Renar är vackra djur, somliga gillar att äta dem och för många samer är de en källa till försörjning. Efter att ha sett ett TV-program om samer och rennäringen i Norge började jag fundera över detta. Liksom i Norge drabbas svenska renägare av ständiga motgångar i form av renar som dödas av rovdjur eller i trafiken. Detta är naturligtvis jättetrist, men jag förstår inte varför renägarna ska ha ersättning från våra skattemedel för dessa renar. Om man är rädd om något och gör sitt yttersta för att bibehålla det intakt/ostulet/levande –  visst! Men renarna lever inte i hägn, de går på våra vägar och lever i samma marker som rovdjuren. Självklart blir renar dödade i trafiken eller tagna av björn, lodjur, varg etc. Det skulle min hund också bli om jag släppte honom i samma miljö; eller människors hästar, katter, kor, getter osv. Vari består skillnaden? Bara för att samernas renar har levt på detta sätt i alla tider är det väl ingen självklarhet att de ska göra så år 2009? Nix, jag tror bara att politikerna är fega för att samerna är en av våra nationella minoriteter (etniska minoriteter som har en långvarig språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen). Man vågar helt enkelt inte peta i samernas rättigheter beträffande renskötsel.

Min åsikt: det är en möjlighet att ha renar, ingen rättighet som bör vara hela svenska folkets angelägenhet och kostnad. In med renarna i STORA hägn där de är skyddade från rovdjur och bilar – bort med den statliga ersättningen för förlorade djur.

Vår bostonterrier Teo har många alldeles underbara sidor och han har alltid varit en påhittig liten rackare. Så även under sitt första levnadsår, som han till större delen tillbringade med sin första familj: Tommies faster Marie och hennes barn.

Någon som kommer ihåg de oerhört populära gummihänderna i neonfärger? De var mycket elastiska och lite lätt klibbiga och man kunde svinga i väg dem så att de fastnade på fönster och dylikt. En sådan hand fanns för ett tiotal år sedan i varje hem där det fanns barn, så även hos Marie. En dag var just denna hand spårlöst försvunnen, vilket förmodligen ledde till viss gråt och tandagnisslan från den före detta ägaren 🙁 Men jippie, till sist kom den fram! Fast kanske inte riktigt på det sätt man hade tänkt sig… Under en promenad med Teo tittade något neonfärgat fram när han skulle göra ”det stora”, men dessvärre kom bara en del av det långa elastiska ”skaftet” fram. Vad göra? En rådig familjemedlem (inga namn här 😉 ) fick helt sonika hugga tag i ”vad som kommit ut” och dra. Vad som hände? Tja, elasticitet har ju sin speciella charm. Först blev handen väääldigt lång, men ut kom den förstås inte i första taget… förrän KLAFS! Exakt hur mysigt det var kan man bara föreställa sig, men det hela ledde säkerligen till ett och annat gott skratt innan det var över. Tacksamt nog har Teo slutat att äta gummihänder och annat intressant som inte tar sig ut på egen hand.

Tomas Kollar uppvaktar flitigt 🙂 Foto: Andreas Grandin

SSK och Tomas Kollar går skilda vägar – Kollar vidare till Leksands IF 🙁 Trist att den nya klubbadressen tillhör mina personliga ickefavoriter, men för Kollars del är det säkerligen ett bra val. En klubb som satsar mot elitserien måste vara det självklara målet (bortsett från elitseriespel då) och Leksand är bara att gratulera.

Vissa spelare gör större intryck än andra – Tomas Kollar har varit en sådan spelare i SSK och han hade en stor del i lagets senaste avancemang till Elitserien. En sådan kämpaglöd och ett så’nt hjärta för ishockeyn ser man inte för ofta – jag är glad att vi fick se det i SSK. Tack för allt Kung Kollar! Du har varit en oerhört värdefull krigare i mitt hjärtas lag.

"Snäll" hanmygga

Bara ljudet av en ynka mygga kan förstöra en hel natts sömn, ett enda myggbett på ”fel” ställe kan klia så att man blir vansinnig… Men vilka är de egentligen, myggorna? Jo, det finns ca 33.000 arter av myggor och det latinska namnet för denna underordning i ordningen av tvåvingar är Nematocera. I Sverige har vi ca 2.250 myggarter varav ett 30-tal är blodsugare. Det är bara honmyggorna som biter och suger blod (de behöver proteinet för att kunna lägga ägg); hanmyggorna lever i stället på växtsafter. Myggorna är finurligt utrustade med behårade antenner, vilka används till att känna av koldioxid i luften. På detta sätt lokaliserar de sina byten – ju mindre djur de letar efter desto flera hår har deras antenner.

