Mamma har precis åkt hem efter ett par dagars visit (har varit bebisvakt 😉 ) och trion Tommie, Bus & Catla sussar sött. Själv sitter jag i soffan och bara andas ut, och det känns riktigt skönt att veta att jag nu har en lång och skön sovmorgon att se fram emot. Inte bara det förresten, för det är ju inte mer än en och en halv vecka kvar till semestern. Hääärligt!

Utöver jobb så kretsar min & Tommies tillvaro annars mest kring våra fyrbenta. Att se Bus & Catla tillsammans är helt enkelt underbart; det tog inte mer än ett par dagar och vips så var de bästisar = störthäftigt.

Nu ska jag glo på någon usel såpa eller nå’t, men natti natti och ha det finfint!

Kvällspromenad med hela…

… familjen 🙂

Här kommer en liten godnatthälsning från en riktig trötter. Ha det gott! 🙂

/ Storkelina – den utarbetade

Egentligen så har jag ruskigt svårt för det faktum att svenskar (och andra européer!) kopierar amerikanska traditioner, det vill säga att vi ser upp så mycket till folket ”over there” så att vi plötsligt firar Halloween i stället för att värna om och framhäva vår egen kulturella särart. MEN, vad gör man inte för en nära och kär vän? I går höll vi således BabyShower (typ babyhippa) för Camilla = en liten överraskningsfest med alkoholfritt bubbel, pajer, sallad, Wilmas underbara kladdkaka med jordgubbar & vispgrädde, presentöppning och sist men inte minst: En massa tjatter & fnitter. Med på kalaset var – förutom Camilla och hennes & Dicks ofödda bebis – syrran Annelie, bästa barndomsvännen Jenny, Rävsvadsborna Cicci, Wilma & Emil samt undertecknad. Mycket tevligt och förhoppningsvis också uppskattat! 🙂

Redan i onsdags så smög jag & Wilma till skogs för att plocka kantareller till gårdagens smarriga paj 😛

Frihetsgudinnan?! Nä, bara Camilla som poserade i en av presenterna (en amningstopp).

Natten till fredagen ägnade jag åt att rulla blöjor (88 stycken…), och resultatet blev så här: En trevåningstårta som Cicci dekorerade med sidenband och annat fint.

De senaste dagarna har, naturligt nog, mestadels ägnats åt att ta hand om vår nya familjemedlem. I går kväll var jag dock ”ledig” ett par timmar, och dessa tillbringade jag med att plocka och rensa svamp. Trots att jag inte stod ut någon längre stund bland myggen lyckades jag få med mig hela tre liter kantareller  hem, och en kantarellpaj med camembert (se recept på sidan Mat & så’nt) står nu klar att äta 😛

Utöver valpbestyr och svampplockning så har jag och lilla familjen haft ett och annat besök samt ägnat en eller annan minut (eller timme…) åt att prata i telefonen, men det är också det hela. Det är nästan så att det känns overkligt att få vara så här lat, men jag kan inte säga annat än att det är väääldigt skönt och sannolikt också välbehövligt 🙂

Nu ska jag gå sussa, så ha det gott!

Nyplockade och härligt färska kantareller blidde till en…

… kantarellpaj med camembert. Om den bara smakar en bråkdel så bra som den förlaga som f.d. kollegan Ylwa bjöd så är jag mer än nöjd.

För den som vill följa lilla Catla och hennes förehavanden på lite närmare håll så finns nu en ”systerblogg” till denna. Bara att klicka på Catla så kommer du dit! Vad gör man inte för att behaga, det vill säga a) erbjuda fördjupad hundinsikt för den som så önskar samt b) bespara den ointresserade från att bli pumpad med varje detalj (det blir nog en del i alla fall…) 😉

Livet är inte alltid rättvist, och nej – Bus får faktiskt ingen egen blogg. Däremot så kommer jag  att publicera BusHörnan med jämna mellanrum, och så kommer Busan förstås att se till att synas i Catlas värld. Faktum är att hon för dagen är som ett plåster på den lilla valpsingen = gulligt OCH faktiskt väldigt uppskattat 🙂

/ Storkelina – bloggerskan

I går tränade Catla på att ”umgås” med kopplet, det vill säga det fanns där medan hon roade sig med annat.

