Ser inte mycket ut för världen, men är såå gott 😛

Igår intogs min texas chili, och den blev som vanligt fantastiskt god (skönt att nå’n enstaka gång få säga så om sin egen mat 😉 ). Tommie & jag var alltså inte ett dugg ledsna över att denna söndag ”behöva” äta rester 🙂

Annars så har helgen varit lugn, och tyvärr har Tommie från och till känt sig jätterisig 🙁 Det började med nackont redan i måndags, innan första arbetsdagen efter sjukskrivning, och utökades igår kväll med ett olustigt illamående. Inte ett dugg kul, och så här i efterhand så kanske inte den starka chilin var helt optimal kosthållning. Eller  hemska tanke, det kanske rent av var den som utlöste illamåendet?!

Lite trevligt har vi haft också, för lördagskvällen spenderades med Cicci, Mats, Emil & Edwin i Rävsvad där det blev kaffe, tårta, tjatter, TV-spel (Tommie & Emil) samt gammal hockeyhistoria i form av en inspelad dokumentär om den ryska superfemman. Det sistnämnda föll verkligen undertecknad i smaken, för det rörde sig ju om en tid när landslagshockeyn var mitt liv* och den sovjetiska hockeyn dominerade stort. De sovjetiska spelarna levde förvisso ett föga lustigt liv, men rent sportsligt så var de oerhört imponerande!

* Under barn- och ungdomsåren var jag i det närmaste besatt av Tre Kronors framfart, och jag sparade varenda tidningsutklipp och såg ALL TV-sänd landslagshockey. Och jodå, jag som var den rejält skötsamma ”bäst-i-klassen-tösen” skolkade faktiskt för att se de VM-matcher som gick under skoltid. Och jo, mamma visste om det och gav sitt tysta medgivande – det var förstås svårt att säga nej till ett A-barn som undertecknad 😉 🙂

/ Storkelina – söndagsfrun

Jag kanske är konstig, men jag tycker att färgglada kryddor är oerhört vackra.

Medan Tommie har byggt på nya sovrummet så har jag pysslat lite i köket = en gryta full med Texas Chili – Storkelina Style kommer att stå och puttra på spisen i sisådär en fem timmar. Väl värd att vänta på! 😛

Annars är det rätt lugnt här hemma på byn och jag fortsätter att njuta av höstrusket, som liksom gör det fullt legitimt att bara vara inne och mysa med en brasa i kaminen 🙂 Ingen stress och inga måsten, för studierna får vänta tills på måndag och allt annat som borde göras får göra detsamma. Har nämligen, vid denna mogna ålder, kommit fram till att en stor del av våra ”måsten” är rena tankevurpor som egentligen handlar om ganska triviala saker. Som tur är så är det ju rätt sällan våra åtaganden handlar om liv och död, det vill säga det mesta kan faktiskt göras en annan dag. En härlig insikt, även om den sannolikt kommer att visa sig vara ytterst temporär 😉

/ Storkelina

En rackarn’s oskarp bild, men jag vill ju visa att jag inte är någon slavdrivare utan att Danne & Tommie har KUL när de bygger hus.

Själv är jag och ett par av mina eminenta kurskamrater snaaart klara med ett PM-arbete och det känns otroligt skönt. Och inte blir det sämre av att veta att medan jag jobbar här inne så ser änglarna Danne & Tommie till att bygget fortskrider. Helt underbart, för nu dröjer det tamejtusan inte länge innan vi har ett nytt sovrum och massor av efterlängtade garderober 🙂 Badrummet får komma så småningom, och känns inte alls lika bråttom – det vi har är ju fullt funktionellt även om det nu är litet.

Annars är jag rent allmänt på ett strålande humör och fann mig själv under dagen högt och ljudligt sjungandes på Emil i Lönnerbergas ”Du käre lille snickerbo”. Varför vet jag icke, men struntsamma för det känns bra. Ha det fint så hörs vi!

/ Storkelina – full av bus

En effektiv pluggdag lider så sakteliga mot sitt slut, och jag känner mig oerhört nöjd med mig själv 🙂 Alltid skönt att hinna med mer än vad man från början har tänkt sig!

Fina Bus höll matte sällskap när det för en stund pluggades sittande i sängen.

Trots duggregn och grå himmel så njöt jag av den vackra naturen medan grannhundarna rastades.

Till skillnad från gårdagen, då jag inte ens lämnade tomten, så har det denna söndag varit full rulle. Först kom bäste Dr Storck med familj på besök för att fika och låta våra hundar busa av sig, och lite senare tittade även Danne, Alicia, Lelle, Gunnar & Ingalill förbi  för en liten husinspektion (Dannes pappa Lelle är vår alldeles fantastiska bygga-hus-guru 😉 ). Och inte nog med det, för därefter rullade jag & Tommie över till granngården Annelund, där Christian & Jejje eldade och precis var i färd med att påbörja korvgrillningen. Det sistnämnda blev dock inte alldeles lätt, för när Tommie hade tippat av ett släp fullt med ris och spillvirke över brasan så blidde det allt annat än bra grillglöd… 😉

/ Storkelina – en höstsöndag

Jejje tar skydd efter att ha försökt fiska fram lite bra glöd. Här är det Christians tur att anfalla brasan, och han lyckades faktiskt få till det.

