Min extramamma under mitt tidiga yrkesliv. Min mångåriga vän och allra finaste kollega.

Annica <3 Hon som ordnade så att jag, som praktikant, år 1992 blev erbjuden anställning hos min nuvarande arbetsgivare. Hon som fixade min första lägenhet, hon som kom hem till mig med mat när jag låg i lunginflammation och som såg till att jag träffade läkare när jag våren 1995 drabbades av depression.

Annica <3 Hon som var med mig oräkneliga gånger till favoritpuben i Sumpan, hon som var mitt ständiga bollplank på jobbet. Hon som var min stora supporter och min största kritiker.

Annica, alltid rättvis och rakt på sak. Hon som aldrig slutade se mig som lillflickan… Den 22 januari lämnade hon oss och igår var jag, och många med mig, på hennes begravning.

I detta nu känns det ofattbart tomt och oändligt sorgligt. Med tiden vet jag att jag bara kommer att kunna le och blicka tillbaka på underbara minnen, men vägen dit är lång.

Du fattas oss Annica <3 Framförallt är jag dock innerligt tacksam över att du under så många år var en del av mitt liv.

Jaha, då var det åter dags för ett av mina högst sporadiska inlägg. Fattar inte varför det ska vara så svårt att komma till skott, men jag antar att jag har annat för mig 😉

Min halvsekeldag närmar sig med stormsteg, men jag tänker inte ha nåt större firande i närtid. Lördagen den 1/2 blir det mat med stooora familjen och på själva bemärkelsedagen är jag ledig, sitter hemma och tindrar med ögonen och tar emot eventuella spontanbesökare. Och jo, det blir fest så småningom men den får vänta tills sommarvärmen är här 🙂

Annars har det som vanligt varit jobb, ridning, friluftsliv (inklusive mysig korvgrillning 😛 ), brädspel och massor med cocooning (med god mat & pussel förstås 🙂 ). Håller även på och planerar så smått för trädäcket, som förhoppningsvis ska komma på plats i sommar. Hehe, smart som jag är så passar jag förstås på att önska mig arbetskraft/mantimmar eller presentkort på Bauhaus till födelsedagen 😉 🙂

Nu? Sussa sött så att jag är skapligt alert inför ännu en arbetsdag. Ha det bäst!

Jaha, då var 10–talet avklarat och vi har äntrat såväl ett nytt år som ett nytt decennium 🙂 Förra årets sista dagar avslutades bland annat med en utomordentligt trevlig och god middagsbjudning hos syrran. Och jo, julklappar fick vi också vilket betyder att jag nu har en hel drös av mina favorittallrikar/assietter av märket Le Creuset. Tack Kerstin! <3

Nyårsafton hade jag & Tommie tänkt spendera hemma och det på tu man hand med god mat och massor av pusslande. Som så ofta när det gäller oss så blidde det dock ändrade planer, så plötsligt fann vi oss istället inta en trerättersmeny hos Cicci, Mats & resten av gänget borta i Rävsvad. Jättetrevligt! 🙂

Annars? Konstaterar att julledigheten förde med sig en vända magsjuka, akutbesök hos tandläkaren och slutligen en dunderförkylning. Hehe, mitt klena immunförsvar är nog rätt ansträngt för dagen. Hursomhelst, på det stora hela har jag haft ett par riktigt sköna veckor och det var grymt trivsamt att för en gångs skull dela vinterledigheten med Tommie <3 Får gärna bli en tradition!

Det är ju rackar’ns vad tiden rusar fram hela tiden… Hursomhelst, njuter i detta nu av en lååång julledighet och för första gången på 20 år har även Tommie plockat ut lite julsemester. Himla trivsamt!

Julafton spenderade jag & Tommie med min närmaste familj (mamma, syrran & brorsan med familj) och denna gång hemma hos (bonus)brorsonen Danne, Tina, Alicia, Loke & Isa. Himla mysigt och som kuriosa kan nämnas att jag för första gången firade jul med en av mina delägda travhästars tränare, nämligen Tinas pappa Stefan som också var på plats.

Annars är det fullt vinterliv här hemma (jodå, nu har vi fått lite snö igen 🙂 ) med Tommie, som släpar ris och eldar, och uppfriskande promenader för egen del (jag är ju ändå sååå usel på att släpa ris 😉 ). Ikväll blir det även middag hemma hos syrran och jag räknar som vanligt med supergod mat 😛 Ha det bäst!

Igår semesterdag med morgonkaffet utomhus med utsikt över ett fantastiskt vackert vinterlandskap. Följdes upp med semesterdag på Gävletravet i solig om än kylig väderlek 🙂 Idag? Grått till tusen, snön smälte bort och inte alls lika inspirerande. Haha, under eftermiddagsturen med hundarna kändes det så dystert att jag till och med tvingade mig själv till ett osedvanligt fånigt leende (jävligt påklistrat!) för att bli lite gladare. Och jo, precis som forskarna säger så funkade det! Ansiktsmusklerna, som arbetade med att le, lyckades lura hjärnan att allt var typ JÄTTEKUL 😉 🙂 Himla fiffigt!

