Natten till i dag var inte den mest harmoniska jag har upplevt, snarare tvärtom. Tommie & Catla hade lagt sig i skaplig tid, men Bus var fortfarande ute och jag låg i soffan och slötittade på TV. Plötsligt hörde jag ett jäkla liv utanför och min första tanke var att det var Bus som var illa ute. Jag slängde alltså på mig ett par gummistövlar, slet åt mig en ficklampa och for ut med en jä*la fart. Efter att ha rusat över tomten, ut genom en av grindarna och upp i skogen (jag uppfattade att det var därifrån djurlätena kom) hände det: Jag krockade med en grävling! Jo, bokstavligt talat. Förmodligen hade jag bländat honom/henne med ficklampan, för efter att ha a) hotat grävlis med mitt gigantiska tillhygge (ficklampan) och b) gett ifrån mig ett avgrundsvrål så stormade stackar’n rätt in i en sten. 🙁 Det var då jag fick tid att uppfatta att även Tommie hade vaknat av all uppståndelse och hade kommit efter mig (eller grävlis då 😉 ) med ett baseballträ (!).

Trots att det är sällsynt att grävlingar och katter hamnar i slagsmål så var jag nu helt övertygad om att det var Bus som hade hamnat i blåsväder. Jag & Tommie letade, letade och letade men utan att se röken av någon kisse. Tårarna rann i allt snabbare takt nerför mina kinder – efter förlusten av Teo i vintras kände jag att jag skulle gå under om det hänt min fina Bus-katt något. Jag var verkligen helt utom mig av förtvivlan…

Efter ytterligare någon timme kom Busan hem, och hon var inte nämnvärt sargad = tycktes inte alls ha slagits med nå’n grävling. I dag upptäckte jag dock att hon haltar, så hon har fått stanna inomhus och ta det lugnt och DET känns tryggt! Jisses vad jag älskar denna kisse

Lilla Bus vilar ut…

… i Teos gamla myskorg.

I går åkte jag, Tommie & Catla till en camping i Hofors för att träffa Catlas uppfödare som var i krokarna för hundutställning i dagarna tre.  Tillsammans med jubilaren Ann-Britt, hennes Nisse och sex andra grillade vi, smaskade i oss tårta och snackade. Jättegott och supertrevligt! 🙂 

I dag har det mest bara varit lugnt och skönt. Tommie har kluvit lite ved, Bus har legat och myst i en av Teos gamla hundkorgar (så sött…) och jag & Catla har ”fångat” några kantareller 😛 Utöver det har det dock enbart varit soffmys = perfekt uppladdning inför kommande arbetsvecka. Jo, semestern är faktiskt slut 🙁

Liten Catla med matte på en flytbrygga i Hofors.

Catlas deluppfödare Nisse & Tommie i samspråk.

Hört talas om kantarellhundar? Catla anser sig numera vara utbildad 😉

Häromdagen så berättade jag om den pågående upprustningen av köksbordet. Huruvida det är klart eller om även bordets underrede ska byta skepnad är icke fastställt, MEN den nya ”bordsskivan” är i alla fall på plats (se bilder nedan). Jag trivs redan alldeles utmärkt med resultatet, så nu återstår bara att lista ut vilka stolar som passar till. Hm, kan det månne bli de befintliga som får sig ett ansiktslyft?! Jag känner mig ju faktiskt en smula kreativ för dagen 🙂

Annars är det inte mycket nytt att rapportera, utan livet går sin underbart gilla gång = Bus jagar vidare, Tommie jobbar med en miljon små projekt, Catla har varit på valpkurs och undertecknad planerar för framtida stordåd. Precis i detta nu är jag dock i stånd att krypa till kojs, för semestern närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att vända tillbaka dygnet. Alltså: Ha det fint och på återhörande!

Det nygamla bordet får lite olika utseende beroende på…

… hur ljuset faller.

Detta underbart vackra fat inhandlades av min morfar i forna Sovjetunionen under 80-talet.

Två harmoniska själar i samspel: Catla & Bus på topphemligt uppdrag i blåbärsriset.

