I dag fyller du, ett av mina favorityngel, 18 år. Hoppas att du får en fantastiskt fin dag med MASSOR av presenter! Och kanske, kanske får du för första gången testa något starkare än hallonsaft 😉

GrattisKramar till dig från mig /Lena

Jag träffade Elin för första gången i början av 2007,  då hon jobbade som servitris på Restaurang Caponata i Mariehäll; själv var jag där som nöjd matgäst 🙂 Det dröjde hursomhelst inte länge innan jag intresserade mig för denna rara tjej, och då det sedermera visade sig att vi hade en hel del gemensamma nämnare började vi umgås även privat. Första gången var på en spelning med Peter Murphy’s Carver Combo och jag minns att Elin lärde mig att dricka vad som fortfarande är min kalla favoritdrink: White Russian.

Liksom jag är Elin vattuman och SSK:are (hon är uppväxt i regionen) och det faller sig alltså naturligt att hon är en toppentjej 😉 Tillsammans har vi bland annat provat att äta & dricka gott, men också gjort mer seriösa saker som att diskutera livets allvar, se på hockey och ”idrotta” = spela krocket. Det var mycket intressant när Elin debuterade på vår ”på-landet-krocketbana” – jordgubbslandet blev sig aldrig mera likt…

I arbetslivet har den nu 26-åriga Elin ägnat sig åt både praktiska och administrativa ting; det sistnämnda bland annat genom att gästspela på mitt kära travförbund. Förutom servitrisjobb, studier och nämnd sejour inom travet så utgjorde redaktionen för tidningen Glamour under en tid den dagliga basen för veckans profil.

Som person är Elin rätt och slätt en härlig tjej med ett aldrig, eller åtminstone sällan, sinande gott humör. Hon är sedan några år bosatt i Stockholms kommun, och sedan många år är sambo med Thomas (också SSK:are förstås). Den 21 januari i år blev Elin och hennes Thomas föräldrar till en liten Harry, och det är bara att gratulera det lilla gossebarnet: mer harmoniska, kloka och kärleksfulla föräldrar hade han inte kunnat få!

Rocky i förgrunden, "lilla" Flisan i bakgrunden och lite vackra händer tillhörande Jennifer

I går hade jag mycket på jobbet och ett läkarbesök på eftermiddagen – till råga på allt hade jag & Tommie oskicket att gå ut och äta på kvällen = bloggen fick vila. Nu är jag dock tillbaka på banan och det är skönt, för jag förstår ju att jag måste ha varit saknad 😉

Efter ytterligare en arbetsdag är jag tämligen trött på mig själv; detta efter att ha a) pratat om mig på ett 1½ timme långt medarbetarsamtal med chefen samt b) pratat om mig på ett 1 timme långt samtal med chefen och AF Rehab (Arbetsförmedlingen Rehabilitering). Visserligen är det trevligt att få upp- märksamhet, men jisses vad tradigt det blir till slut 🙁

Fick höra att Rocky, grannhunden på landet, varit ute på dåligheter. På promenad med husse Christian och ”farbror” Dick lyckades Rocky med konststycket att hamna i slagsmål och detta mitt ute i obygden. Moståndaren var en grävling och lyckligtvis klarade sig såväl Rocky som grävlingen utan några större blessyrer. Stackars Rocky, som är en fredligt sinnad och kastrerad hanhund, kan inte ha fattat vad det var som hände men var nog tacksam att han inte var en liten chihuahua eller nå’t…

P.S. Den vackra bilden ovan är förstås tagen av mästerfotografen Stolle D.S.

Syntest och bevis om körkortstillstånd var redan (jag är ju faktiskt bara 40 år…) ordnat och i dag var det dags för den obligatoriska handledarkursen. Tommie, som är min tilltänkte handledare, och jag har alltså tillbringat 3 timmar på Tule Trafikskola i Sundbyberg = nyttigt för min del. Kursledaren Gerd var dessutom lysande 🙂 Det enda som var mindre bra var att min stackars rygg led stort; delar av kvällen tillbringade jag sittande på golvet eller stående. Vad de andra tyckte om det? Jo, det är väl det som är det positiva med att mogna: jag brydde mig inte. Det var faktiskt inte långt i från att jag lade mig ner på golvet och gjorde mina nya ryggövningar (som stillar smärtan) enligt McKenzie-metoden också 😉

Efter en lång och tuff dag samlar jag mig nu för en arbetsvecka full av möten och det känns inte sådär jättefestligt… Dessbättre har jag dock även något roligt att se fram emot, för till helgen sätter jag ny kurs och beger mig ut till Vallentuna. Kusinbarnet Sanne fyller 18 år och det finns ingenting som kan hindra mig från att dyka upp. Dessvärre vet jag inte hur det blir för Tommies del – han har nämligen jour 🙁

