Som jag skrev här för någon vecka sedan så hade jag förhoppningar om en snöfri påsk, men riktigt så kul skulle jag inte ha det. Bilden ovan är dock en rätt skön symbol för hur påskvädret faktiskt blev: hälften barmark, hälften snö och mestadels vackert väder. Inte tokigt alls och jag är således fullkomligt nöjd 🙂

Helgens ishockey har varit mindre lyckosam; åtminstone för SSK:s del. Poängtapp mot såväl Växjö som Almtuna har gjort att kvalserien i allra högst grad lever och Leksands fortsatta spelprogram ser dessutom minst sagt överkomligt ut; SSK:s gör det inte (Leksand och Rögle borta samt AIK hemma) 🙁 Ytterligare tre poäng är vad som krävs för att säkra elitseriekontraktet och de poängen känns långt i från självklara just nu…

Ser nu fram emot (hm…) en kort arbetsvecka och ännu ett veckoslut. Då Tommie har jour kommande helg blir det dock inget åka-till-landet och egentligen passar det ganska bra. Jag/vi har en hel del att pyssla med vad gäller bokföring, deklarationer och annat skoj. Dessutom behöver jag, Tommie och lastbilen en helg i stan emellanåt för att kunna planera för livet på landet. Det är faktiskt en hel del jobb med att tänka ut vilka frön som ska inhandlas etc 😉

Har inte bloggat på ett par dagar och som alla förstår så beror det på att jag har haft fullt upp med att påskpynta, måla ägg och stå vid spisen 😉 Nä, skämt åsido – jag har mest bara kopplat av och njutit av lugnet. Och med våra ”nya” grannar behöver man knappt laga mat längre; på påskafton lyckades vi bli bortbjudna på en riktigt härlig oxfilé provencale, tack!

Annars har Tommie mest släpat och eldat ris medan jag har ägnat mig åt att sitta i solen och titta på fåglar. Även Teo har fått sin beskärda del av vårglädje i form av en långpromenad tillsammans med grannhunden Rocky och en besökande boxertjej, massor av spring på tomten och jakt på ”pipiskotten”. Livet är verkligen fantastiskt skönt att leva emellanåt 🙂

I morgon bär det av hemåt igen och jag bävar redan 🙁 Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag älskar vår lägenhet eller trivs på jobbet, för tillvaron här är oslagbar. Dessbättre så har även längtan efter att få vara här sin charm = jag får leva på den tills nästa gång det är dags…

/ Storkelina – påskpippin

P.S. Jag vet minst en person som gick på mitt aprilskämt om förnyade äktenskapslöften i Mocambique – kul! Tänker förstås inte avslöja några namn, men hon bor i Örebro. D.S.

I dag åker jag & Tommie till Mocambique för att förnya våra äktenskapslöften; vår älskade lille vovve Teo kommer förstås att följa med som vittne. Det ska bli fantastiskt roligt, och förhoppningsvis fint, att så att säga vigas inom en annan kultur med helt andra traditioner 🙂 Kameran följer självfallet med på resan = bilder kommer att dyka upp här när vi kommer åter den 8 maj. Ha det gott!

/ Storkelina – lilla frun

Oavsett om du tänker äta ägg, måla ägg eller strunta i ägg de kommande dagarna så vill jag önska just Dig en riktigt härlig påskhelg. En sådan tänker jag också ha 🙂

Kramisar Storkelina

I kväll är det dags för den årliga kvastputsningen och för att undvika morgon- rusningen kommer jag att sticka redan vid midnatt = det börjar bli brådis. Det är mååånga som ska till Blåkulla under skärtorsdagen och det kommer att bli trångt i luftrummet – det gäller således att vara ute i god tid.

Efter Blåkulla (hm, ligger det på jobbet?) blir det några dagars härliga vila på landet. Har dessutom hittat den omtalade och eftersökta kabeln, vilket betyder att jag kan skicka lite käcka hälsningar med bilder via detta forum. Ingen kommer att behöva sakna mig, var så säkra 😉 Och Angela, nu ska du snart få se interiörbilder från landet – jag lovar!

Annars är det fotboll som gäller i kväll (kvalserien pausar tills på fredag) och det är DIF-BP som är föremål för min uppmärksamhet. Kan inte påstå att jag är särskilt engagerad så här tidigt på säsongen, men hjärtat klappar ändå så smått för killarna från Bromma. Värre blir det på fredag när det åter är dags för SSK – då kommer mitt arma hjärta att klappa hårt, hårt, hårt…

Sist men inte minst så är jag JÄTTEnöjd med min nya sjukgymnast, Ewa Tallén, på Sundbyberg Rehab Fysioterapi AB. Ewa är såväl lyhörd som oerhört förtroendeingivande och känns som en vinstlott. Att det händer något nytt är i sig underbart och kan jag dessutom få hjälp att må lite (eller mycket) bättre vore det guld värt 🙂

Man pratar ofta om vikten av ärlighet och att inte ”snacka skit” om andra. Detta har fått mig att fundera över var gränsen för att ”snacka skit” om någon egentligen går. Är det skitsnack när kollegan A berättar för kollegan B att han/hon är irriterad över något kollegan C har sagt eller gjort? Är det alltid skitsnack när man pratar om någon bakom hans/hennes rygg? Eller går gränsen för skitsnack när man börjar sprida osanna rykten om en annan människa? Eller om man pratar illa om hur en person ser ut/går/pratar i stället för att fokusera på vad personen gör och säger? Personligen tycker jag att de två sistnämnda alternativen är glasklara varianter av skitsnack, medan jag är betydligt mer osäker beträffande det första.

