Häromdagen skar vår gamla (såg faktiskt nästan antik ut) åkgräsklippare ihop 🙁 Jag har tidigare alltid ansett sådana vara överflödiga, men har kommit på att de är rätt fiffiga när man har stora gräsytor. Inte så kul att ägna hela helgen åt att klippa gräs när man kommer ut till landet… Hursomhelst, förlusten av den gamla klipparen ledde till inköp av en efterträdare – enligt Tommie vid namn ”The black pearl” – och jag tror dessvärre att jag fått viss konkurrens 😉 Har aldrig riktigt förstått vad många grabbar finner så speciellt med hjulförsedda vidunder, men något är det.

Nu har min mordiske livskamrat slagit till igen; Tommie tog livet av en fluga med sina bara händer. Jag, som faktiskt brukar döda både fästingar och myggor, fann det hela mycket barbariskt 🙁 Flugor verkar så stora på nå’t vis (känns värre) och så ser de så oskyldiga ut, usch…

Någon timme efter Tommies mördarfasoner försökte jag ”gottgöra” det hela genom att rädda en mygga från att drunkna i handfatet. Den lilla klarade sig med nöd och näppe och släpptes sedan ut i friska luften. Vet inte om det hjälpte den stackars flugan precis, men det kändes bra i alla fall 🙂 Visst är det märkligt att jag och Tommie står ut med varandra trots våra olikheter? 😉

Det märks att svenska folket tittar mycket på amerikanska filmer och såpoperor, för även i Sverige blir det allt vanligare att bruden förs till altaret av sin far. Kan tyckas lite märkligt i jämlikhetens tidevarv, då det handlar om en anglosaxisk tradition som bygger på att mannen ska fostra och ha ansvar för sin fru och att äktenskapet är en man till man-överenskommelse. Varför önskar så många apa efter något dylikt? Kan det vara så enkelt att de blivande brudarna inte har en aning om vad traditionen bygger på utan bara vill gifta sig som ”stjärnorna” over there i USA? Jag tippar på att det är precis så det ligger till och jag förstår till fullo att många svenska präster allt annat än välkomnar denna nymodighet.

I svenska kyrkor borde prästerna rimligtvis viga brudparen på svenskt manér, dvs enligt svenska traditioner. Är man inte intresserad av det sistnämnda så finns det ju faktiskt en uppsjö av alternativa platser för vigsel. Den som prompt ska knalla längs altargången vid sin fars sida bör hänvisas till annan kyrka/borgerlig vigsel. Om vi fortsätter att tumma på allt vad den svenska kyrkan står för kan vi lika gärna avskaffa den och det tycker jag inte att vi ska göra. Jag tycker att man ska visa alla kyrkor/religioner respekt; oavsett om man delar tro eller inte.

Storkelina – vän av ordning

Och så var det då äntligen dags för 3 veckors välförtjänt semester. Hur skönt det känns? Obeskrivligt skönt 🙂 Att jag och Tommie har en hel del att ta itu med (ex.vis byggnation) spelar mindre roll; det viktiga är att man väljer själv när och hur saker ska göras. Personligen tycker jag dessutom att det är en enorm lyx att slippa vakna till väckarklockans skrällande – jag slår hellre upp ögonen i lugn och ro till en eller annan solstråle som sipprar in genom sovrumsfönstret. 

Kramar från semesterfiraren Storkelina

V75 Hagmyren lördagen den 25 juli

Avd 1:      5, 9

Avd 2:      9 Järvsöfaks

Avd 3:      3, 5, 9

Avd 4:      6, 7, 8, 12

Avd 5:      2, 9

Avd 6:      4, 6, 10

Avd 7:      2 Master Växus   

144 rader = 72 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Världens äldste man heter Walter Breuning, är 112 år gammal och amerikan. Då Walter intervjuades av en amerikansk TV-kanal hade han flera idéer om hur han blivit så gammal men också varför han fortfarande är helt klar i huvudet: ”Varje dag som du inte lär dig något nytt är en förlorad dag” sade Walter Breuning.

Jag kör nu stenhårt på Walters linje och strävar dagligen efter att insupa nya kunskaper. Eftersom jag är en omtänksam person, som är mån om mina bloggläsare, försöker jag även att dela med mig här. Dessutom vill jag ju förstås att bloggen ska läsas av/med klara huvuden 😉 Detta är bakgrunden (hm…) till mina informativa inlägg om humlor, fästingar, dinosaurier etc; håll till godo.

