MINA jordgubbar

I dag hade jag en lite annorlunda arbetsdag = passade på att röja ur och damma (!) mitt kontorsrum. Det var jätteskönt att äntligen få tid för detta (borde ha gjorts för typ 5 år sedan) och det känns ruskigt skönt att ha det gjort inför den förestående renoveringen. Då ska nämligen rummen tömmas helt, och det vore rätt trist att behöva flytta runt på en massa gammalt skräp…

På vägen hem från jobbet hörde vilda på-landet-grannen Camilla (se gårdagens inlägg) av sig med en ny bild och följande meddelande: ”Jordgubbarna ser fina ut! Eller gjorde 🙂 ”. Shit, jag blir ju tokstressad; tänk om vi inte har några jordgubbar kvar när vi kommer ut till landet igen?! Oj oj oj, då kommer någon att få se prov på gammal hederlig bärsärkagång 😉

Under kvällen var jag & Tommie och besökte den Sundströmska klanens senaste nytillskott, nämligen lilla Nicki. Ian & Livias lillasyster visade sig vara en söt liten krabat med massor av hår. Om det är Anne eller Dave som har nedärvt denna djungel av bebishår vet jag inte, men någon av dem bär helt klart på ”lurviga” gener. Bara en gång tidigare har jag sett så mycket hår på en så’n liten människa och då handlade det om lilla Tilde, som också hade en rejäl och mörk kalufs. Det är rätt coolt att de små är så väldigt olika när de föds; som kontrast till nämnda Nicki & Tilde så är det hyfsat många som tittar ut och är kala som ägg.

Om kvällens semifinal i fotbolls-VM: heja Spanien!!!

I dag fick en av mina vänner glädjande provsvar och jag är SÅ lättad och SÅ glad för hennes skull. Tack universum för att det inte var något knas denna gång!

/ Storkelina – den tacksamma

Camilla på väg till bolaget?!

I dag blev det lunch med Annica och Sveriges kanske godaste lasagne på Bistro Epok. Lite jobbigt faktiskt, för jag var riktigt nöjd med min egen lasagne tills jag provade denna. Jag blir helt klart tvungen att se till att Tommie aldrig äter nämnd rätt på nämnd restaurang; jag vill ju inte riskera att han upptäcker att frugan inte alltid är bäst 😉

Efter lunch blev det ytterligare lite jobb, så kallad arbetsträning, och därefter skjuts hem för en välförtjänt vilostund. Efter vilan bar det av till polisen, där jag hämtade nytt pass och nytt ID-kort. Har inte haft någon giltig identitetshandling på ett par veckor, och det är inte vidare fiffigt har jag hört. När jag ändå var inne på det ”duktiga spåret”  så åkte jag & Tommie hem till brorsan och fick några recept utskrivna. Det är faktiskt inte så tokigt med en doktor i familjen emellanåt 🙂

På vägen hem från brorsan i Skälby ringde på-landet-grannen Camilla och frågade om hon fick låna vår åkgräsklippare. Det fick hon förstås, men efter ett par sms och bilden ovan blev jag något tveksam. Camilla hävdade att hon skulle ta klipparen till bolaget i Östervåla; kort därefter kom en bild och texten ”Nu e jag snart framme. Ska ni ha nåt?”. Okej, tjejen är inte klok men hon är rätt härlig iallafall!

… jag måste ändå titta. Jag tänker på serien Swansea Love Story, som i dag omnämns på www.aftonbladet.se Det rör sig om riktig tragik i form av en dokumentär om de unga heroinisterna Amy & Cornelius, och jag kommer förmodligen att bli väldigt illa berörd. Men som sagt, jag både vill och behöver se detta – om inte annat så för att påminna mig om varför jag är och alltid har varit en drogmotståndare av rang. Synd bara att de som verkligen borde se dylika program, dvs drogliberalerna, oftast väljer att avstå; vanligen med övertygelsen att a) det är bara de svaga som torskar dit på de tunga drogerna (?!) och b) att cannabis faktiskt är jättenyttigt (?!)…

Om du vill se dokumentärserien Swansea Love Story, klicka på följande länk: www.vbs.tv

Under kvällen såg jag för första gången ett avsnitt ur den svenska TV-serien Cleo från början av 2000-talet. Helt klart en trevlig serie och Suzanne Reuter är förmodligen en av landets främsta skådespelerskor, men den riktigt stora behållningen var utan tvekan signaturmelodin: What a Lovely Way med svenska Doris Svensson. En länk till min ”nya” favorit följer nedan!

http://www.youtube.com/watch?v=ilOD3zA6l1o

I fredags blev det utekväll med en damliga bestående av mig själv, kollegorna Anette, Annica, Eve & Ylwa samt före detta kollegan Birgitta. Vi möttes upp och intog en fantastisk middag på restaurang El Toro på Tulegatan i Sundbyberg för att sedermera glida vidare till Bishops Arms uteservering. En jättetrevlig kväll med både ”babbelvatten” och ”kvittermarmelad” 😉

Lördagen var tämligen lugn och stilla; varken jag eller Tommie orkade göra många knop i värmen. Efter mycket om och men masade vi oss iallafall i väg till McDonalds och det var väl vackert så. Under eftermiddagen slappade vi framför VM-matchen mellan Tyskland och Argentina och riktigt kände hur ögonen föll ihop i takt med att de tyska målen ramlade in…

I dag har vi varit och käkat lunch och shoppat lite i Solna Centrum, men mest har vi stört oss på att vi inte har kunnat tillbringa denna underbara helg på landet. Tommie har haft (och har fortfarande) jour, men hittills utan ett enda jobb = riktigt surt :(Om man nu ändå måste vara hemma i stan kunde det ju gärna ramla in lite pengar också.

