Kanelbullens dag firas den 4 oktober varje år och har så gjort sedan den instiftades i samband med Hembakningsrådets 40-årsjubileum 1999. Hur firandet går till? Jo, man bakar och äter kanelbullar; om man så önskar kan man också delta i Hembaknings- rådets kanebulledesigntävling (se http://www.kanelbullensdag.se/ ). Kort sagt går det ut på att uppmärksamma Sveriges rika bulltradition lite extra. Svenska kyrkan i andra länder ser till att firandet av Kanelbullens dag kommer till stånd även långt bortom våra breddgrader, coolt 😉

Kl: 18:30 åkte Tommie ner mot Ystad; efter drygt 5 timmar fick han vända och är nu på väg hem igen. Det blåser tydligen full storm söderut och morgondagens evenemang ställs in (stackars Sanktan-entusiaster)… Det är förvisso jättekul att Tommie kommer hem ett dygn tidigare och förgyller min tillvaro, men f*n vad trist det känns med en ”bortkastad” helg helt i onödan. Landet hade som sagt inte varit fel; nu blev det varken hackat eller malet 🙁

I går kväll blev det middag tillsammans med brorsan, hans sambo & lille Sebbe på trevliga och prisvärda Thai Amari i Sundbyberg. Sebbe beställde ananasglass till efterrätt och jag fick smaka; det var den godaste glass jag ätit i modern tid. Den serverades dessutom på ett häftigt sätt, dvs ur en urgröpt ananas = coolt.

I dag har det varit slappt och skönt med en SSK-seger som grädde på moset. Man slog Modo hemma och det målskytte som saknades mot Timrå i torsdags kom i dag i stället: 5-0 med Linus Videll som nöjd tvåmålsskytt 🙂 SSK:s spel i den första perioden överglänste förmodligen allt de presterat i elitserien de senaste åren – superkul att se.

Tommie är på väg till Ystad för jobb och själv sitter jag snällt hemma i soffan och gosar med lille vov. Inte så tokigt förvisso, men jäklar vad jag saknar en helg på landet. Det har blivit alldeles för mycket helgjobb (för Tommie) och alldeles för lite mys framför kaminen och spring på tomten (för Teo). Dessbättre blir det snart andra tider, men nu riktigt känner jag hur tålamodet tryter 🙁

Dagen/kvällen har gått i sportens tecken, fast jag kan väl inte direkt skryta med några egna bedrifter (förutom sjukgymnastiken då). Var på Täby Galopp och såg fuxan Mazzarin komma i mål som 5:a = extra havrepengar. Mazzarin delägs av ett par av mina kollegor, som är SÅ snälla och låter en gammal (eller före detta) galoppfantast följa med – tack 🙂

SSK har spelat borta mot Timrå; matchen slutade 1-3. Känns lite bittert då SSK ägde spelet under första halvan av matchen och det var helt jämnt därefter. Som bekant är det dock målen som räknas, och där vart det minst sagt tji 🙁 

Har släppt i väg Tommie på ”grönbete” (= utan lilla frun i släptåg) på Sundbybergs senaste tillskott i nöjesgenren – The Cave Rock Club.  Ungdomsfavoriterna (Tommies alltså) L.A.Guns ska spela där i kväll, men jag tror inte att musiken passar mig. Efter konferensen i veckan är det dessutom väldigt skönt att sitta hemma och dricka saft och se dåliga såpor på TV:n = exakt vad jag tänker passa på att göra nu när jag har TV:n för mig själv 😉

Ansvarskänsla och en viss mognad borde vara självklara ting vid min ålder, men icke. Som jag nämnde i gårdagens inlägg har jag varit på konferens med jobbet och i går kväll blev det god mat och lite (?) dryck i trevligt sällskap. Dessvärre blev det sänggång på tok för sent, vilket medförde att jag försov mig i morse (missade därmed både frukosten och den första konferenstimmen). Jag försökte låtsas att det rörde sig om en medveten försening, dvs att jag helt sonika kapade bort en timme för att inte överstiga min halvtid, men jag tror inte att det var någon som köpte den förklaringen. Till mitt försvar måste jag ändå nämna att det är första (och förhoppningsvis sista) gången jag missat jobb på grund av alltför ihärdigt nattsuddande. Och trots mitt lilla missöde så gjorde jag faktiskt min fulla halvtid; glöm för all del inte det 😉 Skäms? Det gör jag i alla fall 🙁

I dag bär det av till Friiberghs Herrgård i Örsundsbro för konferens. Förutom att det kan vara mycket givande på ett rent arbetsmässigt plan brukar det också vara mysigt att bo på konferensanläggningar. Atmosfären är vanligtvis gemytlig, rummen hemtrevliga och maten utmärkt = 🙂 Ska bara vara noggrann med att inte överanstränga mig fysiskt, halvtidsarbetande och vek som jag är, så blir det säkert strålande bra.

