En het chiligryta i halvegen design presenteras förmodligen så småningom - om den blir bra vill säga.

Lördagen har passerat och enligt almanackan är det redan söndag, men jag är fortfarande pigg och vaken 🙂 Vet inte om det beror på att jag är lite hungrig men det enda som intresserar mig just nu är recept och jag har hittat MÅNGA som jag ska testa. Eller rättare sagt i det närmaste testa; det händer inte alltför ofta att jag följer ett recept till punkt och pricka – tycker liksom alltid att det är någon liten detalj som måste ändras. Det kommer hursomhelst att bli spännande att dinera i storkboet framöver, för här är det nytänkande och nyskapande som gäller i köket = oerhört inspirerande 😛 Jag vet inte om det beror på lantluften eller vad det är, men det är så otroligt mycket roligare att laga mat här uppe. Dessutom är man ju tvungen nu när man har flyttat från Sveriges krogtätaste kommun… 😉

/ Storkelina – nattugglan

P.S. SSK inledde lördagens match mot Brynäs med att göra 3 (tre!) mål inom loppet av 1 minut och 47 sekunder, kul! D.S.

Jag har blivit helt besatt av att mata fåglar; att se de små liven äta är verkligen en fröjd 🙂 Det är faktiskt så att jag fantiserar om att inreda en liten ”fågelskådar- hörna” (inomhus) där jag kan sitta riktigt bekvämt och titta, för det är oerhört fascinerande att studera de olika fågelarternas beteenden kring solrosfrön och annat. Inte minst så är det beundransvärt hur lojala fåglarna är mot sina artfränder – här är det minsann ingen som håller på sitt och ska roffa åt sig så mycket som möjligt. Genom diverse läten lockar man i stället till sig polarna och delar solidariskt på det som bjuds = helt min melodi.

Enligt ordspråket så går det ”inte att lära gamla hundar sitta” och det kanske är sant, vad vet jag? Ett som dock är helt säkert är att det går alldeles utmärkt att lära en gammal bostonterrier att använda hundlucka, det vill säga egen in/utgång. Teos lucka, som för en tid sedan inhandlades från DjurMaxi, används flitigt. Även de betydligt yngre hundgästerna Otter & Rocky nyttjade luckan med framgång och så här långt har den således varit en succé.

I kväll ska jag nog göra något så folkligt som att titta på säsongspremiären av Let’s Dance. De första åren programserien visades såg jag inte ett enda avsnitt, men när jag hamnade ute på landet med få TV-kanaler och minimalt nöjesutbud blev det annorlunda. Nu har vi förvisso införskaffat en hel drös med kanaler, men när jag väl lärt mig att uppskatta dansandet (så länge det utförs av andra då) så är det bara att fortsätta på den inslagna linjen och kolla vidare. Det sistnämnda självfallet till Tommies STORA glädje 😉

/ Storkelina – rapporterar från storkboet

Sjukstugan fortsätter och till sist kunde inte ens Tommie jobba längre = vi lämnade knappt soffan på hela dagen i går. Riktigt trist, för Stolle & Elwira hade tänkt komma upp och de är verkligen efterlängtade. Stolle har vi förvisso träffat i hyfsat modern tid, men när det gäller Elwira så var det alldeles för länge sedan 🙁

När jag nu ändå har intagit soffläge så har jag passat på att göra comeback vid pokerborden – än så länge med viss (om än kortvarig!) framgång. Det blev lite väl mycket poker under period vilket gjorde att jag blev en smula mätt på det, men nu är det faktiskt rackarn’s kul igen 🙂 Och vem vet, som nybliven lantis så kanske det rent av blir min nya försörjningskälla ?! Distansarbete som distansarbete tänker jag 😉

När det gäller SSK:s framfart (eller ras…) inom hockeyn så har jag inte skrivit många rader på slutet och den enkla anledningen till det är att jag inte orkar med min egen negativitet. Eftersom jag inte heller vill sprida den till andra är det bara att knipa igen, åtminstone så länge det inte finns något positivt och upplyftande att dryfta.

Sist men inte minst en liten uppmaning: den som vill hälsa på mig & Tommie är nästan alltid (om vi inte är sjuka, bortresta eller grymt upptagna då) välkommen. Vi kommer däremot inte att ringa och tjata på att folk ska komma hit – det känns lite förmätet och naivt att tro/förutsätta att folk vill åka 12 mil enkel resa för en middag. Bjud in dig själv således så bjuder vi på käk & sängplats!

/ Storkelina – den lyckliga

P.S. Erbjudandet om mat & sängplats enligt ovan är begränsat – en förusättning är nämligen att man känner hela eller delar av värdparet. D.S.

Någon för mig känd läsare som känner sig förbisedd och inte har gratulerats på denna sida? Lugn, bara lugn – det berodde förmodligen inte på att jag inte tycker om dig 😉 Eftersom det är så otroligt många som fyller år mest hela tiden har jag dock valt att hålla mig till 15-åringar, 18-åringar, 0:or av alla de slag och de tre första 5:orna. Logiskt? Kanske inte, men det är hursomhelst min bloggpolicy 🙂

/ Storkelina – den sporadiska gratulanten

I dag blir du 25 år och jag hoppas förstås att du får en härlig dag med fantastiska presenter, massor av god mat (kanske på ”marsvins- haket”?!) och supertrevligt sällskap. Bamsekramar till dig!

