En varsin vårgul ros till alla kollegor på min avdelning och till de tre som tidigare jobbade på avdelningen; Gunilla, Inger & Karin. Ni var supergoa när mamma blev sjuk, och det betydde enormt mycket för mig. Varmt tack för uppmuntrande ord och visad omtanke.

Kram Storkelina

P.S. Ni är fortfarande rätt goa 😉 D.S.

Såg inte sändningen i lördags och var inte särskilt ledsen över det, nivån på bidragen brukar ju vara sådär minst sagt. Råkade i alla fall halka in i slutskedet av dagens repris och jag säger bara: snälla, snälla, snälla, snälla få tyst på eländet. Brukar normalt sett gilla Petra Mede, som gör sig utmärkt i programmet Morgonsoffan. Som programledare i Melodifestivalen var hon dock en större katastrof än sina föregångare, och det vill inte säga lite… Att Alcazar och flera andra aldrig ger upp begriper jag inte och att Caroline af Ugglas ens fått med sin låt är lika ofattbart. Det som verkligen förvånar mig är att bidragen över lag håller så låg klass. I Sverige finns massor av erkänt duktiga musiker/låtskrivare. Bojkottar de festivalen eller är de inte tillräckligt tjenis med Christer Björkman och gänget? Man börjar ju undra…

Så, då har jag ännu en gång utnyttjat denna blogg till att vara mitt personliga gnällforum. Och JA, jag vet att man kan stänga av TV:n. Jag har faktiskt sett knappen flera gånger 😉

Korpen flyger är namnet på en  isländsk film från 1984, faktiskt riktigt sevärd om jag minns rätt. Storken flyger är ännu inte filmatiserad, mest för att den inte skulle vara särskilt underhållande. Nä, faktum är att jag är rent ut sagt förbannad efter dagens flygtur. Redan innan jag gick i från jobbet var jag förvarnad om att det var väldigt halt utanför, två kollegor hade redan stått på näsan. Jag var alltså extremt försiktig när jag påbörjade min vandring hemåt, men ändå… Plötsligt föll jag handlöst bakåt och slog mig som fan! Det är ett under att jag inte ens knäckte minsta lilla handled. Ont gör det hursomhelst, mer än vanligt = skittrist. Skulle ju vara fantastiskt om någon kunde se till att anställda vid min arbetsplats kan ta sig till och från jobbet utan att riskera livet. Annars kommer det förr eller senare att gå rejält illa för någon och det vore ju olyckligt.

De vackraste av rosor och varmt tack till de poliser från Norrmalms polisstation som måndagen den 19 januari hjälpte min mamma, som var svårt sjuk. Med hjälp av låssmed tog man sig in hos mamma, som legat på golvet utan vätska i ett par dygn. Det tog bara en halvtimme från det att jag ringde polisen till dess att de var inne i mammas lägenhet, imponerande! Stort tack även för vänligt och empatiskt bemötande i polisens växel samt på stationen.

Börjar med att konstatera att Veckans Storky floppade, igen 🙁 Mina systemförslag är små och för att få utrymme för chansningar är jag tvungen att sålla bort några favoriter. Bara att hoppas att jag prickar rätt någon gång, det har faktiskt hänt.

Spelningen med Peter Murphys Carver Combo i går kväll var grym. Lokalen var en barnteater, vilket innebar att man var tvungen att ta av sig skorna för att komma in = charmigt. Många skor blev det och därmed kaos när alla skulle hitta rätt skor för hemgång, mindre charmigt. Sammanfattningsvis en jättetrevlig kväll i uppsluppet sällskap, mera så’nt till folket 🙂

I kväll blir det middag hemma med delar av familjen & ett par vänner. Därefter bär det av mot Bondegatan 1 där det eminenta bandet Peter Murphys Carver Combo spelar kl 20.00, ska bli mycket trevligt. I bästa fall kan man få något gott i ett eller annat glas också, och JA, jag har åldern inne 🙂 Ingen behöver således känna sig manad att kontakta de sociala myndigheterna angående mitt illegala substansintag (läs alkoholintag).  Har hört att det är så’nt minderåriga kan drabbas av när de bloggar och skriver om sprit…

I går kunde man på en av våra kvällstidningars löpsedlar läsa att man enkelt kan ta reda på vad chefen och grannen har för lön. Hur sjukt är inte det? Kan inte för mitt liv förstå vad man kan ha för intresse av att ta reda på vad andra tjänar. Borde väl vara fullt tillräckligt att hålla reda på sin egen lön?! Man blir väl varken lyckligare eller rikare av att gotta sig i vad andra tjänar? Eller kanske är man ute efter att få avundas andra och tycka synd om sig själv en stund, vad vet jag…  Kan ärligt säga att jag aldrig intresserat mig för andras ekonomi, oavsett hur min egen sett ut. Nä, nu ljög jag igen. Det är ju alltid bra att ha lite koll på vad den man lever tillsammans med har i plånboken 🙂

Jag är själv hundägare, men är fruktansvärt less på att behöva hoppa jämfota mellan skithögarna när jag är ute och går. I centrala Sundbyberg fullkomligen kryllar det av ”högar”, både på trottoarerna och längs med dessa. När min egen hund ska sätta sig får jag titta jäkligt noga var jag sätter fötterna… Extra trist när lille Teo ”gör det” i en sluttning vintertid, är ju livrädd att halka och ramla i skiten när jag plockar upp efter min hund. Fattar inte att det ska behöva vara så svårt?! Det finns ju till och med gratis bajspåsar att hämta längs med det stora ”hundskitstråket” utmed Järnvägsgatan. Om hundar är mindre populära i Sundbyberg så har jag, tyvärr, stor förståelse för det. Supertrist 🙁

/ Storkelina som ALLTID plockar upp

V75 Jägersro lördagen den 7 februari

Avd 1:      5, 6

Avd 2:      1, 10

Avd 3:      4

Avd 4:      4, 6, 10, 11

Avd 5:      3, 6, 12

Avd 6:      4

Avd 7:      2, 4

96 rader = 48 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

En gång för väääldigt länge sedan bestämde jag och min kusin oss för att åka från Akalla till Djursholm mitt i natten. Bussarna hade slutat gå, men vi promenerade glatt från Solna Centrum till Djursholms Torg. Att detta var mitt i vintern och att delar av promenaden gick längs E4:an bekymrade oss föga. När vi närmade oss Djursholm uppstod dock ett litet problem; min kusin kom på att hon saknade nycklar och att resten av familjen var på landet. Taxipengar saknades och att promenera tillbaka igen var inget alternativ, allstå var goda råd dyra. För att slippa blåsten, som var minst sagt besvärande i rådande minusgrader, knölade vi in oss i en telefonkiosk vid Djursholms Torg. Vi tyckte oerhört synd om oss själva och jag är inte helt främmande för att vi kan ha varit Djursholms enda uteliggare i modern tid. Och ja, ja har blivit åtminstone lite smartare sedan dess 🙂