Jag tänker på dig varje dag, men just idag upptar du mitt sinne mera än vanligt . Du känns så nära, och om du inte hade råkat ut för den där helvetiska olyckan i april 2004 så skulle vi ha firat din 85-årsdag. Det känns himla märkligt, för jag kommer ju aldrig kunna minnas och se dig i den åldern… De minnen jag har är dock min tröst, och jag hör fortfarande dina ord för mitt inre. Pappa, jag älskar dig så mycket!
/ Alltid din lilla Maja
Min mamma Cissi i juni 1960, det vill säga knappt 16 år gammal.
Igår fick jag något alldeles fantastiskt med posten, nämligen ett kuvert med bilder på min älskade mamma. Bilderna kom från en ungdomskärlek som hon fortfarande har kontakt med, och som har sparat bilderna ända sedan de togs i juni 1960. Mannen bakom kameran berättade också för mig att bilderna togs med stor kärlek, och jag misstänker att han faktiskt hade svårt att skiljas från dem… En oerhört värdefull gåva!
/ Storkelina – dottern
Denna onsdag har jag varvat studier med en gnutta förvärvsarbete (hemifrån), men mest av allt har jag faktiskt bara njutit av omgivningarna. Inte tokigt alls!
Gårdagskvällen spenderade jag mestadels med en lur i handen och detta bland annat i form av ett 90 minuter långt samtal med världens klokaste människa, tillika min/vår vän, släkting & veterinär, Eva Hertil. Om alla hade hennes förmåga att anamma det etiska perspektivet, både vad gäller människor och djur, så skulle alla levande varelser må såå mycket bättre. Åh vad jag beundrar denna människa, och åh som jag försöker suga åt mig av hennes klokskap.
Ett par bilder från idag följer nedan:
Myskankan David, en av sex.
Vy från eftermiddagens promenad i höstmörkret.
På bilden ovan ser ni lördagens härliga byggarbetslag: Från vänster är det brorsan Åke som ägnar sig åt diverse nackövningar, Danne (delvis skymd), Tommie (delvis gömd i huvan 😉 ), Matte & sist men inte minst Ryssen (nä, det är inte dopnamnet då’ra). Grabbarna fick såå mycket gjort, och monteringen av diverse ytskikt närmar sig således med stormsteg!
Älskade mamma har tillbringat en vecka i Östervåla, det vill säga några dagar hos mig & Tommie (mamma smittades tursamt nog INTE av Tommies vad-det-nu-är…) samt några dagar hos Åke med familj. Det var oerhört mysigt att ha mamsen ”på byn”, och det blev rackar’ns tomt när hon åkte 🙁
Annars så är det fortsatta studier som gäller, och just idag var det kursupptakt för andra terminen i marknadsföring. Själv märkte jag ju i sanningens namn inte av detta, för denna måndag tillbringades med arbete i mitt kära gamla Hästsportens Hus där det bland annat blidde lunch och härliga diskussioner med kollegorna Gunilla, Hanna & Therese. Underbart roligt att få sitta ner tillsammans och prata lite annat än jobb emellanåt, och dessutom är det gott att se att mina medarbetare är så kloka 🙂
/ Storkelina
Här hemma i skogen har vi sjukstuga modell fullbelagd 🙁 Tommie började må illa redan under förra helgen, men var inte sämre än att han kunde jobba på måndagen. Därefter blidde det dock betydligt sämre med 39 graders feber och diverse andra intressanta symtom (relaterade till illamående, går inte in på detaljerna 😉 ) = åter hemma från jobbet… Själv är jag inte heller på topp, men ändå långtifrån Tommies skick. Åker emellertid inte ner och jobbar i Stockholm under morgondagen, och det är inte bara för min skull utan jag tänker inte minst på kollegorna och den överhängande smittorisken. En rackarn’s tur en så’n här gång att chefen ser till att förse mig med arbete som kan göras hemifrån och lite när det passar 🙂
Nu tänker jag sluta upp att vara duktig (delar av studierna gick liksom inte att lägga åt sidan), och övergår i stället till att tänka på mig själv och kranka Tommie. Ha det gott så länge!
/ Storkelina
Ser inte mycket ut för världen, men är såå gott 😛
Igår intogs min texas chili, och den blev som vanligt fantastiskt god (skönt att nå’n enstaka gång få säga så om sin egen mat 😉 ). Tommie & jag var alltså inte ett dugg ledsna över att denna söndag ”behöva” äta rester 🙂
Annars så har helgen varit lugn, och tyvärr har Tommie från och till känt sig jätterisig 🙁 Det började med nackont redan i måndags, innan första arbetsdagen efter sjukskrivning, och utökades igår kväll med ett olustigt illamående. Inte ett dugg kul, och så här i efterhand så kanske inte den starka chilin var helt optimal kosthållning. Eller hemska tanke, det kanske rent av var den som utlöste illamåendet?!
Lite trevligt har vi haft också, för lördagskvällen spenderades med Cicci, Mats, Emil & Edwin i Rävsvad där det blev kaffe, tårta, tjatter, TV-spel (Tommie & Emil) samt gammal hockeyhistoria i form av en inspelad dokumentär om den ryska superfemman. Det sistnämnda föll verkligen undertecknad i smaken, för det rörde sig ju om en tid när landslagshockeyn var mitt liv* och den sovjetiska hockeyn dominerade stort. De sovjetiska spelarna levde förvisso ett föga lustigt liv, men rent sportsligt så var de oerhört imponerande!