I morse åkte jag, Tommie & Catla (Bus föredrog att vara hemma!) ner till Stockholm. Där blidde det till att shoppa loss på Bromma Zoomarknad, besök hos mamma, sen lunch hos mormor, en snabbis på Plantagen samt sist men inte minst: Plantering och en stund för eftertanke vid pappas grav. En jättemysig dag 🙂

När vi kom hem så satt Bus och väntade på oss, och jag konstaterade ännu en gång att det trots allt är BRA UNDERBART att få vara hemma. Det spelar liksom ingen roll hur roligt eller trevligt det är på annat håll, för harmonin finns här och det är den som gör själen hel.

Nu ska en trött liten familj krypa till kojs, men på återhörande!

/ Storkelina

Som jag har nämnt så många gånger förr så är shopping, oavsett om det gäller kläder eller annat, en av mina sämsta grenar. Ett av de stora problemen är att jag så ytterst sällan hittar något jag verkligen vill ha, något som sannolikt beror på att jag ofta har en bild av vad jag önskar men att denna fantasibild sällan står att uppbringa. Supertrist måhända, men i den mån jag (eller Tommie 😉 ) förmår så stimuleras å andra sidan den egna kreativititeten och DET kanske inte är så fel.

Vårt tidigare så fina matbord har sett sina bästa dagar. Jag gillar fortfarande underredet i massivt trä, men den fanerade bordsskivan är inte längre fräsch och det ser bara för tråkigt ut = måste åtgärdas. Sagt och gjort! Den flerdelade bordsskivan har avlägsnats och brädor har sågats till, skruvats på plats, slipats och oljats in (tack, bästa Tommie!). Voila! Ett ”nytt” och alldeles unikt bord och mitt humör är på topp 🙂 Ytterligare bilder kommer när allt har torkat och ställts på plats, men nedan får ni i alla fall en fingervisning om vad som har skett:

Det gamla bordet var fint när det var nytt, men nu…

… var det dags att byta skepnad.

Här har så gott som allt nytt virke monterats…

… och här har det oljats in med färgad möbelolja.

Att skruvarna syns är bara fint!

I går var det dags för Månkarbodagen med bland annat löpning på olika distanser = marathon ca 4,2 mil, halvmaran på ca 2,1 mil och sist men inte minst: Månkarbojoggen på 7 km. I den sistnämnda var vi ett gäng bekanta och grannar som ställde upp, och för min del innebar det en lååång promenad med ett stycke hundvalp i en ryggsäck på magen. Vilken förening jag tävlade för? Jo, det var IF Vandrande Pinnen och av totalt 46 startande på distansen så hamnade jag på en delad 43:e plats. Okej, jag vann inte (rätt långt därifrån faktiskt) MEN jag var duktig i alla fall 🙂

Under kvällen var det dags för grillning hemma hos mig & Tommie, och samtliga gäster (utom latmasken Christian då… 😉 ) hade varit med och antingen gått eller sprungit. Det var alltså MYCKET välförtjänt mat & dryck som förtärdes innan det så småningom var dags för sänggång.

Några bilder från gårdagen följer:

Från vänster ser vi Tommie, Katta, Jejje, Wilma & Patrik. Den fyrbenta med rumpan mot kameran är Catla!

Här har vi delar av familjen Lindquist-Pettersson nämligen Emil, Mats, Edvin & Cicci.

The Hellbergs med Patrik, Gustav (bakom vagnen) och Erica.

En viss Storkelina med tappra Catla i knäet.

Presentviner 😛 Lägg märke till det passande namnet på rosépavan!

Ännu en present: Underbar handduk med bostonterriervalp på.

Denna flaska Faustino av årgång 1970 hade Patrik plockat med sig för att dela med mig (vi är båda födda aktuellt år). Häftigt!

I går bytte jag ut några av sommarblommorna i amplar och utekrukor, och jag kände mig så nöjd med mig själv. En liten favorit för närvarande är Praktklockan (Platycodon grandiflorus), som jag faktiskt aldrig hade sett innan jag sprang på den på IKEA. Nu har jag den lite överallt – den vita har fått pryda Teos grav i sommar, och den lila har jag såväl i vardagsrummet som på verandan. Fint!

