Jag har flera gånger nämnt min ena stora kärlek, Tommie. Det finns dock ytterligare en stor kärlek i mitt liv, bostonterriern Teo = världens coolaste hund. En närmare presentation och bilder för eventuella bostonterrier-entusiaster kommer inom kort, logiskt nog på sidan Bostonterriern 🙂

Bloggens första Storky Girl presenterades i förmiddags, och för den som vill lägga till garderingar eller ändra är nr 1 Trubadur i avdelning 3 ett måste. Allt enligt min kollega Gunilla, och ett så’nt tips kan jag ju inte negligera 🙂

Ännu en arbetsvecka till ända, men landstället får stryka på foten till förmån för en viss liten Livias dop i morgon. Presenten är klar, men det för oss tjejer så vanliga klädproblemet återstår… Lyckliga Livia, som inte behöver tänka på så’nt! Hon får glatt bära samma dopklänning som mamma Anne, morbror Tommie och många andra av släktens små ligister har burit. Alla som döpts i denna kreation har fått sina namn broderade på klänningen, en jättefin tradition och något att rekommendera. Det är blir ju inget slitage att tala om på en dopklänning, eftersom den bara används vid ett tillfälle per barn. Man borde alltså kunna döpa massor av barn, ett i taget alltså, i en och samma klännning.

Funderar för övrigt på att själv inbjuda till trippel-dop inom kort, för varken jag, min mamma eller min mormor är döpta…

V75 Örebro lördagen den 31 januari

Avd 1:      2,9

Avd 2:      1,3, 5, 7

Avd 3:      4,5

Avd 4:      5

Avd 5:      3,9, 13

Avd 6:      10

Avd 7:      5,15

96 rader = 48 kr

Reserver enligt turordning, vilket betyder att du inte behöver fylla i dessa på din kupong. För aktuell turordning, om någon av ”dina” hästar blir struken, se startlistor på ATG:s hemsida eller i gratisprogram, som finns hos ditt ATG-ombud.

Bra information om hur du fyller i en V75-kupong hittar du om du klickar på länken nedan: http://www.alltomspel.nu/trav/travguide.htmlAvd

Du kan öppna spelkonto, hitta startlistor m.m. på https://www.atg.se/

Som många säkert känner till så skriver mega-bloggerskan Blondinbella bl a om hur livet är på Stureplan. Vill naturligtvis inte vara sämre och ska därför berätta om mitt eget liv på Stureplan, i början av 90-talet… Jag umgicks med en tjej som jobbade i modellbranschen, och hon visste självklart vilka ställen man skulle gå på – de låg alla runt Stureplan. Visst tänkte jag, som med mitt bristande lokalsinne och ointresse för stan, inte hade en aning om att det faktiskt var stora skillnader mellan olika stadsdelar. Jag hängde med en första gång, minns inte ens vilket ställe vi var på. Vad jag genast slogs av var att precis allt och alla var helt fel. Eller var det mig det var fel på?! Sanningen att säga var det väl inte direkt fel på någon, jag passade bara inte in. Denna första gång blev även min sista gång, så om ni vill läsa mer om Stureplan – välj en annan blogg!

En gång för lääänge sedan, jag var i alla fall tämligen ung, hade jag och min kusin varit och ätit kräftor. Mätta och glada i hågen lämnade vi så småningom tillställningen i sällskap med en ännu oäten kräfta. Jag, som kan vara rätt så blödig, tyckte att han såg så ensam ut på sitt fat… Att han var död och just inte kände någonting alls fäste jag ingen större vikt vid just då. Hursomhelst, jag kom på den briljanta idéen att lilla kräftan säkert skulle tycka att det var kul att åka lite buss. Jag, min kusin och kräftan ställde oss således och väntade in buss 509 mot Djursholms Torg. Jag och kräftan steg på bussen, jag bad att få betala för honom samt frågade om busschauffören kunde vara så vänlig att hjälpa honom av vid Solna Station. Jag har för mig att den humoristiske busschauffören faktiskt tog med kräftskrället, men det vågar jag inte svära på. Man kan säga att jag gjorde en typisk Storkelina, dvs något helt skruvat men rätt oförargligt. Folket på bussen fick sig i alla fall ett gott skratt och jag den uppmärksamhet jag så förtvivlat sökte, alla nöjda och glada med andra ord

Mera knas följer nästa torsdag / Kram

Sidan Mat&Så’nt har nu fått sina första recept. Kommer löpande att lägga in flera, bl a på en förrättstoast med min egen heta kräftröra och avocado. Måste bara kolla upp proportionerna på kryddningen, eftersom jag aldrig har använt några mått utan låtit smaklökarna avgöra.

