Jag har funderat en del över det här med konflikter, det vill säga något som jag själv sällan hamnar i numera (tack och lov för inre mognad 😉 ). Det som gör mig fundersam är att människor som ofta hamnar i konflikt med andra personer såsom föräldrar, syskon, vuxna barn, vänner & kollegor såå sällan ser sin egen roll i det hela. Jag hade (kanske har?) till exempel en släkting, som under många år var rejält osams med tre av sina fyra syskon OCH skyllde det på ”alla andra”. Han vägrade då, och gör det sannolikt fortfarande, att se att ”felet” kanske låg hos honom och hans bristande lyhördhet. Att de andra syskonens liv inte kantades av konflikter, medan hans eget även kryddades med uppsägningar från flera arbetsgivare, tycktes liksom gå honom spårlöst förbi…

Under livets gång har jag träffat ett antal personer med samma typ av problematik som beskrivs ovan, och även dessa har gemensamt att de gärna fokuserar på andras ”dåliga” beteenden men helt bortser från sitt eget ansvar. Den här typen av människor vill sällan beröra de verkliga problemen, utan antingen är man osams eller så ”stryker man ett streck över det hela” och går vidare som om ingenting har hänt. För mig är det sistnämnda ett jättemärkligt och otänkbart förhållningssätt. Om man inte vågar prata om saker, och om förklaringar till osämja tolkas som personangrepp, så är det ju ruskigt svårt att komma vidare och undvika att samma konflikt så småningom får nytt bränsle. Eller?!

Själv är jag så van vid rak kommunikation (även när man tycker olika), så emellanåt känns det som att jag kommer från en helt annan planet. Dessbättre har jag ju då en rackar’ns tur och lyckas omge mig med en massa klokingar från samma planet – tack för att ni finns 🙂

/ Storkelina – filosofen

Medan Tommie var och åkte skridskor med 10-årige Rävsvads-Emil så var jag hemma och gjorde precis ALLT för att slippa plugga. Känner liksom att det är rätt skönt att för en gångs skull vara helt och fullt ledig, men det är väl snart dags att ge upp den tanken…

Efter några dagar med julmat (mest Janssons Frestelse & brysselkål för undertecknad 😉 ) så sitter jag nu och suktar efter den pizza, som snart gör sitt intåg 😛 Julen i all ära, men jag tillhör ju dem som gärna håller den kort. Ääälskar ju liksom den inte alls särskilt gråa vardagen 🙂

Några bilder från dagens härliga vinterväder följer nedan, ha det gott tills vi hörs igen!

/ Storkelina

Bortsett från den fula torkställningen så älskar jag utsikten här hemma.

Här är en vy mot tomtens andra grind, och…

… här har vi en bild från fågelmatningsstationen under vår stooora gran.

Julafton spenderade jag & Tommie tillsammans med ytterligare 12 personer i brorsans familjs hus en knapp mil hemifrån. Massor av god mat, välorganiserat till tusen och en massa underbara människor. Riktigt, riktigt trevligt var det och bilen rullade inte hemåt förrän framåt 1-tiden. Och jodå, då hade vi även hunnit skråla till spelet Lips (kanske ingen skönsång men kul var det!) 🙂

Trots att vi i princip bara ger julklappar till barnen, det vill säga min brorson Sebbe & Dannes lilla Alicia, så har vi påfallande många nya saker här hemma. Dels så fick både jag & Tommie, som vanligt, fantastiskt fina klappar från våra arbetsgivare men därutöver blev det även några överraskningar. Mamma hade med sig den mest underbara morgonrock jag någonsin har ägt, och grannarna Christian & Jejje förärade oss med delikat choklad OCH de mest fantastiska vantar jag har skådat. De sistnämnda har Jejje själv virkat, och i typ påminner de rätt mycket om lovikkavantar. Wow! Tommie fyllde på samlingen med glas i serien Orrefors Intermezzo, och utöver det så ”snodde” vi åt oss gångstavar och en låda gotter hemma hos brorsan 😛 Sist men inte minst så fick Catla julklappar av både brorsans familj & mamma, och vi känner oss så härligt ihågkomna. I like!