/ Storkelina – kurskvinnan

För ca en vecka sedan bjöd jag på bilder från min & Tommies vargträff på Kolmården och nu, när jag har samlat mig en smula, vill jag gärna berätta med ord också. Fast eftersom det vore ”tjänstefel” att inte komplettera med ytterligare bilder serverar jag denna gång en komplett meny bestående av både ord & bild 🙂

Lördagen den 17 april kl: 10.15 samlades jag, Tommie och ett antal andra personer vid träffpunkt ”Vilda möten” (en omärkt grusplan…) utanför Kolmårdens huvudentré. Där ropades vi upp och delades in i grupper för att sedan, tillsammans med guiderna, bege oss till de olika varghägnen. Min & Tommies grupp om totalt 15 personer lotsades till ett hägn med nio 1-åriga varghannar – en samling ”banditer” Fortsätt läsa →

Jag tillhör dem som trivs med livet och gärna kostar på mig att le/skratta när tillfälle bjuds. Att ”ett gott skratt förlänger livet”, dvs att skratt minskar nivåerna av stress- hormoner samt får immunsystemet att öka produktionen av antikroppar, får vid det här laget anses vara väl dokumenterat. Enligt www.expressen.se, som i sin tur hänvisar till icke namngivna amerikanska forskare, kan skratt/glädje/humor dock ha ytterligare (och tidigare okända) effekter/biverkningar. Dessa är mer eller mindre positiva, döm själva:

• Blodtrycket sjunker
• Halten av hormonet leptin, som begränsar aptiten, sjunker
• Halten av hormonet ghrelin, som ökar aptiten, stiger

Resultatet av ovanstående ekvation torde vara att vi a) förlorar gränserna för hur mycket vi stoppar i oss och b) samtidigt blir ännu hungrigare. Springer man runt och är ständigt glad/nöjd/lycklig/skojfrisk riskerar man alltså att föräta sig 😉 Jag vet inte hur ni tänker, men jag tänker iallafall även fortsättningsvis att våga mig på skratt och glädje. Det värsta som kan hända är att man rullar fram = kanske inte så kul längre = slutar skratta = blir smal som en sticka = skrattar ännu mindre osv 🙁

I dag har jag varit hemma från jobbet med en bedrövlig huvudvärk. Gissar att det var resultatet av all anspänning som blev i samband med begravningen i går… Det känns aldrig bra att inte gå till jobbet (om man inte är ledig vill säga), men i dag var det iallafall helt rätt.

Stolle & Jonas har till sist lyckats boka om sina biljetter från New York och kommer tillbaka till Sverige ”redan” (undrar om de tycker det 😉 ) i morgon. Fast det blir förstås lite trist för de små liven att de kommer hem precis när deras kära Djurgården torskar SM-finalen mot HV71 🙁

Både jag & Teo ligger nu i startgroparna för att sticka i väg till landet; vi väntar bara på husse och tillhörande bil. Eftersom de där riktiga varma och härliga kvällarna fortfarande lyser med sin frånvaro har vi laddat packningen med ”lite” Prison Break – två hela säsonger faktiskt 🙂 Att förlita sig på att det ska finnas sevärda program på TV är inte vidare smart när man bara har ett minimalt kanalutbud…

Jag tänker på dig, jag saknar dig, jag älskar dig.

Din dotter Maja

Som jag tidigare har berättat så har vännerna Stolle & Jonas fastnat i USA (skulle ha åkt hem i söndags). Fortfarande ingen hemresa i sikte före den 1 maj, så vad göra? Jodå, de rådiga gossarna bilar nu runt i New England och den ladugårdsliknande byggnaden ovan stod för nattens logi. Superskönt att höra att de gör något konstruktivt av den påtvingade tiden  ”over there” i stället för att bara sitta vänta – coolt!

Själv sitter jag mest och längtar efter en helg på landet; det räcker med att ha varit därifrån ett par veckor för att jag ska få närmast abstinensliknande symptom 🙁 Dessbättre är fredagen snart här = ett par dagar med fågelkvitter, god mat, harmoni och kanske lite sol – skönt!

Innan helgen kommer morgondagen, och den kommer tyvärr att gå åt det dystra hållet. Dels är det 6 år sedan min pappas bortgång, men framförallt så ska jag gå på begravning. Begravningar är tämligen olustiga tillställningar, men eftersom jag vet att jag skulle må ännu sämre av att inte gå så var det inget snack om saken. Hoppas att det blir fint…

Kramisar / Storkelina