/ Tant Storck

På nyårsafton bjöd jag & Tommie på helstekt oxfilé, och förutom fantastiskt kött från Östervåla Kött och Närodlat var nedanstående tillagningssätt ett framgångsrecept:

Under förmiddagen putsade jag filén ren från hinnor och gned sedan in den med kalvfond, salt och svartpeppar. Därefter brynte jag den i en stekpanna med smör tills den fick en fin stekyta, satte en stektermometer i filéns mitt och stoppade in den i mitten av ugnen på 75° värme. Under stektiden öste jag filén en gång med någon matsked vatten. Filén fick steka tills innertemperaturen kom upp i 58° och sedan vila i rumstemperatur i ca en timme innan jag lade in den i kylen.

Ca 12 minuter före servering åkte filén åter in i ugnen – denna gång på 200°. Sedan var det bara att skära upp i ganska tjocka skivor och ställa fram på bordet = plättlätt och jättegott 😛

Observera att min filé blev modell medium; om man önskar ha filén blodig steker man den till ett par grader lägre innertemperatur och föredrar man den well done så steker man den till någonstans kring 62°. Lycka till!

Tips! Om filén (filébiten) är väldigt ojämn i formen kan man om så önskas binda ihop den med steksnöre (hushållssnöre) för att den ska bli lite ”snyggare”.

/ Kock-Lina

P.S. Ovanstående tillagningsanvisningar kommer även att läggas upp på sidan Mat & så’nt. D.S.

Jag skryter ofta och gärna om Tommies & min älskade lilla ögonsten, det vill säga bostonterriern Teo med ursprung från Svartskogens Kennel i Valbo. Han är nämligen – till både kropp och sinne – en uppseendeväckande fräsch 12½-åring. Som en liten jämförelse har jag knyckt en bild på en av Teos jämnåriga rasfränder (se nedan). Visst är han söt, men skillnaden får nog sägas vara markant vad gäller åldersförändringarna (Teos vita örat är medfött 😉 ).

12-årig Teo utan gråa hår.

12-årig amerikansk bostonterrier med betydligt mera grått.

Jag måste härmed kraftfullt dementera några av de uppgifter som häromdagen publicerades i inlägget Myror i huvudet. Dick undrade – enligt egen utsago – inte alls hur mycket vatten det finns i en myrstack. Den egentliga frågeställningen var i stället: Hur mycket vatten dricker myrorna i en myrstack?

Dessvärre har jag ännu inte fått fram några fakta i ovannämnda ämne, men jag återkommer förstås när jag har gjort vidare efterforskningar. Ska dock börja med att kolla med Dick om vi snackar mängden vatten per sekund, per timme, per dygn eller per livstid 😉

/ Storkelina – den korrekta

Kockande Dick?

I går hade jag & Tommie en lugn och skön förmiddag – därefter blev det indisk mat i Tierp. Nix, inget restaurangbesök där inte! Det var nämligen Camilla (tidigare på-landet-Camilla) & hennes kockande sambo Dick som bjöd på hemlagad Chicken Tikka Masala = rackarns smarrigt 😛 Efter mat och uppfriskande äppeljuice blev det mest TV-spel för grabbarna; även jag & Camilla testade att köra lite fyrhjuling. Det var dock inte spelandet som var höjdpunkten för min del (blev typ åksjuk…), utan den långa och härliga stunden under Camillas masserande händer. Grymt välgörande, mera så’nt!

När vi kom hem från stora staden (allt är relativt 😉 ) Tierp mådde jag ordentligt illa och började så smått ana att det var mer än ”TV-spelsåksjuka”. Mycket riktigt så blev jag också ordentligt sjuk under sena kvällen och natten… Även stackars Tommie blev jätterisig, men i hans fall handlade det om feber och halsont. Trots ohälsan kände han sig dessvärre ändå tvungen att jobba i dag och jag led något fruktansvärt med honom 🙁

I kväll har det bara slappats i soffan och det har i sanningens namn varit allt vi har orkat med. Har dock börjat göra en renoveringskalkyl för att få begrepp om a) vad som ska göras b) vilket virke och annat som kommer att behövas c) vilket fackfolk som ska anlitas samt d) vilka kostnader som väntar. Jätteintressant, men MYCKET jobb kan jag lova. Dessbättre är det ingen panik med någonting, för vi klarar oss utmärkt precis som det är just nu. Lite mera utrymme för kläder, tvätt och tonvis med märkliga prylar kommer ändå inte att skada när den dagen kommer. Inte alls faktiskt!

/ Storkelina – er informatör i skogen

Nyårsafton firade jag & Tommie på hemmaplan tillsammans med Jennifer, Christian, Jonas & Ngozi. Menyn, kryddad med Jonas & Ngozis medhavda pavor Moët & Chandon, såg ut enligt nedan:

Tre små sandvikare

Helstekt oxfilé, potatisgratäng, rödvinssås & ugnsbakade cocktailtomater

Hallonmousse med riven choklad, citronmeliss & lättvispad grädde

Jonas vet vad livet på landet innebär och kom med ett överlevnadskit. Detta innehöll bland annat en oljelampa, lampolja, värmeljus, ficklampa, batterier, ris, makrill osv.

Tommie & Ngozi i en fantastiskt vacker sjal.

Jonas & Jennifer ser allmänt nöjda ut...

... medan Christian ser lite lagom crazy ut 😉