Idag har vi haft en riktig slappardag, och utöver besök av Danne, Alicia, Matte & Lelle (hälsade på Tommie medan jag tog en eftermiddagslur 😉 ) så har det blivit precis nada gjort. Mycket välbehövligt efter ett par dagars stress, och inför kommande tentor…

/ Storkelina – nu åter välfylld med Janssons Frestelse & brysselkål

Jag har jobbat klart för den här veckan (förvärvsarbete då, studierna pågår för fullt), allt är inhandlat inför julen, köttbullar & Janssons Frestelse står på schemat och julefriden börjar infinna sig 🙂 Nu återstår således bara att få hem bästa Tommie från jobbet, och att ladda inför morgondagens julfirande med brorsan, mamma & ytterligare 10-11 personer. Rena rama julfesten, och påminner lite som jularna vi brukade fira med såväl min som Tommies familj när vi fortfarande bodde kvar i Stockholm.

Ha det gott och ta hand om varandra!

/ Storkelina – skogstrollet

Vackert vitt på backen och en gnutta sol är verkligen balsam för själen.

Ryggskott, nack- och huvudvärk är över för denna gång, och det känns såå skönt 🙂 Att helgen dessutom har bjudit på såväl vackert väder som en massa härliga besök gör ju inte heller saken sämre. Jodå, här har vi i omgångar haft finfrämmande i form av Christian & Jejje, Daniel & lilla Alicia, bästa kusin Monica & dottern Kim (kom tillsammans med för mig & Tommie nya bekantskaperna Fia, Kenneth och charmtrollet Gunnar (en hund av rasen papillon)), Åke & brorsonen Sebbe, mamma samt sist men inte minst Cicci, Mats, Edwin & Wilma. De sistnämnda hade med sig saffransbullar fyllda med mandelmassa, och de var underbart goda! 😛 Vad jag bjöd på? Kaffe, saft & bubbelvatten och DET klarade jag faktiskt av 😉 Och icke att förglömma, Christian & Jejje hade med sig egen dricka, som även värdparet fick smaka på.

Imorgon blir det till att åka till Stockholm för jobb i Hästsportens Hus, men därefter ska jag äntligen börja låtsas om att julen närmar sig med stormsteg. Har liksom inte riktigt fattat det ännu, men igår kväll när Tommie lade in sillen så doftade det i alla fall lite jul. Härligt!

Nu ska jag strax krypa till kojs, så ha det gott tills vi hörs igen.

/ Storkelina

Några söta bilder från gårdagens besök på Stockholms Hundmässa, som jag lyckligtvis kunde närvara vid trots förra veckans ”ryggknak”. Är långt ifrån bra, men MYCKET bättre 🙂

/ Storkelina

Tommie och underbara lilla Evelina kollar in bostonkillen Darwin.

Så här kan en ledsen liten Evelina se ut. Denna lilla flicka, som är dotter till två av Tommies kollegor, är lustigt nog en kopia av mig som barn.

Catla färdades kungligt! Övriga på bilden är Tommie, Vickan, Evelina & David.

Ryggen, som gav upp ordentligt i tisdags, är fortfarande i ruskigt dåligt skick 🙁 Ser dock en klar ljusning då jag redan gått från att inte ta mig fram utan stöd av Tommie eller kryckor till att ta mig fram helt på egen hand. Okej, ett och annat illtjut av ren smärta får jag ur mig och värken är helvetisk MEN det går ju åt rätt håll 🙂 Hoppas, hoppas att jag kan ta mig ner till Stockholms Hundmässa på söndag!

Som bekant så har jag inga egna barn, men i gengäld har jag världens bästa brors- och bonusbrorsbarn 🙂 I eftermiddags kom bäste Danne förbi för en byggkväll med Tommie, och med sig hade han en adventspresent i form av två helt underbara ”plattnoskuddar”. Passar så bra i vårt hem, och jag blev såå himla glad och dessutom lite rörd över omtanken. Helt underbart!