Jaa, vad ska jag säga? Jag har egentligen hur mycket som helst att blogga om, MEN som utarbetad småbarnsförälder (välling ska kokas, mat ska beredas, bebis ska göra ifrån sig osv osv) så är det orken som brister. Eller nå’t! Det KAN ju även vara så enkelt att jag har en massa annat mys för mig 🙂

Utöver valp- och kattpyssel så händer det inte mycket just nu. Mitt & Tommies fokus ligger till fullo på vår alldeles underbara lilla familj (vilka gener vi måste ha! 😉 ) och det finns varken någon riktig lust eller energi över till något annat. Snacka om att ha det bra, att ”bara” vara och kunna njuta på det här sättet är inte alla förunnat…

I detta nu ligger hemmets minsting & Bus och sussar medan jag & Tommie pustar ut i soffan och bara ler. Hääärligt!

/ Storkelina – hönsmamman

Innan jag skriver något mera så bara MÅSTE jag: Tjohoooo!!! 🙂 Gissa varför!?

I fredags efter jobbet tog jag & Tommie bilen och åkte de 67 milen upp till Hjoggböle ett par mil utanför Skellefteå. Resan i sig gick fantastiskt bra, men ännu bättre skulle det bli för väl framme så välkomnades vi av Ann-Britt, Nisse och inte mindre än sju härliga hundar i olika format. En av dem var Polarskäggets Charmiga Catla = alldeles, alldeles underbart.

Natten till lördagen tillbringade jag & Tommie i husvagn tillsammans med Catlas mamma Bella och mormor Stumpan. Hur mycket jag sov? Inte mycket. Jag var så spänd av förväntan, så när jag inte gosade med Tommie eller hundarna så löste jag korsord eller nattvandrade i den norrländska naturen (läs Ann-Britt & Nisses tomt 😉 ). Hursomhelst, till sist blev det morgon med frukost och valpprat och sist men inte minst: Dags för avfärd för mig, Tommie OCH lilla Catla.

Den långa hemresan gick nästan overkligt bra och inkluderade bland annat en massa sömn, kiss- och drickapauser med koppelpremiär, lite bengnagande samt fika- och matrast hos Marie & Hasse strax utanför Hudiksvall. Innan vi visste ordet av så var vi faktiskt hemma och möttes av en MYCKET förvånad Bus.

Nu har det gått ett dygn, och allt går fortfarande strålande bra. Inte minst så imponeras jag över Bus, som är SÅÅ snäll och förstående. Faktum är att hon redan leker jättefint med Catla och det ser bedårande sött ut. Ska försöka fånga även det på bild!

Inga problem att sussa i buren under bilfärden – mjukisråttan från IKEA var ett populärt sällskap.

Att krama råttan OCH gnaga på tuggbenet på en och samma gång var en enkel match för mångsysslaren Catla.

Koppelpremiären skedde på en rastplats, och Catla tog det hela med ro.

Matrasten hos Marie & Hasse strax utanför centrala Hudiksvall var ett uppskattat inslag på resan 😛

Efter mat blev det lek och råttan kom förstås fram igen.

Buren med en filt medskickad från uppfödaren har blivit Catlas alldeles egna, trygga koja.

Att ligga på en picknick-filt och tugga på favoritråttan är inte fel.

Bus har världens längsta svans som nästan alltid är i rörelse, och det är sååå spännande tycker Catla.

Dagens vistelse i huvudstaden innebar inte bara arbete utan även a) en riktigt trevlig lunch samt b) ett besök på Bromma Zoomarknad (en av Europas största zooaffärer!) med kollegorna Sara, Therese & Veronica. Jättetack för initiativet Sara! Du bidrog i allra högsta grad till att jag ofrivilligt roade en och annan figur på pendeln med en nyinköpt, brölande kalkon (väsnades i en plastpåse varje gång jag rörde mig, dvs typ andades…) 😉