På Midsommarafton fick jag & Tommie en korg full med läckerheter från butiken Östervåla Kött och Närodlat. Det var våra underbara grannar i Annelund som stod för gåvan och jag säger bara: helt underbart 🙂 Korgen innehöll fläskfilé, oxfilé, rökt skinka, lökkorv, mögelost (Vit Flinga), kryddsmör och leverpastej – allt av högsta kvalitet och omsorgsfullt förpackat. Hm, jag förstår inte hur man ska kunna återgå till vacuumförpackat från Coop efter denna upplevelse?!

Granntösen Jejje har rätt – har man bara råd (alla har faktiskt inte det 🙁 ) så är det värt varenda krona att handla mat av riktigt hög kvalitet. Nämnd butik i Östervåla lär inte behöva vänta länge på mitt & Tommies första besök, så mycket kan jag lova.

/ Storkelina – matälskaren

Det är trist när man blir trött på sin omgivning och det börjar blir riktigt jobbigt när omgivningen tröttnar på en själv; inget slår dock den fruktansvärda känslan att vara trött på sig själv… Det absolut värsta jag vet är när jag hör min egen stämma vara bitter/negativ/ondskefull, men ändå händer det med jämna mellanrum – usch 🙁 Själv ledsnar jag på mig själv redan efter sekunder, minuter, timmar eller dagar och det får mig att undra: hur står alla de människor, som lever hela sina liv med en konstant negativ attityd, ut med sig själva?! Dylika individer finns faktiskt och det övergår helt enkelt mitt förstånd hur man orkar vara sådan utan att någonsin göra något åt sin ”miserabla” situation. Nä, man måste faktiskt lägga i bromsen rätt kvickt om man befinner sig i en negativ tankespiral; om inte för sin egen skull så för omgivningens.

/ Storkelina – i full färd med att ta nya friska tag 🙂

I går blev det mat på den utmärkta grillrestaurangen/sportsbaren Krejsy’s och 5-kamp plus (=7-kamp) på Gröna Lund. Det var kollegorna Malin & Therése som var initiativtagare, och utöver dem så deltog även Johan, Micke, Stuart & Stina. Och så lilla jag förstås! Superkul var det hursomhelst och detta trots att mina resultat i den s k 5-kampen mestadels var av det sämre slaget. I bland är det ruskigt jobbigt att vara en inbiten tävlingsmänniska, men ju äldre man blir desto lättare är det att inse att det inte går att vara bäst på allt; framför allt inte på så’nt man saknar rutin på. Jag tröstar mig dessutom med att jag inte kom allra sist, för det var det en annars stackars tävlingsentusiast som gjorde.

Så småningom kom jag iallafall hem och inte alldeles tomhänt heller: 1 mjukispanda och 3 små mjukisfiskar gjorde mig sällskap 🙂 Har nu vissa planer på att bygga ett ”akvarium” till fiskarna att ställa på jobbet, och om Stinas enda lilla fiskrackare är riktigt snäll så kommer han också att få bo där. Det kommer att bli grymt 😉

/ Storkelina – den nöjeslystna

I dag var det någon som nämnde den väl spridda uppfattningen att personer som saknar egna barn inte heller bör arbeta med andras barn; själv håller jag inte med. Kanske beror det på att jag själv a) är barnlös b) har jobbat med barn samt c) har varit mycket uppskattad av såväl barn och  föräldrar som av annan personal? Kanske är det för att jag i stället tror att egenskaper som förmåga att känna empati, innehav av sunt förnuft och medmänskliga värderingar är långt viktigare än både utbildning och erfarenhet av graviditet/förlossning/egna barn? Vad jag med visshet kan säga är iallafall att det tyvärr inte alls är ovanligt att människor – utbildade eller inte och trots egna barn – saknar samtliga nämnda egenskaper och därmed är direkt olämpliga som anställda inom barnomsorgen.

Jag funderar vidare över logiken i att det skulle krävas egna barn för att vara lämpad att ta hand om andras. Passar man ex.vis inte att jobba som vargskötare på Kolmården om man inte har fött egna vargungar eller har vargar i hemmet? Är en läkare, som inte själv har haft cancer, icke lämpad att behandla andra med denna diagnos? Kan en kock, som är allergisk mot eller ogillar skaldjur, ints laga en god skaldjursrätt? Nä, faktum är att jag tror att just avsaknaden av egna barn i hemmet i bland t o m kan vara en fördel i umgänget med de allra yngsta; vi barnlösa har massor av energi och tålamod Fortsätt läsa →