I dag blir Tommies & min älskade lille Teo 12 år, och han är lika stilig och vital som någonsin förr = alldeles underbart 🙂 Vi är oändligt tacksamma över att ha honom hos oss!

/ Storkelina – Teos matte

Dagen började med jobb, lunch med kollegorna Björn & Janne och sedan tidig hemgång. Efter ett par timmars vila mötte jag sedermera upp min mamma i Sumpan och käkade lite till; denna gång en räksmörgås på Café Boullan. När vi ätit och pladdrat klart plockade Tommie fram lastbilen och körde oss till Bauhaus i Bromma där vi för mammas räkning handlade kakel, klinkers, handfat, duschblandare etc. Det blev ingen dålig shoppingrunda, men oj vad snyggt det kommer att bli! Och jag måste säga att jag gillar Bauhaus sortiment, för där finns något för alla smaker och plånböcker.

I morgon får jag & Tommie besök av ”vildvittran” och på-landet-grannen Camilla. Tommie har jour och kommer därmed att komma tämligen lindrigt undan, men själv blir jag tvungen att vara trevlig hela eftermiddagen/kvällen/natten (?). Vojne vojne 😉 Lite trav på Solvalla och någon öl på Bishops Arms är planen, men hur det faktiskt slutar låter jag vara osagt – man vet ju aldrig med så’na där lantisar…

Alfons Åberg med sin låtsaskompis Mållgan

I dag jobbade jag och kommer att göra så veckan ut – sedan är det semester igen. Och trots en mer eller mindre sömnlös natt hade jag en riktigt bra dag, som kröntes med lunch tillsammans med kollegorna Johan, Stuart & Thérese. Märkligt nog så överlevde även stackars Stuart vår lilla sammankomst; myror i äppeljuicen var egentligen inte riktigt hans grej…

För övrigt är det typiskt att jag just har lämnat landet för stan, för på torsdag gör kollegan Gunillas unga travare Jody May debut på min på-landet-hemmabana: Gävletravet. Det hade verkligen varit något att se, men nu får jag hålla tummarna här hemma i stället.

”Min bäste vän Patrik”, som jag har kallat honom under många år är en riktigt hemlig typ; faktiskt så hemlig så att folk börjar undra om han är min låtsaskompis 🙁 Det spelar liksom ingen roll när jag försöker bjuda till inflyttningsfest, 40-årsfest, midsommarfest eller kräftskiva – han är alltid (utom på nyårsafton då) uppbokad. Hm, tycker han inte om mig längre?! 😉

I dag fick jag den finaste komplimang jag någonsin fått i arbetslivet. Vem den kom i från och vad den innebar låter jag vara osagt, men jag blev verkligen JÄTTEGLAD 🙂 Tänk vad några få ord eller en tanke från någon kan göra för en annan människa = tål att tänka på. Själv ska jag försöka sprida lite glädje omkring mig alldeles strax, för en utarbetad Tommie är på ingång och lär behöva lite kärlek & värme. Natti natti!

/ Storkelina

I går kväll bar det av till Restaurang Landet vid Telefonplan. Där kunde man äta & dricka gott, men framförallt lyssna till banden Aristocrats och mina personliga favoriter: Peter Murphy’s Carver Combo. Sällskapet bestod av jourhavande Tommie, Pillan, Jonas, Mackan, Erik, svärfar Lasse & hans Anne och flankerades dessutom titt som tätt av Peter och hans sköna Karla – supertrevligt 🙂

I dag blir det en riktig slappardag med planering av mammas badrum (ska renoveras inom kort) och kommande kräftkalas. Eftersom jag råkar tillhöra dem som fullkomligen ÄLSKAR att designa/planera, skriva listor etc har jag alltså en riktigt härlig dag att se fram emot. Tommie förstår sig dock inte alls på min saliga lycka utan verkar mest tycka att jag är en mycket märklig människa… 😉

/ Storkelina – nöjd och belåten

Peter Murphy's Carver Combo eminenta platta

Efter ett par sköna veckor på landet är jag nu åter i stan – trist 🙁 Låter mig dock piggas upp en smula av att Peter Murphy’s Carver Combo bjuder på en av sina sällsynta spelningar i morgon kväll; denna gång är det kl: 19:30 på Restaurang Landet som gäller och det blir säkert utmärkt 🙂

Annars är det mest en massa grejer att packa upp, tvätt som ska tvättas, post som ska öppnas, växter som ska återupplivas (två veckor utan vatten tycks ha varit väl hårt) etc. Festligt? Nja…

/ Storkelina – stadsbon

I snart 15 år har jag & Teo fått ha Tommie för oss själva (nästan iallafall 😉 ), men nu har vi fått konkurrens: i tisdags kväll anlände nytillskottet Grodan. ”Lilla” Grodan är en Kawasaki 250KX, det vill säga en crosshoj. Att den skulle komma förr eller senare var ingen större skräll, för varje gång grannkillarna Dick & Christian har kört på sin nyanlagda bana så har jag sett hur det riktigt har kliat i fingrarna på stackars Tommie. Det visade sig bli mera förr än senare, och nu är den alltså här – välkommen Grodan! Ett gäng sköna bilder (tack för banbilderna, Camilla) följer nedan:

Med hjälp av Dicks Skoda tog sig Grodan de få milen från Tierp

Grodan ska ner på backen

Tommie provsitter sin senaste kärlek

Debut på banan...

