Jag har stor förståelse för att människor, som själva genomlevt stora svårigheter, hamnar snett. Att de aldrig har fått den där moraliska kompassen som ska leda dem rätt. Förr använde jag den förståelsen, tillsammans med en rejäl dos medkänsla, till att ursäkta de mest klandervärda beteenden. Den tiden är förbi.

Jag kan fortfarande förstå, och jag hyser normalt sett fortfarande stort medlidande med människor som haft (har) det väldigt svårt MEN: När det kommer till hur vårt rättssamhälle ska utformas anser jag inte att vi kan ta hänsyn till om någon har genomlidit svåra trauman (ex.vis i ett krigshärjat område) eller haft en svår uppväxt (med sexuella övergrepp, missbruk etc). Oerhört tragiskt för de utsatta, ja, men det viktigaste måste ändå vara att skydda andra medborgare från våld och allehanda övergrepp.

Polisen måste få utökade resurser och, viktigast av allt, vi måste ha en lagstiftning som medger av vi lagför och sedan dömer kriminella individer på ett adekvat sätt. Det sistnämnda gäller, sorgligt nog, inte minst våra yngsta gärningsmän – här finns ett skriande behov av förändring både vad gäller straffsatser och möjligheterna till internering. 

Avslutningsvis så har jag blivit en ivrig förespråkare av den modell som förekommer i många amerikanska delstater, nämligen Three Strikes Law. Den sistnämnda innebär att man vid tredje grova brottet ofrånkomligen döms till mellan 25 år och livstids fängelse. Det blir med andra ord inte längre möjligt att råna, mörda, misshandla, våldta osv i all oändlighet…

/ Lördagstyckaren

Efter den där ödesdigra dagen då min älskade far omkom i en drunkningsolycka, vid den egna bryggan, var vårt ställe i skärgården inte längre någon vacker plats för mig. Det gjorde plötsligt alltför ont att vistas där och jag valde därmed att lämna vårt högt älskade Gisslingö bakom mig.

I dag har jag tittat på en massa gamla foton, många helt underbara sådana, och låtit tårarna trilla längs kinderna. Jag behöver göra så ibland, för det som hände pappa för snart 13 år sedan var då på tok för tungt att bearbeta. I stället portioneras känslorna ut då och då – jag har helt enkelt varit tvungen att hantera det så.

Bilden ovan är på något vis väldigt symbolisk för den skärgård, och det vatten, som tog pappa ifrån oss. Bländande vackert, men också ett mörker som jag helt sonika vände ryggen. Visst, jag har även en massa fina minnen därifrån men jag låter dem förbli just det. Minnen… 

/ Pappas dotter 

Den på förhand oplanerade påskhelgen med kanske-gäster-på-lördagen (Mickis & Billy) har såhär långt varit ypperligt trevlig 🙂

Eftersom både påskharen & påskkocken hade missat vår adress åkte jag & Tommie iväg för att käka på långfredagen. Maten var, tyvärr, rent bedrövlig så vi fullkomligen kastade i oss den (mycket romantiskt, not! 😉 ) och skippade kaffe på maten. I stället vände vi hemåt men passade då på att bjuda in oss själva på fika hos Mats, Emil & Edwin i Rävsvad (Cicci & Wilma var ute på vift). Mycket trevligt, inte minst för att man alltid känner sig sååå välkommen hos familjen Lindquist-Pettersson <3

Våra ytterst eventuella lördagsgäster behövde vila ut efter Billys galna långfredag med 100 000 inkört (ännu en V75-seger med Gärdsjö Aragon) och: Frieri!! Och jo, det är Mickis som blir den lyckliga <3 <3 <3 I stället blev det supersmarrig silltårta och grillat hos Danne & Tina, som vi först varit tvungna att tacka nej till. Jättegott, ett finfint sällskap på runt 20 personer och med en uppiggande (hm…) Irish Coffee  som final 😛

I dag bar det av ner till Södertälje för den helt avgörande matchen mellan SSK och Visby-Roma. Och ja, efter en underbart skön SSK-seger står det nu klart att det blir allsvenskt spel även nästa säsong. Härligt! 🙂 🙂

Hos Danne, Tina, Alicia & Loke äter man alltsomoftast i det härliga uterummet.

Loke, snart fyra veckor “gammal”.

Titans Hild & hagkompisen, tillika miljonärskan, Fashion Diva.

Kärt återseende av Scaniarinken, där jag under 13 års tid såg alla A-lagets seriematcher.

Äggröra med rökt skinka & chili – mycket gott!