Himla mycket (positivt!) omkring mig för dagen, det kanske räcker så?! 😉 Nä, skämt åsido! Klart jag ska skriva några rader 🙂

Jag & Tommie har riktigt bråda dagar och det beror mestadels på vår återupplivade pusselmani. Jodå, pussel efter pussel avverkas och det är knappt att man vill lämna hemmet. Såå himla kul, inte minst det senaste med eget motiv i form av Tommie i Leeds. Det sistnämnda pusslet var för övrigt en himla skojig grej, med precis lagom svårighetsgrad (supersvårt, men inte omöjligt) och en mycket uppskattad kalenderpresent.

Kalendern? Jo, för första gången någonsin har jag slängt ihop en paketkalender 🙂 Totalt 24 paket med fördelningen 75% till Tommie & 25% till Bus, Catla & Holly. Hade hur kul som helst när jag planerade den och har lika roligt när paketen ska öppnas. Haha, hoppas mottagarna har liiiite kul iallafall 😉

För någon vecka sedan tillbringade jag, Tommie, Danne, Tina, Billy & Mickis en helkväll/natt i Gävle. Vi avverkade en vända bowling, mat & dryck på Helt enkelt, shuffleboard & biljard, lite dans för somliga och sist men inte minst en god natts sömn på hotell. Supertrevligt! 🙂 🙂

I lördags var det dags för årlig pepparkakshustävling hos Danne, Tina & Co. En himla mysig tradition, där jag (förstås 😉 ) tillhörde det vinnande teamet. Och jo, trots att en och annan vuxen tog tävlandet på blodigt allvar så var vi snälla mot barnen <3
Annars? Jobb, halvknölig rygg, ridning, lite trav och en jäkla massa pimplande av färskpressad apelsinjuice 😛 Har det mestadels riktigt bra med andra ord. Ha det gott!

Idag lämnade jag tomten för första gången sedan i söndags och det var bara såå skönt! Även om jag rör mig som en gammal skata (eller nå’t 😉 ) så tar jag mig fram och det fanns verkligen inget som kunde stoppa mig från att ta mig till ridklubben 🙂 Okej, jag var inte i skick att rida men bara att sitta på läktaren + att träffa hästarna & världens bästa ridgrupp (inte minst Mickis <3 ) var värt hur mycket som helst 🙂 🙂 Och nä, stackars Tommie fick inte ledigt från sitt uppdrag som stallchaufför den här fredagen heller… En himla tur att jag har världens snällaste och mest tålmodige man <3 <3 <3

Året var 2004. Jag hade varit sjukskriven länge (flera år…) på grund av kroniska rygg- och ledsmärtor. Under pågående sjukskrivning blev jag dessutom uppsagd, eftersom min dåvarande arbetsgivare skulle lägga ner sin filial i Stockholm. Kändes tröstlöst och än mera så när Försäkringskassan (FK) skickade hem papper om permanent sjukersättning (förtidspension). Bara att skriva på så var saken klar! Det fanns dock ett aber: Jag både ville och ansåg själv att jag kunde jobba i någon grad. Jag tog således saken i egna händer och fixade arbetsträning hos en tidigare arbetsgivare och jo, nog kunde jag prestera i någon form. 25% arbete blev till 50% arbete, som sedermera blev 75% arbete. Arbetsträning blev till lönebidragsanställning, som till sist blev en helt vanlig tillsvidareanställning. Underbart! 🙂 Bäst av allt var när jag blev fri från all ersättning från FK. Jobbar fortfarande inte full tid, men det är INGEN annan än jag som står för notan.

Varför funderar jag nu över detta? Jo, för även om jag till sist fick en diagnos (psoriasisartrit) och adekvat medicinering så har jag en skraltig kropp. Har ju även buktande diskar i ryggen som ställer till det om än med långa intervall. Dessvärre ställer de till det rejält i detta nu (aj vilken smärta…). Jag har mina skov, jag har mina krämpor och ja: Jag har högre sjukfrånvaro än normalfriska personer. Fruktansvärt trist, men något jag får leva med. Något som är betydligt värre är att mötas av oförståelse från personer i omgivningen och då främst på jobbet. Usch så smärtsamt det är! 🙁 🙁 Otroligt glad att det inte händer oftare, men när det händer går jag i bitar. Vill ju så gärna vara en superduktig medarbetare, men kan inte alltid och orkar inte be om ursäkt för det längre. Nu är det deppigt, men jag vet att jag kommer igen och det SNART. Åtminstone mentalt 🙂

Kram till alla vänliga & omtänksamma själar utan gigantiska egon <3

Den 7 november skulle du ha fyllt 90 år. Saknar dig så oändligt mycket, älskade lilla pappa <3

/ Maja

Igår var det en tjej på jobbet som sade att ”som kvinna hittar man alltid en ursäkt att köpa nya skor & handväskor”. Jag kände inte alls igen mig i det, vilket jag förstås påpekade. Sedan? Raka vägen till paketombudet och hämtade ut nya stövlar & ett par boots 😛 Hehe, tror dock att tjejen på jobbet snackade snygga grejer och där platsar nog inte riktigt mina fotbeklädnader i gummi 😉

Annars? Skön dag med jobb på hemmakontoret, långpromenad, en vända i bastun (lyckades faktiskt locka med mig Tommie) och tidig sänggång. Nice! 🙂