Varken på min 40-årsdag eller på bröllopsdagen i fredags hade jag & Tommie tid/möjlighet att gå ut och käka. Detta kompenserade vi i kväll med ett besök på Chez Michel på Fredsgatan i Sundbyberg. Interiörmässigt är restaurangen inte sådär jättelustig, men maten är supergod och förmodligen underskattad. Själv åt jag helstekt fläskfilé med gorgonzolasås medan Tommie valde pepparstek med konjaksgräddsås och båda rätterna var fantastiskt goda 😛 Cola till maten funkade utmärkt, men ett glas rött vin hade förmodligen inte gjort saken sämre och jag ser fram emot att testa det nästa gång. Och då ska jag ta en förrätt också – har tidigare testat deras kräftskagen och den går inte av för hackor den heller.

/ Storkelina – den matglada

Jag har känt 18-årige Danne sedan han var 4 år och hoppade på brorsan Åkes mage (mycket uppskattat 😉 ). När jag emellanåt försöker beskriva vårt familjeband brukar jag kalla honom min ”plast-brorson”, vilket i alla fall är något enklare än brorsans-sambos-son… När Danne var liten var han ganska lättretad och blev JÄTTEARG – både ofta och länge. Vattenkriget i Rissne (1996), ett besök i zooaffären i Vällingby (1996) samt semestern i Turkiet år 2000  var upplevelser som fortfarande ger härliga minnesbilder av vår lille Danne 🙂

I dag har den ilskne (nä, inte alltid) vildbattingen växt till sig ordentligt; han är lång, ståtlig och klok (för det mesta). Danne utbildar sig vid Marina Läroverket i Danderyd och vet snart (?) allt om båtar – åtminstone skulle han göra det om han lärde sig att vakna om mornarna. Vid sidan av studier och umgänge med polarna är det basket som gäller och där kan det, enligt uppgift, gå hett till. Kanske dags att gå och kolla på en match snart?!

Danne är född i lejonets tecken och har utrustats med ett par självlysande, blåa ögon. Jag misstänker att en och annan ung dam har drunknat i hans ögonpar, men VAR ÄR brudarna?! Presenterat dem för sin plastfaster han han hittills inte gjort, skäms på sig unge man 🙁

Två svenska soldater har stupat i Afghanistan och detta är naturligtvis beklagansvärt; framförallt för de anhöriga. Jag förstår dock inte riktigt uppståndelsen kring det hela – det var väl knappast någon överraskning att soldaterna, av fri vilja, befann sig i en krigszon? Hur tråkigt det än må vara så är det inget nytt: människor dör i krig, varje dag…

Jag kanske är grym, men jag har svårt att känna någon större sorg för att två personer, som jag aldrig har träffat, har lämnat jordelivet. De var aldrig tvungna att bege sig till Afghanistan och jag hyser betydligt mer sympati för alla dem som fötts in i det kaos som råder och har rått under åren. När man söker sig till krig tar man en medveten risk och jag mår nästan illa av att kungen, statsministern med flera ojar sig över det som hänt. Då är det är en avsevärt större katastrof att tusentals människor, som aldrig har haft något egentligt val, har dött under de totalt 40 års krig som har rasat i Afghanistan sedan 1839.

Vad jag skrivit ovan ändrar dock inte det faktum att det är sorgligt att två svenskar, vars avsikter säkert var behjärtansvärda, har avlidit – må de vila i frid.

Firandet av min 40-årsdag tycks aldrig ta slut – i dag var det dags för uppvaktning på jobbet: en fantastisk bukett blommor, presentkort på Plantagen, tårta och chefens tal satte helt klart piff på tillvaron 🙂 Inte minst talet; det lät nästan som att jag är precis så ovärderlig som jag länge har misstänkt 😉

Att jag & Tommie snart åker till London har jag vetat länge, men att det blir Chicago the Musical på Cambridge Theatre på fredag var en nyhet ända tills i lördags. En mycket uppskattad present från Jonas – tack än en gång!

I kväll spelar SSK en superviktig match borta mot Timrå, och en seger är i princip nödvändig för att drömmen om att undvika kvalserien ska vara det minsta realistisk. Tummar kommer att hållas och grannar att skrämmas (i bästa fall av glädjetjut) = en riktig rysare…

I dag har jag vilat, vilat och vilat lite till – både kropp och själ behövde lite andrum efter gårdagens förberedelser och festligheter. Att jag fick ett hysteriskt utbrott (innan gästerna kom och medan stackars Tommie försökte sova en timme…) för att jag inte kunde stänga kylskåpsdörren säger väl en del om stressnivån 🙁 Allt löste sig dock alldeles utmärkt och såväl mormor med sin rullator, mamma med sin käpp och den 16 dagar ”gamle” Harry som kvällens vilda gäster (Sanne, Kim, Stolle, Jonas m.fl) överlevde kalaset. Och smörgåstårtorna (utom den jag blev arg på och slängde i soporna) slank ner utan några större problem.

