Tommie låg och vräkte sig i många soffor innan det var klart 😉

I torsdags var jag & Jejje ner till Uppsala för ett premiärsbesök på The Bishop’s Arms. Jättegott, supertrevligt men en liiiten besvikelse att lokalen var  så ”omysig”. Inte alls ombonat och gosigt som i gamla goda Sumpan, utan mer storskalig O’Learys-känsla. En härlig kväll hursomhelst, och säkert ännu bättre när det är fullsatt 🙂 

Fredagen tillbringades med jobb på hemmakontoret och i lördags morse bar det i vanlig ordning av till skjutbanan. Efter pang-pang blidde det sedermera en tupplur och sedan iväg till Rävsvad, där vi kollade fotboll och lät oss bjudas på mat. Gott och toppentrevligt! 😛

Igår fick jag & Tommie för oss att åka till Gävle för att äta nå’t gott. Det blir dock inte alltid som man har tänkt sig så centrala Gävle blev till Valbo köpcentrum och maten intogs på IKEA (vi körde iallafall en trerätters 😉 ). Efter mat blidde det shopping och vi kom slutligen hem med allt från skor & terrassvärmare till ny vardagsrumsmatta och en (beställd) biosoffa. Kul, jag älskar ju som bekant spontanitet 🙂 🙂 Nu? Natti natt och sov gott…

Igår tittade Tina & Hild förbi under ett träningspass.

Ja, vad ska jag säga?! Är obeskrivligt trött mest hela tiden, lederna/ryggen stökar och jag är urusel på att ta mig för saker (att skriva här till exempel 🙁 ). Hoppas bli piggare inom kort!

Har hursomhelst inte bara legat på latsidan, utan faktiskt haft en del trevligt också 🙂 Förra veckan red jag till exempel ett pass på vår fina Hild och i lördags var jag & Tommie på lille Charlies 1-årskalas hemma på granngården Annelund. Har även börjat läsa en riktigt intressant bok skriven av två psykologer. Titeln är ”I befintligt skick – Att ta sig själv på allvar” och jag lär återkomma med en liten recension när jag läst klart och hunnit reflektera lite över innehållet. Nu ska jag bara koppla av och så snart jag har fjärrkontrollen för mig själv är det dags för en rejäl såpa-mara (för dagen Gossip Girl). Ha det gott!

Efter mormors minnesstund infann sig först en enorm lättnad och, dagarna därpå, en trötthet vars like jag inte kan minnas att jag varit med om. Jag var hursomhelst klok nog att lyssna på kropp & själ, så midsommarhelgen blev av det riktigt lugna och avslappnade slaget: Jag, Tommie, alla djuren, god (och enkel!) mat samt en massa VM-fotboll. Alldeles lagom just denna gång 🙂 Nu? Sussa sött!

I torsdags hängde jag med Wilma, ponnyn Lissan, Cicci & Edwin på Pay and Jump (typ övningstävling i hoppning) nere i Uppsala. Wilma & hennes Lissan är ju vanligtvis ute och tävlar på riktigt, men just den här gången passade de på att spana in banan inför en kommande tävling på samma plats (reds idag). Kul!

Medan hjälten Tommie tillbringade fredagen/lördagen med att cykla Vätternrundan (han tog sig igenom alla de 30 milen och jag är djupt imponerad!!!) spenderade jag såväl fredagskvällen som lördag morgon på Tirk. I fredags var det jag som körde terminsfinal på fina skimmeln Bea och igår hade jag nöjet att passa Charlie medan mamma Jejje red. Mysigt i stallet, men sjukt tomt här hemma. Ytterst sällsynt att Tommie tillbringar natten borta, så är inte alls van… Sov som en stock gjorde jag iallafall mellan sms-uppdateringarna från Tommies framfart 🙂

Igår kväll avnjöt jag, Jejje & Mickis en riktigt härlig middag på Annelund. Det var spanskt tema med fagra damer, massor av bubbel (från Barcelona såklart 😉 ), min gazpacho & vitlöksbröd till förrätt, en fantastisk paella i regi Jejje till varmrätt och avslutningsvis en underbar sommarpaj med jordgubbar i regi Mickis. Sååå gott, så mysigt och superdupertrevligt 🙂 🙂

Annars konstaterar jag att jag förvisso känner mig glad men fortfarande väldigt stressad över än det ena, än det andra. Min bror Håkan & mormors frånfällen har ju inte bara inneburit sorg och en massa som måste ordnas (familjen har verkligen hjälpts åt med det sistnämnda, det ska sägas!), utan det kommer en himla massa tankar och – i mitt fall – en stressande känsla av att ”alla” rycker i mig och behöver något från mig. Att jag har tusen ogjorda saker där varje liten detalj känns som ett berg som ska bestigas. Det här är förstås mestadels mentala spöken, men det gäller att bromsa farten medan tid är. Den senaste månaden har jag varit påfallande glömsk, virrig och begår misstag som jag aldrig skulle göra i vanliga fall. Jag fyller hundarnas matskålar, men glömmer att ställa ner dem på golvet. Jag stressar över en bolagsdeklaration som måste göras och skickas in och upptäcker sedermera att jag gjorde det redan i mars. Jag sitter framför datorn/tv:n eller uppe på hästryggen och är plötsligt inte medveten om var jag är eller vad jag håller på med. Hehe, det låter som att jag håller på att bli skvatt galen men enligt experterna är det ”bara” typiska symtom på stress/utmattning. Hoppas att det blir bättre snart, för det är faktiskt rätt jobbigt att inte känna igen sig själv… Nu? Sussa, så ha det bäst!

Gazpacho med lite smulad Fetaost & persilja.

