V75 Örebro lördagen den 2 maj
Avd 1: 4, 5, 6
Avd 2: 2, 11, 12
Avd 3: 3 Scarlets Aino
Avd 4: 10 Macho Gossip
Avd 5: 3, 6
Avd 6: 3, 4
Avd 7: 4, 6, 10, 15
144 rader = 72 kr
Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.
Valborgsmässoafton är en årlig högtid, som firas den 30 april eller 1 maj i ett antal nordeuropeiska länder. Traditionen att människor samlas för att bränna bål grundar sig på den Heliga Valborgs kult. Valborg (ursprungligen Walpurgis) var en engelsk prinsessa, som levde mellan år 710 och 779 e.Kr. Ungefär 100 år efter hennes död helgonförklarades Valborg och en kult utvecklades till hennes minne. I denna hade bland annat häxtro och motverkandet av onda andar stor betydelse, och valborgseldarna tändes just för att ge skydd mot häxorna.
I Sverige är det inte många som firar Heliga Valborg. Vårt firande har traditioner som sträcker sig tillbaka till en tid långt före kristendomen och de går i stället ut på att bränna det gamla för att ge plats för det nya. Det var när Sverige kristnades på 1000-talet som kyrkan gjorde om de då rådande högtiderna till kristna varianter. Trots det har Heliga Valborg aldrig fått något riktigt genomslag i Sverige. Nix, vi kör på i urgamla hjulspår som de hedningar vi är 😉
Källa: Wikipedia
Sommaren 1998 fick jag & Tommie vad vi tyckte var en briljant idé – vi skulle cykla till Hudiksvall för att besöka släktingar. Det ska sägas att det här var innan Tommie hade körkort, annars hade vi förmodligen tagit bilen i stället… Förutsättningarna var egentligen inte optimala; jag hade inte cyklat på 15 år, var allmänt otränad, hade (och har) ett snedställt ben som inte trivdes med cykling samt var (och är) rädd för trafiken. Inga som helst problem i sikte när vi smidde våra planer dock, en varsin ryggsäck och en varsin cykel var allt vi behövde. Verkligheten blev tyvärr inte fullt så okomplicerad som vi föreställt oss:
Dag 2 var hemsk 🙁 Efter en tur på drygt 6 mil kom vi till Gävle, gav upp tanken på Hudiksvall och tog in på hotell. Där stannade vi tills Tommies mamma kom och hämtade oss och cyklarna med bil ett par dagar senare. Vi åkte faktiskt till Hudiksvall också, även om färdsättet inte var alldeles planenligt.
Är än i dag oerhört imponerad över Tommies enorma tålamod under färden till Gävle. Det är ett under att han stod ut med mig och ett ännu större under att han inte en enda gång visade något tecken på irritation. Han måste verkligen ha gillat mig 🙂
Har nu deklarerat, både för egen del och för Tommie & hans firma. Känns grymt skönt att ha det bakom mig när helgen kommer 🙂 Ska nu belöna mig med en såpa av medioker kvalitet och sedan en tur på min spikmatta (Shakti-mattan, se inlägg den 23 mars). Jag har inte berättat så mycket om spikmattan, men jag måste säga att den är en STOR tillgång för mitt välmående. Jag vet inte om jag blir friskare & lyckligare (går det?) som utlovat, men jag får i alla fall stunder av riktigt skön avslappning vilket är guld värt. Rekommenderas!
Tidigare i dag talade jag med en god vän och fick höra att han drabbats av svår sjukdom. Jag blev förstås ledsen och orolig även om jag innerst inne tror att allt ska ordna sig till det bästa. Jag är inte sådär väldigt religiös, men min vän finns nu i mina böner (som jag trots allt ber) och förstås i mina tankar. Ta hand om dig!
För den som vill se något mycket annorlunda och tämligen coolt rekommenderas följande länk: http://www.expressen.se/husdjur/1.1550422/ba-ba-vita-gris (tack för tipset Stuart). Jag måste medge att jag först var övertygad om att bilden i artikeln var manipulerad, men icke. Tyvärr framgår det inte vad grisrasen heter, men jag ska göra allt som står i min makt för att få veta mera om detta märkliga djur. Är ytterst nyfiken på om denna ulliga grisvariant accepteras fullt ut i umgänget med andra grisar eller om grisar, likt många människor, är rädda för olikheter. Jag återkommer med ytterligare information så snart jag luskat fram den för jag förstår ju att alla väntar med stor spänning 😉
I USA kan man med lite otur hamna i finkan om man stör sina grannar i samband med sexuell samvaro. I Sverige går det mesta an och det är, tack och lov, tämligen svårt att bli vräkt från sin bostad. Att man stör sig på grannarna är dock ganska vanligt, och det handlar förmodligen om allt från barnskrik och familjegräl till stönanden eller högljudda väckarklockor. Personligen anser jag att man är tvungen att stå ut med en hel del ljud så länge man bor i flerfamiljshus. Det ingår på nå’t sätt att folk ”lever om” lite (inom rimliga gränser!) runt omkring.