Fina Rocky njuter av det härliga höstvädret. I bakgrunden skymtar den lilla hundgården om blott 74 (!) kvm – ”bara” 14 kvm större än vårt hus före tillbyggnaden…

Helgen har så här långt varit fantastiskt lugn 🙂 Själv har jag ägnat dagen åt studier, medan Tommie körde med heldagskurs i Uppsala. Den sistnämnda krävs för att Tommie ska ha rätt att utöva sitt chaufförsyrke, men dessvärre visade sig dagens utbildningsdag vara heeelt i onödan… Tommie hade redan tidigare tillgodogjort sig just det aktuella teoriavsnittet, och det känns naturligtvis riktigt surt och bortkastat 🙁 Men ja ja, jag får trösta mig med att jag fick finfin studiero nu när min dekorativa och därmed distraherande make var frånvarande 😉

För övrigt så har det inte hänt så mycket mer än att jag har kämpat mig igenom ett par pass på crosstrainern (skönt, i alla fall efteråt 😉 ), mockat rent hos ankorna, gosat med alla djuren, kollat på film och tjattrat med finaste mamma. Och jo, ett par ynkliga knop på bygget har också avverkats men då nöjde jag mig med att sällskapa Tommie. 

/ Storkelina

Här står Tommie i vårt blivande sovrum och tätar…

… ovanför-sängen-fönstret.

Dagens mys-selfie togs efter promenad & träning.

Denna onsdag har ägnats åt studier, lite förvärvsarbete (hemifrån), en knapp timmes promenad med Catla samt sist men inte minst: En ”tur” på min (okej, liiite vår 😉 ) nyinförskaffade crosstrainer. Den sistnämnda känns grymt inspirerande, för till följd av diverse krämpor har jag på senare år haft svårt att träna på så många andra vis än promenader och diverse ”sprattelövningar” MEN med crosstrainern kan jag – på ett för kroppen skonsamt sätt – köra betydligt hårdare. Verkar riktigt bra, även om jag självfallet får ta det lite måttligt så här i början 🙂

Annars rullar det mesta på som vanligt = jag känner mig utvald och trivs med livet. Inte alls dumt att känna så!

/ Storkelina –  en oktoberdag

I fredags åkte jag & Tommie 67 mil norrut, och anledningen var att jag skulle delta i ett kommittémöte för Svenska Bostonterrierklubbens räkning. Lyckligt lottad som jag är så hängde bäste Tommie med som ”privatchaufför”, men en bidragande orsak var förstås att mötet ägde rum hemma hos Catlas uppfödare. Medan jag, uppfödare Ann-Britt, Louise & Helen hade mååånga timmars möte så kunde Tommie således umgås med såväl uppfödare Nisse som ett antal härliga hundar: Catlas mamma Bella, Catlas mormor Stumpan, bostonterriertikarna Evita & dottern Doris, Evitas 4½ veckor gamla valptrio samt sist men inte minst spetsen Ronja. Och jodå, ytterligare två bostisar (Frank & Önska) kom förbi på tillfälligt besök så det blev en riktig hundhelg med en massa god mat i trevligt sällskap 🙂 Superhärligt, men icke desto mindre så saknade vi våra egna fyrbenta hur mycket som helst… 🙁

Stort och varmt tack till Åke, Jenny, Sebbe & Sampson samt grannen Christian som såg till att våra hjärtan hade det bra medan vi var borta.

Ett par bilder från ”toppmötet” i norr följer:

Tommie tog en selfie med en alldeles underbar hanvalp e. Veterinärstugans Amerigo (Frank) u. Kingsline Talkative (Evita) i famnen.

I uppfödaren Ann-Britts händer sussade lilla tikvalpen Flora (föräldrar som föregående bild) såå sött.

Vatten som rinner ur kranen är en vacker syn.

Det var måhända han där uppe som skapade världen, MEN det var Tommie som efter 21 dagars torka gav mig vattnet åter. Såå otroligt skönt att se det rinna ur kranarna, och det verkar dessutom vara grymt tryck i den nya pumpen. Nu återstår alltså bara att se om vi klarar oss utan Herr Brunnsborrare (har ännu inte haft tid att dyka upp), eller om vi måste borra djupare också. Struntsamma, att duscha och så’nt är bra grejer 🙂

Denna torsdag har annars varit av det tyngre slaget, för ryggskrället och den eländiga värken var i full gång redan innan det var dags för fem timmars stillasittande för tenta. Naturligtvis inte alls optimala förhållanden, men jag svarade i alla fall på allt även om jag nu önskar att orden hade flödat på i rikare takt.

Nu ska jag koppla av och ha det finfint en stund, men ha det gott!

/ Storkelina 

Till att börja med så vill jag berätta att mamma ännu en gång har fått positiva röntgensvar, och att glädjen och lättnadskänslan därmed är enorm. Det är nästan ofattbart hur mamma bekämpar den lungtumör, som man ens provade att behandla enkom tack vare en pågående forskningsstudie vid Karolinska Institutet. För två år sedan fick mamma sin diagnos, och prognosen såg minst sagt eländig ut – idag var mamma ute med en väninna och hade det gott. Det är verkligen helt fantastiskt hur livet överraskar en ibland!

När det gäller vår tillbyggnad så går den, trots Tommies skada, stadigt framåt. Nu är det faktiskt inte mycket kvar att göra utvändigt, och det ska bli såå roligt att snart få komma igång med den invändiga designen. Ett gäng välkomna kvadratmeter som ska bli till sovrum, tvättstuga och badrum – jippie 🙂

Nu ska det kopplas av en stund innan sängdags och morgondagens fortsatta inför-tenta-pluggande, så ha det gott och natti natti.

/ Storkelina – nöjd och glad

P.S. På bilden nedan förefaller tillbyggnaden vara gigantisk i förhållande till resten av huset (det som syns då 😉 ), men i verkligheten så hänger allt ihop på ett utomordentligt harmoniskt vis. D.S.

Tillbyggnad med dörr till tvättstuga och ett antal sovrumsfönster. Boendeytan kommer att öka markant = I Like.