I snart 15 år har jag & Teo fått ha Tommie för oss själva (nästan iallafall 😉 ), men nu har vi fått konkurrens: i tisdags kväll anlände nytillskottet Grodan. ”Lilla” Grodan är en Kawasaki 250KX, det vill säga en crosshoj. Att den skulle komma förr eller senare var ingen större skräll, för varje gång grannkillarna Dick & Christian har kört på sin nyanlagda bana så har jag sett hur det riktigt har kliat i fingrarna på stackars Tommie. Det visade sig bli mera förr än senare, och nu är den alltså här – välkommen Grodan! Ett gäng sköna bilder (tack för banbilderna, Camilla) följer nedan:

Med hjälp av Dicks Skoda tog sig Grodan de få milen från Tierp

Grodan ska ner på backen

Tommie provsitter sin senaste kärlek

Debut på banan...

... och det går snart liiite fortare

Tommie, Christian & Dick

Christian & Dick till vänster och den rumpömme Tommie till höger

Brorsan är läkare, jag är det inte. Lik förbaskat var det jag som hade sjukstuga på verandan häromdagen när grannen Camilla hade stoppat lilltån under en häst (så dumt!). Att tån hade gått av var inte så svårt att lista ut, men vad göra? Jodå, efter lite telefonkonsultation med brorsan blev vi rådiga och tejpade den mosiga tån. Fast hm, undrar om det blev som brorsan hade tänkt sig? Är inte alldeles säker på det…

Vår lille Teo är inte så van vid kattungar, men i går fick han träffa några på riktigt nära håll. Först visste han inte hur han skulle bete sig, men så småningom kom han på att det nog vore smart att undersöka vad det egentligen var för små rackare. Det såg hyfsat kul ut när Teo försökte nosa på undersidan av de små, som lyfte från golvet och liksom vallades framåt. Som tur var så är småkissarna hundvana (Rocky är idolen som de gärna delar hundsäng med) och har ju dessutom ben att ta till flykten med – märkligt nog så verkade de dock tämligen oberörda av den ny ”behandlingsformen”. Och rädda blev de definitivt inte, de kaxiga små liven.  

Annars är det bara bra här i paradiset och som de flesta säkert har förstått så njuter jag  i fulla drag av umgänget med djur i alla dess former = underbart! Några bilder följer nedan, men observera: känsliga tittare bör undvika tåstudierna 😉

Hästtrampad tå...

... tejpad efter konstens alla regler (hm)

Ursöta småkissar i hundsäng

Teo har upptäckt småkissarna

Under många år har jag varit en fantast av Kavlis mjukost i diverse smaker, men nu är kärleken över. Efter att ha sett TV-reklamen med den dansande babyn en gång för mycket fick jag nog och bytte helt sonika till Fjällbrynt. Faktum är att jag har stört mig på Kavlis vidriga reklam (somliga älskar den…) sedan den dök upp i TV-rutan första gången, men plötsligt klarar jag överhuvudtaget inte av att se den längre. Och för att riktigt visa min ståndpunkt byter jag märke och hoppas på omedelbar respons från reklammakarna. Med så kraftigt minskade intäkter (= mina mjukostinköp) bara måste man ju ta till krafttag 😉

/ Storkelina – den överkänsliga

Omslaget till den nyinköpta CD:n med Bottleneck John

Ja vad ska jag säga? Livet på landet är ju bara SÅ härligt. I torsdags kväll besökte jag & Tommie Östervåla Hembygdsgård för att lyssna på gästande artisten Bottleneck John, eller Johan Eliasson som denne vitt bereste jämtlänning egentligen heter. Vackert väder, gammaldags blues, läsk, kaffe & korv i supermysig miljö = en riktig toppenkväll. Uppträdandet avslutades dessutom med att scenen, förutom Bottleneck John, äntrades av några av Östervålas mycket kompetenta lokala förmågor – kul!

I går var jag ute på promenad med Jejje och nykomlingarna Villy & Bomull; därefter blev det lite gosigt hästpyssel (svampa häst, borsta häst, kratsa hovar på häst etc). Det är nästan så att jag känner mig som barn på nytt – den stora skillnaden är att när jag var liten så ”lekte jag häst” utan häst… Kul är det hursomhelst och detta hästeri förgyller helt klart min semester 🙂

I dag sitter jag mest bara på en stol och pustar ut medan Teo ivrigt pockar på uppmärksamhet. Tommie har åkt till Uppsala för att handla någon viktig killgrej (nä, det är inte nagellack 😉 ) och det är nästan så att jag väntar med spänning på att han ska komma tillbaka. Det är landet det!

Villy till vänster och Bomulls bakdel till höger

Så här i semestertider har jag en hel del annat för mig än att skriva i bloggen – det kanske märks?! Hursomhelst så måste jag ju bara berätta att livet fortfarande leker och att jag  njuter i fulla drag av ledigheten 🙂 I måndags kväll följde jag med Camilla till en av granngårdarna, där hon håller på att rida in det 3-åriga stoet Anemon. Det var förstås jättekul att träffa Anemon och de andra djuren på gården, men det var framförallt imponerande att se samspelet mellan den oerfarna hästen och den avsevärt mer erfarna ryttarinnan, coolt!