Delikat paella 😛

En himla fin bild på mormor <3 Åke hittade den, och många andra, när bild till en tidningsartikel efterfrågades. 

Lördagen inleddes med skytte och jag fick ihop några riktigt snygga serier. Kändes ruggigt bra efter  den senaste tidens formsvacka 🙂

Efter pang pang blidde det ett par timmars vila (typ låååång tupplur 😉 ) och när jag vaknade hade Tommie gett sig ut på en långtur med cykeln (Vätternrundan hägrar…). Själv tog jag en hundpromenad, sparkade på den återuppväckta fotbollen, sköt några serier OCH: Slogs av att jag kände mig väldigt ensam 🙁 Var egentligen på humör för social samvaro och kanske till och med lite party, men av det blidde det intet i vår folktomma by. När min cyklande make väl var hemma fick jag ändå lite plåster på såren, för då rattade vi (mest jag) fyrhjulingen bort till Rävsvad där Mats & Wilma höll hov (Edwin låg och sov, Cicci & Emil var ute på vift). Trevligt! 🙂 Nu? Natti natti 🙂 🙂 

Det har varit mycket på slutet, så har inte riktigt orkat mig in här (tufft att logga in vet ni 😉 ). Utöver ett och annat måste har jag hursomhelst gjort en del trevligt också. Förra helgen tillbringades till stor del med bad & sol vid Trollsjön och det var såå välbehövligt 🙂 Har även hunnit med en förkylning, ridning i Tierp och sist men inte minst: En tur till Bollnäs, där vår fina Titans Hild debuterade. Nu? Samla kraft inför morgondagen, hoppas på bra nattsömn. Ha det gott!

Igår åt jag, Tommie, Kerstin, Åke, Jenny, Sebbe & mamma en härlig middag tillsammans. Det kändes riktigt gott att samla familjen, prata lite och utbringa en skål till mormors minne. Och till minne av alla andra nära och kära vi har förlorat… Jag märker att jag har ett väldigt stort behov av att ha mina närmaste nära mig när det händer tråkigheter <3

Idag var det dags för tävling och jag kan väl bara konstatera att tävlingsledningen/sekretariatet gjorde en betydligt bättre insats än jag. Usch så illa det gick, är inte alls i form.

När vi kom hem gick jag ut och lade ett spår till Catla, och när det fått gotta till sig några timmar gick jag & lilla c ut för att jobba. Hehe, det gick inte alls så för första gången sedan Catla var valp var jag tvungen att avbryta spåret. Vår lilla dam var inte alls i spårform, vilket fick sin förklaring någon timme senare. Catla började darra och flämta, så jag tog tempen på henne och hon visade sig ha feber. Verkar bättre nu, men håller henne förstås under uppsikt. 

Under kommande vecka blir det läkarbesök, ett par turer till Stockholm men framförallt: Återhämtning. Med allt som varit de senaste månaderna, och med allt som är med anledning av mormors bortgång, började jag känna mig enormt pressad. Så många måsten och så lite ork, kände att jag var tvungen att lägga i bromsen INNAN jag stövlar in i den berömda ”väggen”. Svårt att förklara, men vid det här laget har jag tämligen god självkännedom och jag känner att jag måste få tid (och ork) att bara finnas till. Andas och andas ut. Låter det flummigt? Det gör inget, inte så länge JAG förstår. Lev väl!

Min inre konstnärssjäl har varit slumrande i många år nu, men när jag förlorade min bror Håkan drällde det fram en dikt och nu när jag förlorat mormor fick jag ett plötsligt behov av att uttrycka mig i färg & form. Gissar att det funkar som någon form av terapi och tolkar samtidigt den långa frånvaron av konstnärliga utsvävningar som att jag varit väldigt harmonisk på senare år. Vackert så! Hoppas (och tror!) att harmonin snart återinträder i tillvaron – min konstnärliga sida får mer än gärna sova vidare…

Ibland tyckte jag att du var tjatig och besvärlig, emellanåt tyckte jag att du var tjurig. Till syvende och sist, och mest av allt, var du dock en person som betydde enormt mycket för mig – inte minst under barn- och ungdomsåren.

Du & morfar tog mig med på utlandssemestrar och under en av dem, på Hvar 1978, var det du som lärde mig att simma. Varje kväll under den semestern, och många gånger under återstoden av ditt liv, sjöng vi vår ”Lena kan simma-sång” tillsammans. Det var fint.

Skansen, Gröna Lund, biobesök, fina presenter & slantar – allt extra var det du & morfar som stod för.  Jag älskade middagarna hos er, god mat (alltid med efterrätt) och intressanta människor. Jag var inte mer än 7 år gammal när jag gav mig in i min första politiska debatt – motståndare var middagsgästen tillika socialdemokratiske riksdagsmannen Hans-Göran Franck. Spännande.

Jag ringde dig varje dag efter skolan, år efter år och du tog dig alltid tid. Du kallade mig mormors hjärtas ros och det var bara några år sedan du berättade vilken sorts ros jag var: Blekt aprikosfärgad. Lät vackert!

Nästan 97 år gammal har du nu somnat in, i lördags kväll på Danderyds sjukhus. Jag är innerligt glad att du inte var ensam. Ett innehållsrikt liv, där du som dotter till kommunistledaren Hugo Sillén var en del av ett stycke historia, har nu nått sitt slut.  Det känns oerhört tomt, oväntat tomt och väldigt sorgesamt. Tänk att det kan vara så, att förnuftet blir fullkomligen överöst av känslor. Jag vet ju att du kände dig färdig med livet, men nu när det är för sent känner jag mig inte färdig med dig…

Puss & kram mormor & tjingelibutt! <3

/ Ditt hjärtas ros