För några år sedan var vår lille Teo till världens bästa veterinär, Eva Hertil, för att operera bort ett mastocytom (elakartad hudtumör). I samband med detta sövdes Teo, och han fick inte dricka något varken före eller ett antal timmar efter operationen. Däremot tyckte vår veterinär att han kunde få lite glass när han kom hem; detta för att lindra det onda i halsen som uppstått efter att diverse slangar placerats där. Efter en lyckad operation och uppvak åkte vi hem med vår drogade och sömnige Teo; han var sig inte alls lik 🙁 Sugen på glass var han dock, och han fick en hel del ska sägas (jag tyckte ju synd om honom)…

Några timmar senare låg familjen Sundström-Storck, inklusive Teo, i sängen och sussade gott efter dagens och kvällens bravader. Teos matte (läs undertecknad) hade dock inte tänkt på att Teo, som varit sövd, sov väääldigt tungt. Inte heller hade jag reflekterat över att all den där glassen jag gett honom hade blivit till vätska (som Teo inte skulle ha…) i magen. Resultat? Vi vaknade allihopa i en stor och inte så värst mysig pisspöl 🙁 När jag så småningom skickade ett tackkort (bilden ovan) till vår kära veterinär så skrattade hon nästan ihjäl sig – vi hade tydligen helt olika idéer om vad lite glass var…

Storkelina – världen snällaste matte (eller inte…)

I augusti 2007 påbörjade jag och mina syskon försäljningen av vår skärgårdsfastighet. Det hela blev en mycket segdragen historia där mäklaren dessutom gjorde allvarliga fel vid kapitalvinstberäkningen. Det sistnämnda ledde i sin tur till krav från Skatteverket, som dessutom påfört ränta på restbeloppet. I mars i år gjorde vi, efter mycket om och men, en kompletterande skatteinbetalning med löfte om er- sättning via mäklarens ansvarsförsäkring. Mäklaren har därefter kommit med diverse undanflykter och vaga förklaringar till varför vi inte såg röken av våra pengar. Så sent som i fredags hävdade han att pengarna (över 30.000 kr) var utbetalade och skulle finnas på mitt konto i måndags…

I dag är det onsdag och då inga pengar kommit in på kontot ringde jag den aktuelle mäklarens chef. Han hade inte hört talas om vårt ärende och än mindre attesterat/godkänt någon utbetalning till mig. Vår icke så käre mäklare visade sig vara mytoman (vet ej om han fått diagnosen än…) och har ett antal gånger ljugit mig rakt upp i ansiktet. Besvikelsen på den välrenommerade mäklarbyrå vi anlitade är naturligtvis enorm 🙁 Den chef jag i dag talade med, som blixtsnabbt såg till att betala ut pengarna (sitter nu på rätt konto), räddade dock situationen något. Jag ångrar bara att jag gav mäklaren så många chanser och inte kopplade in chefen tidigare. Hursomhelst, jag är grymt nöjd över att äntligen få lägga vår mäklare till ”handlingarna” – FAN VAD SKÖNT 🙂

Om det är någon som vill ha tips om en mäklare att undvika – fråga mig! Tänker dock inte hänga ut hela firman här för att en av deras anställda visade sig vara ett riktigt rötägg…

Rötmånaden inleds någon av dagarna 22, 23 eller 24 juli och pågår, som namnet antyder, i en månad.  Historiskt sett inleddes rötmånaden den dag då stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden för första gången kunde iakttas i gryningen; i flera länder kallas motsvarigheten till vår rötmånad därför hunddagarna. 

Vad är det då som anses vara så speciellt med denna rötmånad? Jo, värmen och luftfuktigheten (som är vanlig den här tiden på året) skapar extra gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt. Detta i sin tur ökar risken för att vissa matvaror blir skämda, vilket kan göra dem rent hälsovådliga att förtära. Sanningen är emellertid att de väderleksförhållanden man pratar om lika gärna kan föreligga i juni och att den s.k. rötmånaden kan vara kall och torr = ingen ökad risk för skämd mat. Rötmånaden som en tidsbestämd företeelse får därmed betraktas som ren vidskeplighet – nu vet vi det 🙂

För övrigt kan jag nämna att det tog många år innan jag ens förstod att det skulle vara något speciellet med rötmånaden och att den infaller en viss tid. Jag trodde lääänge att Rötmånad endast var/är en filmtitel (premiär 1970) och blandade dessutom ihop den med filmen Repmånad från 1979. Rötmånad eller repmånad, ingen större skillnad tyckte jag – surt som surt 😉