Apropå på kräftor kommer jag i morgon att bjuda på första upplagan av Veckans Knas. En liten historia ur verkliga livet 🙂

Natti, natti

Fick ett tips av en person, inga namn här, om att jag måste skriva mera ”snaskiga och sexiga” saker för att få läsare. Vore naturligtvis inte ett dugg svårt att följa det rådet. Man kan även få massor av uppmärksamhet genom att lägga ut bilder på sig själv mer eller mindre utan kläder. Tror dock att det handlar rätt mycket om vilken målgrupp man riktar sig till, och jag har bestämt mig: de som kräver nakenhet och överdrivet snusk är INTE min målgrupp. Fast helt säkra ska ni aldrig vara, kan hända att jag publicerar någon bild på en naken daggmask eller så. Eller att någon i min närhet, självfallet aldrig jag själv 🙂 , gör något riktigt uppseendeväckande och snaskigt som jag kan berätta om.

Träffade denne man för första gången 1993. Man kan enkelt uttryckt säga att vi hängde på samma ställen i Sundbyberg, oftast inte sådär alldeles nyktra. Med tanke på att vår käre Kork kunde kläcka ur sig precis vadsomhelst NÄRSOMHELST är det närmast ett under att vi fortfarande har kontakt. 1993 var jag fortfarande rätt blyg och hyfsat känslig, vilket egentligen inte var en ekvation som gick ihop med Kork. Hursomhelst, vi var på Gran Canaria tillsammans i 14 dagar 1995 och det ändrade allt. Att umgås med denne intelligente man i helt nyktert tillstånd var mycket givande! Att med en dags varsel bli bjuden på en utlandssemester var också stort för en ung dam. Summan av kardemumman: Jättegrattis på din stora dag, du är absolut en av de människor jag respekterar  och värderar högst, det vet du. Fräckt att fly till Thailand, men jag förstår dig helt och fullt. Fast ryktena gör gällande att du ändå inte får vara ifred = rätt åt dig! Tommie hälsar förstås, vilket är bäst att tillägga innan romansryktena åter börjar florera 🙂

Kramar Storken

Med anledning av att jag och Tommie firade 13 år tillsammans i går så frågade jag lite sådär nyfiket och gulligt hur han egentligen kände när vi träffades. ”Jo, jag kände mig som om jag var en rostbiff i en tigerbur” fick jag till svar. Han är för söt och romantisk min man… Dessutom anade jag en antydan om att han kände sig trängd och utsatt, vilket förvånar mig en smula. Har nog uppfattat mig själv som en person som föredrar att bli jagad framför att själv kasta ut kroken och håva in, men det är tydligen dags för mig att uppdatera min självbild. IGEN…

I går, på min väg hem från jobbet, såg jag en liten blå bil med övningskörningsskylt på. Noterade att det bara var en person i bilen och tänkte att han nog bara glömt att ta bort skylten. Ändrade dock snart uppfattning, för på passagerarsidan stack plötsligt en liten Jack Russel Terrier upp sitt lilla huvud. Med tanke på att bilens förare kort därefter gjorde en U-sväng för att sedan köra upp på en annan gata MOT trafiken måste det ju har varit fråga om övningskörning. Förvisso var valet av handledare (undrar hur de klarade kursen tillsammans?!) lite udda, men nog krävs väl i alla fall att man vet vilken riktning man ska köra åt på våra vägar för att få ett körkort? Annars kanske även jag kan boka tid för uppkörning snart.