Denna afton gjorde jag & lilla Catla debut i gemensamma kurssammanhang = valpkurs. Jättekul och nyttigt, inte minst att träffa en massa andra hundar. Lantisar som vi är så blir det ju annars rätt sparsmakat med den saken, för utöver Rocky, Fenja & Sally så är det inte många vi möter…

I detta nu så sitter jag och pustar ut, Catla ligger fullkomligt utslagen vid min sida, Bus är ute och jagar (fastän hon redan har släpat in ett byte i dag 🙁 ) och Tommie färdigställer sitt ”garageprojekt” (installerar ny belysning, strömbrytare osv). Om vi har det bra? Japp, hur bra som helst 🙂

Finkrukan som jag fått av Camilla har nu flyttat in i vardagsrummet och bland annat fyllts med…

… en vacker Praktklocka.

På valpkursen så fick Catla & jag bland annat ägna oss åt…

… kontaktövningar.

Dessa lila godingar kommer att göra gott i vinter.

På mödernet är jag den fjärde kvinnan (minst!) i rakt nedstigande led som lider stora brister vad gäller kunskaper i handarbete. Att jag varken kan brodera, sy, sticka eller virka kanske inte är så anmärkningsvärt men att kvinnliga släktingar födda på 1800-talet saknade denna kompetens får nog betraktas som en smula originellt. Åtminstone väldigt otidsenligt! Hursomhelst, i vanlig ordning så är jag lyckligt lottad = det jag inte grejar själv fixar andra. För ett par år sedan fick jag exempelvis hemstickade raggsockor av vännen Camilla medan kollegan Therese förärade mig med ett finfint täcke till vår älskade gamle Teo OCH min tur stannade inte vid detta: I dag kom granntösen Jejje förbi med ett par underbara, virkade tofflor (se bilden ovan). Tänk vilka härliga människor jag omger mig med 🙂

/ Storkelina – den tacksamma

Jag fullkomligen älskar gratänger och skulle förmodligen kunna leva enkom på sådana i olika former. I bland utgår jag från något recept, andra gånger slänger jag  ihop nå’t på känn och oavsett vilket så brukar resultaten bli utmärkta. I går gjorde jag en variant där brynta trattkantareller och broccoli gratinerades under ett täcke bestående av grädde, uppvispat ägg, vitlök, salt & peppar. Oerhört gott! Faktum är att jag dreglar bara jag tänker på det 😛

Häromdagen berättade jag om vår gamla pump som var under uppfräschning. Det som hänt är att själva brunnen har fått ett nytt lock och att pumpen åter har ställts på sin ursprungliga plats, men den tilltänkta ommålningen är tills vidare inställd. Grannen Jejje tycker att pumpen är vacker precis som den är (med rost och allt…), och eftersom det är svårt att återskapa den gamla looken om man ångrar sig så avvaktar vi. Lättpåverkad? Nej då! 😉

Nu ska jag snart gå och sussa, för även om jag har semester så är jag en strängt upptagen kvinna. Den här veckan har jag tre olika läkarbesök  (ons, tors & fre) – ruskigt störande att behöva passa tider så mycket tider när man är ledig 🙁

Gratängen med trattkantareller och broccoli var fantastiskt god!

Vår gamla pump har ”återuppstått”, men målningen uteblir (trooor jag).

Ja, vad säger man? Husse & matte släpade hem en hundvalp för några veckor sedan, och ingenting är sig längre likt. Det är inte så att det är dåligt på nå’t vis, men annorlunda. Väääldigt annorlunda! Matte pratar mest hela tiden med nå’n urfånig röst, och jag har till och med hört henne kalla valpen för lilla BusKatt. Helsnurrigt… Fast det är kul också! Man kan leka med den där plattnosade, och så håller jag på och lär henne att jaga möss. Eller nja, hon verkar faktiskt rätt trög. Jag måste lägga de döda mössen på en uppsamlingsplats framför henne, och först då fångar hon dom och springer omkring med dom. Tills matte blir alldeles sjövild vill säga – sedan är det roliga slut 🙁

I övrigt flyter kattlivet på som vanligt. Det blir mycket jakt den här årstiden och utöver det så äter jag kattmat, kelar en massa med matte och sussar bakom husses rumpa. Låter det slappt? Nej då, att jaga tar på krafterna och efteråt förtjänar man faktiskt en massa värme och kärlek. Dessutom så ska ni människor komma i håg att katter ALDRIG får semester och det är hårda bud det.

/ Bus – en kisse i farten