Efter en finfin arbetsvecka blev det så dags för påskledighet och det känns ju inte alls fel 🙂 Som så många gånger förr så firar jag & Tommie helt kravlöst och okonventionellt där det enda traditionella inslaget, så här långt, är ägg. Hur de serverades? I form av äggröra med rökt skinka & chili 😛 Och jo, när jag väcktes i morse så väntade både äggröra, färdiga smörgåsar och kaffe på mig. Såå sött gjort av Tommie <3

Resten av helgen är härligt oplanerad och har därmed utrymme för allt och inget – precis som jag vill ha det. Älskar nämligen friheten att kunna vara tokspontan och flexibel, även om det sedan slutar med att jag/vi inte gör ett dyft. Bara vetskapen om att jag är fri att göra vad jag vill (förutsatt att djuren har tillsyn eller kan följa med!) är liksom själva grundpelaren 🙂 🙂

Slutligen, Glad Påsk alla glada!

/ Påskkärringen i Hindersbo

För första gången på länge så känner jag mig heeelt frisk 🙂 Misstänker att det är förklaringen till att jag under gårdagens ridpass (dressyr på angloaraben Pride) slapp flåsa som ett tröskverk i varje galopp. Skönt!

De senaste dagarna har jag hunnit med typ allt och inget. När jag & Tommie åkte över till grannen Cicci för att överlämna en blomma och en liten gåva på hennes 40-årsdag så blev vi, helt oplanerat, kvar och fick avnjuta såväl smörgåstårta som fika (vi och närmaste familjen liksom 😉 ). Och jo, även om vi egentligen inte ville tränga oss på sådär så var det toppentrevligt 🙂 🙂

Har även skjutit en ynka serie (fem skott) pistol, legat i en grop (lä där 😉 ) och njutit av vårvädret, ätit en massa gott samt haft fikabesök av Jejje. Hehe, vet inte vad det är för särskilt just i år men det enda (nästan då) jag & Jejje har pratat om i månader är att bada. I simhallen, i Trollsjön och i en kommande pool på Annelund. Bada, bada, BADA alltså 😛 

Loppan, Rut, Embla, Wilma & Grace i en av Rävsvads-hagarna.

Blir lika fascinerad varje år över att de små blomstackarna tar sig upp bland ogräset.

Tommie fick än en gång ett shopping-uppdrag: Välj dom som är “mest Helena”. Han lyckades finfint!

Bild från när jag klättrat upp från min vindstilla grop 😉

Mitt snälla öga och mitt onda öga. Gissa vilket som är vilket!? 😉

Så sent som i går fick jag höra att jag är “för snäll”. Det har jag fått höra många gånger. “För snäll” som i mesigt snäll eller dumsnäll – att jag tar för mycket skit och inte säger ifrån. Ni fattar! På ett sätt ser jag det som väldigt positivt, det är nämligen något jag jobbat hårt med i syfte att komma bort från min ungdoms hetlevrade jag. En tid då det krävdes noll och ingenting för att jag skulle explodera. Jobbigt för omgivningen och, inte minst, jobbigt för mig själv. Och även om min stubin numera är nästintill oändligt lång (utom vid svår hunger och enstaka fall av PMS då 😉 ) så finns temperamentet kvar. Bara mycket mer under ytan liksom. När den lååånga stubinen väl brinner av blir jag dock riktigt tråkig. Långsint och jävlig, iskall, hämndlysten (brukar dessbättre stanna på det illvilliga planeringsstadiet 😉 ) och skoningslös.

Summa summarum: Jag föredrar att, för det mesta, vara FÖR snäll men det betyder definitivt inte att jag låter mig själv eller dem jag älskar behandlas hursomhelst. Exempelvis kränkningar, svek och respektlöst bemötande går i alla lägen bort. Så det så! Trevlig snällhelg på er 🙂 🙂

/ Hellre för snäll än för elak mot folk som inte förtjänat det

Sedan jag skrev senast har jag så gott som uteslutande ägnat mig åt att vara förkyld. Förra veckan var jag i princip sängliggande (sov oändligt mycket!) och, tyvärr, var jag därmed tvungen att hoppa över ridningen i lördags 🙁

I söndags var jag & Tommie i alla fall över till brorsan med familj – bara tio minuter hemifrån och jag ville ju såå gärna träffa mamma, som var på besök. Vädret tillät dessutom utomhusfika, så jag behövde inte utsätta någon annan för mitt virus från helvetet.