Förökningstakten på myggor är hög, de hinner med tre till fyra generationer på en enda sommar. Äggen läggs på vattenytan i lämpligt vattendrag, därefter blir de till mygglarver som förpuppas och så småningom lämnar vattnet för ett liv i luften. För att minska myggbeståndet sägs det att man kan hälla ex.vis diskmedel i små tjärnar och dammar i ens närområde. Detta för att få bort vattnets ytspänning, vilket ska leda till att äggen inte kan flyta på vattenytan. Jag & Tommie provade detta i år, resultatet? Avsevärt flera myggor än förra året, suck 🙁

I många länder anses myggorna vara skadedjur då de sprider sjukdomar, dock inte i Sverige. Här har vi ändå fullt sjå med myggorna då de har oskicket att inte bara suga blod utan även spruta in saliv i blodet på sina offer. Saliven innehåller ämnen som hindrar blodet från att koagulera, ämnen som även ger klåda…

Försäkringskassan får massor av anmälningar mot sig av personer som upplever att de blivit bemötta på ett kränkande, orättvist eller direkt lagvidrigt sätt. Detta har medfört att FK nu ska granskas från högre ort och det är säkerligen bara av godo, men…

Det är lätt att ryckas med av alla de livsöden som beskrivs i tidningarna; det handlar ex.vis om människor som tvingas arbeta trots sjukdom eller som får leva på socialbidrag till följd av brister i FK:s utbetalningsförfarande. När jag stannar upp och funderar lite är det dock min övertygelse att det inte är våra handläggare och läkare på försäkringskassorna som plötsligt drabbats av ett brinnande behov av att göra livet surt för folk. Nix, de gör säkert sitt bästa efter de förutsättningar och medel som står till buds. Sannolikt är det i stället regeringens hårdare direktiv och riktlinjer som ställer till det för människor. FK har fått kraftigt minskade anslag i förhållande till vad de förväntas åstadkomma och den ekvationen går sällan ihop. Alla omorganisationer de genomgått, där syftena förvisso säkert varit goda, har dessutom medfört bristande arbetsro under en lång tid.

Kort och gott: FK saknar verktyg att utföra ett fullgott arbete och verktygslådan ligger i händerna på våra folkvalda politiker. I slutändan kanske en granskning faktiskt leder till något gott, dvs insikt om varför FK inte fungerar tillfredsställande.

Hundvakterna åkte hem igår och nu är det bara semester som gäller 🙂 Vad jag ska göra? Tja, bilderna ovan ger väl en rätt bra sammanfattning. Kanske lägger till en god bok också… Har precis avslutat min frukost i det gröna – solen skiner och fåglarna kvittrar = jag njuter. Det är grymt trevligt att ha ett jobb i dessa tider men semester är trots allt ännu vassare (sorry chefen…).

Ha det gott! / Semester-Lina

Camilla, Kennet, Tilde & prästen

Igår döptes lilla Tilde Alice Camilla i Konungsunds Kyrka någon mil utanför Norrköping. Stolta föräldrarna Kennet & Camilla hade ordnat allt på ett mycket fint sätt. Under dopakten bjöds det på såväl diktläsning som solosång och efteråt blev det mat, kaffe & tårta. Jag tackar å både mina & Tommies vägnar för att vi fick komma 🙂

Efter Norrköping bar det åter av till landet där lilla Teo och hundvakterna Stolle & Elwira tog emot. Vi spelade spel (Stolle fuskade hela tiden…), kastade pil och spelade krocket till 06.30 på morgonen. Jättekul fast rätt fantastiskt att vi orkade…

I dag döps lilla Tilde i Konungsunds kyrka, stolta föräldrar är mina vänner Camilla & Kennet.

Önskar dig lycka & välgång  i livet Tilde

/ Tant Storck

Teo fyller 11 år i juli, men i dag är det första gången vi lämnar honom hos någon som inte tillhör familjen. Medan jag & Tommie åker till Norrköping för att gå på dop stannar vårt lilla hjärtegryn på landet. Det är våra vänner Stolle & Elwira som är så fantastiskt snälla och kommer för att vakta Teo på hans eget revir. Är helt övertygad om att det inte kommer att gå någon nöd på Teo – han kommer säkert att ha det alldeles utmärkt bra och inte sakna mig & Tommie ett dugg. Nä, det är mig det är synd om för jag kommer helt säkert att sakna vår lille snarkmaskin i natt 🙁