Totalt sett en mycket trevlig dag/kväll med jättefina presenter, världens goaste familj (utom Kerstin, Mats & Ina som bor i Skåne och inväntar sommarfest 😉 ) och underbara vänner. Tack för allt 🙂

Dagens yngste: Harry   Dagens tappraste: nyopererade Jenny   Dagens gullgroda: Sebbe   Kvällens busliv: alla som landade i min & Tommies säng   Kvällens grövste: bullmastiffen Simpson   Kvällens samtalsämne: spinkige vovven Rune   Kvällens mysgäng: Danne, Storkelina, Sanne & Kim i soffan klockan 05.00…

Kramisar Storkelina (som fortfarande saknar kabeln för att föra över bilder från kameran, vad synd…)

Det är långt kvar till de ädla metallerna, men i dag firar jag och Tommie 5-årig bröllopsdag. Att det kallas träbröllop låter kanske inte så festligt, men äktenskapet är desto bättre 😉 Grattis på oss!

/ Lilla Frun

Formosa vikvägg inköpt på Karolin Design

Som jag tidigare har berättat så har jag & Tommie målat om i sovrummet och satt upp en fototapet som fondvägg. Jag blev jättenöjd med resultatet, men störde mig plötsligt enormt mycket på Tommies lilla firmakontor en meter från sängen. Min önskan var att skärma av sovplatsen från kontoret och jag började leta vik/skärmväggar; en snygg och väldigt prisvärd sådan fann jag på www.karolin-design.se – (nätbutik med Showroom i Stockholm). Per telefon fick jag veta att man dessvärre inte hade ”min” vikvägg hemma och besvikelsen var total 🙁 Efter många turer och helt fantastisk service (har aldrig varit med om dess like!) från Jimmie på Karolin Design har jag nu, trots allt, vikväggen på plats i sovrummet. Då jag själv är mån om att hålla en hög servicenivå i mitt eget jobb brukar jag ofta bli besviken över det bemötande jag får som kund i olika sammanhang; inte denna gång dock = supernöjd 🙂

Faktum är att jag redan i går blev positivt överraskad över bemötandet i en butik – denna gång på Coop Forum i Bromma. Jag hade fått löfte om att köpa några tårtkartonger, men var naturligtvis tvungen att komma medan bageridelen fortfarande hade öppet. Tommies jobb gjorde att planeringen sprack och bageriet var stängt när vi väl kom i väg för att handla. Detta spelade dock ingen roll, för Jocke (jag tror att han hette så) hade ställt de prismärkta tårtkartongerna på en vagn så att jag kunde nå dem. Det är nästan så att jag börjar undra om någon där uppe ser till att jag får igen lite av allt det jag själv har försökt ge och det är ytterst trivsamt.

I kväll fick jag äntligen ”låna” Tommie från allt jobb och det var tur, eftersom vi var helt enkelt var tvungna att storhandla. Detta på bekostnad av matchen mellan SSK och Brynäs, som vi nu ser eftersändningen av i stället. Ve den som skvallrar om slut- resultatet! 😉

I morgon är jag ledig från jobbet och det ska bli riktigt skönt; har en hel del att ordna med och tid tycks av någon anledning alltid vara en bristvara. Eller i mitt fall kanske det snarare är kraft som saknas?! 🙁 Hursomhelst börjar jag få koll på läget inför lördagen då mamma, mormor och ytterligare ett gäng kommer förbi på Storkelinas smörgåstårta. Börjar lite försiktigt med familjemys på eftermiddagen för att framåt kvällen ta emot några vilda (?) vänner – det ser jag fram emot 🙂

I går skulle jag lägga in bilder på den nya fondväggen (fototapet) i sovrummet, men kabeln som för över bilder från kameran till datorn visade sig vara kvar på landet. Bilder kommer således vid ett senare tillfälle = nå’n gång efter Londontrippen.

Ha det gott! / Kramisar Storkelina

I dag/kväll har jag förmodligen haft det lugnaste 40-årsfirande man kan tänka sig. Dagen började med arbete och därefter blev det en gigantisk räksmörgås samt favoritläsken Trocadero. Lunchsällskap? Jodå, lille Teo ställde upp och fick en räka som belöning.

Under eftermiddagen blev det sedvanlig sjukgymnastik följt av ett par timmars vila; var faktiskt tvungen att stänga av telefonerna för att få en lugn stund – gratulanterna har varit ivriga i dag 🙂

När Tommie kom hem fick jag en underbar bukett med rosor och dagens enda, men helt fantastiska, paket: en date för två personer med Kolmårdens vargar. Detta är något jag då och då har funderat över att få uppleva och nu ska det faktiskt bli av också. Förmodligen blir det övernattning på hotell i Norrköping och en träff med vännerna Kennet & Camilla också (förutsatt att de ställer upp alltså…).

Till Tommies stora förtret så skippade vi kvällens inplanerade restaurang- besök. Tommie tyckte SÅÅÅ synd om mig när jag i stället föreslog en pizza & cola samt tapetsering av fondvägg i sovrummet. För mig var det tvärtom en ynnest och stor stresslindring att få se sovrummet färdigt och jag är således jättenöjd med min ”stora” dag 🙂

Stort tack till alla som har hört av sig; aldrig förr har jag fått så många telefonsamtal, kort, mail, sms och riktiga kramar = alldeles underbart. Saknar bara att höra ifrån pappa, men det är ju som det är… Och någonstans hoppas och tror jag ändå att pappa är med mig på sitt lilla vis.

Massor av kramisar till er alla!

 / Storkelina – numera medlem i mogna kvinnors klubb

Ger mig själv en tårta att titta på i dag – det ”riktiga” (fast ganska sparsamma) 40-årsfirandet får vänta till helgen. Fast se men inte röra är ju inte fy skam det heller 😉

Kram Tant Storck