Något undertecknad finner riktigt störande och fullkomligt onödigt är alla de som ”parkerar” ett skrikande barn eller en skällande hund på gården utanför. Särskilt trist när man bor på bottenvåningen 🙁 Att bebisar skriker, att små barn inte har några riktiga begrepp om ljudnivåer och att hundar skäller har jag full förståelse för, det är normala beteenden för nämnda grupper. Att man som förälder eller husse/matte gör detta till någon annans problem är dock ganska fräckt. Rätt vanligt med föräldrar som passar på att fostra sina barn lite extra utanför huset; idén verkar vara att barnet inte ska få som han/hon vill hur mycket han/hon än skriker. Tanken är förstås vettig, men det är bedrövligt trist för omgivningen att lyssna på… Och jag har svårt att tro att jag är den enda som ex.vis hör en 4-åring på gården skrika ”mamma” oavbrutet i 5 minuter. Kanske rent av mamman borde höra detta? För tänk, hemska tanke, om barnet håller på att bli bortrövat. Hör inte mamman då heller? I så fall är det nog dags att skaffa annan ”förvaring” för de minsta än ensamma utomhus.
För formens skull: 1) Nej, jag tycker inte illa om barn, framför allt inte dem jag känner 🙂 Och ja, jag har också varit barn. 2) Nej, jag tycker inte illa om hundar, har en själv.
/ Storkelina (som hade ett uppdämt behov av att få klaga lite)
Den lilla fladdermusen, som påträffades i växthuset på landet, har gjort mig närmast besatt. Fladdermöss är inte bara vackra utan på många sätt fascinerande varelser. På sidan http://www.fladdermus.net/ fick jag lära mig massor, bland annat att endast 3 av totalt ca 1.100 fladdermusarter är vampyrer. Att de flesta av oss uppfattar fladdermöss som blodsugare är således helt galet. I Sverige finns överhuvudtaget inga vampyrer – samtliga i Sverige förekommande arter är insektsätare. Förutom insektsätare och nämnda vampyrer finns arter som äter allt från frukt till grodor och fisk. Somliga fladdermöss övervintrar i sina hemregioner, andra flyttar kortare eller längre sträckor. Tänk vad man kan lära sig bara genom att ”ramla över” en bortirrad fladdermus 🙂
Min tidigare övertygelse om att fladdermöss är kusliga och lite äckliga är som bortblåst. Påfallande många av dem som hört min ”fladdermus-story” har dock rynkat på näsan. Det är därför min förhoppning att vi nu ska bli flera fladdermusvänner (då kan vi bilda klubb) och kanske, kanske kan detta inlägg vara till hjälp 😉
I dag blev det inte sedvanlig vila och sjukgymnastik efter jobbet. Nix, i stället lunch och en härlig promenad vid Lötsjön i sällskap med brorsan och lille Sebbe. Huvudsyftet med turen var att Sebbe skulle få mata fåglarna. Även Tommie mötte upp redo med brödsmulor, vilket gav lite extra krydda åt tillställningen. Tommie är en tämligen orädd person och envisades med att mata även Fru Knölsvan direkt ur handen. Modigt eller dumdristigt, vad vet jag? När han inte var närgången med svanen väste han som en gås och bjöd på sig själv i vanlig ordning 🙂
Redan på ett tidigt stadium var min egen fågelgräns passerad – det skedde i det ögonblick vår kära svan klev upp på land och ivrigt började spatsera efter mig. Jag gillar verkligen fåglar, men just svanar har jag faktiskt viss respekt för. Hörde som barn att en svan kan knäcka en arm med ett vingslag (skröna?) och det låter så ruskigt otrevligt 🙁 De giriga gässen, som slet hela mackor direkt ur handen, var helt klart tillräckliga för min smak. För unge herr Sebastian skedde hela ”mata fåglar-grejen” med skräckblandad förtjusning. Han gillade inte alls de efterhängsna gässen ex.vis…
Enligt en färsk rapport från STAD-projektet (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) minskar antalet dryckestillfällen bland länets skolungdomar. Detta är naturligtvis bara positivt, men frågan är varför? En av teorierna är att ungdomar, p g a av rådande lågkonjunktur, har mindre pengar att röra sig med. Själv är jag dock övertygad om att den oväntade nedgången i elevernas drickande är ett direkt resultat av inlägget ”Kaloribomber” (Storkelinas Blogg den 18 april). Känns fantastiskt bra att kunna vara med och påverka 😉
Nyss hemkommen från en superskön helg på landet. Vackert väder, god mat & trevligt sällskap = alldeles utmärkt 🙂 På lördagen tittade Jonas förbi på sin nya motorcykel. Den var så fin och till och med jag såg att det inte var en moppe (till skillnad mot den förra då’ra…).
Efter att ha haft landstället i nästan ett år utan att hitta ner till sjön Tämnaren några kilometer bort var det äntligen dags (vår gäst insisterade). Sjön var SÅ fin, men avståndet var längre än väntat. Enligt uppgift skulle det vara ca 3 km att gå, men det måste ha varit fågelvägen i så fall. Tur & retur blev det ca 1 mil och mycket trötta och ömmande storkben 🙁 Väl hemma kände vi oss dock ruskigt nyttiga och nöjda med oss själva, så det var helt klart mödan värt.
I torsdags när vi kom till landet hade vi redan en gäst – en fladdermus som lyckats ta sig in i det lilla växthuset. Jag har tidigare uppfattat fladdermöss som lite kusliga och äckliga, men den här var bland det sötaste jag sett. Ett otroligt vackert ansikte som inte utstrålade annat än godhet. Hade det varit möjligt hade jag gärna tagit med honom hem, men så blev det förstås inte. Vår lille Batman flög ut i det fria och det var förstås bra, men snyft, jag saknar honom så…