En liten hälsning till vännerna Jonas & Stolle, som sticker till New York i morgon. Ha det jättegott och gör absolut ingenting som jag skulle ha gjort 😉

 Kramisar Storkelina

Smileyn (emotikonen) är enligt Wikipedia ”en grafisk bild av en känsla re- presenterad genom skriven text eller en enklare bild”. Våra nutida smileys kan spåras tillbaka till ett förslag från Scott Fahlman, som presenterade sina idéer i ett meddelande daterat den 19 september 1982; jag gissar att det då endast rörde sig om de skriftliga symbolerna. När de gula gubbarna dök upp/kopplades till skriftsymbolerna vet jag inte, men det kanske nå’n annan kan berätta? En liiiten smiley-skola (kolla noga, mamma!) följer nedan:

Den glada

Den nöjda

Den likgiltiga

Den osäkra

Den sura / Den ledsna

Den häpna

Den skämtsamma / Den flörtiga

Även historiskt sett har vi använt uttryckssymboler av olika slag och även om de inte kallades smileys så fyllde de samma syfte. I mitten av 1800-talet kunde man genom en morsekod och numret 73 uttrycka ”love and kisses”; betydelsen reducerades sedermera till ”best regards”. Smileys i bildform publicerades redan 1881 i den satiriska tidningen Puck – titta och njut:

Slutligen: jag är ruskigt förtjust i smileys, men det har ni nog redan märkt 🙂

/ Storkelina – upplysningscentralen (Källa: Wikipedia)

I dag fyller du 8 år och jag skickar dig ett smarrigt tuggben – åtminstone i tanken. Jag hoppas att du får en härlig dag och att husse & matte skämmer bort dig riktigt ordentligt!

Pussar & Klappar i massor / Storkelina

Jag fascineras emellanåt över nyhetsflödet i våra kvällstidningar; faktum är att de nyheter som presenteras alltsomoftast är i nivå med skvallerblaskornas. Det sorgliga i det hela är att man förmodligen skriver om så’nt som anses dra till sig läsare = svenska folket föredrar att läsa om kändisars läppförstoringar framför att ta del av de verkligt viktiga saker som pågår både inom och utanför Sveriges gränser 🙁 Nedan följer ett litet axplock ur vad man på www.expressen.se tror (och förmodligen har helt rätt i…) engagerar svenskarna:

”Carrey: Elin måste vetat om otroheten” – man berättar här om hur skådespelaren Jim Carrey twittrat om Tiger Woods otrohet. Vem fasen bryr sig om vad Jim Carrey tror om saken?!

”Taylor gifter sig för nionde gången” – man berättar om den 78-åriga skåde- spelerskan Elizabeth Taylors (enligt obekräftade uppgifter), förestående bröllop. Okej, om det hade varit damens första bröllop kunde det möjligen ha varit intressant…

”Vad kan du om hemmafruarna?” – ett webtest där man får svar på hur mycket man vet om såpan Fortsätt läsa →

I går var det dags för en stilla after work med kollegorna Annica & Ylwa samt unga fröken Sunnervik – en för mig ny och mycket trevlig bekantskap 🙂 Det hela blev en orgie av tjatter, god mat och dryck = en hellyckad kväll förlagd till Sumpans bästa vattenhål. Och för den som undrar så kan jag lova att varken servett-terapin eller Barbapappa-snacket gick av för hackor 😉

I dag är det hemmets lugna vrå och deklaration för Tommies firma som gäller. Den lättnad som infinner sig när deklarationen är fixad och klar (i god tid innan sista inlämningsdag i maj) är väl värd att anstränga sig lite extra för och det är således exakt vad jag/vi kommer att göra.

Jag har nu gjort min första beställning från www.smycklig.se  (se inlägg den 8 april), och även om jag inte har sett resultatet ännu så är jag såhär långt utomordentligt nöjd. Ett positivt bemötande och hög servicenivå imponerar alltid på mig (kanske för att man alltför ofta råkar ut för motsatsen…) och det har jag verkligen upplevt med Annika på smycklig – tack!

Har precis pratat bort en dryg timme med mitt underbara kusinbarn Sanne. Konstaterade att min unga släkting håller på att växa upp till en superklok ung kvinna och jag är så stolt, för det bara måste vara släktskapet med mig som gjort henne så fantastisk. Ser fram emot lite 18-årsfirande inom kort 😛

Halsband 440 kr på www.smycklig.se

Börjar med ett stort glädjetjut: jippiiie!!! Efter att ha tagit 1 poäng i kvällens match mot AIK är SSK klara för elitseriespel nästa säsong = jag är SÅ glad 🙂 Och fastän skadeglädje inte är sådär väldigt politiskt korrekt så glädjer det mig att LHC missade SM-finalen; en bra hockeykväll med andra ord.