Härom kvällen låg jag och Tommie och småpratade innan vi skulle sova. Tommie sade bland annat att han inte förstår sig på folk som bara bryr sig om bilars utsidor och skiter i hur de ser ut invändigt. ”Detsamma gäller ju hur folk ser på andra människor” sade jag. Vissa bryr sig enbart om ett vackert yttre och struntar fullkomligt i inre egenskaper. Det ena ledde till det andra och jag frågade slutligen min käre make vad han egentligen värdesätter mest hos mig; mitt yttre eller mitt inre. Jag tillade också skämtsamt att vad han än svarade skulle det bli fel (jag är ju kvinna 😉 ). Utan att tveka nämnvärt meddelade Tommie att det självklart är mitt inre han värdesätter mest. Naturligt nog kontrade jag med ”jaså, du tycker att jag är ful?!” (följt av skratt) varpå Tommie svarade: ”Nä, men hade det inte varit för ditt inre så hade jag aldrig stått ut med din utsida”. Hm, vad sade min man egentligen? Jo, att jag ser så jävlig ut att han inte skulle stå ut om det inte vore för mina inre kvaliteter… Som tur är känner vi varandra mycket väl, så det ansträngda men misslyckade försöket att säga något fint och riktigt ledde till gapskratt. Ack så fel det blir ibland och vilken tur att jag vet vad Tommie menar och inte lyssnar så noga på vad han faktiskt säger 🙂

Efter att ha tillbringat ett gäng helger på tu man hand med lille Teo blev denna ett ljus i mörkret: Tommies jobb har varit/är förlagt till Stockholm 🙂 Man glömmer snabbt, men jisses vad mysigt det är att ha maken ”på plats” 😉

Under torsdagens premiär mot LHC visade SSK förvisso inte prov på något skönspel, men detta kompenserade man upp med krigarhjärtan. I lördagens uppföljare mot Luleå saknades både skönspel och hjärtan = 8-2 till Luleå 🙁 SSK kan mycket väl komma att kriga sig till många poäng, men genom att glida runt på en skridsko (per gubbe alltså) vinner de inga matcher. Urtrist…

I dag ska Tommie till Djursholm på jobb och jag ämnar följa med; min älskade pappa har sin viloplats på Altorps begravningsplats i nämnt område. Dags att snygga till lite inför kommande vinter och dessutom känner jag ett så’nt inre lugn varje gång jag kommer till pappas grav. Religiös eller inte, men både kyrkor och kyrkogårdar är oerhört fridfulla platser.

Björn Bjurling

Veckan har hittills varit tämligen trist, men i kväll piggades tillvaron upp med lite hockey. SSK mötte LHC hemma och vann med 2-1 =TV:n står kvar ett tag till 😉 Årets upplaga av SSK är måhända inte särskilt namnkunnigt (experterna har redan dömt ut dem), men kvällens segerrecept var det i alla fall inget fel på: kämpaglöd, lagmoral och väggen Björn Bjurling där bak. Namnkunnigt eller inte – med rätt inställning och lite flyt kan SSK ta många sköna poäng framöver. Och att de första poängen kom mot just LHC sved ju inte direkt 🙂

Anna Anka (polisens bild)

Efter att första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar hade visats på TV3 blev Anna Anka snabbt namnet på allas läppar. Somliga avundas hennes lyxliv och beundrar hennes livsåskådning; andra fördömer hennes uttalanden om svenska män och kvinnor. Här följer några exempel på åsikter, som uttalats av nämnda fru Anka: 1) ”Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov”. 2) ”Om ens make vill att man suger av honom varje morgon måste man ställa upp på det”. 3) ”Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer”.

Storkelinas kommentarer: Synd om svenska män? Tja, men då är det precis lika synd om svenska kvinnor. Även snygga män blir emellanåt oattraktiva, klär sig slafsigt och struntar i kvinnornas behov. Detta är knappast ett könsbundet fenomen, utan handlar förmodligen mer om bristande respekt för partnern (och sig själv). Måste man ställa upp på att suga av maken varje morgon om han så önskar? Definitivt inte, men har man lust med det så är det naturligtvis helt ok. Är det ett ideal att bli försörjd av en (amerikansk) man? För vissa, absolut. Icke att förglömma är dock alla de kvinnor som kämpat hårt för rätten att arbeta/studera, en kamp som fortfarande pågår i många kulturer. Undrar slutligen vilken rätt Anna Anka anser sig ha att totalt döma ut andra människors val av livsstil? Fru Anka är lycklig på sitt vis; jag och många med mig har funnit lyckan på helt andra premisser och med andra värdegrunder. Vad man trivs bäst med är dessbättre en av de saker som aldrig kan vara rätt eller fel – det är en känsla och den kan ingen ta i från en.

Kuriosa: Fascinerande att Anna Anka, som säger sig göra allt för att behaga sin man, har gripits för misshandel av maken. Såvitt jag förstått det hela var maken inte alls nöjd…

/ Storkelina – också en pippi men ett år smartare 😉