... och det går snart liiite fortare

Tommie, Christian & Dick

Christian & Dick till vänster och den rumpömme Tommie till höger

Brorsan är läkare, jag är det inte. Lik förbaskat var det jag som hade sjukstuga på verandan häromdagen när grannen Camilla hade stoppat lilltån under en häst (så dumt!). Att tån hade gått av var inte så svårt att lista ut, men vad göra? Jodå, efter lite telefonkonsultation med brorsan blev vi rådiga och tejpade den mosiga tån. Fast hm, undrar om det blev som brorsan hade tänkt sig? Är inte alldeles säker på det…

Vår lille Teo är inte så van vid kattungar, men i går fick han träffa några på riktigt nära håll. Först visste han inte hur han skulle bete sig, men så småningom kom han på att det nog vore smart att undersöka vad det egentligen var för små rackare. Det såg hyfsat kul ut när Teo försökte nosa på undersidan av de små, som lyfte från golvet och liksom vallades framåt. Som tur var så är småkissarna hundvana (Rocky är idolen som de gärna delar hundsäng med) och har ju dessutom ben att ta till flykten med – märkligt nog så verkade de dock tämligen oberörda av den ny ”behandlingsformen”. Och rädda blev de definitivt inte, de kaxiga små liven.  

Annars är det bara bra här i paradiset och som de flesta säkert har förstått så njuter jag  i fulla drag av umgänget med djur i alla dess former = underbart! Några bilder följer nedan, men observera: känsliga tittare bör undvika tåstudierna 😉

Hästtrampad tå...

... tejpad efter konstens alla regler (hm)

Ursöta småkissar i hundsäng

Teo har upptäckt småkissarna

Under många år har jag varit en fantast av Kavlis mjukost i diverse smaker, men nu är kärleken över. Efter att ha sett TV-reklamen med den dansande babyn en gång för mycket fick jag nog och bytte helt sonika till Fjällbrynt. Faktum är att jag har stört mig på Kavlis vidriga reklam (somliga älskar den…) sedan den dök upp i TV-rutan första gången, men plötsligt klarar jag överhuvudtaget inte av att se den längre. Och för att riktigt visa min ståndpunkt byter jag märke och hoppas på omedelbar respons från reklammakarna. Med så kraftigt minskade intäkter (= mina mjukostinköp) bara måste man ju ta till krafttag 😉

/ Storkelina – den överkänsliga

Omslaget till den nyinköpta CD:n med Bottleneck John

Ja vad ska jag säga? Livet på landet är ju bara SÅ härligt. I torsdags kväll besökte jag & Tommie Östervåla Hembygdsgård för att lyssna på gästande artisten Bottleneck John, eller Johan Eliasson som denne vitt bereste jämtlänning egentligen heter. Vackert väder, gammaldags blues, läsk, kaffe & korv i supermysig miljö = en riktig toppenkväll. Uppträdandet avslutades dessutom med att scenen, förutom Bottleneck John, äntrades av några av Östervålas mycket kompetenta lokala förmågor – kul!

I går var jag ute på promenad med Jejje och nykomlingarna Villy & Bomull; därefter blev det lite gosigt hästpyssel (svampa häst, borsta häst, kratsa hovar på häst etc). Det är nästan så att jag känner mig som barn på nytt – den stora skillnaden är att när jag var liten så ”lekte jag häst” utan häst… Kul är det hursomhelst och detta hästeri förgyller helt klart min semester 🙂

I dag sitter jag mest bara på en stol och pustar ut medan Teo ivrigt pockar på uppmärksamhet. Tommie har åkt till Uppsala för att handla någon viktig killgrej (nä, det är inte nagellack 😉 ) och det är nästan så att jag väntar med spänning på att han ska komma tillbaka. Det är landet det!

Villy till vänster och Bomulls bakdel till höger

Så här i semestertider har jag en hel del annat för mig än att skriva i bloggen – det kanske märks?! Hursomhelst så måste jag ju bara berätta att livet fortfarande leker och att jag  njuter i fulla drag av ledigheten 🙂 I måndags kväll följde jag med Camilla till en av granngårdarna, där hon håller på att rida in det 3-åriga stoet Anemon. Det var förstås jättekul att träffa Anemon och de andra djuren på gården, men det var framförallt imponerande att se samspelet mellan den oerfarna hästen och den avsevärt mer erfarna ryttarinnan, coolt!

I går tog jag & Tommie en tur till Gävle och även om vi denna gång var bilburna så passade vi på att åka den väg vi en gång (typ 1998) cyklade mellan Östervåla och Gävle. En liten nostalgitripp således och det var mysigt; dessutom var det ruggigt skönt att åka bil och att inte ha avverkat etappen Stockholm – Östervåla på cykel dagen före… I ”Brynäsland” intog vi lunch och en mjukglass samt shoppade lite förnödenheter, sedan bar det av hemåt igen.

I morse var jag uppe i hyfsad tid för att vara med när grannen Jejjes sommarhästar dök upp: efter 1½ timmes promenad anlände nordsvenske 3-åringen Villy i sällskap med russet Bomull och två rara (men utmattade!) töser. Tanken är att Jejje och Villy ska bekanta sig över sommaren för ett eventuellt senare köp och jag hoppas innerligt att de ska komma överens. Det är iallafall härligt med lite hästar här igen!

/ Storkelina – livsnjutaren