Annars så är det av naturliga skäl rätt lugnt, för med mina fysiska begränsningar är det inte så mycket jag kan göra. Men men, inget ont som inte har nå’t gott med sig för jag har nu MASSOR av tid att fundera över årets nyårsmeny 😛 Och med tanke på att de ”stående nyårsinventarierna” Jonas & Ngozi  kommer att ha annat för sig så måste jag ju även fundera lite över eventuella gäster. Viktiga grejer som ni förstår 😉

Några mysbilder följer nedan:

När Tommie kommer från jobbet så stormar han sovrummet för att så snabbt som möjligt komma till sin sängliggande fru… Eller är det Catla han är ute efter?

Sedvanligt pusskalas pågår!

Underbar present från bäste Danne.

Bilden säger inte så mycket, men det här är i alla fall färgen på vår nya sänggavel. Vi har varit utan i några år, eftersom vi haft ett fönster precis bakom sängen.

När det gäller vår tillbyggnad så går det nu framåt med stormsteg, och det dröjer inte alltför länge innan vi flyttar in i nya sovrummet. Såå kul att få planera detaljer som gardiner, möbler, lampor, sänggavel, nya sängbord, matta och annat skoj 🙂 Okej, jag erkänner att jag redan har ägnat månader åt att tänka på detta MEN det är en jäkla skillnad nu när det faktiskt börjar bli verklighet.

Under den helg som nyss passerade hade jag & Tommie den stora äran att ta hand om grannvovvarna Rocky & Smula under ett dygn då husse & matte var ute på dåligheter (allt är relativt 😉 ). Det är alltid lika mysigt att se hur alla djuren, både våra egna och gästerna, interagerar och blir till en stor och härlig flock. Kissen Bus och sankt bernhardstiken Smula har inte kommit varandra sådär väääldigt nära, men Bus tycker helt klart att den STORA hunden är ett spännande tillskott i tillvaron.  Sötnosar!

Nu ska jag koppla av en stund, för i morgon är det åter dags för plugg plugg plugg. Jättekul, även om det är mycket ibland.

/ Storkelina

En alldeles underbar lördag inleddes med att Tommie väckte mig med kaffe & lussebullar (jo, det hela avnjöts förstås i sängen), och det blev sedermera promenad med Catla i finvädret. Som ni ser på bilden så hängde kissen Bus med en bit på vägen, men strax efter att den togs så hittade hon andra roligheter (möss?) och avvek. Hursomhelst, jag fick en superhärlig start på dagen! 🙂

Tommie har ägnat sig åt lite takmålning i tillbyggnaden, och i detta nu tar han sig en välförtjänt tupplur i soffan. Trooor faktiskt att jag ska göra detsamma, för att kunna göra just det är bland det lyxigaste jag vet. Såå himla mysigt, och så orkar jag ju dessutom vara uppe lääänge i kväll (kvarleva från barndomen när jag inte fick göra som jag ville 😉 ). Ha det gott!

/ Storkelina

Häromdagen när husse skulle hämta ved så passade Bus på att ta plats i korgen .

Igår var jag på läkarbesök med anledning av den senaste tidens olika symptom, och inte alls oväntat så skulle det tas en himla massa prover. Lite trist bara att det inte gick att göra det sistnämnda igår (proverna fick inte bli liggande mer än 7 timmar före analys och labbet ligger på annan ort), så det blidde ytterligare ett vårdbesök idag. Tack snälla, snälla Jejje för att du körde mig både dit och åter! När jag såg hur mörkt det var i morse, då jag enligt ursprungsplanen skulle ha gått till busshållplatsen, så blev jag oändligt tacksam. Även om man har både reflexväst och ficklampa så blir det lite drygt med 1,2 km promenad ensam i kolmörkret (inga gatlyktor här inte 😉 ). Och jo, det är en faktiskt en enorm skillnad att gå ensam mot att ha sällskap av den ståtliga vakthunden Catla.

Annars är det mest bara bra, men jag kanske ska inse att jag för dagen är minst sagt slak. När Tommie kom hem från kvällens badminton-dust mot Christian så var jag helt sjukt andfådd, ungefär som om jag hade sprungit en mil utan kondis 🙁 Verkligheten var att jag hade tagit med mig korgen på bilden för att hämta lite ved, och DET brukar jag faktiskt inte ha några svårigheter med. Men men, det blir säkert bättre snart och det ska bli rackarn’s skönt 🙂

Ha det gott och på återhörande!

/ Storkelina