I går tog jag & Tommie en tur till Gävle och även om vi denna gång var bilburna så passade vi på att åka den väg vi en gång (typ 1998) cyklade mellan Östervåla och Gävle. En liten nostalgitripp således och det var mysigt; dessutom var det ruggigt skönt att åka bil och att inte ha avverkat etappen Stockholm – Östervåla på cykel dagen före… I ”Brynäsland” intog vi lunch och en mjukglass samt shoppade lite förnödenheter, sedan bar det av hemåt igen.

I morse var jag uppe i hyfsad tid för att vara med när grannen Jejjes sommarhästar dök upp: efter 1½ timmes promenad anlände nordsvenske 3-åringen Villy i sällskap med russet Bomull och två rara (men utmattade!) töser. Tanken är att Jejje och Villy ska bekanta sig över sommaren för ett eventuellt senare köp och jag hoppas innerligt att de ska komma överens. Det är iallafall härligt med lite hästar här igen!

/ Storkelina – livsnjutaren

I fredags åkte vi upp till landet och möttes av det där underbara lugnet som alltid infinner sig där = underbart. Vi hann dock inte mer än att ställa in packningen i huset och matvarorna i kylen förrän Tommie & medhavde gästarbetaren Danne tog itu med helgens projekt: att röja ur och strukturera upp i det 48 kvm stora garaget. Själv tänkte jag bara SEMESTER och begav mig i stället till granngården för att säga hej och låta mig bjudas på ett glas vin 😛 , vilket sedermera blev till middag  i form av tacos – tack!

Under lördagen skulle hönshusbygget hos grannarna avslutas, och såväl den självutnämnde byggherren Tommie som hjälpsamme Danne bidrog såklart med manskrafter. Detta efter att Danne hade mjukstartat med att gräva upp vår gamla häck, som tidigare markerade tomtgränsen mot vår ”extratomt” (den vi köpte för att fördubbla ägorna 😉 ). Undertecknad ägnade sig åt att ta det lugnt i hemmets lugna vrå samt att förbereda middagen till de hårt arbetande gossarna.

Söndagen blev en lugn och skön tillställning, vilken kröntes av VM-finalen mellan Holland och Spanien. Då både Tommie och jag var dödströtta så avnjöts fotbollen  inomhus och inte som på midsommardagen, dvs på vår ”uteservering” Fortsätt läsa →

Behöver jag säga mer?! Det ska iallafall bli underbart skönt!

/ Storkelina – den lata

På ”Miriam-dagen”, eller snarare natten, utökade kollegan Björn och hans Anna familjen med det lilla stofölet (alltså den lilla hästen 😉 ) nedan. Fölet, som förstås är tänkt att bli en framtida travstjärna, är undan familjens egen Padova. Den stolte – men förmodligen ovetande – fadern heter Quaro och är fransos. Lycka till, lilla gosegull!

Padova med knappt dygnsgammalt föl

Under eftermiddagen/kvällen har jag varit med kollegan Therése och besökt halvblodsstoet Svea – wow! Jag har alltid älskat hästar, men på senare år (typ nästan hela mitt fullvuxna liv…) har kontakterna med hästar varit mycket sporadiska. I dag kom förmodligen vändpunkten = jag blev alldeles såld. Svea visade sig vara en alldeles fantastiskt trevlig gammal dam, och tillsammans med ”matte” lyckades hon få mig till något jag inte gjort på åratal: att klättra (jo, bokstavligen) upp på en häst. Fastän jag har en ryslig svindel och fastän Svea är gigantisk (ja, även för att vara häst) så var det alldeles, alldeles underbart 🙂 Man kan lugnt säga att jag tog mig över en enorm tröskel i dag och oj vad jag längtar efter ytterligare ridturer. Jättetack Svea och jättetack Therése!

Några bilder från bravaderna på Ekerö följer nedan:

Svea & Therése pussas

Svea dricker nyponsoppa direkt ur handen

Storkelina har klättrat up på Svea

Storkelina är salig av lycka

Svea käkar gräs

En nyduschad Svea "panerar" sig

MINA jordgubbar

I dag hade jag en lite annorlunda arbetsdag = passade på att röja ur och damma (!) mitt kontorsrum. Det var jätteskönt att äntligen få tid för detta (borde ha gjorts för typ 5 år sedan) och det känns ruskigt skönt att ha det gjort inför den förestående renoveringen. Då ska nämligen rummen tömmas helt, och det vore rätt trist att behöva flytta runt på en massa gammalt skräp…

På vägen hem från jobbet hörde vilda på-landet-grannen Camilla (se gårdagens inlägg) av sig med en ny bild och följande meddelande: ”Jordgubbarna ser fina ut! Eller gjorde 🙂 ”. Shit, jag blir ju tokstressad; tänk om vi inte har några jordgubbar kvar när vi kommer ut till landet igen?! Oj oj oj, då kommer någon att få se prov på gammal hederlig bärsärkagång 😉

Under kvällen var jag & Tommie och besökte den Sundströmska klanens senaste nytillskott, nämligen lilla Nicki. Ian & Livias lillasyster visade sig vara en söt liten krabat med massor av hår. Om det är Anne eller Dave som har nedärvt denna djungel av bebishår vet jag inte, men någon av dem bär helt klart på ”lurviga” gener. Bara en gång tidigare har jag sett så mycket hår på en så’n liten människa och då handlade det om lilla Tilde, som också hade en rejäl och mörk kalufs. Det är rätt coolt att de små är så väldigt olika när de föds; som kontrast till nämnda Nicki & Tilde så är det hyfsat många som tittar ut och är kala som ägg.

Om kvällens semifinal i fotbolls-VM: heja Spanien!!!