Som jag tidigare skrev så vill jag tipsa om en fantastiskt trevlig webbutik, som du hittar på www.smycklig.se En silversmed i Arvidsjaur säljer här underbart vackra, moderna, stilfulla och handgjorda smycken till mycket fördelaktiga priser. Letar du efter ett brudsmycke, en dop/födelsedags/studentpresent, en kärleksgåva eller bara något vackert till dig själv kan smycklig mycket väl vara svaret. Och om du tittar in på sidan – missa inte blädderboken med oerhört vackra bilder i sann John Bauer-anda.

Sist men inte minst: tack för tipset, Caisa. Besöket på smycklig löste ett av mina akuta presentproblem! För säkerhets skull lägger jag in en länk här intill så att jag inte glömmer till en annan gång 😉

Just nu studsar mina arma små nerver runt någonstans på kroppens utsida; detta då det är dags för ännu en kvalseriematch för mitt kära SSK. Med lite tur kniper SSK minst 1 poäng och blir klara för ytterligare en elitseriesäsong, men jag jag tvivlar… tyvärr. Vet inte om det är förnuftet eller hjärnan som talar, men det hela känns iallafall väldigt obehagligt 🙁

Återkommer senare i kväll och hoppas få komma med positiva hockeynyheter och annat smått och gott, bland annat tips om en alldeles underbar webbutik.

I går var jag i Sundbybergs Simhall med brorsan Åke & lille Sebbe och det var mycket trevligt 🙂 Jag hann med både motionssim och vattenlek = alla var nöjda och glada. Måste säga att nämnd simhall är oerhört fräsch och trevlig och det kommer sannolikt att bli många, många besök.

Inte heller i går lyckades SSK säkra sin elitserieplats – gårdagens match mot Leksand gav blott 1 poäng 🙁 Kvalserien är således fortfarande en vidöppen historia, och jag känner mig långt i från säker på något just nu. I värsta fall kan det komma att bli en målskillnadsaffär av det hela; i bästa fall blir den till SSK:s favör.

Det är egentligen märkligt att idrotten kan kännas så himla viktig, för när allt kommer till kritan betyder den ingenting alls. Åtminstone inte jämfört med verkligt stora saker som liv och död; något man påminns om med jämna mellanrum. Försöker dock döva mitt dåliga samvete över att fästa vikt vid tämligen triviala saker med att livet vore fruktansvärt trist om man ständigt skulle gräva ner sig i sorg/världsproblem. En kombination av glädje och eftertanke är förmodligen det ultimata, och jag försöker så gott jag kan med lite av varje.

Ha det gott och lev väl! / Kram Storkelina

I dag har jag, och många med mig, förlorat en mångårig och mycket kär kollega. Orden räcker inte till för att beskriva känslorna just nu, men jag kommer att minnas honom och jag kommer att sakna honom. Och jag kommer att vara tacksam att jag faktiskt berättade för honom hur mycket han betydde under de där åren i mitten av 90-talet då han gav mig sitt dagliga stöd…

 / Liten Helena

Jag har känt Kim mer eller mindre sedan hon första gången såg dagens ljus i oktober 1995 – storasystern hade då hunnit bli några år = ett piggt och fräscht nytillskott var mycket välkommet 🙂 När jag tänker på Kim är det framförallt ett par händelser som gör sig påminda och som jag förmodligen kommer att tjata om (eller hur, Kim?) så länge jag lever. En oförglömlig upplevelse var när lilla Kim berättade att en flicka på dagis hade ”slagit nå’n i tusen biiitar”. Kort därefter följde ”men det var inte jag, det var en annan flicka som heter Kim och hon har gult hår” (själv ansåg sig Kim, som förmodligen var skyldig som synden, ha vitt hår…). En annan minnesvärd stund var när jag, Tommie & Kim (som satt i barnvagn) tittade på björnarna på Skansen. Vagnen placerades framför en liten glasruta för att den lilla tösen skulle se något och det gjorde hon, för vips så hade en liten björnunge tagit sig fram till glasrutan och Kim blev helt förstummad. Shit, jag trodde att hon skulle få men för livet 🙁

Något som Kim och jag har gemensamt är hästintresset och vi har båda haft Täby Galopp som bas; Kim har jobbat praktiskt med hästarna och ridit ponnygalopp medan jag i min ungdom softade och agerade publik. Liksom jag har Kim nu övergett galoppen och i stället är det sköthästen i ridstallet som gäller. I mitt tycke spelar det ingen roll vilka hästar som är på tapeten – alla sorter måste vara ett bra mycket bättre alternativ än grabbar 😉 För det ena måste ju utesluta det andra, eller? Det gjorde det åtminstone för mig…

Till vardags pluggar Kim, är mer blond än på bilden ovan, bor växelvis hos mamma och pappa, försöker förstå sig på lille Rune (en hund) och komma överens med syrran Sanne och brorsan Casper. Kim har glimten i ögat och berättar historier ur verkliga livet så att man nästan skrattar ihjäl sig; den målande beskrivningen av Runes förehavanden och personlighet är min favorit. Rune verkar störtcool och jag bara måste få träffa honom!