Jag är inte alls övertygad om att det alltid är positivt om människor är raka och ärliga ex.vis i en arbetsgrupp. Tror faktiskt inte att det gagnar stämningen på arbetsplatsen om person A, som allmänt ogillar person C, vid varje givet tillfälle ”går till attack” och ifrågasätter/kritiserar C. Nä, i dylika fall kan det nog vara en bättre lösning (för alla parter!) om A i stället lättar på trycket inför B och sedan låter saken bero. Det är dock förstås viktigt att B bara lyssnar och inte lägger in en massa egna värderingar och ger ytterligare bränsle till konflikten.

Nu har jag berättar hur jag ser på saken, men hur tänker alla mina kloka läsare? Ett tips är att jag får typ NOLL svar 😉

/ Storkelina – fredsmäklaren

Sitter framför TV:n och våndas; detta eftersom jag närmast mår illa av tanken på att LHC slår Frölunda och därmed har fortsatt chans att nå sin första SM-final i ishockey. Det är omoget, men jag kan inte rå för det: jag unnar inte LHC något positivt = ett SM-guld vore katastrof 🙁

När jag tittar på bilder från mitten av april 2009 börjar jag nästan dregla – inte för att Tommie & Stolle springer runt i bar överkropp utan för att jag så gärna skulle vilja ha en lika varm och fin påsk i år. Det ser dock inte speciellt lovande ut, för även om det kommer att bli en eller annan plusgrad så verkar solen lysa med sin frånvaro. Trist, men fyra dagars ledighet är hursomhelst mer än välkommet 🙂

När jag kryper till kojs om kvällarna gör jag det för närvarande med boken Behandla din egen rygg av Robin McKenzie. Titeln låter kanske inte särskilt upphetsande, men innehållet verkar mycket matnyttigt och borde förmodligen läsas av alla. Det förebyggande arbetet är oftast den bästa medicinen och kan man undvika att få problem så är det bara att gratulera = läs på! Och Sanne, du fantiserar förstås redan om att få ett alldeles eget ex av nämnd bok i 18-årspresent?! Det skulle väl vara rackar’ns festligt? 😉

Jag mötte Teo första gången på en släktings 50-årskalas – då var Teo knappt ett år gammal och smått odräglig (sorry!). Trots det, eller kanske tack vare det, fann vi varandra direkt och det dröjde inte många veckor innan Teo hade flyttat in hos mig och Tommie. Det var naturligtvis jättetrist för tidigare ägaren Marie (allergisk…) och hennes familj, men desto roligare för mig och min livskamrat. Sedan en dag i maj 1999 har vi alltså varit tre i familjen och det har BARA varit roligt, alldeles underbart och väldigt stimulerande 🙂

Teo är av rasen bostonterrier (USA:s nationalras) och föddes den 28 juli 1998 på Svartskogens Kennel i Valbo. Helsystern Tina Turner har varit framgångsrik som utställnings- och avelshund – ett tydligt bevis på att vår lille batting är av fiiint blod 😉 Själv nöjer sig Teo med att vara livsnjutare och sällskapshund, vilket tycks utgöra en ganska behaglig tillvaro.

Under de första åren hos mig & Tommie såg Teos tillvaro rätt annorlunda ut mot vad den gör i dag. Inledningsvis fick Tommie ”hjälp” i arbetet på dagarna; detta resulterade i att Teo åkte mycket lastbil. Så småningom hade vi i stället världens bäste daghusse, fantastiske Bengt, som tyvärr inte längre är i livet. Under åren med Bengt blev Teo ruskigt bortskämd, men kunde dessbättre skilja på hemma och borta. På hemmaplan förväntade han sig aldrig att få slaska i sig en hel ost… Numera då jag har nära till jobbet och bara jobbar halvtid är Teo ensam hemma och laddar (med sömn) för lek, och det tycks inte bekomma honom ett dugg.

Favoritgodiset heter Frolic, favoritleksaken är ”pipiskotten”, favoritplatsen är i en korg framför kaminen på landet, som terapi/själavård snuttar Teo på en gammal Musse Pigg-hand och största hobbyn är att jaga bollar. Att Teo närmar sig 12 bast märks på intet sätt; han har knappt ett grått hårstrå och är fortfarande världens energiknippe = fantastiskt! Om det är någon som inte har förstått det ännu så ÄLSKAR jag denne lille hund

/ Storkelina – Teos matte

Aftonbladet berättar i dag en snyfthistoria om en 23-åriga svenska, som i samband med sin första utlandsresa åkte dit för knarksmuggling och nu riskerar 15 år i brasilianskt fängelse. Man berättar också om en 12-årig pojke, som vid 11 års ålder mördade sin pappas höggravida flickvän; pojken riskerar livstids fängelse. En 23-årig tjej som smugglat knark för att tjäna grova pengar tycker jag inte ett dugg synd om – damen i fråga var med största sannolikhet gammal nog att förstå precis vad hon höll på med. Och att det är både hårdare straff och fängelseklimat i många andra länder torde inte vara något nytt för någon läskunnig, vuxen människa… Att ens överväga att döma ett barn till livstids fängelse är dock skamligt och borde inte kunna ske i något modernt samhälle – i USA går det dock utmärkt 🙁

Nu bär det av till Södertälje för matchen SSK-Växjö Lakers och i bästa fall slipper jag en nagelbitare av lördagens kaliber… Återkommer lite senare – på vilket humör återstår att se 😉

/ Storkelina – SSK:aren