* Under barn- och ungdomsåren var jag i det närmaste besatt av Tre Kronors framfart, och jag sparade varenda tidningsutklipp och såg ALL TV-sänd landslagshockey. Och jodå, jag som var den rejält skötsamma ”bäst-i-klassen-tösen” skolkade faktiskt för att se de VM-matcher som gick under skoltid. Och jo, mamma visste om det och gav sitt tysta medgivande – det var förstås svårt att säga nej till ett A-barn som undertecknad 😉 🙂
/ Storkelina – söndagsfrun
Jag kanske är konstig, men jag tycker att färgglada kryddor är oerhört vackra.
Medan Tommie har byggt på nya sovrummet så har jag pysslat lite i köket = en gryta full med Texas Chili – Storkelina Style kommer att stå och puttra på spisen i sisådär en fem timmar. Väl värd att vänta på! 😛
Annars är det rätt lugnt här hemma på byn och jag fortsätter att njuta av höstrusket, som liksom gör det fullt legitimt att bara vara inne och mysa med en brasa i kaminen 🙂 Ingen stress och inga måsten, för studierna får vänta tills på måndag och allt annat som borde göras får göra detsamma. Har nämligen, vid denna mogna ålder, kommit fram till att en stor del av våra ”måsten” är rena tankevurpor som egentligen handlar om ganska triviala saker. Som tur är så är det ju rätt sällan våra åtaganden handlar om liv och död, det vill säga det mesta kan faktiskt göras en annan dag. En härlig insikt, även om den sannolikt kommer att visa sig vara ytterst temporär 😉
/ Storkelina
En rackarn’s oskarp bild, men jag vill ju visa att jag inte är någon slavdrivare utan att Danne & Tommie har KUL när de bygger hus.
Själv är jag och ett par av mina eminenta kurskamrater snaaart klara med ett PM-arbete och det känns otroligt skönt. Och inte blir det sämre av att veta att medan jag jobbar här inne så ser änglarna Danne & Tommie till att bygget fortskrider. Helt underbart, för nu dröjer det tamejtusan inte länge innan vi har ett nytt sovrum och massor av efterlängtade garderober 🙂 Badrummet får komma så småningom, och känns inte alls lika bråttom – det vi har är ju fullt funktionellt även om det nu är litet.
Annars är jag rent allmänt på ett strålande humör och fann mig själv under dagen högt och ljudligt sjungandes på Emil i Lönnerbergas ”Du käre lille snickerbo”. Varför vet jag icke, men struntsamma för det känns bra. Ha det fint så hörs vi!
/ Storkelina – full av bus
En effektiv pluggdag lider så sakteliga mot sitt slut, och jag känner mig oerhört nöjd med mig själv 🙂 Alltid skönt att hinna med mer än vad man från början har tänkt sig!
Utöver studier så har jag ägnat denna måndag åt att halvt prata ihjäl stackars mamma (hade ju såå mycket spännande att berätta), slänga några ord med bästa Stolle, sett en trött Tommie komma hem efter första arbetsdagen efter sin ”jag-skar-av-mig-en-sena-i-fingret-sjukskrivning”, rastat allehanda djur och sist men inte minst: Sett SSK förlora borta mot Västerås IK. Det sistnämnda var förstås mindre kul, men jag börjar tyvärr bli van. En rackar’ns tur att hockeyn inte längre har samma centrala roll i våra liv som förr, för då hade humöret dippat rejält nu… I kylen ligger en bit fransyska och väntar på att bli till så kallad pulled beef, och jag ser fram emot kommande helg när tid till det förhoppningsvis infinner sig. Blev så himla inspirerad när Jejje hade premiärdragit (schysst ordval, eller?!) en köttbit för ett par veckor sedan, för det såg hur fint som helst ut = jag hoppas på samma lycka 😛 Annars så hoppas jag på bättre sömn är föregående natt, då jag var uppe med slagträet för att jaga misstänkta inkräktare. ”Personen” jag såg ute på tomten visade sig sedermera vara en björk (!), och de konstiga ljuden och ljusskenen var bara åska på lååångt håll. Stackars Tommie, som alldeles i onödan väcktes för att försvara mig och djuren mot… ingenting 🙁 Han är tålmodig min man, men han får väl trösta sig med att jag inte brukar vara mörkrädd och hallucinera. Och nej, Vickan: Jag varken knaprar i mig några spännande piller eller brygger häxdrycker 😉 / Storkelina – inte längre på jakt
Fina Bus höll matte sällskap när det för en stund pluggades sittande i sängen.
Trots duggregn och grå himmel så njöt jag av den vackra naturen medan grannhundarna rastades.
Till skillnad från gårdagen, då jag inte ens lämnade tomten, så har det denna söndag varit full rulle. Först kom bäste Dr Storck med familj på besök för att fika och låta våra hundar busa av sig, och lite senare tittade även Danne, Alicia, Lelle, Gunnar & Ingalill förbi för en liten husinspektion (Dannes pappa Lelle är vår alldeles fantastiska bygga-hus-guru 😉 ). Och inte nog med det, för därefter rullade jag & Tommie över till granngården Annelund, där Christian & Jejje eldade och precis var i färd med att påbörja korvgrillningen. Det sistnämnda blev dock inte alldeles lätt, för när Tommie hade tippat av ett släp fullt med ris och spillvirke över brasan så blidde det allt annat än bra grillglöd… 😉
/ Storkelina – en höstsöndag
Jejje tar skydd efter att ha försökt fiska fram lite bra glöd. Här är det Christians tur att anfalla brasan, och han lyckades faktiskt få till det.
Fina Rocky njuter av det härliga höstvädret. I bakgrunden skymtar den lilla hundgården om blott 74 (!) kvm – ”bara” 14 kvm större än vårt hus före tillbyggnaden…