂 Dundertack, Camilla! Faktum är att jag på alla sätt och vis har blivit bortskämd sedan jag blev lantis; allt liksom bara serveras på silverfat. I går eftermiddag damp det exempelvis ner en nygrillad kyckling i trädgården (landade sedermera på bordet) 😛 Fast i sanningens namn kom den inte ensam – Jejje & Rocky hade också fått följa med 😉

Nu ska jag ägna mig lite åt världens underbaraste Tommie & raringen Teo, men ha det gott så länge.

/ Storkelina – originalet

För drygt sju år sedan omkom min älskade pappa i en olycka, och hans då 2-åriga engelska springer spaniel Ina blev ensam kvar. Under en tid var Inas framtid oviss – att flytta på en hund som levt hela sitt liv i friheten på en skärgårdsö var inte lätt. Min underbara syster Kerstin & hennes Mats var dock inte sena att välkomna Ina i sitt hem och hon fick därmed fortsätta sitt unga hundliv omgiven av oändligt med kärlek, egen täppa och gourmetkost.

I dag orkade inte Inas hjärta slå längre, hon somnade in lugnt och stilla vid sin älskade husses sida. Mina tankar går nu till husse & matte i Eslöv – jag är så oerhört tacksam över alla fina år de gav ”pappas” Ina och jag lider oerhört med dem. Känner även en enorm sorg i mitt eget hjärta, både för att Ina är borta och för att den sista biten av pappas jordeliv nu är historia. Tårarna rinner och allt känns fruktansvärt tomt…

För knappt två månader sedan drabbades jag av varje kvinnas mardröm – jag hittade en knöl i ena bröstet. Först blev jag vettskrämd, men efter läkarbesöket dagen därpå kände jag mig redan avsevärt lugnare. Remitterades med förtur till mammografi (fick ändå vänta en dryg månad…) och tyckte med tiden att knölen försvann. Och mammografin visade – helt i linje med mina egna funderingar – ingenting alls. Läkaren körde dock även ett ultraljud, och ack som blodet isade sig när jag förstod att hon hittade något. Det blev således även nålpunktion (biopsi) och plötsligt kändes det inget vidare längre 🙁

De senaste veckorna har jag gått och väntat på provsvar och i morse kom det äntligen: Jag är alldeles frisk! Visst, jag vet att massor av kvinnor går igenom detta utan att det är något som helst fel men den lättnad som infinner sig när man själv får ”rätt” svar är ändå obeskrivlig.

Under den tid jag har gått och oroat mig från och till har jag haft ett fantastiskt stöd av Tommie, min övriga familj, mina närmaste vänner och många kollegor. Tack alla, det har betytt enormt mycket! Och tack Jejje för  friskhetsgåvan i form av tidskriften Livet på landet och en smarrig jordgubbsstång – den värmde 🙂

/ Storkelina – åter i gängorna

Bilden är från Wikipedia.

I dag har jag:

• Varit trött efter att ha hållits vaken hela natten av en magsjuk vovve 🙁
• Rensat ogräs, sått & planterat en massa.
• Tittat på när Jejje har mekat med ”sin” motorsåg och kollat lite på Tommie, Christian & Dicks crossåkande.
• Tjattrat med Camilla (öga mot öga) & goa mamsen (per telefon).
• Gosat med en tillfrisknad Teo och njutit av solen 🙂
• Studerat fåglar och världens sötaste, modigaste skogsmus.
• Ätit piza 😛
• Haft rysligt ont i höger knä.

Nu är jag:

Dödstrött och har även fått ont i halsen…

/ Storkelina – söndagsvarianten

Det är rätt fantastiskt vilka trevliga vänner jag har lyckats samla på mig under åren och som de skämmer bort mig. Häromdagen tittade Camilla förbi och förärade mig helt oförhappandes med ett stylat blockljus (lila hjärtan på) och en ny, stilig fågelmatare (matchar vårt röda hus med svarta knutar). I dag kom Stolle upp för en fika och hade, som vanligt, den goda smaken att dyka upp med en hel del ätbart. Denna gång var det jordgubbar, glass och en kardemumma- längd = mums till kaffet 😛

Under lördagskvällen tog jag & Tommie en tur till Tierp där vi gick och käkade thaimat med Dick & Camilla. Innan det bar av hemåt igen hann vi även med lite TV-spel – mycket trevligt 🙂 Som en liten parentes kan också nämnas att det var undertecknad som – helt utan blessyrer – lyckades framföra hushållets Volvo heeela vägen till Tierp. Jo, det var faktiskt första gången och en ENORM tröskel har forcerats. Skönt!

/ Storkelina

Nya fågelmataren, som redan är godkänd av mina vänner domherrarna.

Tommie, Stolle och en massa godsaker.

I kväll är jag mest bara trött, men jag vill ändå rikta ett varmt tack till Christian, Sara, Per & Tommie. Genom dessa  högst vänliga medmänniskor lyckades jag lifta alla de 24 milen fram och åter mellan bostaden och jobbet – rätt fantastiskt egentligen 🙂

/ Storkelina – den tacksamma

Usama bin Laden är död, USA: s president Barack Obama har fått en fjäder i hatten och många människor tror att världen nu ska bli en säkrare plats. Själv tror jag inte alls på det sistnämnda, snarare tvärtom. Detta eftersom al-Qaida i allra högsta grad lever vidare – sannolikt mer hämndlystna och fientliga mot västvärlden än någonsin förr.

Som jag tidigare nämnt så är jag dessutom emot dödsstraff, inte minst i fall som det ovannämnda. En rättegång borde vara det minsta man kan begära även om det inte finns några tvivel om vilka brott som har begåtts. Det är dessutom min personliga uppfattning att a) ingen, det vill säga varken enskilda individer eller regeringar, har rätt att bestämma över liv och död samt b) att dödsstraffet är alltför lindrigt för den straffade men ett helvete för oskyldiga efterlevande. Om man verkligen vill straffa någon så är det nog klokt (om än inte så humant) att hålla henne/honom vid liv…

/ Storkelina – en av många med rätt att tycka