I går var jag till vårdcentralen och tog lite prover   (tack för skjutsen, Dr Storck!) och i dag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Kommer att vara hemma resten av veckan också, för nu jäklar ska jag bli ordentligt frisk 🙂 Har fasen åldrats MINST tio år av de senaste månadernas förkylningar 🙁 🙁 Eller jag kanske bara ska lyssna på läkaren, som helt ogenerat sade “du får tänka på att du börjar närma dig 50”?! Ungefär som att vi fortfarande lever på 1800-talet då 50 var en hög ålder (år 1800 blev medelsvenskan 32 år, år 1900 blev hon 52 år). Nä, jag anpassar mig mer än gärna till 2000-talet 🙂 🙂

Tina, Danne, lille Loke, mamma, Åke, Jenny, Tommie, Matte & Sebbe intog årets första utomhusfika.

“Åldringen” ville inte vara med på bild, men det ville Holly <3

Tur att man kan shoppa via nätet! Handkräm, beauty serum & ögonkräm levererades med ilfart från England.

Ridning i går med markarbete på fina angloaraben Pride och därefter en tur till granngården Annelund för att hämta upp Rocky. Rätt kul faktiskt, för när jag & Rocky började traska iväg hemåt så började gårdens getter härja som aldrig förr. De bräkte och sprang längs stängslet som att jag var i full färd med att stjäla deras hundvän! Hehe, fast getternas matte misstänkte att de var mer intresserade av mat (från mig då 😉 ) än att skydda gården från tjuvar och banditer.

Efter dusch och sedvanlig vilostund var det dags att börja förbereda middagen, nämligen grillade högrevsburgare att avnjuta tillsammans med gäster. Under kvällen kom jag dock att känna mig som VÄRLDENS SÄMSTA värdinna. Utöver att Tommie, Mickis & Billy bjöds på förkrympta burgare   (drog ihop sig som aldrig förr…) så gjorde jag århundradets tankevurpa: Insisterade på att hamburgarna skulle ta slut utan en tanke på stackars (gravida) Jejje, som utlovats mat men aviserat att hon skulle komma senare. Den stackar’n fick i stället dippa pommes i guacamole 🙁

I dag? Underbart med 18,9 plusgrader 🙂 🙂 Ha det gott!

Jag ligger underst och sedan är det Bus, Catla, Holly & Rocky. Coola djur!

Mickis, Billy & Rocky.

Mickis ordnade mina nya naglar i en blekrosa vårfärg.

Pappa Daniel & tre dygn gamla Loke <3

Tisdagen den 21 mars tittade du, Loke, äntligen ut i stora världen. Såå efterlängtad av mamma Tina, pappa Daniel & storasyster Alicia och så välkommen i din stora familj 🙂

Stort lycka till på livets spännande stigar, lille vän!

/ Tant Storck – pappas bonusfaster

Efter några veka sjukdagar är jag åter i skaplig form och helgen blev finfin 🙂 Medan Tommie & Åke var till Kumla och shoppade (grabbar… 😉 ) liftade jag till stallet med ridkompisen Ann. Därefter blidde det dusch, en vända huvudvärk och lite sömn innan matlagningen tog vid. Helstekt kotlettrad, potatisgratäng, gräddsås & gelé stod på menyn och utöver mig & Tommie så avnjöts middagen av Åke, Jenny, Sebbe & Matte. Trevligt! 🙂

I går var Tommie iväg till skjutbanan och då passade jag på att njuta av finvädret genom att spåra med Catla. Alltid lika kul, för Catla älskar det verkligen och nöjd hund = glad matte. För Hollys del blev det inget spår, för hon är fortfarande nybörjare och då behövs det två människor (en att spåra upp och en som släpper hund). Skillnaden med Catla är att jag själv kan trampa upp ett spår, gå hem, låta spåret ligga till sig och någon timme senare ge mig ut med hund, sele och spårlina (Catla spårar alltså mig  fastän jag är med). Krångligt? I realiteten inte!

I dag fick en av Tierps Ryttarklubbs gamla trotjänare vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Fina, fina 24-åringen Cadde – en underbar häst, som var såå full i bus när jag red honom bara för några veckor sedan <3 Nu slipper han i alla fall ha ont mer, han fick gå med värdigheten i behåll. Men tänk, fastän jag visste vad som var på gång så har tårarna runnit i massor nu när det blev ett faktum. Inte lätt att ha så mycket känslor som jag har…

Tommie & Åke i en allvarsam diskussion. Eller nå’t! 😉

Tommie & Sebbe körde lite boxning (Xbox). Rosorna från Tommie bara för att jag är jag <3

Duktiga spårhunden Catla.