Under det senaste året har jag varit utomlands 0 (noll) gånger, men trots detta har jag besökt Arlanda mer frekvent än någonsin förr. Fram tills i dag har mina turer till flygplatsen varit tillsammans med Tommie i lastbilen, men i eftermiddags testade jag en ny variant: Gick från jobbet i Bromma kl 16.10 och kom till Upplands Väsby kl 17.17. Klockan 17.20 avgick Upptåget, som jag trodde skulle ta mig till Tierp men som tydligen inte skulle gå längre än till Uppsala. Det skulle dock visa sig att det inte ens skulle gå så långt, för i en tunnel strax före Arlanda tog det tvärstopp. Anledningen? Elfel. Efter att ha spenderat en timme i tåget – först i tunneln och sedan vid Arlandas plattform – fick jag & mina medresenärer i alla fall information om att vi skulle lämna tåget och i stället ta oss till Terminal 5. Jodå, därifrån skulle bussarma mot Uppsala gå ”i skytteltrafik”. Sanningen? När jag hade väntat i ytterligare en timme så hade det fortfarande inte kommit en enda utlovad buss… Och när Tommie, som varit hemma i Östervåla och vänt, äntligen kom och hämtade mig så hade det tagit mig 3 timmar och 45 minuter att avverka sträckan Bromma-Arlanda. Summa summarum så tog hemresan denna afton totalt 4 timmar och 35 minuter och jag var skitsur MEN också oändligt tacksam över att Tommie kryddade dagen med 20 mils omväg för min skull

/ Storkelina – en trött resenär

I gårdagens inlägg nämnde jag att det fanns risk att jag skulle somna sent – detta eftersom jag var så nyfiken på att se senaste valpnytt på uppfödarens hemsida (hade i sju veckors tid uppdaterats sent varje måndag) . Och jodå, sent blev det MEN när jag till sist somnade så var det ändå utan att ha fått se en enda bild 🙁 ”Finalbilderna” på valparna lades i stället ut i dag, men så fina som de är så var de förstås värda all väntan i världen 🙂 Klicka på länken nedan och titta på bilden som pryder förstasidan, den är helt underbar!

http://www.polarskaggets.se/

Efter en ovanligt lååång hemresa från jobbet (åkte med kollektiva färdmedel hela vägen från Solvalla i Bromma till Tierp…) blev jag i afton hämtad av Jejje. Tommie hade fullt sjå med att skruva på en av våra bilar i grannladan, så det var naturligtvis MYCKET tacksamt för oss båda när granntösen erbjöd sig att transportera hem undertecknad. Det är faktiskt himla fiffiga lösningar vi har här i det omedelbara grannskapet (kryddat med Tierparna Camilla & Dick), för vi delar på och hjälps åt med det mesta och det underlättar såklart en hel del i vardagen.

Nu har Tommie gått till kojs, men själv ser jag fram emot att ha sovmorgon och kan således passa på att sitta uppe och kika på lite skräp-TV = riktigt låta mig dras ner i såpaträsket. Utvecklande? Absolut inte. Avkopplande? Helt klart, jag behöver ju inte använda en enda hjärncell 😉

/ Storkelina

I dag fick Tommie glädjebeskedet att familjen har utökats med ytterligare två ”syskonbarn”. Eller rättare sagt: Syrran Anne, hennes Dave samt barnen Livia & Nicki har blivit flera = tamråttorna Albin & Gus har intagit deras hem 🙂 Jag hade sååå gärna lagt upp bilder på de små sötnosarna, men av hänsyn till mammas enorma mus- och råttfobi så låter jag bli. Lite synd, men vad gör man inte för familjefriden?! 😉

Annars så har det i dag jobbats hemifrån, ätits spaghetti & köttfärssås, gosats med Bus & Rocky samt kikats på ett avsnitt av Kitchen Nightmares.  Det sistnämnda programmet kan faktiskt vara riktigt kul att titta på! Att få se en riktig skräprestaurang på kort tid förvandlas till en högklassig dito är naturligtvis oerhört fascinerande. Om man sedan googlar på de aktuella krogarna, för att se hur det gick sedan (programmen är ju ett par år gamla), blir man dock inte fullt så imponerad – så gott som samtliga förvandlingsnummer stänger nämligen ner kort efter att mirakelmannen Gordon Ramsay har gjort sorti. Supertrist att konstatera eftersom hela konceptet/programidén då förlorar en STOR del av sin charm 🙁

Om någon timme är det dags att krypa till kojs och försöka sussa sött fram till morgondagens tidiga uppstigning. Vet dock med mig att det ändå kan komma att dröja bra länge innan jag somnar, detta eftersom jag bara måste se de 8-veckorsbilder på Catla som jag vet kommer ut på uppfödarens hemsida någon gång under kvällen (eller tidiga natten…). Om jag är knasig? Absolut!

/ Storkelina – den 58:e nikotinfria dagen